Jimmys reflektioner ang. reltivism etc.

Moderator: Moderatorgruppen

JimmyAberg
Inlägg: 932
Blev medlem: 05 aug 2008 01:56

Jimmys reflektioner ang. reltivism etc.

Inläggav JimmyAberg » 05 aug 2009 13:53

...

JimmyAberg
Inlägg: 932
Blev medlem: 05 aug 2008 01:56

Inläggav JimmyAberg » 05 aug 2009 17:05

... EDIT: Kastade om trådarna eftersom jag tyckte att det blev för offtopic...

Användarvisningsbild
Anna Sara
Inlägg: 2001
Blev medlem: 14 apr 2009 15:31
Kontakt:

Inläggav Anna Sara » 06 aug 2009 01:31

Det här var intressant.

Tillägg i evolutionsbegreppen (men jag räknar det inte som kategori/synsätt utan är radikal, fiffigt va?):

http://books.google.co.uk/books?id=Lw6n ... q=&f=false

Funderar på att läsa/köpa denna boken.


Beställde igår kväll:

http://www.alibris.co.uk/booksearch?qwo ... ting*title

och

http://www.alibris.co.uk/booksearch?qwo ... ting*title


Jag tycker människor missförstår mig. Jag ser inte att det finns något romantiskt filter i att studera evolutionslära genom metatänkande + astrologi, snarare tvärtom. Ja, det ger en trygghet i att "bekräfta" det man redan vet, t ex att "gud finns", samtidigt som världen bygger på flera sanningar, som att "gud inte finns".. Det bjuder in till det som är på samma gång som ingen sanning finns att äga.

Har kännt mig ganska intellektuellt trött den sista tiden.. skulle gärna vilja kunna förklara.. men inget låter mig göra det eftersom det bara sker i insiktens ögonblick. Tyvärr känner jag mig väldigt ensam och alinerad i mitt konkreta sanningssökande, samtidigt som upplysningsroller tilltalar mig mindre och mindre. Jag har fattat för lägensen att det som "är sanningen" är den stunden då jag kan förklara varför astrologi är genetik och alla andra delar av "evolutionen". Somliga målar upp en bild av att astrologi är "mystiskt", men astrologi är inget mystiskt, detta handlar bara om sinnets passivitet hos individerna. (Samtidigt är ett mål med det här att befrias från "bihanget astrologi", den infantila förhållning jag haft till det tidigare som hemsöker mig i all annan reflekterande perception, eftersom jag är väldigt självabsorberad och jag vill förstås deklarera var jag står dvs "det jag vet", men det sker på självförstörande sätt eftersom jag har kanaliserat mig själv i memoering i största delen av mitt liv, det hindrar mig från att utgå från något annat än min historia, och därför MÅSTE jag vara en snobb om jag menar allvar med mitt liv). Det ultimata är alltså förstås att utgå från sig själv, idealistiskt, men det känns inte ens som om det var "jag" som började med det här.. för att få en helhet i mitt liv och återskapa kärnan, för detta ihop mig, jag väntar bara på att bestämma mig för att börja ANVÄNDA mina hinder BORTOM BILDEN som de bygger på och då måste jag använda mig av en autkoritet/vana, jag kan inte fly från astrologi eftersom det berättar precis vem jag är och det finns inget "annat" utanför det här, därför är det ädelt. Det skulle gå bättre om det fanns möjligheter att utgå från ett själv som även innehåller andra personer, och grupper/helheter av tankar/rörelser, eftersom det är ett ointegrerat fragment människan identiferar sig väldigt mycket, utan att förstå syftet t ex.


Det här handlar inte om att "tänka" utan titta en väg som stödjer tänkandet. Det känns dock som om jag fastnat lite i utmaningen, eftersom jag absorberat helhetens konturer, antagligen är jag fortfarnade för präglad av målet av memorering/makt.

Jag har inte samma "force" i mina studier och mitt sökande, som förut, jag vet inte varför. Jag kanske måste lita på mina känslomässiga resurser istället och förfina dem, bringa verklighet i dem.

Ska börja på denna:

http://www.alibris.com/booksearch?qwork ... ting*title

och denna:

http://www.alibris.com/booksearch?qwork ... ting*title



Det skulle vara väldigt ROLIGT att diskutera astrologi med dig i framtiden Jimmy (eller vem nu som är intresserad) -bortom de existensiella bortförklaringar man gör i sin splittring för att helga sitt experiment/mentala planlöshet. Du har väldigt mycket "orealiserade lösningar" med dig.. och tycker som jag tidigare sagt att du måste "injicera" kollektivet mer i ditt personliga miljöskapande, jag upplever dig som väldigt distanserad, på samma gång som du försöker att inte vara det.

