PK kontra FK

Moderator: Moderatorgruppen

Jonas Nystrom
Inlägg: 709
Blev medlem: 04 jan 2004 23:04
Ort: errrr... Ahhh... it's all coming back now...

Utanför Bekvämlighetsbubblan Väntar Livet

Inläggav Jonas Nystrom » 21 apr 2005 23:32

Det är otrevligheterna som gör 'et.
Trevligheterna får man för att palla otrevligheterna.
Otrevlig tanke, va!

jn, otrevlig
Ab aspera ad astra!

Nonstop
Inlägg: 180
Blev medlem: 08 sep 2004 19:55
Ort: Finland

Re: Utanför Bekvämlighetsbubblan Väntar Livet

Inläggav Nonstop » 21 apr 2005 23:57

Jonas Nystrom skrev:Det är otrevligheterna som gör 'et.
Trevligheterna får man för att palla otrevligheterna.
Otrevlig tanke, va!

jn, otrevlig



Eller tvärtom. Utan otrevligheter skulle det måhända vara tufft att palla trevligheterna.

Nonstop, trevlig pall

Viola
Avslutat konto
Inlägg: 851
Blev medlem: 17 jan 2004 14:53

Inläggav Viola » 22 apr 2005 06:59

Nonstop skrev:
:D Nja. Det är skiten som väcker min avsky, inte katten.


Min mor hade sin metod om hon hittade kattskit inne - hon tog katten
och trynade den i skiten och slängde ut den så den åkte ut från huset
i en stor båge i luften.....


Suck? I övrigt håller jag med, ungefär, tror jag. Jag frågade dottern i kväll varifrån ens moral kommer och hon svarade att man utvecklar den på egen hand och på frågan vad den påverkas av svarade hon "händelser". Jag kom att tänka på flera händelser som säkert påverkat mina värderingar. Det är väl ofta de väldigt trevliga och väldigt otrevliga händelserna som sätter djupa spår i ens personlighet kan jag tänka mig. Och eftersom världen är full trevligheter och otrevligheter så behöver vi väl skrubbas mot båda sorterna för att utvecklas.


Djupast sitter väl de värderingar man fått med sig hemma - inte vad
föräldrarna har sagt så mycket utan hur de har levat, hur de har bemött
en som barn. Dottern är kanske för ung för att se det? Och många gånger kan det vara när dessa värderingar man fått i sig som barn kolliderar med ens tanke som en viss kluvenhet uppstår.

Apropå frågor som "Hur skulle du känna om.." så är det rätt intressant att ställa dem till sig själv. Vad skulle jag göra om min man kommer hem och säger att han tänder på djur eller småpojkar, eller om femtonåringen rymmer med en gammal tant, eller svärfar visar sig vara styckmördare, eller dottern går med i nån obskyr sekt...etc..tänkbarheterna äro oändliga.
:-k


VAd kommer du fram till för egen del?

Viola
Avslutat konto
Inlägg: 851
Blev medlem: 17 jan 2004 14:53

Inläggav Viola » 22 apr 2005 07:00

Nonstop skrev:
:D Nja. Det är skiten som väcker min avsky, inte katten.


Min mor hade sin metod om hon hittade kattskit inne - hon tog katten
och trynade den i skiten och slängde ut den så den åkte ut från huset
i en stor båge i luften.....


Suck? I övrigt håller jag med, ungefär, tror jag. Jag frågade dottern i kväll varifrån ens moral kommer och hon svarade att man utvecklar den på egen hand och på frågan vad den påverkas av svarade hon "händelser". Jag kom att tänka på flera händelser som säkert påverkat mina värderingar. Det är väl ofta de väldigt trevliga och väldigt otrevliga händelserna som sätter djupa spår i ens personlighet kan jag tänka mig. Och eftersom världen är full trevligheter och otrevligheter så behöver vi väl skrubbas mot båda sorterna för att utvecklas.


