PK kontra FK

Moderator: Moderatorgruppen

Viola
Avslutat konto
Inlägg: 851
Blev medlem: 17 jan 2004 14:53

PK kontra FK

Inläggav Viola » 18 apr 2005 10:09

I vissa läger framstår jag som vidsynt, kanske för vidsynt
och i andra lägen framstår jag nog som världens moraltant.

Liksom det finns ett PK (Politiskt korrekt) så uppfattar jag att det finns
ett FK (filosofiskt korrekt) och det är definitivt inte FK att vara PK
och ibland används beskyllningen att man är PK som om det vore
ett fullgott motargument till det man säger.....
Kanske jag skulle börja använda ordet FK som motargument?

Det är FK att vara supertolerant, allt är tillåtet och värt att diskutera,
ingen får hävda några moraliska krav. Det enda omoraliska är att
vara moralisk

Det är FK att hävda vilken sanning som helst.
Det är FK att hänvisa till att det i strängt filosofisk mening egentligen
inte går att bevisa något - inte ens den egna eller någon annans existens
eller de vedertagna vetenskapliga landvinningarna. Men däremot får
man hävda vilka fantasterier som helst och använda den nämnda
filosofin som försvar för sina fantasterier, vilket blir väldigt
motsägelsefullt enligt vad min bristfälliga hjärna kan tänka...

En suck pååå måååååndaaaa morrrrrooon å mitt huuuuuve kännnnnns såååå tuuuuuuuungt!

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 18 apr 2005 11:46

Det är FK att vara supertolerant, allt är tillåtet och värt att diskutera, ingen får hävda några moraliska krav. Det enda omoraliska är att vara moralisk


T.ex. är just denna diskussion rätt FK, inte sant? Ganska PK också. Vi kan alltså gott, dvs. med FK:n i behåll!, ifrågasätta om det är särskilt omoraliskt att vara moralisk. Och det är det ju inte.

och ibland används beskyllningen att man är PK som om det vore
ett fullgott motargument till det man säger


Det är naturligtvis vare sig särskilt FK eller PK. Dåliga argument, om man nu ska argumentera, är och förblir dåliga argument. Även filosofin har sina ramar.

Viola skrev:I vissa läger framstår jag som vidsynt, kanske för vidsynt och i andra lägen framstår jag nog som världens moraltant.


Det ska du inte vara ledsen för. Ibland är det lämpligt att hålla på saker - ibland att tänja på gränserna. Det låter så slitet att säga att det beror på situationen, men är det inte så det är? Vi har flera gånger fått exempel på vad som är olämpligt att diskutera på filosofiforum.com. Lite god smak och "känsla för känsla", som den gode Zarathrustme (vart har han tagit vägen?) uttryckte det, never goes out of style...

S, på G

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 18 apr 2005 12:26

Det skrivna ordet ger "verklighetsdiskutioner" ett begränsat utrymme, men talar vi så ska du få höra ett och annat.

Det är det skriva, det som är satt på pränt, som kallar fram våra försvarsmekanismer och gör oss PK och FK.

Men ville du nått, annat än att gnälla lite?

Jag hänger på.

OOOOOOOOOOOOOOOOOOOhhhhhhhhhh, inte Kant igeeeeeeeeeeeeeeeen!
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
Johan Ågren
Administratör
Inlägg: 3368
Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
Ort: Gävle

Inläggav Johan Ågren » 18 apr 2005 12:40

Bevisligen är det så att varje form av framsteg har stött på patrull av de allmängiltiga föreställningarna. Det politiskt korrekta är en normform vi oundvikligen måste bryta med för att transcendera det moraliska dödköttet. Den filosoferande människan kan inte ta någon hänsyn i sitt tänkande, däremot är det rimligt att det sedan avvägs hur och när resonemang läggs fram. Man kan inte tala om allt med alla; för då uppstår det oönskade komplikationer.

Av denna anledning kan man inte fritt diskutera omoraliska ting förutsättningslöst - objektivt - för det skickar ut fel signaler till vissa människor. Moraliska axiom kräver ett ickeifrågasättande för att de ska behålla sin slagkraft, och varje antydan om att det är diskuterbart raserar gränssättandet. Men utifrån en filosofisk synvinkel är detta inte godtagbart. Av samma anledning talar man inte om vad som helst med sina barn; för man vet att det gör skada innan de först har införskaffat andra erfarenheter.