JimmyAberg
Inlägg: 932
Blev medlem: 05 aug 2008 01:56

Inläggav JimmyAberg » 06 aug 2009 01:44

Anna Sara skrev:Det skulle vara väldigt ROLIGT att diskutera astrologi med dig i framtiden Jimmy (eller vem nu som är intresserad) -bortom de existensiella bortförklaringar man gör i sin splittring för att helga sitt experiment/mentala planlöshet.
Jag erkänner att jag inte inte är inläst i begreppen men samtidigt kan jag inte kontrollera mina smilband när jag läser titlarna på böckerna du postade.

Du har väldigt mycket "orealiserade lösningar" med dig.. och tycker som jag tidigare sagt att du måste "injicera" kollektivet mer i ditt personliga miljöskapande, jag upplever dig som väldigt distanserad, på samma gång som du försöker att inte vara det.
Utveckla vad du menar menar med att jag måste "injicera" kollektivet mer. Menar du att jag håller för mycket monologer? Jag antar att jag tidigare såg mig själv som en missionär, men att jag nu ser mig själv som en pionjär - en utforskare som rapporterar från fronten av vad - jag - finner intressant. Kanske är det just detta som är problemet? Mindre rapporter och mer kollektivt engagemang? Om det är så, så är detta något som Wilber delvis anklagats för. Men samtidigt så har han skapat ett underlag som lett till att flera olika typer av forum börjat växa och där mycket diskussion förs.

Användarvisningsbild
Anna Sara
Inlägg: 2001
Blev medlem: 14 apr 2009 15:31
Kontakt:

Inläggav Anna Sara » 06 aug 2009 01:47

Exempel:

Jag kan inte "se" evolutionen jag kan bara BLI/VARA den!

Mitt sanningssökande är påslaget när jag tar psykadeliska droger.. jag är en del av Fiskarnas/Neptunus evolution, vilket jag "tar hänsyn" till och störs lite av eftersom jag är så självisk.. jag läser kanske psykiatriska/psykologiska undersökningar med LSD, detta är ett väldigt populär fragment att försöka isolera ge glaumor; något "förlösa sig" igenom, man målar upp ett ideal i det mystiska/formlösa, men det är en stympning av sig själv/helheten. Det jag gör är att hitta nya sätt att uttrycka Neptunus vision, som förstås agerar tillsammans med alla andra planetfunktioner (Saturnus kanske står i aspekt med Neptunus och präglar ett sökande efter självgloriering och "intellektuell kunskap", för att rättfärdiga isolering -som är Neptunus) -allting måste i alla fall tillbaka IN I kroppen -vilket är Saturnus ädla/transcendentala potential, dvs struktur/mål/form.

osv.

Användarvisningsbild
Anna Sara
Inlägg: 2001
Blev medlem: 14 apr 2009 15:31
Kontakt:

Inläggav Anna Sara » 06 aug 2009 01:55

JimmyAberg skrev:
Anna Sara skrev:Det skulle vara väldigt ROLIGT att diskutera astrologi med dig i framtiden Jimmy (eller vem nu som är intresserad) -bortom de existensiella bortförklaringar man gör i sin splittring för att helga sitt experiment/mentala planlöshet.
Jag erkänner att jag inte inte är inläst i begreppen men samtidigt kan jag inte kontrollera mina smilband när jag läser titlarna på böckerna du postade.

Ok, jag vill gärna höra vad du menar.

Du har väldigt mycket "orealiserade lösningar" med dig.. och tycker som jag tidigare sagt att du måste "injicera" kollektivet mer i ditt personliga miljöskapande, jag upplever dig som väldigt distanserad, på samma gång som du försöker att inte vara det.


Utveckla vad du menar menar med att jag måste "injicera" kollektivet mer. Menar du att jag håller för mycket monologer? Jag antar att jag tidigare såg mig själv som en missionär, men att jag nu ser mig själv som en pionjär - en utforskare som rapporterar från fronten av vad - jag - finner intressant. Kanske är det just detta som är problemet? Mindre rapporter och mer kollektivt engagemang? Om det är så, så är detta något som Wilber delvis anklagats för. Men samtidigt så har han skapat ett underlag som lett till att flera olika typer av forum börjat växa och där mycket diskussion förs.


