Vad tycker ni om Hans Rosling?
Professor vi Karolinska instituten inom global hälsa. Han har tagit fram en sida som heter gapminder.org med global statistik. Världsbankens statistik?
Han har publicerat flera videos där han vill visa att världen är på rätt väg. Snabbare utveckling etc.
Vad anser ni om det?
Är vi på rätt väg?
Har Hans Rosling rätt?
Vad tycker ni om Hans Rosling?
Moderator: Moderatorgruppen
Hejsan!
Hans Rosling är en bluff. Hans siffror stämmer inte med verkligheten! Han använder sig av Världsbankens siffror, vilka avslöjats vara rejält missvisande!
Hade själv en brevväxling med honom för något år sedan, då erkände han att hans siffror inte alls var säkra. Sedan dess har det visat sig att hans siffror är totalt missvisande!
Sett ur livsmedelsklrisen som var värst åren 2006-2007, och den nuvarande ekonomiska krisen som började hösten 2008, kan man med fog säga att världens fattiga ökats på med 500 miljoner.
Idag är fattigdomen, dvs folk som har mindre än fem dollar/dag att leva av, uppe i över 4500 miljoner människor. Så många fattiga har det aldrig tidigare funnits!
MVH
bigj
Hans Rosling är en bluff. Hans siffror stämmer inte med verkligheten! Han använder sig av Världsbankens siffror, vilka avslöjats vara rejält missvisande!
Hade själv en brevväxling med honom för något år sedan, då erkände han att hans siffror inte alls var säkra. Sedan dess har det visat sig att hans siffror är totalt missvisande!
Sett ur livsmedelsklrisen som var värst åren 2006-2007, och den nuvarande ekonomiska krisen som började hösten 2008, kan man med fog säga att världens fattiga ökats på med 500 miljoner.
Idag är fattigdomen, dvs folk som har mindre än fem dollar/dag att leva av, uppe i över 4500 miljoner människor. Så många fattiga har det aldrig tidigare funnits!
MVH
bigj
Den goda sidans försvarare
Ha ha detta är kul. Propagandabiggen blev tillrättavisad av en erkänd oberoende (by the way biggen är vänsterextreminst så vad han skriver här tror självklart ingen sund människa på) forskare. Surt sa räven. Så är det med fakta. :)
Här kan ni lära er igen kids hur dessa extema propagandister (biggen) fungerar . Lär er källkritik och forskningens grunder så ni kan avslöja dessa charlataner.
Rosling är ingen bluff. Kids googla på han så får ni se.Passa även på att googla på biggen.Bigj jbig osv. Så lär ni er lite.
Bara att dra slutsatser själva.
Propagandandamegafoner och hur man känner igen dem 1 A.
Kids lita på den seriösa vetenskapen istället. Det ger mer.
Här kan ni lära er igen kids hur dessa extema propagandister (biggen) fungerar . Lär er källkritik och forskningens grunder så ni kan avslöja dessa charlataner.
Rosling är ingen bluff. Kids googla på han så får ni se.Passa även på att googla på biggen.Bigj jbig osv. Så lär ni er lite.
Bara att dra slutsatser själva.
Propagandandamegafoner och hur man känner igen dem 1 A.
Kids lita på den seriösa vetenskapen istället. Det ger mer.
Nu ska man väl inte stirra sig blind på grafer och diagram, men ni som påstår att det rosling presenterar är endast bluff/propaganda - har ni lust att dela med er av den text som säger detta?
Flows are necessary—and indeed this is a thought in terms of flows—the feminine flow, following very determined trajectories, rises up following the lines of masculine flow, along the spinal column, to go to the brain, and that’s desire in its immanence as a process.
– Deleuze
– Deleuze
Hejsan!
Det är kritiken av Världsbankens siffror kritikerna vänder sig emot - och just dem använder sig Rosling av till mycket stor del! Utöver detta har Hans Rosling inte alls tagit med de senaste tre årens stora fattigdomsökning i tredje världen pga livsmedelsprisökningarna 2006-2007 och den ekonomiska krisen som började i höstas.
Här en av de rapporter som avslöjade Världsbankens siffror!
Det okända:
Omfattningen, distributionen och trenderna i Världsbankens beräkningar av den globala inkomstfattigdomen
I tretton år hade Världsbanken regelbundet rapporterat om antalet människor som lever under en internationella fattigdomsgränsen, av banken kallat "$1/day", en dollar per dag-nivån. Rapporter för år 1998, påtalade att 1175,14 miljoner människor i världen berördes av fattigdomen. Världsbankens beräkningar av ”svår inkomstfattigdom” – den globala omfattningen, dess geografiska fördelning och utvecklingen över tiden - var allmänt omnämnda i officiella publikationer av regeringar och internationella organisationer och populära medier. Ofta med påståenden om att ”liberalisering” och globalisering hade minskat fattigdomen i världen. Till exempel påstod chefen för Världsbanken, James D. Wolfensohn, följande i november år 2001:
"Under de senaste åren har denna politik bidragit till en snabbare tillväxt i utvecklingsländernas per capita inkomster än vid något tillfälle sedan mitten av 1970-talet. Och snabbare tillväxt har inneburit minskad fattigdom - andelen människor i världen som lever i absolut fattigdom har minskat stadigt under de senaste decennierna, från 29% år 1990 till en rekordlåg nivå på 23% under 1998. Efter att ha ökat stadigt under de senaste två århundradena har sedan 1980 det totala antalet människor som lever i fattigdom i världen minskat med uppskattningsvis 200 miljoner - även om världens befolkning ökade med 1,6 miljarder."
