En lista på stora namn inom intellektuella domäner kan göras oändligt lång. Om vi skär bort alla namn som sysselsätter sig inom gebit med direkt praktiska anknytningar (exempelvis fysiker, kemister, raketforskare etc) har vi fortfarande en extremt lång lista.
Har plöjt igenom många filosofer, allt från Augustinos och della Mirandola via Kant och Hegel till Rousseau, Sartre och Nietzsche. Alla dessa fagra, tunga namn, ofta associerade med allt vad termen geni omfattar, anses, vare sig man väljer att hålla med eller inte, vara historiens mest framstående människor inom det intellektuella området.
Min fråga är kort. Hur mycket inflytande (inflytande i termer av ett praktiskt sådant) har dessa människor egentligen haft på sin omvärld?
Filosofins praktiska verkan.
Moderator: Moderatorgruppen
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Hur mycket inflytande har den (filosofin) haft på dig, och hur mycket inflytande har du i din tur haft på din omvärld? Vad skulle bli kvar av vårt språk utan de begrepp filosofin gett oss? Världen talar genom filosoferna, och i den mån de är poetiska (i den grekiska meningen av Poïesis ) så frambringar de också ett värld för oss att leva och verka i (här är det dock djävligt tydligt att Heidegger utövar ett inflytande - och det är på det här sättet de primärt är med och verkar i sin omvärld, alltså det sätt på vilket vi talar om och tänker oss världen).
Jag tror inte det går att kvantifiera filosofins påverkan, tror det är fruktlöst att ens ställa sig en sån här fråga, och inga klara orsakssamband kan hittas. Vad är det egentligen du frågar efter när du ställer dig en sån här fråga?
Jag tror inte det går att kvantifiera filosofins påverkan, tror det är fruktlöst att ens ställa sig en sån här fråga, och inga klara orsakssamband kan hittas. Vad är det egentligen du frågar efter när du ställer dig en sån här fråga?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Avantgardet skrev:Hur mycket inflytande har den (filosofin) haft på dig, och hur mycket inflytande har du i din tur haft på din omvärld? Vad skulle bli kvar av vårt språk utan de begrepp filosofin gett oss? Världen talar genom filosoferna, och i den mån de är poetiska (i den grekiska meningen av Poïesis ) så frambringar de också ett värld för oss att leva och verka i (här är det dock djävligt tydligt att Heidegger utövar ett inflytande - och det är på det här sättet de primärt är med och verkar i sin omvärld, alltså det sätt på vilket vi talar om och tänker oss världen).
Jag tror inte det går att kvantifiera filosofins påverkan, tror det är fruktlöst att ens ställa sig en sån här fråga, och inga klara orsakssamband kan hittas. Vad är det egentligen du frågar efter när du ställer dig en sån här fråga?
Ja du, talat om mig personligen har den dels givit mig, genom den visdom som den stundom härbärgerar, en distans till verkligheten, livet. Dels har den, detta går hand i hand med det föregående, givit mig en bas av mångfald i den kunskap som jag (förhoppningsvis) hyser som fungerar som en omistlig hjälpande hand i mitt eget kunskapssökande och formande av livssyn.
Jag undrar helt enkelt hur stort inflytande på praktiska aspekter av världen dessa människor och deras filosofier har haft. Sålunda, hur kan filosofins placeras i förhållande till, i allmänhet teknikens utveckling, och i synnerhet till samhällsutvecklingen, låt säga i väst.
Eller mer lapidariskt; vad har killar som Hume, Locke, Bacon, Descartes, Spinoza, Nietzsche, Kant, Hegel etc. haft för signifikant påverkan på de tidigare nämnda domärna av världens fortskridande.
Anser att frågan är ytterst befogad, om inte annat så för självförtroendet.
Jag tror egentligen inte vi bör ställa oss frågan som sådan, eftersom frågan som sådan förutsätter att det följande vore möjligt; att världen är som den är idag utan att något av nämnda verk, eller författaren till verken, skulle funnits.
