Därför är ordet GUD helt värdelöst att använda!

[Knutenborg]

Det här med ödmjukhet tänkte jag ta fasta på.
För ett tag sedan hade jag just ett samtal med en kristen kompis om varför man måste kalla det för gud. Varför inte använda Platons Idé, eller muslimernas Allah?

Och som en ödmjuk människa hade hon kunnat vika sig (eller åtminstone erkännt att det finns en möjlighet att kalla gudsbegreppet för någonting annat), men hennes vilja var som diamant. Den gick inte att rubba, Gud var Gud och det gick inte att kalla det för någonting annat?

Hur kommer det sig att kristna har så liten ödmjukhet då det kommer till den punkten?

[Zarathrustme]

Det här med ödmjukhet tänkte jag ta fasta på.
För ett tag sedan hade jag just ett samtal med en kristen kompis om varför man måste kalla det för gud. Varför inte använda Platons Idé, eller muslimernas Allah?

Och som en ödmjuk människa hade hon kunnat vika sig (eller åtminstone erkännt att det finns en möjlighet att kalla gudsbegreppet för någonting annat), men hennes vilja var som diamant. Den gick inte att rubba, Gud var Gud och det gick inte att kalla det för någonting annat?

Hur kommer det sig att kristna har så liten ödmjukhet då det kommer till den punkten?

Min pappa är känd av många människor. Några känner honom som "chefen", för somliga är han "kunden", för andra är
han "kassören", många kallar honom Arvid, någon enda känner honom som "brorsan", men för mig är han "pappa".

Jag förstår och kan ödmjuka mig inför tanken att andra kan ha ett annat namn på honom därför att namnet ofta återspeglar graden eller typen av relation. Men då han för mig har gjort sig känd som pappa, så vore det mig fullständigt främmande att börja kalla honom för brorsan. Det har inget med ödmjukhet att göra.


Zara..

[cogito]

Zara..
_________________
Inte dopad
men döpt.

Förlåt, förlåt Zara, men jag kan inte motstå....


cogito
_______________
Inte doppat
i gröt.

[Zarathrustme]

Det som finns i bibeln, det ger jag inte ett vitten för annat än som tidsfördriv.

De som uttalar sig om andra på ett mera hanfast sätt har kanske inte kommit så långt ännu, kanske rätt unga. De har lätt för att hänga med i den vanliga andan att uttrycka sig lite mindre väl övertänkt. Jag är definitivt inget undantag men har på senare år lagt om stil och börjat dra mig mot den mera ödmjuka delen.

Om vi ger dig lite tid att "dra dig" kanske vi snart får kalla dig broder?


Zara..

[Lazarus]

Om vi ger dig lite tid att "dra dig" kanske vi snart får kalla dig broder?Zara..

Zara, jag litar på Dig så du får det genast.
Dock, alla har alltid fått göra så men det är bara två personer som klarar det med bravur, mina syskon.

Zara, är du inte dopad? Du blev väl till genom att ett ägg dopades med något främmande en gång i tiden? Hum, kanske det var din mamma som dopades i stället? Hur som helst, resultatet verkar ju lyckat

[Zarathrustme]

Förlåt, förlåt Zara, men jag kan inte motstå....

Du har min fulla förlåtelse...

Om vi ger dig lite tid att "dra dig" kanske vi snart får kalla dig broder?Zara..

Zara, jag litar på Dig så du får det genast.

Jag tackar för förtroendet.
Väntar nog med det tills efter konceptionen. Än tycks du skvalpa runt i pappas påse. Är dock öppen för möjligheten att du befinner dig i urinröret.

Zara, är du inte dopad? Du blev väl till genom att ett ägg dopades med något främmande en gång i tiden? Hum, kanske det var din mamma som dopades i stället?

Mycket talar för det. :-&

Hur som helst, resultatet verkar ju lyckat

Kul att vi är överens.


Zara...

[Squirrel]

Det här med ödmjukhet tänkte jag ta fasta på.
För ett tag sedan hade jag just ett samtal med en kristen kompis om varför man måste kalla det för gud. Varför inte använda Platons Idé, eller muslimernas Allah?

Och som en ödmjuk människa hade hon kunnat vika sig (eller åtminstone erkännt att det finns en möjlighet att kalla gudsbegreppet för någonting annat), men hennes vilja var som diamant. Den gick inte att rubba, Gud var Gud och det gick inte att kalla det för någonting annat?

Hur kommer det sig att kristna har så liten ödmjukhet då det kommer till den punkten?