De flesta läsare, även många ekonomer, ser dessa siffror som entydiga fakta. Men den metod som används för att beräkna dem har allvarliga brister, som gör att de uppskattningar som gjorts är opålitliga. För det första så uppfyller inte det s.k. IPL-begreppet (Income Poverty Line = Fattigdomsgränsen) som används av Världsbanken för att identifiera de absolut fattiga de grundläggande kraven på enhetlighet som måste till för att bedömningarna kan anses vara riktiga. För det andra leder tolkningen av köpkraften i olika länder och år, liksom fattigdomsuppskattningarna, istället till meningslösa floskler, eftersom många av dem som identifieras som fattiga har klart större kontroll över sina råvaror än dem som anses vara icke-fattiga. Dessa motsägelser är en naturlig följd av Världsbankens metoder och kan inte avlägsnas utan att metoderna helt avvisas. Världsbankens fattigdomsgräns är inte förankrad i någon bedömning av de grundläggande resurser som krävs av för att leva ett någorlunda drägligt liv. För det tredje så är uppskattningarna av fattigdomens storlek för närvarande föremål för stora osäkerheter på grund av sin känslighet för de värden som räknats fram på grundval av begränsade uppgifter, eller inga uppgifter alls. En alternativ metod för att uppskatta global fattigdomen är dock möjlig, och nödvändig, annars blir det fel hela vägen.
Av Thomas W. Pogge och Sanjay G. Reddy, version 3.4, 26 juli, 2003.
http://scholar.google.com/scholar%3Fq%3 ... 3Dscholart
MVH
bigj - för demokrati, mot kapitalism...
Det är kritiken av Världsbankens siffror kritikerna vänder sig emot - och just dem använder sig Rosling av till mycket stor del! Utöver detta har Hans Rosling inte alls tagit med de senaste tre årens stora fattigdomsökning i tredje världen pga livsmedelsprisökningarna 2006-2007 och den ekonomiska krisen som började i höstas.
Här en av de rapporter som avslöjade Världsbankens siffror!
Det okända:
Omfattningen, distributionen och trenderna i Världsbankens beräkningar av den globala inkomstfattigdomen
I tretton år hade Världsbanken regelbundet rapporterat om antalet människor som lever under en internationella fattigdomsgränsen, av banken kallat "$1/day", en dollar per dag-nivån. Rapporter för år 1998, påtalade att 1175,14 miljoner människor i världen berördes av fattigdomen. Världsbankens beräkningar av ”svår inkomstfattigdom” – den globala omfattningen, dess geografiska fördelning och utvecklingen över tiden - var allmänt omnämnda i officiella publikationer av regeringar och internationella organisationer och populära medier. Ofta med påståenden om att ”liberalisering” och globalisering hade minskat fattigdomen i världen. Till exempel påstod chefen för Världsbanken, James D. Wolfensohn, följande i november år 2001:
"Under de senaste åren har denna politik bidragit till en snabbare tillväxt i utvecklingsländernas per capita inkomster än vid något tillfälle sedan mitten av 1970-talet. Och snabbare tillväxt har inneburit minskad fattigdom - andelen människor i världen som lever i absolut fattigdom har minskat stadigt under de senaste decennierna, från 29% år 1990 till en rekordlåg nivå på 23% under 1998. Efter att ha ökat stadigt under de senaste två århundradena har sedan 1980 det totala antalet människor som lever i fattigdom i världen minskat med uppskattningsvis 200 miljoner - även om världens befolkning ökade med 1,6 miljarder."
De flesta läsare, även många ekonomer, ser dessa siffror som entydiga fakta. Men den metod som används för att beräkna dem har allvarliga brister, som gör att de uppskattningar som gjorts är opålitliga. För det första så uppfyller inte det s.k. IPL-begreppet (Income Poverty Line = Fattigdomsgränsen) som används av Världsbanken för att identifiera de absolut fattiga de grundläggande kraven på enhetlighet som måste till för att bedömningarna kan anses vara riktiga. För det andra leder tolkningen av köpkraften i olika länder och år, liksom fattigdomsuppskattningarna, istället till meningslösa floskler, eftersom många av dem som identifieras som fattiga har klart större kontroll över sina råvaror än dem som anses vara icke-fattiga. Dessa motsägelser är en naturlig följd av Världsbankens metoder och kan inte avlägsnas utan att metoderna helt avvisas. Världsbankens fattigdomsgräns är inte förankrad i någon bedömning av de grundläggande resurser som krävs av för att leva ett någorlunda drägligt liv. För det tredje så är uppskattningarna av fattigdomens storlek för närvarande föremål för stora osäkerheter på grund av sin känslighet för de värden som räknats fram på grundval av begränsade uppgifter, eller inga uppgifter alls. En alternativ metod för att uppskatta global fattigdomen är dock möjlig, och nödvändig, annars blir det fel hela vägen.
Av Thomas W. Pogge och Sanjay G. Reddy, version 3.4, 26 juli, 2003.
http://scholar.google.com/scholar%3Fq%3 ... 3Dscholart
MVH
bigj - för demokrati, mot kapitalism...
Den goda sidans försvarare
När presenterade H.R statistik senast? Har han kommit med ny statistik sen 06/07 eller vilket år det nu var, för det var väl ett par år sedan? Jag kanske har missat det isf.
Har den kritik du tar upp, blivit replikerad? Hur ser denna "alternativa" metod ut? Texten du visar upp säger att fel data är pesenterad, har de någon egen data att komma med? Har Världsbaknen nya forskningsresultat att visa upp efter denna kritik?
Har den kritik du tar upp, blivit replikerad? Hur ser denna "alternativa" metod ut? Texten du visar upp säger att fel data är pesenterad, har de någon egen data att komma med? Har Världsbaknen nya forskningsresultat att visa upp efter denna kritik?
Flows are necessary—and indeed this is a thought in terms of flows—the feminine flow, following very determined trajectories, rises up following the lines of masculine flow, along the spinal column, to go to the brain, and that’s desire in its immanence as a process.
– Deleuze
– Deleuze
Hejsan!