Djupast sitter väl de värderingar man fått med sig hemma - inte vad
föräldrarna har sagt så mycket utan hur de har levat, hur de har bemött
en som barn. Dottern är kanske för ung för att se det? Och många gånger kan det vara när dessa värderingar man fått i sig som barn kolliderar med ens tanke som en viss kluvenhet uppstår.

Apropå frågor som "Hur skulle du känna om.." så är det rätt intressant att ställa dem till sig själv. Vad skulle jag göra om min man kommer hem och säger att han tänder på djur eller småpojkar, eller om femtonåringen rymmer med en gammal tant, eller svärfar visar sig vara styckmördare, eller dottern går med i nån obskyr sekt...etc..tänkbarheterna äro oändliga.
:-k


VAd kommer du fram till för egen del?

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 22 apr 2005 09:22

jn skrev:Det är otrevligheterna som gör 'et.


Visst. Men är det inte lätt att bli dumdristig i sin hunger att utvecklas? Att försätta sig själv i otrevligheter bara för att 'et ska kata-lyseras är kanske inte så hälsosamt för... magsäcken, alla gånger.

§, vill veta

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 22 apr 2005 11:51

Damasio tar i sin bok upp ett annat exempel, som jag tror kan belysa problemen kring moral, där en man förlorat sin situationella empati.
Han kunde överlägga och resonera sig fram till en empatisk hållning gentemot en annan men kunde inte erfara empati i given stund.

Alltså har vi en förmåga att resonera oss fram till ett igenkännande av någons bryderi likväl som vi kan erfara en känsloupplevelse av detsamma.

Det stämmer väl överens med påståendet om beslut som topografiskt ordnade. Då antyds att vi i beslut av moralfrågor kan ta till oss problemet i först känslosammanhang och sedan applicerar känslan i ett slags resonemang. Erfarenhet och vad som skulle kunna kallas ideologisk vilja appliceras på erfarandet av känslor och utmynnar i ett ställningstagande.

Därför tror jag på ett utryck av högre och lägre moral. Inte bra eller dålig sådan, utan mer ett mått på hur väl vi distanserat oss från vår unika utgångspunkt för att nå ett objektivt ställningstagande. Och här kliver erfarenheten in.

Men jag säger som jag sagt förut (och som JN inte trodde mig vara i stånd till :) ).
Det känns som du vill ha en moral, inte bara för egen del, i motsats till att vara moralisk.

Och här tror jag också att diskutionen kompliceras, för det blir en åtskillnad av begrepp. Du talar om moral som något som man strävar efter att i koncesus med sina medmänniskor skapa, medans Nonstop (uppfattar jag det som) talar om moral som något ofrånkommligt, primärt, som vare sig du erkänner den eller ej tränger sig på.

Så kanske skulle vi tala om primär moral och sekundär moral.

Där primär får stå för när vi ofrånkommligen erfar moral.
Och sekundär där vi resonerar oss till vår moral.

Hmm det blir lite motsägelsefullt, men jag lämnar det här, får brodera vidare någon annan gång.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Nonstop
Inlägg: 180
Blev medlem: 08 sep 2004 19:55
Ort: Finland

Inläggav Nonstop » 22 apr 2005 16:06

Viola skrev:
Min mor hade sin metod om hon hittade kattskit inne - hon tog katten
och trynade den i skiten och slängde ut den så den åkte ut från huset
i en stor båge i luften.....


Det gjorde min också! :evil:

Djupast sitter väl de värderingar man fått med sig hemma - inte vad
föräldrarna har sagt så mycket utan hur de har levat, hur de har bemött
en som barn. Dottern är kanske för ung för att se det? Och många gånger kan det vara när dessa värderingar man fått i sig som barn kolliderar med ens tanke som en viss kluvenhet uppstår.


Visst, de händelser som påverkar en som barn involverar väl ofta av naturliga skäl ens föräldrar och andra nära släktingar. Men inte bara. Barn tillbringar en hel del tid på andra äventyr också. Jag minns att jag förtjustes och häpnade mycket över kontrasterna mellan olika människors och familjers seder och bruk och insikten att det finns många olika sätt att leva. Jag tillbringade mycket tid både med min farmor och mormor, den ena djupt troende och den andra fullständig hedning, det var också en spännande kollision. Mina föräldrar har väl heller aldrig utmärkt sig för någon rörande enighet i värderingar så man kanske kan lär sig leva med och uppskatta kluvenhet.