Det handlar om en passiv process som du inte identiferar dig med utan snarare störer bort. Det enda är att jag "ser" ett irrande och en intensitet som distanserar sig från sin egen egen form/möjlighetet, och objektet för vad det är du vill hjälpa. Jag ser ibland hur du är "hemma" bland oss, men du tar inte riktigt med dig dina förhoppningar.. dina tankar är inget du "delar" med oss, det är något du kontrollerar och puttar ut i det du ytterst identiferar dig med i frågan, eftersom du söker helheten..

Jag vet att detta är väldigt svårt eftersom man vill skydda ideal när man känner sig formlöst attackerad, men det är egentligen INTE utveckling.. jag gör på samma sätt själv, är en "människokämpare" men isolerar mig mentalt och håller alla utanför.


Astrologi: Håller du med om att det finns ARKETYPER i tillvaron?

Användarvisningsbild
Anna Sara
Inlägg: 2001
Blev medlem: 14 apr 2009 15:31
Kontakt:

Inläggav Anna Sara » 06 aug 2009 02:14

Anledningen till att astrologin ger töntiga svar och sanningar är för att det svarar på och avbildar människans medvetande -och det kanske är svårt för oss att ställas med det i ansiktet.


Det finns aspekter av "gud" genomsyrande våra idéer, av "drömmar", det finns aspekter av sex/själ/död/transformation.. osv. Om man INTE är hängiven att förstå helheten/processen, eftersom man vill behålla sin identitet mycket mer än man hävdar bildar detta "barnpedagogik" eftersom det helt enkelt just beskriver (i planetfunktionerna/arkeyperna alltså) de delar av sökandet efter oss själva, som VI ÄR.

Först kanske man tittar på astrologin och förkastar den, eftersom det har en magisk image. Låt oss säga att man fortsätter söka.. och börjar läsa om de olika arketyperna/planeternas kosmologi, men då inser man att man redan vet allt det här, man förstår transformation, man förstår att holism har med moral att göra, och så vidare. Dessa delar beskriver inte sanningen och man kan inte använda det så heller (vilket är mitt pubertala tvång), för att hitta något "utanför" det här, för delarna ÄR sanningen, de är oss, vår energetiska konsitution/mening.. och därför rekomenderar jag (även mig själv) att fortsätta undersöka.. lära sig om naturvetenskapen alltså solsystemets rörelser, månens effekter på oss, börja sätta sig in i rörelser/synteser dvs det levande elementet, och tillslut kan detta vara en genuin gåva.


Men "tänk om" naturvetenskapen och allt annat är ett missförstånd, ja då får vi oss i alla fall en fin föreställning att dö ifrån. Det tillhör vår historia, och det finns inget annat vi kan göra än att ta ansvar för oss själva.

JimmyAberg
Inlägg: 932
Blev medlem: 05 aug 2008 01:56

Inläggav JimmyAberg » 06 aug 2009 02:23

Anna Sara skrev:
Jag erkänner att jag inte inte är inläst i begreppen men samtidigt kan jag inte kontrollera mina smilband när jag läser titlarna på böckerna du postade.

Ok, jag vill gärna höra vad du menar.
Nu krånglade jag till det, det jag menade var att böckerna hade roliga titlar för någon som inte är insatt. Titlarna är för mig som oinsatt "arketypiskt schablonartade" i både den bra betydelsen av arktetyp och dåliga betydelsen av schablon. Jag syftade inte till att fördömma, utan jag beskriver mer en estetiskt upplevelse jag får då jag läser titlarna på böckerna.

Det handlar om en passiv process som du inte identiferar dig med utan snarare störer bort.
Berätta gärna mer om denna passiva process.

