När kan man sägas tvingas göra något?

Moderator: Moderatorgruppen

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

När kan man sägas tvingas göra något?

Inläggav Justin Case » 21 maj 2009 23:27

Jag läser aldrig sporten i normala fall, men en rubrik i en kvällstidnings sportbilaga idag om ett par fotbollsspelare som enligt rubriken "TVINGADES SPELA TROTS SKADORNA" fick mig att fundera över frågan när man med rätta verkligen kan sägas tvingas göra något, och om man någonsin kan det.

Ingenstans i artikeln framgick vad det var som tvingade spelarna att spela trots sina skador. Det medicinska teamet avrådde dem, men själva verkar de inte ha haft något nämnvärt emot att spela. Om de hade vägrat spela, vad hade de då råkat ut för för straff? Vari bestod hotet? Då artikeln inte svarar på detta, ska jag vara "generös" mot artikelförfattaren och anta att spelarnas fotbollskarriär garanterat skulle ha tagit abrupt slut för alltid om de hade vägrat spela trots sina skador just den här enda gången. Men inte ens då kan de sägas ha tvingats spela. För inte är man väl tvingad att ha just en fotbollskarriär? De kan väl jobba med något annat, om de nu inte har besparingar så att de klarar sig gott resten av livet utan att jobba.

Nå, när kan man med rätta säga att någon tvingas göra något då? Är att vara tvingad att göra något detsamma som att antalet alternativ är mer begränsat än annars? Fotbollsspelarna hade definitivt minst två saker att välja på: att spela respektive att inte spela. Så låt oss betänka någon situation där man har färre än två saker att välja på - det vill säga där där bara en enda sak kan ske och man inte kan förhindra den saken från att ske. Låt oss tänka oss en radikalkapitalistisk stat, där en hyresgäst av icke självförvållade skäl misslyckas med att få ihop till hyran i tid. Han blir således vräkt, men vägrar lämna sin bostad och blir till slut handgripligen utsläpad av polis. Han gör maximalt med motstånd, men de lyckas ändå till slut få ut honom. Tvingas han då flytta? Nej, han flyttar inte. Det är inte han som ger sig av från sig bostad, det är polisen som "ger honom av" från hans bostad. Att hans kropp efter att ha blivit utsläpad befinner sig utanför bostaden beror inte på en handling han utfört, för han har inte utfört någon handling. Alltså är det inte han som gett sig av från sin bostad. Han har alltså inte tvingats göra något, inte mer än vad jordens färd runt solen tvingar oss att göra något. Att vi blir medsläpade på den färden på grund av att jorden håller oss kvar på sig med sin gravitation är inget vi själva kan sägas tvingas göra.

För att man ska kunna sägas tvingas göra något måste man alltså handla av fri vilja, annars är det inte fråga om att man gör något. Men om man handlar av fri vilja, har man ju underförstått fler än ett alternativ att välja på, och hur kan man då med rätta sägas tvingas välja det alternativ man väljer? Man hade ju då kunnat välja att göra något annat än det man valde att göra.

Anta att en kidnappare kidnappar en mångmiljonär och dennes barn, och hotar döda barnen om mångmiljonären inte uppger koderna till sina bankkonton. Kan då mångmiljonären sägas tvingas uppge koderna till sina bankkonton? Ja, skulle väl de flesta svara. För när kan man annars använda ordet "tvingas", om inte när man blir utsatt för ett så extremt hot som hotet att ens barn annars kommer att dödas? Någon gång måste det ju vara rätt att använda ordet "tvingas", annars kan vi väl lika gärna stryka det ur ordboken.

Men anta att mångmiljonären i det beskrivna fallet struntar i sina barn och väljer att behålla sina pengar istället. Barnen dödas och mångmiljonären blir så småningom befriad av polisen, med både sin hälsa och alla sina pengar i behåll (men utan barn). Kan han då fortfarande sägas ha tvingats uppge koderna till sina bankkonton, när kidnapparen försökte få honom att göra detta? Han själv kanske inte anser sig ha tvingats till något.
- Nä, vadå, kidnapparen lät mig välja mellan två alternativ, och jag valde. Så är det alltid i livet, man kan inte få allt, man måste alltid välja något framför något annat. Jag tvingades inte offra mina pengar mer än vad jag tvingades offra mina barn - det vill säga inte alls.

Men anta att vi kan utesluta sådana märkliga specialfall. Anta att man trots allt kan förutsätta att en mångmiljonär i en sådan situation är så pass "normalt" funtad att han inte "kan" göra något annat än rädda sina barn, och att han därför trots allt kan sägas tvingas ge kidnapparen koderna till sina bankkonton (när kidnapparen säger att han måste göra detta om han vill behålla sina barn i livet). Då har vi kanske äntligen ett exempel på när ordet "tvingas" är befogat.

Hur mycket måste kidnapparen då mildra sitt hot, för att mångmiljonären inte längre ska kunna (med rätta) sägas tvingas uppge koderna? Om kidnapparen "bara" hotar med att skära av ett öra på mångmiljonären om denne inte uppger koderna, kan mångmiljonären då fortfarande sägas tvingas uppge koderna? Om kidnapparen bara hotar med att ge mångmiljonären ett rejält slag över munnen med ett basebollträ så några tänder ryker, om denne inte uppger koderna, kan mångmiljonären då fortfarande sägas tvingas uppge koderna? En lättare sådant slag, som bara klyver en tand i tu? En hård käftsmäll med näven, som inte skadar någon tand utan bara gör ont i några timmar efteråt? En mycket hård örfil? En bara ganska hård örfil? En grov förolämpning? Var går gränsen mellan vad som är att tvingas till något och vad som inte är att tvingas till något? Vad avgör var den gränsen går, och varför?