Om man kallar detta för översitteri så hycklar man bara. Det handlar om att förhålla sig till allmänheten på bästa sätt. Att tala om att droganvändande och SM som terapeutiska metoder, och pedofili som en naturligt betingad impuls, tjänar inte detta syfte. Inte heller att lära människor tänka fritt tjänar detta syfte. En fritt tänkande människa är vare sig lättförvarad eller bidragande till irrationella produktionsled. Det politiskt korrekta är således manipulation av det stora flertalet så att samhällets produktionsled ska fungera så bra som möjligt. Genom den ökade privatiseringen har denna manipulation idag mer överlåtits på media som i sin tur kontrolleras av de kommersiella intressena. Faran med detta är ännu större än att låta sig manipuleras av ett politiskt maktstyre eftersom viktiga ansvarsområden mer och mer kan negligeras. Filosofin och det rationella agerande får mindre och mindre att säga till om, och ett samhälle av vår dignitet är beroende av ideologier för att upprätthållas. Det politiskt korrekta har fått en trendkänslighet som lätt låter sig manipuleras av kortsiktiga och oansvarsfulla intressen.

Huruvida filosofin återigen kan bli en maktfaktor i samhället beror på dess förmåga att slå hål på trendernas motiv så att de kan ersättas med ett mer rationellt agerande. Ett fördjupande av moralbegreppen är helt nödvändigt då den gamla moralen uppstått utifrån förutsättningar vi idag inte respekterar. Personligen tror jag detta fördjupande måste uppstå ur en större individuell självkännedom, där den mänskilga psykologin sätts i fokus, och se hur den kontrolleras av irrationella impulser. På så sätt kan en moral uppstå ur en medvetenhet om varför vi väljer att agera på vissa sätt snarare än att vi begränsas till att agera på vissa sätt. Det är en uteslutningsmetod snarare än en inlärningsmetod där moralen uppstår i impulsernas utelämnande. Alltså att skala löken - vars olika skikt representerar våra beteenden - tills irrationella motiv inte längre existerar. Som jag ser det är det kulturella manipulerandet av människans behov orsaken till hennes destruktivitet. Man kan ihuvudtaget enbart tala om subjektiv destruktivitet i relation till individens mått av felprogrammering.

En filosofisk fördjupning kan också leda till samhällets sammanbrott: Det är inte säkert att några sanningar är gynsamma grogrunder för det samhälle vi idag tar för givet. Det som då framkommer kan inte vara något annat än PinK utifrån det etablerade samhällets försvarare.

Johan

Viola
Avslutat konto
Inlägg: 851
Blev medlem: 17 jan 2004 14:53

Inläggav Viola » 18 apr 2005 12:48

hovnarr skrev:Dåliga argument, om man nu ska argumentera, är och förblir dåliga argument. Även filosofin har sina ramar.



Kanske var jag lite fel ute med FK, filosofiskt ska man ju ha
välgrundade argument - det kanske egentligen är NK jag menar
New-age-korrekt, där man friskt utnyttjar filosofin eller vetenskapen
när det passar en men skyller på att ingenting strängt kan bevisas
när man försöker komma åt resonemangen.... Det är där det
ramlösa kommer in.

Det är väl bra att jag skapar nya, korta etiketter så behöver vi inte
skriva så mycket - bara säga emot med PK, FK, eller NK precis som
de där som hade ett antal roliga historier och så småningom övergick
till att bara säga ett nummer innan de lade upp ett gapskratt.....?

Auk skrev:
Det är det skriva, det som är satt på pränt, som kallar fram våra försvarsmekanismer och gör oss PK och FK.

Men ville du nått, annat än att gnälla lite?



Ville nog ge uttryck för en känsla men har någon några intressanta
tankar att tillföra så skulle det nog lindra frustrationen :)
Men nog finns det försvarsmekanismer live också men diskussionerna
blir nog inte så tillspetsade på grund av rädsla, negativt uttryckt, eller
hänsyn, positivt uttryckt.