Jag ser ibland hur du är "hemma" bland oss, men du tar inte riktigt med dig dina förhoppningar.. dina tankar är inget du "delar" med oss, det är något du kontrollerar och puttar ut i det du ytterst identiferar dig med i frågan, eftersom du söker helheten..
Jag kanske förstår vad du menar. Jag kände idag att jag fått en insikt i "relativism", och med det menar jag att jag "ser" hur det är möjligt att vara anspråkslös i den situation då jag har som störst behov av att göra stora anspråk, relativismen är alltså en "öppning" mot en större gemenskap - och för att komm in i denna gemenskap krävs det att de större anspråken lämnas utanför - på gott och ont. Jag har alltså insett hur jag kan relatera till människor och situationer utan att behöva släpa runt på mitt uppblåsta ideal och mina höga förväntningar på min omgivning. Jag kanske inte riktigt fått in "praktiken", men jag har fått en teoretisk insikt i hur jag kan övergå till att acceptera en mer relatisvistisk synsätt. Men återigen: med relativism upplever jag att alla fenomen är "emergenta" (ett tekniskt begrepp som innebär att ett fenomen uppstår genom en kombination av mindre beståndsdelar/krafter, en "våg" i havet eller en "tornado" är exempel på emergenta fenomen som uppstått genom enklare beståndsdelar/krafter som vatten och vind). Men detta är främst ett estetiskt förhållningstätt som skapar gemenskap - jag upplever inte ännu att denna relativism förklarar (underliggande) "orsaker" utan endast belyser de "symptom" som uppstår i situationer, härav blir det ett väldigt "ytligt" förhållningsätt - den saknar djup i tiden (det går inte att förhålla sig till det förflutna) men inte nödvändigtvis komplexitet i nuet. Det är alltså i denna aspekt ett "progressivt" förhållningsätt eftersom det hela tiden förhåller sig till det som "emergerar" eller "uppstår" i situationen.

Jag vet att detta är väldigt svårt eftersom man vill skydda ideal när man känner sig formlöst attackerad, men det är egentligen INTE utveckling.. jag gör på samma sätt själv, är en "människokämpare" men isolerar mig mentalt och håller alla utanför.
Men jag känner att mitt behov av att försvara något börjar avta. Vad ska jag säga? Känner mig mer och mer anspråkslös, funderar på om jag börjar bli deprimerad av att känna att jag överger "kampen om mänskligheten", antagligen är "mänskligheten" endast en av mina projektioner som jag ännu inte lyckats punktera.

Astrologi: Håller du med om att det finns ARKETYPER i tillvaron?
Både jag och nej.

Användarvisningsbild
Anna Sara
Inlägg: 2001
Blev medlem: 14 apr 2009 15:31
Kontakt:

Inläggav Anna Sara » 06 aug 2009 02:31

Det här tycker jag å andra sidan var kul för att komma ifrån dig:

Menar du att jag håller för mycket monologer? Jag antar att jag tidigare såg mig själv som en missionär, men att jag nu ser mig själv som en pionjär - en utforskare som rapporterar från fronten av vad - jag - finner intressant. Kanske är det just detta som är problemet? Mindre rapporter och mer kollektivt engagemang? Om det är så, så är detta något som Wilber delvis anklagats för. Men samtidigt så har han skapat ett underlag som lett till att flera olika typer av forum börjat växa och där mycket diskussion förs.


Vad skulle hända om du slutade forkusera så mycket på din profil? Upplever du detta som "olika värdlar"? Nej, just det. Alla exempel "av dig själv" du beskriver här har samma känslomässiga/andliga identitet, det är inte sociala former, det är utifrån död, en desorientering i sociala former.


Du försöker ta allt det jag vet, och det alla andra vet.. hitta en lämplig myt, för att "få vara i fred" -varför? Du är paranoid. Men endå klok med tanke på att allt ligger utanför dig själv, "i fred".


Det man gör i astrologi är att acceptera auktoriteten, och överdriva formerna. Det kan vara väldigt förvirrande för egot eftersom vi befinner i kaos. Den auktoritet som man får mer och mer insikt i, den bild/spegel utanför som växer och påminner om en intellektuell LSD-tripp kommer så småningom konfrontera jaget ("det komplexa dunklet")  vilket leder till upplevelser, vilket leder till kunskap, detta blir en vackrare kunskap eftersom den har ande/själ, dvs mål, vilket styr upp kaoset, och leder en tillbaka till sin egen dröm -frihet, som bara kan vara uppbackad av en sann historia. Förstår du?

Användarvisningsbild
Anna Sara
Inlägg: 2001
Blev medlem: 14 apr 2009 15:31
Kontakt:

Inläggav Anna Sara » 06 aug 2009 02:41

Det handlar om en passiv process som du inte identiferar dig med utan snarare störer bort.

Berätta gärna mer om denna passiva process.


Passiv som i den avmystificerade tilliten, det descenderande.. var har du ett hem? Transformera intellektet till gruppen/människorna, våga stanna i det nu du ger själ till, och förändras. Lyssna mer, osv.

Jag ser att du har lugn i dig, men du har ett värdemässigt trauma, du har "förlorat" något i kollektivet och har "höjt upp dig" för att vara försiktig och överseende. Någongång kommer det du personligen relaterat till spricka upp och spegla sig själv i dig, och detta är gruppen, men processen är gemensam och kan börja i en om-definiering av begrepp, en stadga i kollektiva begrepp och förlåtelse till mänskligheten, vilket leder till mer avancerade uttryck. Men det här är inget du "vill".

