Inläggav Johan Ågren » 14 apr 2005 14:03
Ja, alla blir maktgalna... Först måste vi utröna vad "makt" är för något. Betyder det att ha förmåga att uträtta något, eller handlar det bara om att ha makt över andra (människor). I varje förhållande uppstår det maktförhållanden i den bemärkelsen att vi både underkastar oss och styr över andra. Ta barnuppfostran t.ex; där är detta helt naturligt och nödvändigt. De som har större förmåga måste ha inflytande över andra, och dessa måste underkasta sig om det ska bli något vettigt av samhället. Naturligtvis ska vi undvika tvång så långt som möjligt, men när det kommer till kriminalitet och barnuppfostran så måste samhället och föräldrar ibland sätta tydliga gränser. Det ideala är när maktförhållanden regleras av att alla inblandade är medvetna om det goda med det. Men jag tycker inte makt är ett bra ord för att beskriva dessa förhållanden. Vi sätter olika ord på relationsförhållanden beroende på hur det går till när de integreras. Ordet "makt" används oftast när relationsfenomenet uppenbaras på ett sätt så det blir tydligt att det existerar, och att det medvetandegörs till en sådan nivå så att någon kan sätta sig vid spakarna och styra makten som ett fordon. Det har då uppnått en tydlighet - makten har fått en egen adress - som kan kritiseras, och som Stefan säger; även måste kontrolleras av andra så den inte löper amok.
Omröstningen tycker jag blev lite tafatt. Makt medför bevisligen missbruk, men gör den det alltid? Hur har vi då definierat makt om vi säger att den alltid medför missbruk, och är det den definitionen vi vill ha?
Johan