Frågan är inte om de har haft någon praktisk inverkan, frågan är hur de har kunnat ge oss världen som den är idag.
Och om någon läser det slarvigt så är det inte så att jag säger att de har gjort utvecklingen vi ser idag utan att de tvunget är en del av det som vi ser utvecklat idag.
Frågan är inte om de har haft någon praktisk inverkan, frågan är hur de har kunnat ge oss världen som den är idag.
Och om någon läser det slarvigt så är det inte så att jag säger att de har gjort utvecklingen vi ser idag utan att de tvunget är en del av det som vi ser utvecklat idag.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Filosofin påverkar vetenskaperna. Läser man en bok i ämnet pedagogik bygger författaren, om hon skriver på ett seriöst sätt, på en filosofisk tradition, kanske fenomenologin. De pedagoger som tar intryck av boken kommer att införliva tankarna i sin egen praktik, och förändra ett stycke av världen på det sättet. Det är viktigt att tankar omvandlas till verksamhet. Fungerar inte verksamheten måste man gå tillbaka till grundtankarna och omformulera, ompröva. Jag tror att det gäller överlag. Om jag lär mig någonting av en filosof vill jag förstås testa om tanken bär även i det verkliga livet. Jag kan läsa filosofi för att jag tycker att filosofen har många fina, djupa, vackra tankar. Men om de inte fungerar ser jag dem inte längre som vackra. Ett kriterium på en riktigt skön tanke måste ju vara att den äger någon relation till verkligheten. Gör den det har den en relation till mitt livoch då kan jag använda den tanken.
"Människan måste inkarnera sig, ty fantasin avinkarnerar henne." Simone Weil.
Kan vi inte vända på det?
Allt humanistiskt var otänkbart som annat än tidsfördriv i den miljö jag växte upp i, med läshuvud och (då)smala biceps så fick det bli teknik, data och matterelaterade grejer, trots att jag trivdes bättre med språk och NO/SO.
Så det här med filosofi och historia har blivit nåt man fått börja dona med som både fullvuxen och rutinerad. Så man har ju "befunnit sig i omvärlden" ett antal decennier som produktiv.
Så frågeställningen blir för mej snarare - vilka av de problem som finns där ute/här ute har filosofin att angripa?
Jag har, för att bli nån slags humanist, läst nåt dussin poäng idehistoria på kvällstid och helger. Där fick vi oss till livs nåt i stil med att "Någonstans runt senare delen av 1800-talet behövdes inte filosofin längre för en världsuppfattning och begravde sig i logiska komplexiteter runt språk och existensialism". Jag är ju rookie men det lät lite bullshit baloney för mej.
Finns mycket kvar att angripa:
- Trots allt dör vi, evigheten finns, och det lirar i en annan dimension än att lägga golvvärme.
- Hur förhåller vi oss till de uppenbara skillnaderna mellan system som finns - olika politiska system, religiösa system och så vidare. Kan man tänka sig en värld där man både har burkha och alla kan ha respekt för varandra? Läser nu "den glada vetenskapen", det har ju hänt liite sen dess och det finns inte färre saker att ta ställning till. Underbart vore om islamistiska, katolska och "ateistiska" tänkare kunde mötas öppet och diskutera.
- Världen är en fundamentalt annan, än Nietsches (som andades åå vad smarta vi har blivit, här i Tyskland), globaliserad, nya sätt att kommunicera(som jag nu), hotbilder som man bara kunde drömma om...
Nog finns det saker kvar att tänka ut?
Men om vi vänder tillbaka, hur mycket upplysningen innebar för revolutionerna är ju lite omdebatterat, men "Karl Marx-stadt" hette ju trots allt det den hette... nog sjutton hade både Renässansen, Upplysningen och tänkarna runt den vetenskapliga revolutionen en dramatisk effekt på vetenskapliga utvecklingen. Det var ju ofta samma personer. Matematikerna var ju inte snälla mattenissar, utan de smarta bland de rika som hade gått om tid att grubbla på både det ena och det andra.