JimmyAberg
Inlägg: 932
Blev medlem: 05 aug 2008 01:56

Inläggav JimmyAberg » 06 aug 2009 03:01

Anna Sara skrev:Anledningen till att astrologin ger töntiga svar och sanningar är för att det svarar på och avbildar människans medvetande -och det kanske är svårt för oss att ställas med det i ansiktet.
Jag förstår att du känner så, men jag känner att det inte är "hela sanningen", eftersom detta även gäller för integral teori. "Töntighetsfaktorn" handlar nog snarare om valet av språk/metod - dvs. att göra detta genom att utgå ifrån planeter. Kulturellt sett så upplever inte människor att planeter har ett kausalt inflytade på dem, men detta innebär inte att astologiska teorier inte är väl underbyggda utifrån begrepp som synkronicitet m.m.

Jag håller med dig att det är helt okej att studera astrologi om man sett igenom mysteriet, eftersom allting är okej då.

Jag antar att astologin slåss mot andra idéer som är mer "populära i tiden".

Det finns aspekter av "gud" genomsyrande våra idéer, av "drömmar", det finns aspekter av sex/själ/död/transformation.. osv. Om man INTE är hängiven att förstå helheten/processen, eftersom man vill behålla sin identitet mycket mer än man hävdar bildar detta "barnpedagogik" eftersom det helt enkelt just beskriver (i planetfunktionerna/arkeyperna alltså) de delar av sökandet efter oss själva, som VI ÄR.
Låt mig förklarar problemet för dig: Du har en teori som du upplever beskriva de delar av sökandet efter oss själva som VI ÄR. Problemet är bara att du har konkurens av andra teoribildningar som har precis samma anspråk - men samtidigt ett helt annat innehåll. Dock kan dessa anspråk kategoriseras med en gemensam etikett: metafysiska system. Problemet med systemen som du förespråkar är, att TROTS att systemet är sammanhängnde och logiskt INNIFRÅN, så är det inte det UTIFRÅN - och det är just DETTA som är anledningen till varför 1. det finns så många metafysiska system, 2. de inte passar med varandra.

TROTS att ditt system är "uppenbart" innifrån så blir summan av att du, och andra människor har samma anspråk, men samtidigt olika system, "en slags pannkaka" när de försöker kombineras.

Wilber försöker adressera detta problem, och han menar att teorier måste vara av egenskapen "post-metafysiska", och två av de stora tänkarna som beskrivit just denna problematik och som Wilber tar avstamp ifrån är Kant och Heidegger. Jag själv kan tyvärr varken min Kant eller Heidegger, men det jag kommer ihåg av vad Wilber säger är att han använder begreppet "enactment" (översatt från Heidegger), vilket betyder att teorier aldrig "helt enkelt just beskriver  de delar av .... som ... ÄR.". Teorier - i sig själva - kan aldrig beskriva det som "ÄR", det som beskriver det som "ÄR", är istället någon som "agerar ut" en teori. Vad betyder då detta? Jo, Wilber säger att måste göra oss av med vårat "metafysiska/kulturella baggage" - och detta inkluderar tyvärr uppfattningen att astrologi förklarar det som ÄR. Vi måste alltså "släppa våra bebisar" och kavla upp armarna mot nya kriterier. Det Wilber säger är att vi inte "står tomhänta", utan att våra teorier måste vara "post-metafysiskt" "informerade" om man så vill - dvs. vi måste ta tillvara på dessa problem - i själva teorin. Dvs, vi måste på ett eller annat sätt förstå och relatera till de idéer som Kant/Heidegger/Wilber gett oss. Det duger inte med att uppfinna hjulet två gånger.

Det fungerar så länge kulturen av avskild, dvs att du bara umgås med människor i astrologiska sammanhang, tyvärr så består våra liv ofta av många olika sammanhang som inte hänger samman - och det är detta som integral teori försöker adressera: dvs att väva samman fragmenten som olika teorier skapar i kollisionen med varandra - vilket inte innebär att människor som studerar integral teori inte får vara intresserade av astrologi - tvärtom. Människor som studerat integral teori är dock "integralt informerade" (som Wilber kallar det) vilket innebär att de kan applicera mer "breda sanningar" inom respektive område.