Viola
Avslutat konto
Inlägg: 851
Blev medlem: 17 jan 2004 14:53

Inläggav Viola » 18 apr 2005 13:12

Johan Ågren skrev:Bevisligen är det så att varje form av framsteg har stött på patrull av de allmängiltiga föreställningarna. Det politiskt korrekta är en normform vi oundvikligen måste bryta med för att transcendera det moraliska dödköttet. Den filosoferande människan kan inte ta någon hänsyn i sitt tänkande, däremot är det rimligt att det sedan avvägs hur och när resonemang läggs fram. Man kan inte tala om allt med alla; för då uppstår det oönskade komplikationer.


Du ser då filosoferandet som en aktivitet i någon sorts verkstad,
tänkandet laboratorium, skilt från livet såväl det sociala som det egna livet? I så fall håller jag med.
Det är skillnad på filosofi och livsfilosofi - det är väl det senare jag
sysslar med i så fall, har svårt att separera tänkandet från allt annat
även om det kanske vore nyttigt.

Av denna anledning kan man inte fritt diskutera omoraliska ting förutsättningslöst - objektivt - för det skickar ut fel signaler till vissa människor. Moraliska axiom kräver ett ickeifrågasättande för att de ska behålla sin slagkraft, och varje antydan om att det är diskuterbart raserar gränssättandet. Men utifrån en filosofisk synvinkel är detta inte godtagbart. Av samma anledning talar man inte om vad som helst med sina barn; för man vet att det gör skada innan de först har införskaffat andra erfarenheter.



Kan du ha filosofiskt en tanke och "mänskligt" en annan?
Kan man skapa ett filosofiskt resonemang, tänkandets laboratorium,
så att inte skadliga kopplingar görs?


Det politiskt korrekta har fått en trendkänslighet som lätt låter sig manipuleras av kortsiktiga och oansvarsfulla intressen.


Är vi mer trendkänsliga nu än vad vi har varit tidigare menar du?

Ett fördjupande av moralbegreppen är helt nödvändigt då den gamla moralen uppstått utifrån förutsättningar vi idag inte respekterar. Personligen tror jag detta fördjupande måste uppstå ur en större individuell självkännedom, där den mänskilga psykologin sätts i fokus, och se hur den kontrolleras av irrationella impulser. På så sätt kan en moral uppstå ur en medvetenhet om varför vi väljer att agera på vissa sätt snarare än att vi begränsas till att agera på vissa sätt. Det är en uteslutningsmetod snarare än en inlärningsmetod där moralen uppstår i impulsernas utelämnande. Alltså att skala löken - vars olika skikt representerar våra beteenden - tills irrationella motiv inte längre existerar. Som jag ser det är det kulturella manipulerandet av människans behov orsaken till hennes destruktivitet. Man kan ihuvudtaget enbart tala om subjektiv destruktivitet i relation till individens mått av felprogrammering.



Jag håller med dig om att vi måste fördjupa moralen, att den måste
växa fram ur en medvetenhet. Jag kommer ihåg när jag nyligen gått
igenom min "frånvändelse" och förväntade mig att alla icke-kristna
skulla vara så vidsynta men att de bara hade en massa moraliska
regler sprungna ur ryggmärgen utan motivering. Då tänkte jag lite
föraktfullt att de religiösa åtminstone hade någon form av motivering.

Kan man undvika någon form av kulturell påverkan? Är det ens
möjligt? Enligt min uppfattning kan ändå inte moral vara alltför
individualistisk även om varje individ måste tänka igenom sin
moral men moral är väl som politik - liksom till för att påverka?

Fann
Inlägg: 482
Blev medlem: 28 nov 2003 14:34

Inläggav Fann » 18 apr 2005 14:20

Rolig distinktion! Och jag ÄLSKAR din irriterade sprickfärdighet! Jag kan hålla med dig att det är lite motsägelsefullt ibland. "Man får inte moralisera", moraliserar FK. För att använda jn:s favorituttryck - man "skjuter sig i foten".

Jag vet att du tex irriterar dig på min amoraliska iskyla ibland. För min del tror jag att denna kyla också har nån slags etisk/moralisk botten. Jag är rädd för det som kan hända om man inte vågar se vad som helst i vitögat och pröva det så förutsättningslöst som möjligt. Jag är livrädd för tvärsäkra och kategoriska ställningstaganden. Konsekvensen av sådana ställningstaganden blir en slags kyla, kan man säga. Och kanske ibland ett moraliserande gentemot moraliseringar. Hur fotskjutande det än kan verka.