Pho-ku oroas åter av att hans idealiserade nyliberalism inte riktigt håller för verkligheten! Jodå, Hans Rosling har replikerat detta, åtminstone till mig. Han menar att andra siffror i hans analyser gör dem ändock trovärdiga. Det anser inte bigj och en växande skara forskare inom området! Rosling påstår att han har siffror även från 2008, men de visar ju också på att det blivit bättre, vad jag kan minnas i vart fall. Att påstå det när minst 500 miljoner människor ytterligare har ramlat ned i fattigdomens lägsta nivåer, är ju ganska magstarkt! Då har man ingen koll på läget! :)
Världsfattigdomen har inte minskat, den har ökat, kraftigt. Särsilt sedan Världsbanken och IMF har tagit hand om "medicineringen" till de fattiga staterna från och med 1980-talet. Det ligger ju i dessa organisationers intresse att framställa det i så gälla färger som möjligt. Alternativet är ju att var och en ser att deras åtgärdsprogram istället har fördjupat fattigdomen överallt där de varit verksamma! Vilket skulle vara förödande för deras "medicinering" - och vad den åstadkommer!
Världsbanken insåg sina fel redan i början av 2000-talet, men vägrade låtsas om dem. Till slut tvingades de erkänna delar av sina sifferlurendrejerier, lätt maskerade i vanlig ordning. Här nedan ett sådant exempel:
"Hundratals miljoner fler i fattigdom
Ett större antal människor lever i extrem fattigdom i utvecklingsländer. Siffran är nu betydligt högre jämfört med tidigare beräkningar.
Det är Världsbanken som ändrat måttet för extrem fattigdom. Den tidigare beräkningen grundades på 1 dollar om dagen per person. 2005 var 1 miljard människor under den gränsen.
Med det nya räknesättet, 1,25 dollar om dagen per person, hamnar 1,4 mdr människor i extrem fattigdom. Siffran är dock lägre än 1982 då 1,9 mdr människor hamnade under gränsen, räknat på 1,25 dollar om dagen."
Källa: SVT Text, onsdag 27 augusti, 2008
Men Världsbanken har mer att erkänna, det har bara gjort en mindre omsvängning, men de måste öka sina tal hundratals procen ytterligare. Den riktiga siffran torde vara $3,5-$4 per dag, enligt Världsbankens egna prognoser, med invägd inflation i dollarn sedan 1985. Det är där det brister, en dollar år 1985 är idag värd åtminstone tre, troligen fyra dollar sett ur köpkraft och annat. Då närmar vi oss verkligheten lite mer. Och då hamnar direkt 4,5 miljarder under fattigdomsstrecket. Den verkliga gränsen vid fattigdom ligger troligen någonstans mellan $5 och $10 per dag och individ. Då åker fattigdomen i världen upp där verkligheten ligger, omkring 5,5 miljarder av 6,7 miljarder i vår värld är fattiga.
Angående kritiken mot Värlsbanken och deras siffror, se själv genom Google! Något får man göra själv, vännen! :lol:
MVH
bigj - för demokrati, mot fattigdom och kapitalism...
Pho-ku oroas åter av att hans idealiserade nyliberalism inte riktigt håller för verkligheten! Jodå, Hans Rosling har replikerat detta, åtminstone till mig. Han menar att andra siffror i hans analyser gör dem ändock trovärdiga. Det anser inte bigj och en växande skara forskare inom området! Rosling påstår att han har siffror även från 2008, men de visar ju också på att det blivit bättre, vad jag kan minnas i vart fall. Att påstå det när minst 500 miljoner människor ytterligare har ramlat ned i fattigdomens lägsta nivåer, är ju ganska magstarkt! Då har man ingen koll på läget! :)
Världsfattigdomen har inte minskat, den har ökat, kraftigt. Särsilt sedan Världsbanken och IMF har tagit hand om "medicineringen" till de fattiga staterna från och med 1980-talet. Det ligger ju i dessa organisationers intresse att framställa det i så gälla färger som möjligt. Alternativet är ju att var och en ser att deras åtgärdsprogram istället har fördjupat fattigdomen överallt där de varit verksamma! Vilket skulle vara förödande för deras "medicinering" - och vad den åstadkommer!
Världsbanken insåg sina fel redan i början av 2000-talet, men vägrade låtsas om dem. Till slut tvingades de erkänna delar av sina sifferlurendrejerier, lätt maskerade i vanlig ordning. Här nedan ett sådant exempel:
"Hundratals miljoner fler i fattigdom
Ett större antal människor lever i extrem fattigdom i utvecklingsländer. Siffran är nu betydligt högre jämfört med tidigare beräkningar.
Det är Världsbanken som ändrat måttet för extrem fattigdom. Den tidigare beräkningen grundades på 1 dollar om dagen per person. 2005 var 1 miljard människor under den gränsen.
Med det nya räknesättet, 1,25 dollar om dagen per person, hamnar 1,4 mdr människor i extrem fattigdom. Siffran är dock lägre än 1982 då 1,9 mdr människor hamnade under gränsen, räknat på 1,25 dollar om dagen."
Källa: SVT Text, onsdag 27 augusti, 2008
Men Världsbanken har mer att erkänna, det har bara gjort en mindre omsvängning, men de måste öka sina tal hundratals procen ytterligare. Den riktiga siffran torde vara $3,5-$4 per dag, enligt Världsbankens egna prognoser, med invägd inflation i dollarn sedan 1985. Det är där det brister, en dollar år 1985 är idag värd åtminstone tre, troligen fyra dollar sett ur köpkraft och annat. Då närmar vi oss verkligheten lite mer. Och då hamnar direkt 4,5 miljarder under fattigdomsstrecket. Den verkliga gränsen vid fattigdom ligger troligen någonstans mellan $5 och $10 per dag och individ. Då åker fattigdomen i världen upp där verkligheten ligger, omkring 5,5 miljarder av 6,7 miljarder i vår värld är fattiga.
Angående kritiken mot Värlsbanken och deras siffror, se själv genom Google! Något får man göra själv, vännen! :lol:
MVH
bigj - för demokrati, mot fattigdom och kapitalism...
Den goda sidans försvarare
Jag förstår inte var ifrån du har fått att jag har nyliberala värderingar? Varför hittar du bara på detta (man kan ju undra hur det står till med ditt övriga raljerande)? Har jag på något vis förhållt mig skeptisk till vad du försökt påvisat? Om nu så är fallet, hamnar min sympati per automatik hemma hos nyliberalismen?
