Vilken funktion hos konst/-en anser du/ni vara viktigast idag?
Hur är konsten viktig för samhället (om den är det)?
Konst för konstens skull?
Moderator: Moderatorgruppen
Konsten fyller funktion på subjektiv nivå. Konst är för konstens skull, precis som du säger. Detta är förvisso också zen, är vad jag gissar egentligen är meningen med våra liv - lev för att leva liksom.
Ordet konst har för mig bara relevans i känslomässiga aspekter - dvs för individen, eller individerna. Det har med upplevelse att göra. Förvisso är det svårt att begränsa den till bara tavlor och piano, eftersom att allting man gör (valfritt verb) kan utföras med konstnärlig anda. Konst är sas mer ett 'hur' än ett 'vad'. Kanske till och med så att om man gör för görandets skull, så är det egentligen konst, är syftet redan uppfyllt med det i görandets stund.
Ordet konst har för mig bara relevans i känslomässiga aspekter - dvs för individen, eller individerna. Det har med upplevelse att göra. Förvisso är det svårt att begränsa den till bara tavlor och piano, eftersom att allting man gör (valfritt verb) kan utföras med konstnärlig anda. Konst är sas mer ett 'hur' än ett 'vad'. Kanske till och med så att om man gör för görandets skull, så är det egentligen konst, är syftet redan uppfyllt med det i görandets stund.
- Skogsälvan
- Avslutat konto
- Inlägg: 5803
- Blev medlem: 28 jun 2005 18:54
Inte vet jag, men vi är ju alla skapande individer vare sig vi öppnar eller stänger dörrar. "Det är en konst att..." Dessa tre punkter kan betyda mycket: våga vara sig själv, älska, jonglera osv. Man brukar då avse att man bemästrar och förstår något. Evolutionen har väl inte varit förgäves hoppas jag.
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Konst för konstens skull? Nej! Det är att göra konsten esoterisk och obskyr, på samma gång som den urvattnas (faktiskt, även om det låter baklänges) och görs helt och hållet harmlös. För mig är konst primärt "sätt att umgås" och/eller "kommunicera". Sen kan man ju ritualisera precis vad som helst, självfallet också konsten, men det är inte vad som är väsentligt med den. "Fyller en funktion på subjektiv nivå", säger Minded. Jag kliar huvudsvålen och kan inte riktigt få grepp om vad han menar. För mig är det detsamma som att säga att språket fyller en "funktion på subjektiv nivå", vilket förefaller minst sagt besynnerligt. Konst är ju i första hand något socialt - precis som alla konventioner (inte minst språket) essentiellt sett är sociala -, inget kan vara konst som är helt och hållet subjektivt. Konst förutsätter detta delande, och deltagande. Inte heller begriper jag mig på dessa som tar konst för att vara något strikt intuitivt/känslomässigt. Vad är det för snäv och nedlåtande syn på konsten? *host* Däremot kan jag hålla med om att man betonar hur något utförs.
Måste dock säga att du har varit oerhört skarpsynt som formulerat frågan ändandes på "... viktigast idag?", för helt klart är konsten kontexberoende - som allting annat -, och då har vi väl också redan klivit ett steg bort från "konst för konstens skull", vill jag nog påstå. Det beror med andra ord på vilken publiken är, vilken situationen är, och allt som kan tänkas spela in. Nu lever vi förvisso i massproducerandets epok, men hur mycket hantverkare är en skräddare som inte skräddarsyr? I linje med det så måste mitt svar på frågan "om konstnärer ska få hjälp av staten", bli kluvet (eller egentligen dialektiskt). Både ja och nej, alltså. Jag anser ju att vi ska ha medborgarlön, vilket skulle inkludera också de som kallar sig konstnärer, givetvis, men de skulle inte ha denna medborgarlön i egenskap av något förment konstnärsskap. Är sådär lämpligt postmodern och ser bara konstens räddning i dess upphörande/utsuddande. Konsten skall följaktligen alltid vara professionellt amatörmässig. Konstnärsrollen är dock överspelad (och förövrigt endast en borgerlig kategori).