Man kan till och med pröva tanken att det kan finnas sexuella relationer mellan barn och vuxna som inte är skadliga för barnen. OM det är så att det gör det (vilket jag själv inte tycker att man säkert kan veta om det gör eller inte gör, eller skulle kunna göra eller inte kunna göra) så utvecklas dubbelmoral som är mycket farligare än de risker som det innebär att dra fram hemskeheterna i ljuset. (I just detta aktuella exempel tycker dock även jag att det gick för långt. Inte pga själva sakfrågan utan pga sättet att presentera tankarna - inte minst det försåtliga valet av bild). Sen kan man förstås diskutera om det är så att vissa diskussioner inte bör föras på en öppen plats som denna eftersom de kan missuppfattas eller såra dem som blivit kränkta.

Viola
Avslutat konto
Inlägg: 851
Blev medlem: 17 jan 2004 14:53

Inläggav Viola » 18 apr 2005 15:10

Fann skrev:Rolig distinktion! Och jag ÄLSKAR din irriterade sprickfärdighet! Jag kan hålla med dig att det är lite motsägelsefullt ibland. "Man får inte moralisera", moraliserar FK. För att använda jn:s favorituttryck - man "skjuter sig i foten".

Jag vet att du tex irriterar dig på min amoraliska iskyla ibland. För min del tror jag att denna kyla också har nån slags etisk/moralisk botten. Jag är rädd för det som kan hända om man inte vågar se vad som helst i vitögat och pröva det så förutsättningslöst som möjligt. Jag är livrädd för tvärsäkra och kategoriska ställningstaganden. Konsekvensen av sådana ställningstaganden blir en slags kyla, kan man säga. Och kanske ibland ett moraliserande gentemot moraliseringar. Hur fotskjutande det än kan verka.


Men ofta har det väl varit så att den man diskuterat med om det nu
handlar om att "kärleksfullt misshandla" någon eller att ha sexuella
relationer med barn har minst av allt varit förutsättningslösa.
Och jag är livrädd för att räcka en sådan person ett lillfinger. Då får jag på
mitt samvete att ha sanktionerat något som jag är övertygad om är destruktivt. Då skulle jag hellre förutsättningslöst diskutera med någon som inte har en personlig relation till en viss företeelse och där det
garanterat bara blir denna tankens verkstad som jag diskuterade med
Johan om.

Man kan till och med pröva tanken att det kan finnas sexuella relationer mellan barn och vuxna som inte är skadliga för barnen. OM det är så att det gör det (vilket jag själv inte tycker att man säkert kan veta om det gör eller inte gör, eller skulle kunna göra eller inte kunna göra) så utvecklas dubbelmoral som är mycket farligare än de risker som det innebär att dra fram hemskeheterna i ljuset. (I just detta aktuella exempel tycker dock även jag att det gick för långt. Inte pga själva sakfrågan utan pga sättet att presentera tankarna - inte minst det försåtliga valet av bild). Sen kan man förstås diskutera om det är så att vissa diskussioner inte bör föras på en öppen plats som denna eftersom de kan missuppfattas eller såra dem som blivit kränkta.


Jag har prövat tanken och tror att det kan finnas sexuella relationer mellan barn och vuxna som inte får skadliga följder men är övertygad om att man aldrig kan veta i den enskilda situationen förrän i backspegeln. Och jag är övertygad om att tabut mot sexuella vuxen-barn-relationer är nyttigt. Det spelar ingen roll om barnet tar initiativ - det är den vuxnes plikt att sätta gränser på ett sätt att inte barnet känner sig skuldbelagt.

Användarvisningsbild
Johan Ågren
Administratör
Inlägg: 3368
Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
Ort: Gävle

Inläggav Johan Ågren » 18 apr 2005 15:13

Viola,

Du ser då filosoferandet som en aktivitet i någon sorts verkstad,
tänkandet laboratorium, skilt från livet såväl det sociala som det egna livet? I så fall håller jag med.
Det är skillnad på filosofi och livsfilosofi - det är väl det senare jag
sysslar med i så fall, har svårt att separera tänkandet från allt annat
även om det kanske vore nyttigt.


