Konst och skapar idéer - verklighet mm

Konst, musik, litteratur, film, mat/gastronomi m.m. Estetik, konstens funktion/värde, konst-teori.

Moderator: Moderatorgruppen

JimmyAberg
Inlägg: 932
Blev medlem: 05 aug 2008 01:56

Inläggav JimmyAberg » 23 aug 2009 01:08

Anna Sara skrev:
JimmyAberg skrev:Haha. Ännu en "kapad tråd".
Anna Sara skrev:Nej jag är smartare än ni är -jag har offrat mig fullt ut.
Om du med Smarthet menar Tvångsmässig rationalisering så håller jag definitivt med. :)


HERREGUD. Nu förstod du ju inte ens vad jag syftade på. Trodde du såg igenom provokationer/signs -i ett sammanhang. Men inte: du relaterar för mycket till dig själv, Jimmy.

Alltså bokstavligen, du "såg inte" vad jag menade, du missförstod konsten -genom dina strukturbevarande nivåer.
Du tar tydligen min lek på väldigt stort allvar just nu :)
forgiveness to guilt, acceptance to rejection, love to hate, listening to talking, allowance to resistance, peace to disharmony

Användarvisningsbild
Anna Sara
Inlägg: 2001
Blev medlem: 14 apr 2009 15:31
Kontakt:

Inläggav Anna Sara » 23 aug 2009 01:08

Vi tycker detta är ROLIGT. Fattar ni inte?

Vad   har    hänt?!

Användarvisningsbild
Anna Sara
Inlägg: 2001
Blev medlem: 14 apr 2009 15:31
Kontakt:

Inläggav Anna Sara » 23 aug 2009 01:09

Jag tar ALLTID alltid leken på allvar! Jag spelar mig själv.


Men som sagt.... hur mycket kontroll har man egentligen? Detta handlar om LIDANDE.. det är vad vi pratar om inte sant? Det var ursprungsfrågan. Vi offrade oss. Vad är det som hänt, försöker vi dra oss ur? Är vi så förvirrade?


Har jag gått så här långt i onödan? Är det detta som på något vänster är budskapet?

Ska jag umgås med människor som "låter" mig lida -ytterligare en månad, osv? Nej, jag tror överenstämmelsen ligger djupare. Det är ännu mer aggressivt med andra ord. Det gör detta sammanhanget till något patetiskt och ovärdigt.

JimmyAberg
Inlägg: 932
Blev medlem: 05 aug 2008 01:56

Inläggav JimmyAberg » 23 aug 2009 01:12

Anna Sara skrev:Är vi så förvirrade?
Är "vi" så förvirrade? Jag är inte alls förvirrad, du kanske är det. Men om vi antar att vi är ett gäng du och jag, är vi då förvirrande? Vet inte kanske beror på om du är mer förvirrad än jag inte är det?
forgiveness to guilt, acceptance to rejection, love to hate, listening to talking, allowance to resistance, peace to disharmony

Användarvisningsbild
Anna Sara
Inlägg: 2001
Blev medlem: 14 apr 2009 15:31
Kontakt:

Inläggav Anna Sara » 23 aug 2009 01:15

JimmyAberg skrev:
Anna Sara skrev:Är vi så förvirrade?
Är "vi" så förvirrade? Jag är inte alls förvirrad, du kanske är det. Men om vi antar att vi är ett gäng du och jag, är vi då förvirrande? Vet inte kanske beror på om du är mer förvirrad än jag inte är det?


Snackar om mänskligheten/människan.. jag ser inte så stora skillnader.. Har aldrig sett ett exempel på Kristus i hela mitt liv.

JimmyAberg
Inlägg: 932
Blev medlem: 05 aug 2008 01:56

Inläggav JimmyAberg » 23 aug 2009 01:15

Anna Sara skrev:Har jag gått så här långt i onödan? Är det detta som på något vänster är budskapet?
"Budskapet"? Jag fattar inte vad du pratar om. Kommer du ihåg vad jag talade om tidigare - det "existentiella perspektivet" - tillvaron är "meningslös", det finns alltså inget "budskap", eftersom all mening kommer genom oss - vi är s.a.s. "meingsskapande".

