Låt termen Lidande här stå för ett uthärdligt men påtagligt lidande, ett sinnestillstånd du allt annat lika föredrar att inte vara i.
Låt termen Lycka här stå för en lycka av exakt en sådan intensitet att du, för att få en timme i Lycka, är nätt och jämnt beredd att stå ut med en timme i Lidande.
Anta att, om inget annat än Lycka och Lidande väntar dig i ditt liv, du vill att överskottet av Lycka över Lidande i ditt liv ska vara så stort som möjligt. Anta vidare (i just det här tankeexperimentet) att du är odödlig med undantag för att du själv när som helst kan välja att dö (smärtfritt om du vill). Väljer du aldrig att dö, har du alltså garanterat evigt liv.
Anta nu att du har att välja mellan:
1. Först Lidande i en timme, därefter Lycka i två timmar, och sedan Lidande varannan timme och Lycka varannan timme i evighet eller så länge du väljer att leva.
2. Först Lidande i två timmar, därefter Lycka i fyra timmar, och sedan Lidande varannan timme och Lycka varannan timme i evighet eller så länge du väljer att leva.
3. Först Lidande i tre timmar, därefter Lycka i åtta timmar, och sedan Lidande varannan timme och Lycka varannan timme i evighet eller så länge du väljer att leva.
4. Först Lidande i fyra timmar, därefter Lycka i sexton timmar, och sedan Lidande varannan timme och Lycka varannan timme i evighet eller så länge du väljer att leva.
.
.
.
Och så vidare längs en oändlig rad alternativ. Med andra ord: alternativ nummer n innebär att du först drabbas av rent Lidande i n timmar i sträck, följt av ren Lycka i 2^n timmar i sträck, följt av rent Lidande varannan timme och ren Lycka varannan timme i evighet eller tills du väljer att dö.
Vilket alternativ i ordningen, i en sådan oändlig rad av alternativ, skulle du välja?
Motivera ditt svar!
Paradox vid uppskjutande av belöning
Moderator: Moderatorgruppen
Re: Paradox vid uppskjutande av belöning
I vad ligger "paradoxen"?
(har det blivit ett mode ord???)
Lidande eller lycka, som om man kunde välja...? det 10.000.000.... alternativet väljer jag. Sådandärt optimalt tänk (underordnad betydelse egentligen kanske, vad man råkar känna).
(har det blivit ett mode ord???)
Lidande eller lycka, som om man kunde välja...? det 10.000.000.... alternativet väljer jag. Sådandärt optimalt tänk (underordnad betydelse egentligen kanske, vad man råkar känna).
"Believe those who are seeking truth, doubt those who find it." (Gide, Andre)
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
Re: Paradox vid uppskjutande av belöning
defuzo skrev:I vad ligger "paradoxen"?
(har det blivit ett mode ord???)
Lidande eller lycka, som om man kunde välja...? det 10.000.000.... alternativet väljer jag. Sådandärt optimalt tänk (underordnad betydelse egentligen kanske, vad man råkar känna).
Paradoxen ligger i att om du väljer det 10.000.000... alternativet, som du kallar det, med andra ord det oändlighet:e alternativet, kommer du att, från och med att du gett ditt svar, leva i konstant Lidande i en evighet. En evighet tar per definition aldrig slut. Det innebär att du aldrig kommer till någon tidpunkt då du får uppleva Lycka. Det alternativet är alltså det allra sämsta alternativ man kan välja! Till och med alternativ 1 vore bättre, då det innebär Lycka varvat med Lidande, och inte bara Lidande. Men alternativ 2 vore bättre än alternativ 1, och 2 bättre än 3, och så vidare upp till... ja inte upp till det oändlighet:e alternativet, för det vore ju som sagt det sämsta alternativet, utan upp till vilket alternativ i ordningen?
Re: Paradox vid uppskjutande av belöning
Justin Case skrev:defuzo skrev:I vad ligger "paradoxen"?
(har det blivit ett mode ord???)
Lidande eller lycka, som om man kunde välja...? det 10.000.000.... alternativet väljer jag. Sådandärt optimalt tänk (underordnad betydelse egentligen kanske, vad man råkar känna).
Paradoxen ligger i att om du väljer det 10.000.000... alternativet, som du kallar det, med andra ord det oändlighet:e alternativet, kommer du att, från och med att du gett ditt svar, leva i konstant Lidande i en evighet. En evighet tar per definition aldrig slut. Det innebär att du aldrig kommer till någon tidpunkt då du får uppleva Lycka. Det alternativet är alltså det allra sämsta alternativ man kan välja! Till och med alternativ 1 vore bättre, då det innebär Lycka varvat med Lidande, och inte bara Lidande. Men alternativ 2 vore bättre än alternativ 1, och 2 bättre än 3, och så vidare upp till... ja inte upp till det oändlighet:e alternativet, för det vore ju som sagt det sämsta alternativet, utan upp till vilket alternativ i ordningen?