Apropå frågor som "Hur skulle du känna om.." så är det rätt intressant att ställa dem till sig själv. Vad skulle jag göra om min man kommer hem och säger att han tänder på djur eller småpojkar, eller om femtonåringen rymmer med en gammal tant, eller svärfar visar sig vara styckmördare, eller dottern går med i nån obskyr sekt...etc..tänkbarheterna äro oändliga.
:-k

VAd kommer du fram till för egen del?


Fram till..?

Jonas Nystrom
Inlägg: 709
Blev medlem: 04 jan 2004 23:04
Ort: errrr... Ahhh... it's all coming back now...

magsäcksinnehåll i ryggsäcken

Inläggav Jonas Nystrom » 22 apr 2005 16:21

Min mor hade sin metod om hon hittade kattskit inne - hon tog katten och trynade den i skiten och slängde ut den så den åkte ut från huset i en stor båge i luften.....


+

Djupast sitter väl de värderingar man fått med sig hemma


= Viola?

Jo jo.

jn, elaka farbrorn
Ab aspera ad astra!

Viola
Avslutat konto
Inlägg: 851
Blev medlem: 17 jan 2004 14:53

Inläggav Viola » 22 apr 2005 16:57

Nonstop skrev:
Visst, de händelser som påverkar en som barn involverar väl ofta av naturliga skäl ens föräldrar och andra nära släktingar. Men inte bara. Barn tillbringar en hel del tid på andra äventyr också. Jag minns att jag förtjustes och häpnade mycket över kontrasterna mellan olika människors och familjers seder och bruk och insikten att det finns många olika sätt att leva. Jag tillbringade mycket tid både med min farmor och mormor, den ena djupt troende och den andra fullständig hedning, det var också en spännande kollision. Mina föräldrar har väl heller aldrig utmärkt sig för någon rörande enighet i värderingar så man kanske kan lär sig leva med och uppskatta kluvenhet.


Och du själv tog inte ställning för det skulle vara sak samma som
att förneka någon som du tyckte om?


Apropå frågor som "Hur skulle du känna om.." så är det rätt intressant att ställa dem till sig själv. Vad skulle jag göra om min man kommer hem och säger att han tänder på djur eller småpojkar, eller om femtonåringen rymmer med en gammal tant, eller svärfar visar sig vara styckmördare, eller dottern går med i nån obskyr sekt...etc..tänkbarheterna äro oändliga.
:-k

VAd kommer du fram till för egen del?


Fram till..?[/quote]

Hur du skulle känna om......

Nonstop
Inlägg: 180
Blev medlem: 08 sep 2004 19:55
Ort: Finland

Inläggav Nonstop » 22 apr 2005 20:48

Viola skrev:
Och du själv tog inte ställning för det skulle vara sak samma som
att förneka någon som du tyckte om?


:?: Man kan väl tycka om och bejaka också om man tar ställning mot någons handlingar/uttalanden?? Eller jag kanske inte förstår vad du menar med "förneka någon du tyckte om" eller med "ta ställning"..?


Apropå frågor som "Hur skulle du känna om.." så är det rätt intressant att ställa dem till sig själv. Vad skulle jag göra om min man kommer hem och säger att han tänder på djur eller småpojkar, eller om femtonåringen rymmer med en gammal tant, eller svärfar visar sig vara styckmördare, eller dottern går med i nån obskyr sekt...etc..tänkbarheterna äro oändliga.
:-k

VAd kommer du fram till för egen del?

Fram till..?

Hur du skulle känna om......