Först kanske man tittar på astrologin och förkastar den, eftersom det har en magisk image. Låt oss säga att man fortsätter söka.. och börjar läsa om de olika arketyperna/planeternas kosmologi, men då inser man att man redan vet allt det här, man förstår transformation, man förstår att holism har med moral att göra, och så vidare. Dessa delar beskriver inte sanningen och man kan inte använda det så heller (vilket är mitt pubertala tvång), för att hitta något "utanför" det här, för delarna ÄR sanningen, de är oss, vår energetiska konsitution/mening.. och därför rekomenderar jag (även mig själv) att fortsätta undersöka..
Alltså, detta kan jag hålla med om. Men detta uttryck även i djuppsykologi, men då utan planeter.

lära sig om naturvetenskapen alltså solsystemets rörelser, månens effekter på oss, börja sätta sig in i rörelser/synteser dvs det levande elementet, och tillslut kan detta vara en genuin gåva.
Här tycker jag att ett problem träder in: dvs. man blandar ihop naturvetenskap med astrologi. Jag ser astologi som ett metaforiskt bildspråk, som ett utvecklat system som "mappar" psykets (i någon slags Jungiansk mening, inte i någon materialistisk/biologisk mening) domäner.

Men "tänk om" naturvetenskapen och allt annat är ett missförstånd, ja då får vi oss i alla fall en fin föreställning att dö ifrån. Det tillhör vår historia, och det finns inget annat vi kan göra än att ta ansvar för oss själva.
Detta fungerar säkert som ett mycket bra tankeexpriment, men vore det inte lite våghalsigt att sätt hela vårat liv på spel för ett tankeexpriment? Jag upplever att du "lever" ditt tankeexpriment och att det finns ett trauma i din historia. Jag menar inte detta i någon slags fördömmande betydelse utan tolkat ur ett psykoanlytiskt perspektiv. Jag vill absolut inte ta något infrån dig - jag ser ditt expriment som väldigt fascinerande, men samtidigt så försöker jag peka ut något åt dig: det finns en både en mer "rationell" värld och en mer "jordnära" värld", som jag gärna också vill att du besöker. Det finns helt enkelt andra typer av "resmål" som jag upplever att du även bör se innan du har rätt att säga att du "sett världen". Visst har du säkert sätt trevliga platser - men då räcker det nog att du säger detta till andra människor istället för att försöka mota bort dem från de platser som de redan lever i.

JimmyAberg
Inlägg: 932
Blev medlem: 05 aug 2008 01:56

Inläggav JimmyAberg » 06 aug 2009 03:25

Anna Sara skrev:Vad skulle hända om du slutade forkusera så mycket på din profil? Upplever du detta som "olika värdlar"? Nej, just det. Alla exempel "av dig själv" du beskriver här har samma känslomässiga/andliga identitet, det är inte sociala former, det är utifrån död, en desorientering i sociala former.
Det det inte som en död, jag ser det som en återfödelse för andra.

Att sluta fokusera på min profil? Kanske ligger det något i det. Tror detsamma gäller för dig :)


Du försöker ta allt det jag vet, och det alla andra vet.. hitta en lämplig myt, för att "få vara i fred" -varför? Du är paranoid. Men endå klok med tanke på att allt ligger utanför dig själv, "i fred".
Jo där satte du verkligen huvudet på spiken. Jag vet ärligt talat inte varför - antagligen för att jag inte vet andra sätt att relatera på, det är lite av det jag försöker undersöka nu men ännu inte alls lyckas förstå.

Det man gör i astrologi är att acceptera auktoriteten, och överdriva formerna. Det kan vara väldigt förvirrande för egot eftersom vi befinner i kaos. Den auktoritet som man får mer och mer insikt i, den bild/spegel utanför som växer och påminner om en intellektuell LSD-tripp kommer så småningom konfrontera jaget ("det komplexa dunklet")  vilket leder till upplevelser, vilket leder till kunskap, detta blir en vackrare kunskap eftersom den har ande/själ, dvs mål, vilket styr upp kaoset, och leder en tillbaka till sin egen dröm -frihet, som bara kan vara uppbackad av en sann historia. Förstår du?
Gillade verkligen denna beskrivning. Det jag vill är naturligtvis att acceptera auktoriteten, jag har bara lite svårt att förstå vad auktoriteten är, vilket är var jag undersöker nu...

Användarvisningsbild
Anna Sara
Inlägg: 2001
Blev medlem: 14 apr 2009 15:31
Kontakt:

Inläggav Anna Sara » 06 aug 2009 03:36

"Töntighetsfaktorn" handlar nog snarare om valet av språk/metod - dvs. att göra detta genom att utgå ifrån planeter. Kulturellt sett så upplever inte människor att planeter har ett kausalt inflytade på dem, men detta innebär inte att astologiska teorier inte är väl underbyggda utifrån begrepp som synkronicitet m.m.