Du för samma retorik rakt igenom, och det verkar vara fler än jag som genomskådat den... Ska det vara så svårt att lära sig? Du har ju blivit uppläxad minst 1 gång, genom att blivit avstängd.
Det kan vara nyttigt att lära sig av de misstag man begått.
/PHO KU
Du för samma retorik rakt igenom, och det verkar vara fler än jag som genomskådat den... Ska det vara så svårt att lära sig? Du har ju blivit uppläxad minst 1 gång, genom att blivit avstängd.
Det kan vara nyttigt att lära sig av de misstag man begått.
/PHO KU
Flows are necessary—and indeed this is a thought in terms of flows—the feminine flow, following very determined trajectories, rises up following the lines of masculine flow, along the spinal column, to go to the brain, and that’s desire in its immanence as a process.
– Deleuze
– Deleuze
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Hejsan!
Naturligtvis var det inte intresset av Världsbankens siffror våran Pho-ku var ute efter, eller kunskaper om detta - utan mer att likt kallekula liksom de totalitärt troende slå mot budbäraren, den timide, men kunnige, bigj!
Vi på den goda sidan fortsätter dock med fakta övertyga läsarna om själva sakfrågan, Hans Rosling och hans siffror. Nu mer om världsbanken, samma källa som äro ovan nämnd, ligger till grund även för denna inlaga.
År 2000, reviderade Världsbanken sin IPL, från $1/dag PPP med basåret 1985 till $1.08 PPP med det nya basåret 1993. Marknadsföringen av det nya IPL, med bevarande av det gamla $1/day-begreppet, framhäver att metoden är ”uppdaterad” och IPL omdefinierat. Men leder det till en korrekt bild av fattigdomens rörelser upp eller ned? Genom att granska Världsbankens beräkningar av de nya nationella fattigdomsgränserna och den reella fattigdomens uppskattningar ser vi hur känsliga Världsbankens fattigdomsuppskattningar är, och hur beroende de är av valet av PPP-basår. Problemet uppstår när man går över till växelkurserna mellan olika länder och olika år.
Tar man exempelvis Världsbankens fattigdomsuppskattningar för Nigeria och Mauretanien, ser man det klart. Världsbanken använde 1985 som basår, och köpkraftspariteterna konverterades då till $1/dag i de båda ländernas egna valutor, och därefter uppdaterades de nationella fattigdomsgränserna via varje lands KPI. Världsbanken beräknade år 1993 att den nationella fattigdomsgränsen låg på 8,68 Naira för Nigeria, och på 93.28 Ougulya för Mauretanien. Men dessa två nationella fattigdomsgränser visade sig kraftigt strida mot beräknar för 1993 års köpkraftspariteter, enligt vilken 10 Naira har samma köpkraft som 29,39 Ougulya. Därför, om 1993 används som PPP-basår för att definiera IPL, blir den nigerianska fattigdomsgränsen minst tre gånger högre i förhållande till den mauretanska fattigdomsgränsen, än vad som skulle vara fallet om IPL definieras med 1985 som PPP-basår. Med tanke på den nivå som valts år 1993 för den nya IPL, $1.08/dag, har dess införande medfört att den nigerianska fattigdom ökat för alla år därefter med sammantaget 42%, samtidigt som den mauretanska fattigdom sänks för alla år efter 1985 med 61%. Avvikelser av detta slag, visserligen av varierande omfattning, finns i alla par av länder man undersöker med denna metod.
Effekterna av dessa ändringar i de nationella fattigdomsgränserna är ännu mer dramatiska. År 1999 tillämpades metoden med den gamla måttet, $1/day PPP från1985 års IPL – då rapporterade Världsbanken att fattigdomen i Nigeria och Mauretanien till 31,1% respektive 31,4% av befolkningarna. År 2000 tillämpade Världsbanken den nyare metoden, där $ 1.08/day och PPP från 1993 års IPL – men då hade fattigdomen i Nigeria och Mauretanien förändrats till 70,2% respektive 3,8% av befolkningarna.
På samma sätt förändrades på bara ett år andelen fattiga i Turkmenistan från 4,9% 1999 till 20,9% år 2000, eller Sydafrika som fick en positiv trend, från 23,7% till 11% fattiga på bara ett år. Men hur kunde det vara möjligt att fattigdomen på bara ett år ökade och minskade så drastiskt? Naturligtvis är det inte möjligt! Valet av basår har också en betydande inverkan på de redovisade regionala fördelningarna av fattigdomen. Till exempel visar 1999-års metod med det gamla IPL att år 1993 hade Afrika söder om Sahara och Latinamerika en fattigdom på 39,1% respektive 23,5%, av befolkningarna. Bara för att år 2000, med den nya metoden tillämpad, och metod med det nya IPL, var fattigdomens andel av befolkningen i dessa båda regioner 49,7% respektive 15,3%.
Världsbankens byte av PPP-basår påverkar alltså beräkningarna av hur stor den globala fattigdomen är. Därmed kan man även ifrågasätta Världsbankens påståenden om den amerikanska fattigdomen (USA) verkligen har minskat med 20% per år sedan 1985? Forskarna Chen och Ravallion hävdade följande:
"Förmodligen är det bättre att jämföra de två fattigdomslinjer genom att jämföra den samlade fattigdomen för samma år."
Och då blev det fel, rejält fel!
Som nämnts ovan har under perioden 1987-1998 antalet personer som lever på mindre än $1.08/dag med PPP-basåret 1993, uppgivits ha minskat med 8,05 miljoner, från 1183,19 till 1,175.14 miljoner. Däremot visar uppskattningarna av fattigdomen att använder man Världsbankens gamla basår, $1/dag och PPP-basåret 1985, och de då framkomna IPL, helt andra siffror. Då kommer man plötsligt till slutsatsen att det absoluta antalet människor som lever på $1 per dag, eller mindre, fortsätter att öka. Den globala totaliteten ökade istället för att minska, från 1,2 miljarder 1987 till 1,5 miljarder år 1998.