Hur man skulle känna eller vad man skulle göra det kan man väl inte riktigt veta,
men man kan känna på känslan s a s

Användarvisningsbild
Johan Ågren
Administratör
Inlägg: 3368
Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
Ort: Gävle

Inläggav Johan Ågren » 22 apr 2005 21:57

Jag motsäger inte att vi styrs av känslorna, men känslorna uppdateras genom förnuftet, och är på så sätt underordnade förnuftet. Förståelse är ett bättre ord än förnuft då det även innefattar meningsfullhet och är inte bara tomma ord. I förståelsen integreras förnuftet med känslan, och ur detta kan empati födas för de sammanhang man fått förståelse för. Även om vi tycker oss vara känsliga människor så lämnar vi skeenden utanför vår empati eftersom de inte är meningsfulla för oss. MEN genom att skaffa en inblick genom förnuftet så kan vi lära oss hur nya skeenden är integrerade med oss själva, och vi uppdaterar vår förståelse och känsloomfattning.

Sedan har jag en övertygelse att det som människa går att ha en intuitiv förståelse för mycket här i livet som vi inte alls behöver lära oss utan enbart lyssna till. Men det finns också mycket i vår kultur som våra drifter är främmande inför.

På det hela taget är känslan en marionettdocka som vi i sig inte kan hedra.

Johan

Nonstop
Inlägg: 180
Blev medlem: 08 sep 2004 19:55
Ort: Finland

Inläggav Nonstop » 22 apr 2005 22:43

J R Auk skrev:
Det stämmer väl överens med påståendet om beslut som topografiskt ordnade. Då antyds att vi i beslut av moralfrågor kan ta till oss problemet i först känslosammanhang och sedan applicerar känslan i ett slags resonemang. Erfarenhet och vad som skulle kunna kallas ideologisk vilja appliceras på erfarandet av känslor och utmynnar i ett ställningstagande.

Därför tror jag på ett utryck av högre och lägre moral. Inte bra eller dålig sådan, utan mer ett mått på hur väl vi distanserat oss från vår unika utgångspunkt för att nå ett objektivt ställningstagande. Och här kliver erfarenheten in.

Men jag säger som jag sagt förut (och som JN inte trodde mig vara i stånd till :) ).
Det känns som du vill ha en moral, inte bara för egen del, i motsats till att vara moralisk.

Och här tror jag också att diskutionen kompliceras, för det blir en åtskillnad av begrepp. Du talar om moral som något som man strävar efter att i koncesus med sina medmänniskor skapa, medans Nonstop (uppfattar jag det som) talar om moral som något ofrånkommligt, primärt, som vare sig du erkänner den eller ej tränger sig på.

Så kanske skulle vi tala om primär moral och sekundär moral.

Där primär får stå för när vi ofrånkommligen erfar moral.
Och sekundär där vi resonerar oss till vår moral.
.


Jag tycker det låter vettigt. Och förklarar varför jag har så svårt att förstå moralkoncensusen som Viola skriver om, och hon i sin tur ser det jag kallar moral som något impulsivt och ogenomtänkt.

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 23 apr 2005 00:41

Nonstop skrev:Jag tycker det låter vettigt. Och förklarar varför jag har så svårt att förstå moralkoncensusen som Viola skriver om, och hon i sin tur ser det jag kallar moral som något impulsivt och ogenomtänkt.


Jag har också svårt med moralkoncensus men så har jag återfunnit min anarkistiska läggning. (om nu inte den har återfunnit mig) (eller jag har aldrig tappat bort den) (eller har jag insett att min trygghet enbart beror på mig själv) (min moral då).

Viva la ansvarstagande. Moralen i topp!!!!!
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Viola
Avslutat konto
Inlägg: 851
Blev medlem: 17 jan 2004 14:53

Inläggav Viola » 23 apr 2005 06:53

Nonstop skrev:
:?: Man kan väl tycka om och bejaka också om man tar ställning mot någons handlingar/uttalanden?? Eller jag kanske inte förstår vad du menar med "förneka någon du tyckte om" eller med "ta ställning"..?


Visst kan man men det kan kanske innebära en svårighet för en del,
speciellt för barn men det beror väl på hur omgivningen hanterar
dessa olika uppfattningar.