...


Här tycker jag att ett problem träder in: dvs. man blandar ihop naturvetenskap med astrologi. Jag ser astologi som ett metaforiskt bildspråk, som ett utvecklat system som "mappar" psykets (i någon slags Jungiansk mening, inte i någon materialistisk/biologisk mening) domäner.


Det här är framställs irrelevant/ologiskt för mig. Dock: Jag har själv sett det såhär. Detta handlar om att du vägrar förstå astrologin, du stöter ut den som något som inte är bra för dig, du vill inte KÄNNA den. Därför vet du inte vad den handlar om över huvudtaget.



Vem är Wilber? Är inte "han" en summa kosmisk energi inkastad i en slumpmässigt kaos han "tagit sig i kragen" pga av, hmm.. som du ser innehåller det rationella och redan bekanta tänkandet "magiska strukturer" och identitet-deslokalisering, eftersom alla former av formen får ett yttre skimmer av kontur som vill förena ambitionen i den stora helheten. För just det han är Vattuman, inte konstigt att han är en av avantgardets snobbar.

SJÄLVKLART menar jag inte att målet är att säga "jag har bevisat det, astrologin är sanningen", målet är att använda en extremt avancerad teknologi på vår natur för att skapa magi bokstavligen talat. Målet är att bli fria från yttre betingelser och bli mer distinkta och fria inom oss, inom det vi avvisat och inte kunnat möta. Då kan våra teorier "blomma" eftersom vi kommit förbi oss själva, vi kan inte förklara något som är baserat på bara luft (tankar, sociala engagemang), precis som något baserat på vatten (kristendom) -trots att religion alltid kommer närmast sanningen. Astrologi är det ultimata MEDLET för att befria oss från projicering/förflutna projektioner, "teorier" blir neller inte lika viktiga om vi hittar en sammlingssubstans för vårt irrande att förlora sitt själv i.




I alla fall... jag fattar inte hur du kan säga att planeter är mytiskt. Allt ditt prat om mystik och om vad "gud egentligen är", "inte är" och "är".. Tao och det buddistiska anspråket relaterar jag väldigt mycket til kosmos och astrologi t ex.

Fattar du inte att astrologin handlar om att "uppfinna" en tillit i systemens avslöjanden, när INDIVIDEN intresserar sig? För detta lokaliserar inte gud någon annanstans än var vi vill ha gud och var gud är bäst för oss. Igen "myt" behövs här.


Varför kallar du föresten inflytandet kausalt, och inte mer än så..? Jag menar, handlar inte det här om att vi ÄR universums energi. Det handlar inte om något vi är underkastade -om man inte tror på gud och ser den fria viljan som en brist. Vi är fria att göra vad vi vill, det handlar om att vår substans är synkron med rymden -är inte detta jävligt rent; att som i en knäpp med fingrarna upplysa massans kulturella identitet om att det vi är inte är en död kropp, utan att vi är uppbyggda av den kärlek vi sysslar med -att det är vad som flyter omkring oss, i oss, bakom oss? Man kan inte ens "förklara" evolutionen eftersom den även är orden om.



Allting i universum bara ÄR. Vi vet inte varför, kausalitet är en död "förkortning" på, jag kan dra i den mystiska/mytiska fiskedammen men det spelar ingen roll för svaret jag får än anpassat för eleven. Meningen är mystiken.

Jag kan t ex inte säga att Ken Wilber är en kvinna, eftersom han inte är det. Men i formens värld, framför allt i teoriers auktoritära skådespel, kan man manipulera med vad man vill, och därför är dessa sanningar tragiska, dock finns det något i oss som gillar det tragiska och det handlar om en djup förståelse för dualitetens princip tror jag, där allting ändå kommer till rätta tillslut.


Nu drog jag allmäna exempel du redan vet om, men det är bara för att lösa upp lite så jag kan ta del av "ditt överdrivna strävande efter den mänskliga gemenskapen" för att testa mig själv och se om mina idéer innehåller substans, i annat fall får jag börja om.



Ken Wilbers horoskop:

Bild

JimmyAberg
Inlägg: 932
Blev medlem: 05 aug 2008 01:56

Inläggav JimmyAberg » 06 aug 2009 03:40

Anna Sara skrev:
Det handlar om en passiv process som du inte identiferar dig med utan snarare störer bort.