Därefter använde sig Världsbanken av USA:s miniminivåer för att jämföra vad man fick för en dollar per dag, eller 1,08 dollar per dag. Då började forskarna se var det verkligen brast. Genom att använda USA:s fattigdomsgräns, band Världsbanken ris åt egen rygg! Nivån var ju där nästan $25/dag. En sådan gräns petar in 6,2 av 6,7 miljarder människor under fattigdomsgränsen.
Det är uppenbart att Världsbanken skulle komma fram till en mycket högre miniminivå om global fattigdom räknas efter fattigdomsgränsen i USA. Att använda sin $1.08/dag från PPP-1993 som sitt IPL, tvingas Världsbanken uppskatta antalet fattiga i världen har ökat, inte minskat något från 1183,19 miljoner år 1987 till 1175,14 miljoner år 1998. I förhållande till en mer sanningsenlig beräkning där IPL fördubblats, till $2.15/dag i ett vettigare PPP för år 1993, hade antalet fattiga i världen ökat från 2549,01 miljoner år 1987 till 2811,73 miljoner år 1998. Observera dessutom att en sådan fördubbling för en USA-familjs nivå ändå bara nått upp till $69.44 per vecka - långt under de $ 98.40 som USDA anger år 1999. Skulle man höja fattigdomsgränsen till $3 per dag och familj, hade förmodligen minst 3,5 miljarder människor, kanske rentav 4 miljarder människor, hamnat under fattigdomsnivån – långt över hälften av mänskligheten år 1999.
Slutsatser: Det finns alternativ till Världsbankens siffror
Uppgifter om inkomstfattigdomen är av stor betydelse för utformningen och utvärderingen av politiken och åtgärderna när länderna skall ta tag i fattigdomsproblematiken. För att vara på den säkra sidan bör man leta fram så mycket information som möjligt om människors levnadsstandard, uppgifter om deras hälsotillstånd och utbildningsnivå samt om dödlighet och sjuklighet, för att ta några exempel. Sådana uppgifter gör, och bör, ge information om hur de övergripande besluten skall tas för att bekämpa fattigdomen i världen. Bilden av inkomstfattigdomen blir då viktig, och den måste bygga på korrekta antaganden.
Trots Världsbankens stora insatser vet vi ännu inte med någon rimlig grad av säkerhet hur många inkomstfattiga människor det finns i världen, hur fattiga de är, var de bor, eller hur deras antal har förändrats över tiden. Ska vi kunna göra något åt den absoluta inkomstfattigdomen, som det första av millennieutvecklingsmålen kräver, då måste vi också ha tillförlitliga siffror.
Lyckligtvis har de allvarliga bristerna i Världsbankens metod en gemensam rot, och kan faktiskt undvikas genom en enkel innovation - definitionen av svår fattigdom måste vara mer lämpligt fokuserade på vad som verkligen är fattigdom, och vad människor i allmänhet behöver för att uppnå en bättre tillvaro, snarare än på godtyckligt valda dollarbelopp. Detta skulle ge IPL en tydlig och rimlig innebörd, de människor som saknar resurser för att tillgodose de mest grundläggande kraven på ett mänskovärdigt liv, måste få hjälp med detta.
I en global översyn av fattigdomen kan det vara önskvärt att på global nivå - genom ett öppet och brett samrådsförfarande - inte bara erkänna de minimiinkomster som krävs för att de grundläggande mänskliga behoven, utan att människorna också förses med möjligheter att erhålla de råvaror som normalt krävs för att uppnå ett drägligt liv. Exempelvis bör det finnas grundläggande krav på att varje individ tillförsäkras tillräckligt med näring genom konsumtion av produkter som innehåller kalorier och näringsämnen. Intäkterna per person måste vara garanterat så stora att alla kan undvika fattigdom vid någon viss tidpunkt och plats. Dessa inkomster kan sedan anges i termer av köp av billigaste lokalt tillgängliga uppsättningar av livsmedel och förnödenheter som innehåller relevanta egenskaper som krävs utifrån att man beaktar de olika särdragen i varje kultur och de olika naturförutsättningarna som finns. En fast uppsättning grundläggande mänskliga behov kan också ge en enhetlig standard för att anpassa de nationella fattigdomsnivåerna över tiden för att återspegla ändrade priser på grundläggande förnödenheter som behövs för att uppnå dessa må. Sådana justeringar bör göras av de nationella kommittéerna, med målsättningen att utveckla de nationella fattigdomsnivåerna så att de överensstämmer med den globala standard som antagits.
Det kommer troligen även framöver att finnas ett behov av en definition av en IPL uttryckt i monetära termer, och med en av alla accepterad gemensam standard. En enhetlig standard som gör det möjligt för alla i hela världen att ha förtroende för att begreppet fattigdom betyder samma sak oavsett var och när de lever. Arbetet för att bekämpa fattigdomen på såväl den global som nationell nivå måste vara lika viktigt. Detta kräver gemensamma metoder mot fattigdomen i alla världens länder. Sådana gemensamma utgångspunkter gör hela arbetet mot fattigdomen så mycket effektivare. Nationella fattigdomsuppskattningar kan då jämföras med en global fattigdomsuppskattning, vilket gör dem effektivare. Det är anmärkningsvärt att sådana insatser har brister, även om de är genomförbara, det borde inte vara oöverstigligt. Även om utvecklingen av ett trovärdigt system för beräkningen av den globala fattigdom kommer att kräva tid och resurser, så är ändå dessa kostnader små jämfört med de potentiella kostnader som en fortsatt okunnighet dirigerad av Världsbanken genererar. Utan en insats för att utveckla ett sådant beräkningssätt blir det svårt att acceptera att myndigheter, globala såväl som nationella, med uppgift att övervaka den globala inkomstfattigdomen menar allvar med uppgiften – eller att de har korrekta siffror.
Därmed äro vi klara med en av de kritiska rapporterna om Världsbanken, men det finns fler. När det började bli uppenbart att banken sökt föra allmänhet och forskare bakom ljuset med sina siffror åren 2004-2005, försökte man från bankens sida genom små eftergifter inleda ett försiktigt återtåg till sanningen. Problemet var bara att nu avslöjades det att Världsbanken hade fifflat ännu mer än man kunde tro! Hans Rosling har alltför mycket trasslat in sig i Världsbankens siffror för att ändra på sig. Han kör sitt Gapminder vidare, och för varje år blir det allt mer missvisande. Vi återkommer med mer om Världsbankens siffror...