Ääähg.. nolla (sorry...)
Invändning. Potensens gränsvärde stiger snabbare, och jag var i experimentet ändå odödlig.
Oändligheten ja, vad är oändligheten..?
http://en.wikipedia.org/wiki/Googolplex
http://www.youtube.com/watch?v=0lFQOmb6mVs
(fler nollor i en "googleplex", än vad det finns elementarpartiklar i hela det kända universa)
"Believe those who are seeking truth, doubt those who find it." (Gide, Andre)
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
defuzo skrev:Ääähg.. nolla (sorry...)
?
Invändning. Potensens gränsvärde stiger snabbare, och jag var i experimentet ändå odödlig.
Ja, potensens gränsvärde stiger snabbare, och ja, du är odödlig i tankeexperimentet. Men du skulle väl ändå vilja uppleva Lyckan någon gång, inte bara veta att den, "när" den kommer, matematiskt sett varar "längre" än den inledande evigheten av Lidande? Med tanke på att den inledande evigheten av Lidande aldrig tar slut - eftersom en evighet per definition aldrig tar slut - hur tänker du dig att du någonsin skulle kunna komma att uppleva Lycka?
Att man är odödlig betyder att man aldrig kommer att dö, men av det följer inte att det någon gång kommer att komma en tidpunkt då man kan blicka tillbaka och korrekt konstatera att "jaha, nu har det förflutit en evighet sedan år 2009 e.kr."
Att man aldrig kommer att ha avverkat en evighet är analogt med att 0,999... är detsamma som 1. Om alla nior i 0,999... någon gång skulle komma att vara avverkade, skulle 0,999... inte vara 1. Men 0,999... är 1. Det anses vara matematiskt bevisat, vad jag vet. Om 1 vore större än 0,999..., skulle man kunna fråga sig vad 1-0,999... blir. Det blir 0,000..., som är detsamma som 0. Den där ettan som man tror ska komma "efter oändligt många nollor" i 0,000..., den kommer aldrig. För att 1-0,999... ska kunna bli 0 (vilket vi just konstaterat att det måste bli), måste 0,999... vara 1.
På samma sätt som att niorna i 0,999... aldrig tar slut, tar aldrig ett oändligt varaktigt konstant rent Lidande slut, och därmed kan "den därpå tänkt följande eviga Lyckan" aldrig komma att ta vid.
Oändligheten ja, vad är oändligheten..?
Enligt matematiker finns det olika stora oändliga mängder. Men när det gäller hur vi bör värdesätta vad som kommer att ske med oss i vår framtid tycks det mig att den första evigheten är den enda relevanta, då inte ens denna evighet någonsin tar slut.
Det vore annorlunda om ett oändligt antal timmar i Lycka och ett oändligt antal timmar i Lidande skulle komma att fördela sig över en oändligt lång framtid t.ex. så här:
1) en timme om dygnet i Lycka, 23 timmar om dygnet i Lidande, eller
2) vice versa.
1 och 2 är inte ekvivalenta, trots att båda alternativen innebär både oändligt mycket Lycka och oändligt mycket Lidande, och trots att t.ex. alternativ 2 inte får en att ha upplevt oändligt många timmar i Lycka innan man upplevt oändligt många timmar i Lidande (och vice versa för alternativ 1).
Jag tror alla skulle föredra 2 framför 1 ovan. Detta trots att 23x inte är en större mängd än x om x är en oändlig mängd - enligt mängdläran. Vad som har betydelse för vad som är rationellt för oss att välja för framtid är alltså hur Lycka och Lidande, i de olika framtidsalternativ vi har att välja mellan, fördelar sig över de närmaste Alef0 timmarna/åren/sekunderna/(valfri ändlig tidsenhet), snarare än vilket vi får mest av på oändligt - i betydelsen "oändlighet av den högsta kardinaliteten" - lång sikt.
http://en.wikipedia.org/wiki/Googolplex
En googolplex är ett ändligt tal, inte ett oändligt.
http://www.youtube.com/watch?v=0lFQOmb6mVs
(fler nollor i en "googleplex", än vad det finns elementarpartiklar i hela det kända universa)
Ja, men färre än antalet fysiskt möjliga sätt för dessa elementarpartiklar att vara kombinerade på i förhållande till varandra - ett antal som i sin tur inte heller är oändligt stort, utan uppskattningsvis 10^10^123 i det kända universum. Så om universums antal partiklar är ändligt, finns det bara ett ändligt antal sätt våra liv kan vara på i varje given stund. I så fall kommer vi att inom en ändlig framtid ha gått igenom alla de sätten, och sedan återstår bara en ständig repetition av exakt samma gamla beprövade 10^10^123 sätt att vara på, gång på gång, så länge universum existerar. Då kan man fråga sig om det spelar någon roll om ett givet lyckotillstånd upprepas (exakt som det är, ned till minsta elementarpartikels position och laddning) en gång, flera gånger eller oändligt många gånger. Somliga anser att ett återupplevande av exakt samma sinnestillstånd som man haft någon gång tidigare är totalt utan värde. Jag delar inte den uppfattningen. Hur som helst kan det med tiden bli möjligt för oss att utan ände utforska fler och fler nya sorters lyckoupplevelser, vartefter som vår teknikutveckling möjliggör mer och mer sådant.