Må vara att det är en verkstad; min verkstad, men min filosofi är också min vardagsfilosofi. Vad som inte gör min vardagsfilosofi till en vardag är att jag inte förmår integrera den i min vardag (än). Så jag skiljer inte på mina tankar och min vardag egentligen som du säger. I huvudtaget så är jag ingen teoretisk "filosof" som jämför olika abstrakta modeller gentemot varandra, utan jag lever och erfar och försöker integrera mina erfarenheter i mitt eget liv, men också hos andra när jag finner mina egna erfarenheter relevanta. Jag menar oftast det jag säger (annars så brukar jag skriva att det är teorier); det är en del av mitt liv, även om jag inte alltid realiserar vissa impulser i min vardag. Man kan också separera tänkandet från sig själv, ungefär som matematik, men då brukar det inte vara frågan om några verkliga insikter utan enbart teorier som man ännu inte översatt till den nivå där de får följder på den egna livsstilen. Detta beskrivs bra i brott och straff när Raskolnikov en gång för alla ska göra slag i saken och leva som han lär, men upptäcker snart att det finns en skillnad mellan filosofi (i verkstaden) och levnadsfilosofin; som har en mängd etablerade band (moraliska). Att konsekvent leva som man lär sätter en mängd olika levnadsaspekter på prov.

Kan du ha filosofiskt en tanke och "mänskligt" en annan?
Kan man skapa ett filosofiskt resonemang, tänkandets laboratorium,
så att inte skadliga kopplingar görs?


Det beror hur väl förankrade de filosofiska tankarna är. När man inte längre kan distansera sig från dem så måste man börja leva efter dem - de är meningsskapande - och då kan en mängd konflikter uppstå: Antingen rent praktiskt i vardagen när man klampar omkring som en elefant i en porslinsaffär, eller så hämmar man sig från sådant beteende och får ta ett inre lidande i stället. Sedan kan det också vara att ens egna filosofiska övertygelser går hand i hand med den etablerade vardagen och då blir det desto lättare att leva. Fast man får minnas att vi består av mer än tankar också, och vi kan ta fysisk skada av att leva efter filosofiska övertygelser som inte harmoniserar med våra kroppsfunktioner eller fysiska förutsättningar. Så att vara övertygad om någonting behöver inte alltid innebära en dans på rosor, allra minst i längden.

1. Vi kan ha filosofiska tankar utan att de är meningsskapande och inverkar på vårt känsloliv - de styrs då av yttre rutiner och självklarheter, och de filosofiska resonemangen förmår inte att inverka.

2. Vi kan ha filosofiska tankar som skapar meningsfulla sammanhang och inverkar på vårt känsloliv, men som vi inte förmår realisera i vår livssituation. De filosofiska tankarna hänger då som ett ouppfyllt ok runt vår hals.

3. Vi kan ha filosofiska tankar som inverkar på vårt känsloliv och som vi förmår att realisera i vår livssituation. Allt gott och väl så länge vi inte är missledda av osanningar.

Huruvida vi kan ha en situation där filosofin är oberoende av vårt dagliga liv beror på vilka våra band är och var vår tyngdpunkt vilar. Vissa som tänker har en rätt så självklar vardag, och filosofin är bra; för desto klokare vi är desto bättre kan vi få det. Filosofin utgör inget hot mot de etablerade meningssammanhangen i människans vardag. För andra så innebär det filosofiska reflekterandet att allt verkar vara ett gungfly av löst förankrade meningssammanhang, och brister minsta strå så sjunker allt till botten. De sistnämnda sitter inget vidare tryggt, och ser med misstänksamhet på sina godtrogna medpassagerare. Jag har alltid tillhört den sistnämnda kategorin.

Är vi mer trendkänsliga nu än vad vi har varit tidigare menar du?


Snarare att trenderna är känsligare för inverkan eftersom ingen allmängiltig ideologi överskuggar det hela sammanhanget. Det är en postmodernistisk/existentialistisk nyckfullhet som är lättmanövrerad av de etablerade intresseorganisationerna (de kommersiella företagen). På så sätt blir vi trendkänsligare nu jämfört med tidigare. Inte så att vår psykologi är känsligare, snarare vår psykologis förankring i sin omvärld (som kastat ankare i en valrygg).