Hoppas inte våran Phu-ko tog detta allt för hårt - även om vi märkt att meningsmotståndare vi förmodar existerar i nydemokraiska, moderata och nyliberala kretsar, gärna tager till divers knep när deras förmåga ej räcker till! Ho ho ho.....vad vi njuter av vår godhet ändå......
MVH
bigj - mot kapitalism, för demokrati och humanism
Naturligtvis var det inte intresset av Världsbankens siffror våran Pho-ku var ute efter, eller kunskaper om detta - utan mer att likt kallekula liksom de totalitärt troende slå mot budbäraren, den timide, men kunnige, bigj!
Vi på den goda sidan fortsätter dock med fakta övertyga läsarna om själva sakfrågan, Hans Rosling och hans siffror. Nu mer om världsbanken, samma källa som äro ovan nämnd, ligger till grund även för denna inlaga.
År 2000, reviderade Världsbanken sin IPL, från $1/dag PPP med basåret 1985 till $1.08 PPP med det nya basåret 1993. Marknadsföringen av det nya IPL, med bevarande av det gamla $1/day-begreppet, framhäver att metoden är ”uppdaterad” och IPL omdefinierat. Men leder det till en korrekt bild av fattigdomens rörelser upp eller ned? Genom att granska Världsbankens beräkningar av de nya nationella fattigdomsgränserna och den reella fattigdomens uppskattningar ser vi hur känsliga Världsbankens fattigdomsuppskattningar är, och hur beroende de är av valet av PPP-basår. Problemet uppstår när man går över till växelkurserna mellan olika länder och olika år.
Tar man exempelvis Världsbankens fattigdomsuppskattningar för Nigeria och Mauretanien, ser man det klart. Världsbanken använde 1985 som basår, och köpkraftspariteterna konverterades då till $1/dag i de båda ländernas egna valutor, och därefter uppdaterades de nationella fattigdomsgränserna via varje lands KPI. Världsbanken beräknade år 1993 att den nationella fattigdomsgränsen låg på 8,68 Naira för Nigeria, och på 93.28 Ougulya för Mauretanien. Men dessa två nationella fattigdomsgränser visade sig kraftigt strida mot beräknar för 1993 års köpkraftspariteter, enligt vilken 10 Naira har samma köpkraft som 29,39 Ougulya. Därför, om 1993 används som PPP-basår för att definiera IPL, blir den nigerianska fattigdomsgränsen minst tre gånger högre i förhållande till den mauretanska fattigdomsgränsen, än vad som skulle vara fallet om IPL definieras med 1985 som PPP-basår. Med tanke på den nivå som valts år 1993 för den nya IPL, $1.08/dag, har dess införande medfört att den nigerianska fattigdom ökat för alla år därefter med sammantaget 42%, samtidigt som den mauretanska fattigdom sänks för alla år efter 1985 med 61%. Avvikelser av detta slag, visserligen av varierande omfattning, finns i alla par av länder man undersöker med denna metod.
Effekterna av dessa ändringar i de nationella fattigdomsgränserna är ännu mer dramatiska. År 1999 tillämpades metoden med den gamla måttet, $1/day PPP från1985 års IPL – då rapporterade Världsbanken att fattigdomen i Nigeria och Mauretanien till 31,1% respektive 31,4% av befolkningarna. År 2000 tillämpade Världsbanken den nyare metoden, där $ 1.08/day och PPP från 1993 års IPL – men då hade fattigdomen i Nigeria och Mauretanien förändrats till 70,2% respektive 3,8% av befolkningarna.
På samma sätt förändrades på bara ett år andelen fattiga i Turkmenistan från 4,9% 1999 till 20,9% år 2000, eller Sydafrika som fick en positiv trend, från 23,7% till 11% fattiga på bara ett år. Men hur kunde det vara möjligt att fattigdomen på bara ett år ökade och minskade så drastiskt? Naturligtvis är det inte möjligt! Valet av basår har också en betydande inverkan på de redovisade regionala fördelningarna av fattigdomen. Till exempel visar 1999-års metod med det gamla IPL att år 1993 hade Afrika söder om Sahara och Latinamerika en fattigdom på 39,1% respektive 23,5%, av befolkningarna. Bara för att år 2000, med den nya metoden tillämpad, och metod med det nya IPL, var fattigdomens andel av befolkningen i dessa båda regioner 49,7% respektive 15,3%.
Världsbankens byte av PPP-basår påverkar alltså beräkningarna av hur stor den globala fattigdomen är. Därmed kan man även ifrågasätta Världsbankens påståenden om den amerikanska fattigdomen (USA) verkligen har minskat med 20% per år sedan 1985? Forskarna Chen och Ravallion hävdade följande:
"Förmodligen är det bättre att jämföra de två fattigdomslinjer genom att jämföra den samlade fattigdomen för samma år."
Och då blev det fel, rejält fel!
Som nämnts ovan har under perioden 1987-1998 antalet personer som lever på mindre än $1.08/dag med PPP-basåret 1993, uppgivits ha minskat med 8,05 miljoner, från 1183,19 till 1,175.14 miljoner. Däremot visar uppskattningarna av fattigdomen att använder man Världsbankens gamla basår, $1/dag och PPP-basåret 1985, och de då framkomna IPL, helt andra siffror. Då kommer man plötsligt till slutsatsen att det absoluta antalet människor som lever på $1 per dag, eller mindre, fortsätter att öka. Den globala totaliteten ökade istället för att minska, från 1,2 miljarder 1987 till 1,5 miljarder år 1998.
Därefter använde sig Världsbanken av USA:s miniminivåer för att jämföra vad man fick för en dollar per dag, eller 1,08 dollar per dag. Då började forskarna se var det verkligen brast. Genom att använda USA:s fattigdomsgräns, band Världsbanken ris åt egen rygg! Nivån var ju där nästan $25/dag. En sådan gräns petar in 6,2 av 6,7 miljarder människor under fattigdomsgränsen.