Det är väl möjligen hotet nu? Att alla skall ut och jobba och samla vuxenpoäng - ingen har tid att grubbla?
Allt humanistiskt var otänkbart som annat än tidsfördriv i den miljö jag växte upp i, med läshuvud och (då)smala biceps så fick det bli teknik, data och matterelaterade grejer, trots att jag trivdes bättre med språk och NO/SO.
Så det här med filosofi och historia har blivit nåt man fått börja dona med som både fullvuxen och rutinerad. Så man har ju "befunnit sig i omvärlden" ett antal decennier som produktiv.
Så frågeställningen blir för mej snarare - vilka av de problem som finns där ute/här ute har filosofin att angripa?
Jag har, för att bli nån slags humanist, läst nåt dussin poäng idehistoria på kvällstid och helger. Där fick vi oss till livs nåt i stil med att "Någonstans runt senare delen av 1800-talet behövdes inte filosofin längre för en världsuppfattning och begravde sig i logiska komplexiteter runt språk och existensialism". Jag är ju rookie men det lät lite bullshit baloney för mej.
Finns mycket kvar att angripa:
- Trots allt dör vi, evigheten finns, och det lirar i en annan dimension än att lägga golvvärme.
- Hur förhåller vi oss till de uppenbara skillnaderna mellan system som finns - olika politiska system, religiösa system och så vidare. Kan man tänka sig en värld där man både har burkha och alla kan ha respekt för varandra? Läser nu "den glada vetenskapen", det har ju hänt liite sen dess och det finns inte färre saker att ta ställning till. Underbart vore om islamistiska, katolska och "ateistiska" tänkare kunde mötas öppet och diskutera.
- Världen är en fundamentalt annan, än Nietsches (som andades åå vad smarta vi har blivit, här i Tyskland), globaliserad, nya sätt att kommunicera(som jag nu), hotbilder som man bara kunde drömma om...
Nog finns det saker kvar att tänka ut?
Men om vi vänder tillbaka, hur mycket upplysningen innebar för revolutionerna är ju lite omdebatterat, men "Karl Marx-stadt" hette ju trots allt det den hette... nog sjutton hade både Renässansen, Upplysningen och tänkarna runt den vetenskapliga revolutionen en dramatisk effekt på vetenskapliga utvecklingen. Det var ju ofta samma personer. Matematikerna var ju inte snälla mattenissar, utan de smarta bland de rika som hade gått om tid att grubbla på både det ena och det andra.
Det är väl möjligen hotet nu? Att alla skall ut och jobba och samla vuxenpoäng - ingen har tid att grubbla?
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Jag kan känna att just när jag får jobba med händerna så jag allra mest "filosofiskt tillfredsställd".
Dock - kommer inte ihåg exakt paragraf - notera i "Den glada vetenskapen" när Nietzsche talar om "militariseringen av tyska språket", hur han faktiskt på ett underligt sätt förebådar nazismen. Samtidigt, och det är lite min beef med Nietzsche, är han inte själv att betrakta som - med tanke på det där djävla högstämda tonläget som nästan spricker upp som en uppblåst tysk till varböld - något av en mini-führer, när han springer där bland sina alptoppar och skriver ner sina aforismer? Han är som en tjackpundare utan tjack, och har uppenbart bara ett enformigt, pipigt, tonläge. Han må vara tankeprovocerande, och faktiskt ofrånkomlig, och vi må alla som filosoferar idag stå i djup skuld till honom, men hans djävla gastande är så tröttsamt. Han har gjort en filosofi av att spela dumdryg, tjurig, och mallig, och säkert att alla neurotiska borgare i den viktorianska eran (och än i dag) fann en tröst i honom därmed, men han har missat nåt vi norrbottningar vet: "det är aldrig för sent att ge upp".