Kan man undvika någon form av kulturell påverkan? Är det ens
möjligt? Enligt min uppfattning kan ändå inte moral vara alltför
individualistisk även om varje individ måste tänka igenom sin
moral men moral är väl som politik - liksom till för att påverka?


Det är svårt att undvika kulturell påverkan, så det handlar snarast om att genom reningar försöka ta bort sådant som är av ondo. När jag sammanfaller med moralen så är den av godo, inte annars. Sedan är det naturligtvis viktigt att jag inte närs av några lögner, eller att jag betraktar mig själv som någon jag inte är. Genom att jag får för mig att jag är en massa saker så väljer jag att utföra handlingar som uppfyller dessa idéer, och då måste man rannsaka sin egen självbild. Att finna en ny moral handlar ständigt om att skala bort alla dessa lager vi omger oss med som saknar logisk relevans, utan är enbart impulser uppkommna ur kulturella nycker. Nyckerna kan inte kallas vår existentiella frihet, utan de är också motiverade, frågan är av vad?

Johan

Viola
Avslutat konto
Inlägg: 851
Blev medlem: 17 jan 2004 14:53

Inläggav Viola » 18 apr 2005 19:59

Johan skrev:Må vara att det är en verkstad; min verkstad, men min filosofi är också min vardagsfilosofi. Vad som inte gör min vardagsfilosofi till en vardag är att jag inte förmår integrera den i min vardag (än). Så jag skiljer inte på mina tankar och min vardag egentligen som du säger.


Om man inte kan integrera sina tankar i sin vardag så kan det bero
på olika saker - tankarna är bra men det är min förmåga som brister -
eller det är tankarna som brister, s.k. luftslott som inte går att
integrera i verkligheten. Tanken att något kan vara fel utan förankring
i verkligheten verkar inte finnas med i din uppräkning som jag citerar
nedan:


1. Vi kan ha filosofiska tankar utan att de är meningsskapande och inverkar på vårt känsloliv - de styrs då av yttre rutiner och självklarheter, och de filosofiska resonemangen förmår inte att inverka.

2. Vi kan ha filosofiska tankar som skapar meningsfulla sammanhang och inverkar på vårt känsloliv, men som vi inte förmår realisera i vår livssituation. De filosofiska tankarna hänger då som ett ouppfyllt ok runt vår hals.

3. Vi kan ha filosofiska tankar som inverkar på vårt känsloliv och som vi förmår att realisera i vår livssituation. Allt gott och väl så länge vi inte är missledda av osanningar.


Det är svårt att undvika kulturell påverkan, så det handlar snarast om att genom reningar försöka ta bort sådant som är av ondo. När jag sammanfaller med moralen så är den av godo, inte annars.


Du utttrycker det som att det är svårt att undvika - jag frågar igen är
inte moralen av en sådan karaktär att den egentligen inte kan vara
individualistisk - den är till sitt väsen påverkande och måste vara -
eller?

Squirrel
Inlägg: 173
Blev medlem: 11 apr 2005 19:35
Ort: Linköping

Inläggav Squirrel » 18 apr 2005 21:10

Jag gillade inte din beskrivning av FK, att vad som helst är OK för att inget kan bevisas. NK var bättre. Kanske kan man gå så långt som SK (skeptiskt korrekt :wink:)

Som jag ser det är moral något personligt, inlärt och byggt på erfarenhet med associationskoppling till känslor. Det hela vial på en naturalistisk grund som man inte riktigt kommer ifrån även om det är praktiskt omöjligt att utröna vad roll den naturalistiska aspekten spelar.

Moral spelar en viktig roll i samhället. Den står för likriktning och anpassning till samröre med andra individer. Att vi har så pass liknande moraliska uppfattningar som vi har (de flesta av oss innom kulturer och över kulturgränser) kan bero på naturalistiska likheter, likartade upplevelser, efterenhet i kombination till empati, påverkan från andra individer och deras uppfattningar etc. Att moralen kan likriktas delvis är en förutsättning för att samvaron med andra ska fungera. Det finns dock risker med likriktningen och det är främst när den blir för stark och för dömmande. Man bör inse att moralen behövs och att den behöver vara likriktad till stor del men man bör även inse att den är föränderlig och påverkbar. Varje individ i samhället har en möjlighet att lära om så att andra känslor associeras till berörda händelser. För vissa är det inte så lätt när uppfattningar sitter hårt totade men på sikt kommer moralen ändras, förhoppningsvis till det bättre.