Apropå frågor som "Hur skulle du känna om.." så är det rätt intressant att ställa dem till sig själv. Vad skulle jag göra om min man kommer hem och säger att han tänder på djur eller småpojkar, eller om femtonåringen rymmer med en gammal tant, eller svärfar visar sig vara styckmördare, eller dottern går med i nån obskyr sekt...etc..tänkbarheterna äro oändliga.
:-k

VAd kommer du fram till för egen del?

Fram till..?

Hur du skulle känna om......


Hur man skulle känna eller vad man skulle göra det kan man väl inte riktigt veta,
men man kan känna på känslan s a s


Ja, ja - jag bara tänkte att det var du som ställde frågan....
Jag tror vi blir gaggiga och vår dialog har lite överlevt sig själv :)



Och förklarar varför jag har så svårt att förstå moralkoncensusen som Viola skriver om, och hon i sin tur ser det jag kallar moral som något impulsivt och ogenomtänkt.



Man tänker väl på helheten i sina moraliska ställningstaganden,
inte bara på sitt jag - annars är det inte moral det handlar om.....
Och jag har lika svårt att förstå att du inte begriper. Att man inbillar sig
att man är självgående och opåverkad tror jag är ett självbedrägeri....
för vi är samhällsbyggande djur - det sitter i generna
tror jag - tra la la .

:-({|=

Nonstop
Inlägg: 180
Blev medlem: 08 sep 2004 19:55
Ort: Finland

Inläggav Nonstop » 23 apr 2005 13:05

Viola skrev:
Nonstop skrev:
:?: Man kan väl tycka om och bejaka också om man tar ställning mot någons handlingar/uttalanden?? Eller jag kanske inte förstår vad du menar med "förneka någon du tyckte om" eller med "ta ställning"..?


Visst kan man men det kan kanske innebära en svårighet för en del,
speciellt för barn men det beror väl på hur omgivningen hanterar
dessa olika uppfattningar.


Det är klart att det är svårt att hantera olika uppfattningar om de tar sig uttryck i rent konkreta dubbla budskap eller motstridiga regler, typ. Men när jag tänker på olikheter i moral eller värderingar så menar jag mer grundläggande olikheter i hur man ser på livet och hur man handlar och uttrycker sig, hur man "är".



Ja, ja - jag bara tänkte att det var du som ställde frågan....
Jag tror vi blir gaggiga och vår dialog har lite överlevt sig själv :)


Tycker du att det är lätt att svara på "hur skulle jag/du känna om.."? Jag tycker det är ganska omöjligt att ha hypoteser om sitt eget kännande i en given tänkt situation, men det kan vara lärorikt också med frågor som inte får några svar.
gagg gagg.


Man tänker väl på helheten i sina moraliska ställningstaganden,
inte bara på sitt jag - annars är det inte moral det handlar om.....
Och jag har lika svårt att förstå att du inte begriper. Att man inbillar sig
att man är självgående och opåverkad tror jag är ett självbedrägeri....
för vi är samhällsbyggande djur - det sitter i generna
tror jag - tra la la .

:-({|=



Jomen jomen jomen...du skrev tidigare om mänskliga gemenskaper där man tenderar att påverka varann till likartade värderingar. Jag känner inte igen det, antingen för att jag inte upplevt några sådana mänskliga gemenskaper som du skriver om, eller så för att vi menar olika saker med "värderingar". Om man tar ff eller cognito som exempel på mänskliga gemenskaper så tycker jag att det just är olikheterna som är det stimulerande och själva poängen. Olikheter som inte hindrar att alla kan hålla sig till reglerna. Regler kan man justera och diskutera men det är ingen "moralkoncensus" som jag ser det.
Moralkoncesus föreställer jag mig som något i stil med: "Ok, då går jag med på att tro lite grann på gud om du går med på att bli lite grann ateist"....eller nånting i den stilen.
Då föredrar jag självbedrägeri...tror jag trallalaaaa..

:smt020


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 22 och 0 gäster