Det är uppenbart att Världsbanken skulle komma fram till en mycket högre miniminivå om global fattigdom räknas efter fattigdomsgränsen i USA. Att använda sin $1.08/dag från PPP-1993 som sitt IPL, tvingas Världsbanken uppskatta antalet fattiga i världen har ökat, inte minskat något från 1183,19 miljoner år 1987 till 1175,14 miljoner år 1998. I förhållande till en mer sanningsenlig beräkning där IPL fördubblats, till $2.15/dag i ett vettigare PPP för år 1993, hade antalet fattiga i världen ökat från 2549,01 miljoner år 1987 till 2811,73 miljoner år 1998. Observera dessutom att en sådan fördubbling för en USA-familjs nivå ändå bara nått upp till $69.44 per vecka - långt under de $ 98.40 som USDA anger år 1999. Skulle man höja fattigdomsgränsen till $3 per dag och familj, hade förmodligen minst 3,5 miljarder människor, kanske rentav 4 miljarder människor, hamnat under fattigdomsnivån – långt över hälften av mänskligheten år 1999.
Slutsatser: Det finns alternativ till Världsbankens siffror
Uppgifter om inkomstfattigdomen är av stor betydelse för utformningen och utvärderingen av politiken och åtgärderna när länderna skall ta tag i fattigdomsproblematiken. För att vara på den säkra sidan bör man leta fram så mycket information som möjligt om människors levnadsstandard, uppgifter om deras hälsotillstånd och utbildningsnivå samt om dödlighet och sjuklighet, för att ta några exempel. Sådana uppgifter gör, och bör, ge information om hur de övergripande besluten skall tas för att bekämpa fattigdomen i världen. Bilden av inkomstfattigdomen blir då viktig, och den måste bygga på korrekta antaganden.
Trots Världsbankens stora insatser vet vi ännu inte med någon rimlig grad av säkerhet hur många inkomstfattiga människor det finns i världen, hur fattiga de är, var de bor, eller hur deras antal har förändrats över tiden. Ska vi kunna göra något åt den absoluta inkomstfattigdomen, som det första av millennieutvecklingsmålen kräver, då måste vi också ha tillförlitliga siffror.
Lyckligtvis har de allvarliga bristerna i Världsbankens metod en gemensam rot, och kan faktiskt undvikas genom en enkel innovation - definitionen av svår fattigdom måste vara mer lämpligt fokuserade på vad som verkligen är fattigdom, och vad människor i allmänhet behöver för att uppnå en bättre tillvaro, snarare än på godtyckligt valda dollarbelopp. Detta skulle ge IPL en tydlig och rimlig innebörd, de människor som saknar resurser för att tillgodose de mest grundläggande kraven på ett mänskovärdigt liv, måste få hjälp med detta.
I en global översyn av fattigdomen kan det vara önskvärt att på global nivå - genom ett öppet och brett samrådsförfarande - inte bara erkänna de minimiinkomster som krävs för att de grundläggande mänskliga behoven, utan att människorna också förses med möjligheter att erhålla de råvaror som normalt krävs för att uppnå ett drägligt liv. Exempelvis bör det finnas grundläggande krav på att varje individ tillförsäkras tillräckligt med näring genom konsumtion av produkter som innehåller kalorier och näringsämnen. Intäkterna per person måste vara garanterat så stora att alla kan undvika fattigdom vid någon viss tidpunkt och plats. Dessa inkomster kan sedan anges i termer av köp av billigaste lokalt tillgängliga uppsättningar av livsmedel och förnödenheter som innehåller relevanta egenskaper som krävs utifrån att man beaktar de olika särdragen i varje kultur och de olika naturförutsättningarna som finns. En fast uppsättning grundläggande mänskliga behov kan också ge en enhetlig standard för att anpassa de nationella fattigdomsnivåerna över tiden för att återspegla ändrade priser på grundläggande förnödenheter som behövs för att uppnå dessa må. Sådana justeringar bör göras av de nationella kommittéerna, med målsättningen att utveckla de nationella fattigdomsnivåerna så att de överensstämmer med den globala standard som antagits.
Det kommer troligen även framöver att finnas ett behov av en definition av en IPL uttryckt i monetära termer, och med en av alla accepterad gemensam standard. En enhetlig standard som gör det möjligt för alla i hela världen att ha förtroende för att begreppet fattigdom betyder samma sak oavsett var och när de lever. Arbetet för att bekämpa fattigdomen på såväl den global som nationell nivå måste vara lika viktigt. Detta kräver gemensamma metoder mot fattigdomen i alla världens länder. Sådana gemensamma utgångspunkter gör hela arbetet mot fattigdomen så mycket effektivare. Nationella fattigdomsuppskattningar kan då jämföras med en global fattigdomsuppskattning, vilket gör dem effektivare. Det är anmärkningsvärt att sådana insatser har brister, även om de är genomförbara, det borde inte vara oöverstigligt. Även om utvecklingen av ett trovärdigt system för beräkningen av den globala fattigdom kommer att kräva tid och resurser, så är ändå dessa kostnader små jämfört med de potentiella kostnader som en fortsatt okunnighet dirigerad av Världsbanken genererar. Utan en insats för att utveckla ett sådant beräkningssätt blir det svårt att acceptera att myndigheter, globala såväl som nationella, med uppgift att övervaka den globala inkomstfattigdomen menar allvar med uppgiften – eller att de har korrekta siffror.
Därmed äro vi klara med en av de kritiska rapporterna om Världsbanken, men det finns fler. När det började bli uppenbart att banken sökt föra allmänhet och forskare bakom ljuset med sina siffror åren 2004-2005, försökte man från bankens sida genom små eftergifter inleda ett försiktigt återtåg till sanningen. Problemet var bara att nu avslöjades det att Världsbanken hade fifflat ännu mer än man kunde tro! Hans Rosling har alltför mycket trasslat in sig i Världsbankens siffror för att ändra på sig. Han kör sitt Gapminder vidare, och för varje år blir det allt mer missvisande. Vi återkommer med mer om Världsbankens siffror...