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
Jörgen skrev:I lidandet kan man finna ögonblick av lycka,
liksom det i lyckan finns ögonblick av lidande.
Jag skrev ren Lycka och rent Lidande, underförstått att man, när man känner Lycka i en timme, känner Lycka kontinuerligt under den timmen och inte känner något som helst lidande någon gång under den timmen. Och vice versa.
Kan du inte tänka hypotetiskt? Det känns som om jag frågade: "vad skulle du göra om du vann en miljon?" och du svarade (endast) "jag har inte vunnit en miljon och jag kommer aldrig vinna en miljon". Goddag yxskaft liksom.
Det handlar om upplevelse, lidande och lycka är inte motsatser,
Motsatser kanske man inte nödvändigtvis måste kalla dem, bara för att man hellre vill ha lycka än ingen lycka, och hellre vill slippa lidande än ha lidande, och anse att en viss mängd lycka kan kompensera för en viss mängd lidande och vice versa. Plutonium är ett ämne vi inte behöver ett dugg, plutonium är enbart skadligt för oss, men det kan ändå vara rationellt att leva på ett sätt A som innebär högre risk för exponering för plutonium istället för att leva på sätt B som innebär mindre sådan risk, om sätt A innebär så mycket andra fördelar, t.ex. högre inkomster, att dessa fördelar kompenserar för den högre risken att exponeras för plutonium. Det behöver inte betyda att plutonium och inkomster är motsatser till varandra, bara att de kan kompensera för varandra.
de går in i varandra, kompletterar varandra till att bilda helheten.
Jag har personlig erfarenhet av att rena lyckotillstånd, stunder då jag har enbart lycka och inget lidande, är möjliga att ha. De må vara sällsynta, men de är definitivt neurologiskt möjliga, det har jag förstahandserfarenhet av. Vad tänker du göra nu, ifrågasätta mina förstahandserfarenheter? Har du verkligen inga sådana erfarenheter själv?
Mitt val är att jag ju inte har något val,
jag får ju allt på en gång.
Inte alltid, väl? Nog finns det väl, någon gång ibland, stunder då du inte känner någon som helst lycka, utan bara lidande? Och stunder då du inte känner något som helst lidande, utan bara lycka? Annars undrar jag vad du är för en varelse. Är du från Sirius eller något?
Justin Case skrev:Somliga anser att ett återupplevande av exakt samma sinnestillstånd som man haft någon gång tidigare är totalt utan värde. Jag delar inte den uppfattningen. Hur som helst kan det med tiden bli möjligt för oss att utan ände utforska fler och fler nya sorters lyckoupplevelser, vartefter som vår teknikutveckling möjliggör mer och mer sådant.
Ja dv fd lag -idrottare, säge fotbollspelare. Deras utseende ser typiskt ut som: rödmosiga, närmast "plastigt" utseende (glättigt, fetlagda, ytliga), men med en hysterisk blick. Och deras leende ser nästintill löjeväckande/fåniga eller ja hysteriska (på klistrade). Deras mentalitet är (oftast) som en hunds, ja "hysteriska" enfaldiga.
Medans en typisk fd ensam -idrottare, säge en långdistans sprinter. Deras utseende ser typiskt mycket magerlagt bistert. Deras mentalitet är lugnt och samlat (närmast despotsikt), och visar mycket lite känslor (blyga). De är klyvna i många frågor, och generellt fåordiga betänksamma.
Jag tycker bättre om ensam -idrottare (de är vackrare, bättre lynne..
Men jag skulle nog inte vilja vare en själv.
Kan det vare så att en ensam idrottare ser sig själv som en "lag -idrottare" (eller har denna som ideal). Och vice versa. Tycker mig ha märkt det nämligen på vilket sätt de formulerar sig.
Kanske jag är kvinna (född i en mans kropp, och som tur är lesbisk).
Oändligheten åter, blah.
(engång som fjortis tyckte jag att den var lika svår att förstå, som för en döv&blind, så... pjuke
"Believe those who are seeking truth, doubt those who find it." (Gide, Andre)
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 33 och 0 gäster