Användarvisningsbild
Sun Ra
Inlägg: 213
Blev medlem: 06 mar 2009 01:27
Ort: Yttre Världar

Inläggav Sun Ra » 22 maj 2009 01:33

Jag tvingas att dö  :lol:
I do not come to you as Reality, I come to you as a Myth

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 23 maj 2009 04:49

Hur vet du det?

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 25 maj 2009 12:47

När någon blir tvingad utförs ett tvång. Tvånget relaterar något medel som verkar för att påtvinga subjektet med subjektet.

Alltså är det som med de flesta frågor som handlar om någots "existens" att vi måste vara tydligare i språket.

Det är med tvång som med frihet. När kan vi sägas vara tvungna? När kan vi sägas vara fria?

Vi är endast fria eller tvungna i relation till något annat, aldrig absolut.

Inte ens när vi inte har någon kontroll över våran kropp kan vi sägas vara tvungna. Möjligheten att kontrollen kunde återupprättas finns alltid, som just möjlighet.

Om vi de facto inte hade någon kontroll då? Var vi då tvungna absolut? Ja visst men skriften, påståendet om att så var fallet, haltar, är inte komplett, i sin relevans, om vi inte inkluderar att tvånget var närvarande för att. Och eftersom det här att:et var del av vad subjektet var när tiden angavs för påståendet om tvång så kan vi inte säga att ett tvång förelåg, i rent strikt mening, utan att först skapa en dúalism mellan subjektet och dess kropp, utsträckning, vara, situation. Så helt plötsligt ser vi att även i en sådan situation är tvånget relativt och inte absolut, nu relativt bestämningen av subjektet som i en annan situation, alltså en abstraktion relativ situationen i fråga, fri, eller i makt av att handla annorlunda.

För betänk; ett frö är inte tvunget att skjuta skott. Det är vad ett frö gör.

Men klart att det vardagliga talet om tvång har en giltighet. För vad vi menar är ju allt som oftast att det inte vore rationellt att avböja. Att vi går med på medlet för tvång för att medlet äger något betvingande vår rationalitet.

Som om någon hotar våra barn (även om det är endast en vulgär moral som anger sådant i min mening) vi kallar oss tvungna att göra det som hotet ställer krav på för sitt upplösande.

Så min slutats är att "tvång" i skrift, eller "tvingad", enbart syftar till att normgöra en rationalitet där underkastelse av tvånget rättfärdigas.

Det är som att ge uttryck för "även jag skulle göra det som tvånget avsåg mig göra för att upplösa det".
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 25 maj 2009 19:46

J R Auk skrev:Så min slutats är att "tvång" i skrift, eller "tvingad", enbart syftar till att normgöra en rationalitet där underkastelse av tvånget rättfärdigas.

Det är som att ge uttryck för "även jag skulle göra det som tvånget avsåg mig göra för att upplösa det".


Anta följande. Jag äger en miljon kronor och är lycklig. Jag får plötsligt veta att jag får 10000 kronor om jag utför en mycket enkel handling X. Anta att det är rationellt av mig att göra X; att det är mer rationellt av mig att göra X än att inte göra X; att jag skulle bli ännu lite lyckligare om jag gjorde X. Ändå vore det väl inte rätt att säga att jag tvingas göra X?

Visst kan det tänkas att det i en sådan situation vore riktigt att säga "jag tvingas göra X om jag vill bli ännu lite lyckligare", men det är ju en helt annan sak, det syftar ju bara på vad som behövs för att jag ska bli lyckligare. Eftersom ingenting tvingar mig att se till att bli ännu lite lyckligare, finns det heller ingenting som tvingar mig att göra X.

Att hänvisa till vad som är det (mest) rationella att välja räcker alltså inte för att förklara när de flesta anser det befogat, respektive icke befogat, att använda begreppet "tvingas".

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 25 maj 2009 23:04

Justin Case skrev:
J R Auk skrev:Så min slutats är att "tvång" i skrift, eller "tvingad", enbart syftar till att normgöra en rationalitet där underkastelse av tvånget rättfärdigas.

Det är som att ge uttryck för "även jag skulle göra det som tvånget avsåg mig göra för att upplösa det".


Anta följande. Jag äger en miljon kronor och är lycklig. Jag får plötsligt veta att jag får 10000 kronor om jag utför en mycket enkel handling X. Anta att det är rationellt av mig att göra X; att det är mer rationellt av mig att göra X än att inte göra X; att jag skulle bli ännu lite lyckligare om jag gjorde X. Ändå vore det väl inte rätt att säga att jag tvingas göra X?

Visst kan det tänkas att det i en sådan situation vore riktigt att säga "jag tvingas göra X om jag vill bli ännu lite lyckligare", men det är ju en helt annan sak, det syftar ju bara på vad som behövs för att jag ska bli lyckligare. Eftersom ingenting tvingar mig att se till att bli ännu lite lyckligare, finns det heller ingenting som tvingar mig att göra X.

Att hänvisa till vad som är det (mest) rationella att välja räcker alltså inte för att förklara när de flesta anser det befogat, respektive icke befogat, att använda begreppet "tvingas".


Skulle du säga att du var tvingad i det fallet? Nej.

Vad skrev jag att jag såg skrift om tvång som? Ett legitimerande av medlet som de facto tvång och inte bara potentiellt tvingande.

Att normgöra en rationalitet är inte samma sak som att säga att det är rationellt att göra det. Normer har inget med rationalitet att göra (förutom i de bästa av samhällen, de vi inte ser).
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

mereologi

Inläggav mereologi » 26 maj 2009 04:17

När man inte vill göra något men gör det ändå på grund av rädsla.


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 32 och 0 gäster