Måste också säga att jag är ruskigt trött på linslusen Stina Oscarssons pro-konst-flum-argument. Ja, vi vet att du vill ha kvar din försörjning, jag vill inte ta ifrån dig den heller, men konst är inte så gudförbannat abstrakt och konstigt som du inbillar dig. Finns ingen anledning att skrämma bort gemene man från konsten bara för att man vill leka rymdig. Tycker annars Bob Hansson - en annan rymdig djävel - lyckades säga nåt bra i Debatt (i höstas nån gång har jag för mig), när just denna fråga diskuterades. Han jämförde det med försvaret, och det är en klockren jämförelse. Varför diskuteras ens detta med stöd till konsten? Varför ifrågasätts det så oerhört lätt? Men inte en enda röst höjs angående försvaret. Varför efterlyser inte borgarna möjligheten att investera sina skattepengar efter eget bevåg i fråga om försvar? Köpa en pistol, eller köpa en privatmilis osv.
På sätt och vis kan jag tycka att det vore bra om alla konstnärer totalstrejkade, eller helt enkelt la av. Hur länge skulle det då dröja innan innan västvärlden storknade av sin egen skit? Idag fungerar konsten till största delen som eskapism, som en tryckventil, som upprätthåller status quo, vilket allt som oftast går stick i stäv med dess intentioner...
Måste dock säga att du har varit oerhört skarpsynt som formulerat frågan ändandes på "... viktigast idag?", för helt klart är konsten kontexberoende - som allting annat -, och då har vi väl också redan klivit ett steg bort från "konst för konstens skull", vill jag nog påstå. Det beror med andra ord på vilken publiken är, vilken situationen är, och allt som kan tänkas spela in. Nu lever vi förvisso i massproducerandets epok, men hur mycket hantverkare är en skräddare som inte skräddarsyr? I linje med det så måste mitt svar på frågan "om konstnärer ska få hjälp av staten", bli kluvet (eller egentligen dialektiskt). Både ja och nej, alltså. Jag anser ju att vi ska ha medborgarlön, vilket skulle inkludera också de som kallar sig konstnärer, givetvis, men de skulle inte ha denna medborgarlön i egenskap av något förment konstnärsskap. Är sådär lämpligt postmodern och ser bara konstens räddning i dess upphörande/utsuddande. Konsten skall följaktligen alltid vara professionellt amatörmässig. Konstnärsrollen är dock överspelad (och förövrigt endast en borgerlig kategori).
Måste också säga att jag är ruskigt trött på linslusen Stina Oscarssons pro-konst-flum-argument. Ja, vi vet att du vill ha kvar din försörjning, jag vill inte ta ifrån dig den heller, men konst är inte så gudförbannat abstrakt och konstigt som du inbillar dig. Finns ingen anledning att skrämma bort gemene man från konsten bara för att man vill leka rymdig. Tycker annars Bob Hansson - en annan rymdig djävel - lyckades säga nåt bra i Debatt (i höstas nån gång har jag för mig), när just denna fråga diskuterades. Han jämförde det med försvaret, och det är en klockren jämförelse. Varför diskuteras ens detta med stöd till konsten? Varför ifrågasätts det så oerhört lätt? Men inte en enda röst höjs angående försvaret. Varför efterlyser inte borgarna möjligheten att investera sina skattepengar efter eget bevåg i fråga om försvar? Köpa en pistol, eller köpa en privatmilis osv.
På sätt och vis kan jag tycka att det vore bra om alla konstnärer totalstrejkade, eller helt enkelt la av. Hur länge skulle det då dröja innan innan västvärlden storknade av sin egen skit? Idag fungerar konsten till största delen som eskapism, som en tryckventil, som upprätthåller status quo, vilket allt som oftast går stick i stäv med dess intentioner...
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Återgå till "Kultur - konstarterna"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 2 och 0 gäster