Viola
Avslutat konto
Inlägg: 851
Blev medlem: 17 jan 2004 14:53

Inläggav Viola » 19 apr 2005 08:14

Squirrel skrev:Jag gillade inte din beskrivning av FK, att vad som helst är OK för att inget kan bevisas. NK var bättre. Kanske kan man gå så långt som SK (skeptiskt korrekt :wink:)


SK låter spännande hur skulle man beskriva det som är SK?
Det kan i alla fall inte vara detsamma som NK för enligt min erfarenhet
är man bara skeptisk där det passar ens syften för att göra ens
egna fantasterier rumsrena...


Som jag ser det är moral något personligt, inlärt och byggt på erfarenhet med associationskoppling till känslor. Det hela vial på en naturalistisk grund som man inte riktigt kommer ifrån även om det är praktiskt omöjligt att utröna vad roll den naturalistiska aspekten spelar.

Moral spelar en viktig roll i samhället. Den står för likriktning och anpassning till samröre med andra individer. Att vi har så pass liknande moraliska uppfattningar som vi har (de flesta av oss innom kulturer och över kulturgränser) kan bero på naturalistiska likheter, likartade upplevelser, efterenhet i kombination till empati, påverkan från andra individer och deras uppfattningar etc. Att moralen kan likriktas delvis är en förutsättning för att samvaron med andra ska fungera. Det finns dock risker med likriktningen och det är främst när den blir för stark och för dömmande. Man bör inse att moralen behövs och att den behöver vara likriktad till stor del men man bör även inse att den är föränderlig och påverkbar. Varje individ i samhället har en möjlighet att lära om så att andra känslor associeras till berörda händelser. För vissa är det inte så lätt när uppfattningar sitter hårt totade men på sikt kommer moralen ändras, förhoppningsvis till det bättre.


Jag håller med dig i det du skriver - moralen är till för samexistens och
det är oundvikligt att den i viss mån likriktas. Om man ser det naturalistiskt kanske det ingår i mekanismen att samla flocken - vi
är ju flockdjur... Jag tror också att det är den mekanismen religionen
lever på. Men den upplysta flocken bör kunna skilja ut det konstruktiva
och se till balansen mellan flocken och individen....

Squirrel
Inlägg: 173
Blev medlem: 11 apr 2005 19:35
Ort: Linköping

Inläggav Squirrel » 19 apr 2005 08:56

För den som inte begrundade begreppet SK (skeptiskt korrekt) djupare ska jag utveckla beskrivningen något:
Kort sagt är SK en självmotsägelse. Om något ska vara SK måste det klassas som korrekt med hjälp av någon form av dogm och en sådan dogm, precis som alla andra dogmer, strider mot skepticismen. :D

Viola
Avslutat konto
Inlägg: 851
Blev medlem: 17 jan 2004 14:53

Inläggav Viola » 19 apr 2005 14:17

Squirrel skrev:För den som inte begrundade begreppet SK (skeptiskt korrekt) djupare ska jag utveckla beskrivningen något:
Kort sagt är SK en självmotsägelse. Om något ska vara SK måste det klassas som korrekt med hjälp av någon form av dogm och en sådan dogm, precis som alla andra dogmer, strider mot skepticismen. :D


Om man kan säga att det finns något som strider mot skepticismen så
är det också självmotsägande för det måste finnas en dogm att luta sig mot där också och så går det att säga något liknande om min utsaga
nu........ :roll: :lol:

Nonstop
Inlägg: 180
Blev medlem: 08 sep 2004 19:55
Ort: Finland

Inläggav Nonstop » 20 apr 2005 00:20

Viola skrev:

Kan man undvika någon form av kulturell påverkan? Är det ens
möjligt? Enligt min uppfattning kan ändå inte moral vara alltför
individualistisk även om varje individ måste tänka igenom sin
moral men moral är väl som politik - liksom till för att påverka?


Hur menar du då som politik - till för att påverka? Till för att påverka andra?


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 37 och 0 gäster