Hoppas inte våran Phu-ko tog detta allt för hårt - även om vi märkt att meningsmotståndare vi förmodar existerar i nydemokraiska, moderata och nyliberala kretsar, gärna tager till divers knep när deras förmåga ej räcker till! Ho ho ho.....vad vi njuter av vår godhet ändå......
MVH
bigj - mot kapitalism, för demokrati och humanism
Den goda sidans försvarare
Avantgardet skrev:Varför reagerar du så där Pho-ku? Jag har också känt en viss omisskännlig stank av nyliberalism i vissa av dina utlåtanden. Botemedlet stavas: läs Marx!
Vad ni tror om vilken ideologi jag propagerar för (vilket jag inte har avsikt att göra, oftast inte), är väl knappast intressant? Denna ideologiska maktkamp...
Så om alla läser Marx och tolkar denne utefter erat tycke och blir marxister, så når vi utopin? Alleseammans? Med viss risk för egen misstolkning, då jag varken är marxist eller lika påläst som er (Foucault kom i vägen) - men låt oss alla läsa Marx så löser sig allt, simsalabim!
Ledsen, för mig låter detta blott som en chimär. Om detta är nyliberalt eller inte, låter jag vara osagt, ni analyserar ju själva så föredömligt!
Flows are necessary—and indeed this is a thought in terms of flows—the feminine flow, following very determined trajectories, rises up following the lines of masculine flow, along the spinal column, to go to the brain, and that’s desire in its immanence as a process.
– Deleuze
– Deleuze
Frågan må ha stältts förr, men frågan slog mig; är det inte dags att vakna upp ur dvalan, och börja ta del av kakan? Jag hoppas också att vi alla kommer få ta del, och att alla våra delar är lika stora. Så länge fundamentalisterna, terroristerna, de som tolkar texterna lite väl allvarligt (vi har ju tidigare sett hur det gått...). Om vi bara av våra misstag, som jag tidigare sagt; drar lärdom av dessa, för det vet ju vi alla, att det leder till något gott.
Lite tankar...
Jag tror denna distansering, eller snarare reducering av att försöka tolka människan genom ideologier är destruktivt, det är våra beenden vi ska lägga ögona på, och tack vara vetenskapen förskjutes maktapparaten från ideologierna till vetenskapen som studerar beteende som till slut hamnar hos, eller inuti människan.
/edit
Dessa tankar känns - nu när jag läser dem - högst transhumanistiska.
Lite tankar...
Jag tror denna distansering, eller snarare reducering av att försöka tolka människan genom ideologier är destruktivt, det är våra beenden vi ska lägga ögona på, och tack vara vetenskapen förskjutes maktapparaten från ideologierna till vetenskapen som studerar beteende som till slut hamnar hos, eller inuti människan.
/edit
Dessa tankar känns - nu när jag läser dem - högst transhumanistiska.
Flows are necessary—and indeed this is a thought in terms of flows—the feminine flow, following very determined trajectories, rises up following the lines of masculine flow, along the spinal column, to go to the brain, and that’s desire in its immanence as a process.
– Deleuze
– Deleuze
biggj skrev:Hejsan!
Naturligtvis var det inte intresset av Världsbankens siffror våran Pho-ku var ute efter, eller kunskaper om detta - utan mer att likt kallekula liksom de totalitärt troende slå mot budbäraren, den timide, men kunnige, bigj!
MVH
bigj - mot kapitalism, för demokrati och humanism
Du är alltså fortfarande ute och cyklar. Precis som sig bör. Akta så du inte ramlar omkull på den stora cykeln.
Flows are necessary—and indeed this is a thought in terms of flows—the feminine flow, following very determined trajectories, rises up following the lines of masculine flow, along the spinal column, to go to the brain, and that’s desire in its immanence as a process.
– Deleuze
– Deleuze
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Notera att du använder det borgerliga ideologibegreppet och ingalunda det marxistiska. Marxism är inte ideologi, det är vetenskap. Den borgerliga vetenskapen är emellertid just ideologi. Ideologin är alltså ingalunda dessa journalistiska, mediala, fraser om vad de politiska partierna tycker och tänker, och hur eller i vad du kan tänkas hålla med dem, utan ideologi är beslöjandet av produktionsförhållandenas exploaterande karaktär. Av vilket följer att det Hans Rosling sysslar med är ideologi. Att världsbanken sysslar med det kan väl knappast förvåna någon, emedan de ju står i ett direkt förhållande till det hela på så sätt att de kan göra stora pengar på att detta inte uppmärksammas.
Sen tycker jag nog att vi (såna som du och jag) har det tillräckligt djävla bra som det är. Det är de andra i väst (som har det ännu bättre) som måste överlåta en del av sina medel, inte till oss (vi har det ju som sagt nog djävla bra som det är) utan till dem som har det djävligt på riktigt. Svårare än så är det inte. Men mycket står att vinna, just för dem som överlåter "sina" materiella tillgångar på detta sätt. De kommer bli långt bättre människor, och långt rikare på erfarenheter (som de med pengarnas hjälp lyckats hålla stången, fråga mig inte varför), och leva långt mer fullödiga liv. Så det är helt klart något de bör köpa.
Sen tycker jag nog att vi (såna som du och jag) har det tillräckligt djävla bra som det är. Det är de andra i väst (som har det ännu bättre) som måste överlåta en del av sina medel, inte till oss (vi har det ju som sagt nog djävla bra som det är) utan till dem som har det djävligt på riktigt. Svårare än så är det inte. Men mycket står att vinna, just för dem som överlåter "sina" materiella tillgångar på detta sätt. De kommer bli långt bättre människor, och långt rikare på erfarenheter (som de med pengarnas hjälp lyckats hålla stången, fråga mig inte varför), och leva långt mer fullödiga liv. Så det är helt klart något de bör köpa.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Återgå till "Politik och samhälle"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 2 och 0 gäster