Berätta gärna mer om denna passiva process.


Passiv som i den avmystificerade tilliten, det descenderande.. var har du ett hem? Transformera intellektet till gruppen/människorna, våga stanna i det nu du ger själ till, och förändras. Lyssna mer, osv.

Jag ser att du har lugn i dig, men du har ett värdemässigt trauma, du har "förlorat" något i kollektivet och har "höjt upp dig" för att vara försiktig och överseende. Någongång kommer det du personligen relaterat till spricka upp och spegla sig själv i dig, och detta är gruppen, men processen är gemensam och kan börja i en om-definiering av begrepp, en stadga i kollektiva begrepp och förlåtelse till mänskligheten, vilket leder till mer avancerade uttryck. Men det här är inget du "vill".
Jo att jag har ett värdemässigt trauma stämmer. Jag har absolut förlorat något i kollektivet, blev "förnedrad" inför kollektivet när jag var ett barn och har inte helt lyckats släppa det ännu.

Kan beskriva situationen lite kortfattat: Jag min klass står i kapprummet utanför vårat klassrum i första klass på lågstdiet. En person (råkar var alfahanen :) ) förolämpar mig verbalt inför hela gruppen/klassen, varav jag integritetsmässigt står på mig genom jag ställer mig på en sittbänk och sträcker ut händerna och deklarerar verbalt för gruppen att jag "minsann inte är dålig" - samtidigt som jag gör detta, dvs. står upp på en bänk inför hela klassen som står på golvet - så drar alfahanen ner mina byxor och näckar mig från midjan och neråt inför hela klassen, varpå jag har en minneslucka men senare sitter på en bänk bredvid och grinar hysteriskt inför hela klassen samtidigt som någon tjej försöker trösta mig.

Kanske kan ses som en banal händelse, men med tanke på att jag var 6 år och klassens mest ödmjuka/snälla/ofarliga person så tog detta antagligen ganska hårt på mig.

Jag har även andra situationer som hände senare i mitt liv, mest inom familjen och i tidiga tonåren, som jag dock mest vid detta lag mest har glömt bort.

Säkert endel andra saker i bagaget som jag förträngt.

Har endel nyare saker som traumatisert mig, att jag t.ex. förstörde min kuk och att jag ej blev tagen på allvar av läkarna när jag försökte förklara detta för dem, att jag gjorde detta hänger säkert ihop en hel del med tidigare trauman.

...

... vilket leder till mer avancerade uttryck. Men det här är inget du "vill".
Jag förstår inte varför jag inte "vill" detta. Förklara gärna.

Användarvisningsbild
Anna Sara
Inlägg: 2001
Blev medlem: 14 apr 2009 15:31
Kontakt:

Inläggav Anna Sara » 06 aug 2009 03:57

Okej. Jag har själv i exakt samma teman av trauma om man ser det förflutna MED dess förflutna ögon, dvs i myter och förklaringar.


Har alltid trivts dåligt i skolan, aldrig känt gemenskap eftersom jag var så distanserad och "såg" och tog åt mig av allt, lillgammal och kände mig som en förälder för tidigt, förnedrad av vänner för att jag var annurlunda och pga min familj, blev mobbad av lärare t ex..

Är deprimerad pga utplåning av sexuell identitet/lust.

Extremt neurotiska familjeförhållanden.

Flera gånger gravt nedmedicinerad.

osv.

Men det jag här har identiferat mig med, är förstås en värre händelse.



Människor som har trauman eller som inte "vill dö" UPPLEVER förstås mycket mer attacker och våldsamheter än andra männsikor.... Du ser det inte så att anledningen till dessa spår/rader av attacker bygger på  var man kommer ifrån, bortom formen/inkarntionen? Jag tror att du vet det, anledningen till din "jordgrund"/"ärlighet"/"feminitet" är att du behöver/söker det jag syftar på.. gissar att rör detta att "ta avstånd" från något du "står för" eller gjorde, i konstanta dramer.. och därför så stor relatering till sig själv eftersom du är så dramatisk och delvis ett barn.

Du kanske bör rentvå dig mer känslomässigt och personligt för att bli mer balanserad. Istället för att söka "minst smärtsamma", "mest skyddade" områden att leva ut dramat. Dina beteendemönster ligger djupare än lutat på din vardagsdöds sociala och intellektuella aktiviteter av idealism. Du söker/frågar/arbetar ju t.o.m fortfarande.


Du "vill" inte, men din själ vill.


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 39 och 0 gäster