Dock - kommer inte ihåg exakt paragraf - notera i "Den glada vetenskapen" när Nietzsche talar om "militariseringen av tyska språket", hur han faktiskt på ett underligt sätt förebådar nazismen. Samtidigt, och det är lite min beef med Nietzsche, är han inte själv att betrakta som - med tanke på det där djävla högstämda tonläget som nästan spricker upp som en uppblåst tysk till varböld - något av en mini-führer, när han springer där bland sina alptoppar och skriver ner sina aforismer? Han är som en tjackpundare utan tjack, och har uppenbart bara ett enformigt, pipigt, tonläge. Han må vara tankeprovocerande, och faktiskt ofrånkomlig, och vi må alla som filosoferar idag stå i djup skuld till honom, men hans djävla gastande är så tröttsamt. Han har gjort en filosofi av att spela dumdryg, tjurig, och mallig, och säkert att alla neurotiska borgare i den viktorianska eran (och än i dag) fann en tröst i honom därmed, men han har missat nåt vi norrbottningar vet: "det är aldrig för sent att ge upp".
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Hej
Det beror väl givetvis på vad du menar med "praktisk". Är det bara påverkan på vårt handlande så har dessa filosofer påverkat oss något avsevärt. Om du däremot använder "praktisk" i betydelsen "praktisk nytta" är det kanske svårare att avgöra. "Praktisk nytta" hör ju i sin tur ihop med sådant som "förbättrade livsvillkor" o s v.
T ex, om vi tar "praktiskt" i den första betydelsen som jag presenterat. Platons idévärld kan ses som en abstrakt skapelse med syfte att lösa kunskapsteoretiska problem. Denna föreställning har dock gått i arv till senare tänkare och den platonska filosofin har fortsatt att prägla vänsterlandets föreställningsvärldar. Och visst är det så, att våra föreställningar också påverkar hur vi handlar. På så vis har ändå Platon haft ett "praktisk inflytande". Om vi fråga oss: vad har vi för "praktisk nytta" av idévärlden, är svaret inte det samma och vi skulle säkert också vilja säga att idévärlden inte ger oss något. (I fallet Platon ligger hans kunskapsteori i och för sig till grund för hans uppfattning om hur den bästa staten bör styras och vara införskaffad. På så vis har den ändå en nytta, eller åtminstone han skulle väl kanske säga det?
På vilket sätt vill du nu att din fråga ska förstås?
Bästa Hälsningar
W
Det beror väl givetvis på vad du menar med "praktisk". Är det bara påverkan på vårt handlande så har dessa filosofer påverkat oss något avsevärt. Om du däremot använder "praktisk" i betydelsen "praktisk nytta" är det kanske svårare att avgöra. "Praktisk nytta" hör ju i sin tur ihop med sådant som "förbättrade livsvillkor" o s v.
T ex, om vi tar "praktiskt" i den första betydelsen som jag presenterat. Platons idévärld kan ses som en abstrakt skapelse med syfte att lösa kunskapsteoretiska problem. Denna föreställning har dock gått i arv till senare tänkare och den platonska filosofin har fortsatt att prägla vänsterlandets föreställningsvärldar. Och visst är det så, att våra föreställningar också påverkar hur vi handlar. På så vis har ändå Platon haft ett "praktisk inflytande". Om vi fråga oss: vad har vi för "praktisk nytta" av idévärlden, är svaret inte det samma och vi skulle säkert också vilja säga att idévärlden inte ger oss något. (I fallet Platon ligger hans kunskapsteori i och för sig till grund för hans uppfattning om hur den bästa staten bör styras och vara införskaffad. På så vis har den ändå en nytta, eller åtminstone han skulle väl kanske säga det?
På vilket sätt vill du nu att din fråga ska förstås?
Bästa Hälsningar
W
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 34 och 0 gäster