Då blir man väl tvungen att ta tag i problematiken att ordet i den heliga skrift kan ha olika innebörd beroende på tolkning, att det inte är absolta sanningar som står nedskrivna och att saker och ting kan ha alternativa förklaringar? Står det "Gud" i den aktuella översättningen av bibeln så står det "Gud" inget annat...

[Jonas Nystrom]

Ord som per definition inte kan definieras är snudd på obrukbara men därför varken innehållslösa eller onödiga. Ordet "jag" kan man bara använda om en enda person i hela universum - alla andra är du, han eller hon. Ordet "Gud" är den externa motsvarigheten till ordet "jag". Inåt - "jag"; utåt - "Gud". Alla - oavsett personlig övertygelse i frågan - vet vad som menas med Gud men ingen kan artikulera det. Det ligger i sakens natur. Gud "är större" - "Allah ak bar!" som araberna säger.

Den genans eller ovärdighet eller förvirring eller svindel man kan känna om man verkligen smakar på ordet "Gud" kan man känna även i relation till ordet "jag". Ju längre tillbaks i tiden - och ju längre österut - man går desto tydligare blir detta. Förlägenheten inför ordet "jag" finns i omskrivningar som "en" och "man" som lever kvar i vissa dialekter. Och omskrivningar för ordet "Gud" råder det sannerligen ingen brist på!

Tips: ordet "bara" är en trojansk häst i sammanhanget. Så fort man ertappar sig med att tänka någonting som börjar med "Jag är bara..." eller "Jaget är bara..." liksom även "Gud är bara..." eller "Ordet Gud är bara..." så bör varningslamporna blinka fett rött. INGENTING är "bara" någonting - och detta gäller i synnerhet mångdimensionalitetens punkt och periferi - som vi uttrycker med orden "jag" och Gud".

Put THAT in yer pipe n' smoke it!

jn, vitlökspräst

[onosendai]

Detta är mina högst subjektiva uppfattningar:

Ordet gud kan definieras på flera olika sätt och kan ha flera olika innebörder. Här kommer en personlig reflektion över min uppfattning av den vanligaste innebörden av ordet Gud.

Påståenden:
1. Alla ord har tillkommit ur ett sammanhang med meningsfull anledning till varför dom skapats.
2. Alla ord ÄR symboler
3. En symbol är något som representerar något annat än sigsjälv, alltså något som pekar på ETT mönster i universum.

Ordet kråglofrut har alltså ingen betydelse eftersom det inte är en symbol för något annat.

Svar:
1. Att begreppet Gud tillkommit är för att det är ett praktiskt begrepp att falla tillbaka på när en människa är förvirrad eller rädd.
2-3. Gud pekar inte på ETT konkret mönster i universum, utan fungerar bara som ett slaskbegrepp människor använder sig av när:
* När de är förvirrade och inte lyckas hitta ett meningsfullt mönster i universum som kan förklara ett fenomen.
* När de är rädda och inte vågar erkänna att dom inte vet eller att dom har begått ett misstag.



SÅ är det inte dags att vi slutar använda detta tvetydiga ord som bara sprider förvirring, och som i förlängingen skapar rädsla och våld?

Synpunkter tack! - och rösta gärna!

Bra iniativ, älskar dig. Jag röstar för det enda som inte går att definiera, "Det" eller möjligvis en motsvarighet till det svenska ordet fast på ett annat språk. Det vore inte helt ologiskt ifall Gud faktiskt i sin begynnelse betydde just "Det". Vad ironiskt i så fall.

[A friend of ours]

Gud är ju, per definition, ett allomfattande ord som beskriver aspekter av universum - framförallt en metafysisk aspekt - som vore dumt att vara förutan - måste ju, för tänkandets skull, gå att referera till!

Sen kan man ju fråga sig varför detta ting (huruvida det är objekt eller subjekt är en annan fråga) ofta antar antropomorfa former - jag skulle vilja tro att det är människans sätt att beskriva andra ting genom att referera till sig själv (RAM-Minne, Stols-Ben).

[Akryon]

Jag tycker helt klart vi ska sluta använda Gud. Men vi borde använda gud.

Det blir så jobbigt att hela tiden referera till den där entiteten som jag anser kanske kunna vara en del av den kraft som föranledde att jag kom hit och då menar jag inte min pappa och inte heller min mamma utan den där besläktade medvetandeheten som inte på något sätt liknar mig men ändock bäst beskrivs med mina eller någon annan i det eller dens namn insatt person som genom sin subjektivitet tjänar till en bra förkunnare över dess mening med vad vi som helhet utan individualism inräknat bör företa oss med vår ovisshet.

nä, vad tråkigt
jag vill inte byta ut eller bort ord:)
however it is onely a word, but still i like that word XD