Detta är alltså "på något vänster" "budskapet" när du inser att det är det. Inser du inte att det är "budskapet", så är "budskapet" något annt som du fortsätter att skapa mening kring, tills du förstår "budskapet" eller aldrig gör det.
forgiveness to guilt, acceptance to rejection, love to hate, listening to talking, allowance to resistance, peace to disharmony

JimmyAberg
Inlägg: 932
Blev medlem: 05 aug 2008 01:56

Inläggav JimmyAberg » 23 aug 2009 01:17

Anna Sara skrev:Snackar om mänskligheten/människan.. jag ser inte så stora skillnader.. Har aldrig sett ett exempel på Kristus i hela mitt liv.
Jag snackar om min familj (inklusvie min kanin Sasha som jag tycker är väldigt cool, trevlig, smart, häfigt, trots att Anna klippte av hennes nagel så att hon gick runt och blödde väldigt länge).
forgiveness to guilt, acceptance to rejection, love to hate, listening to talking, allowance to resistance, peace to disharmony

Användarvisningsbild
Anna Sara
Inlägg: 2001
Blev medlem: 14 apr 2009 15:31
Kontakt:

Inläggav Anna Sara » 23 aug 2009 01:19

JimmyAberg skrev:
Anna Sara skrev:Är vi så förvirrade?
Är "vi" så förvirrade? Jag är inte alls förvirrad, du kanske är det. Men om vi antar att vi är ett gäng du och jag, är vi då förvirrande? Vet inte kanske beror på om du är mer förvirrad än jag inte är det?



Nej jag är heller aldrig "förvirrad".. det visste jag ju hela tiden när jag blev inlåst och stämplad på psyket. Jag "känner" mig aldrig "ovetande", om det är det du pratar om..

Det jag menade först var: Är detta naturligt/normalt -då vi sökande/lidande människor, sitter fast i ett status quo? Jag vill hemsk gärna inte glaumorisera det. Jag upplever i alla fall inte att det här är en viloperiod, jag tar nuet mer på allvar ifrån alla vinklar. Jag TROR ibland i relation till mig själv/"meningen" att detta är en viloperiod, men då blir jag paranoid.

Användarvisningsbild
Anna Sara
Inlägg: 2001
Blev medlem: 14 apr 2009 15:31
Kontakt:

Inläggav Anna Sara » 23 aug 2009 01:21

JimmyAberg skrev:
Anna Sara skrev:Snackar om mänskligheten/människan.. jag ser inte så stora skillnader.. Har aldrig sett ett exempel på Kristus i hela mitt liv.
Jag snackar om min familj (inklusvie min kanin Sasha som jag tycker är väldigt cool, trevlig, smart, häfigt, trots att Anna klippte av hennes nagel så att hon gick runt och blödde väldigt länge).


Upplever att du nu fick ett behov av att vara "mystisk" igen, men har säkert redan svalt ögonblicket cyniskt, och allt är naturligt, enkelt, raffinerat och försvarsbart. Känner sympati för dig.

Användarvisningsbild
Anna Sara
Inlägg: 2001
Blev medlem: 14 apr 2009 15:31
Kontakt:

Inläggav Anna Sara » 23 aug 2009 01:26

Jag deklarerar bara (och försöker tro att det är på riktigt genom att låta er andra säga det till mig, aha/ok?) -att jag inte ACCEPTERAR detta längre [mig själv och den substans som utgör min själ].


Pratade med en kille en gång då jag berättade om när jag varit på psyket och drogadas ner första gången och "förlorade min själ" inför den "restriktiva åskådningen" som jag bar på innan, innan mitt "genombrott"... Han sa då till mig.. "-men du accepterade det väl inte?"..

Tja, det är väldigt svårt att INTE göra det i sin girighet.

Användarvisningsbild
Anna Sara
Inlägg: 2001
Blev medlem: 14 apr 2009 15:31
Kontakt:

Inläggav Anna Sara » 23 aug 2009 04:28

JimmyAberg skrev:
Anna Sara skrev:Snackar om mänskligheten/människan.. jag ser inte så stora skillnader.. Har aldrig sett ett exempel på Kristus i hela mitt liv.
Jag snackar om min familj (inklusvie min kanin Sasha som jag tycker är väldigt cool, trevlig, smart, häfigt, trots att Anna klippte av hennes nagel så att hon gick runt och blödde väldigt länge).


Väldigt mystiskt att Jimmy även tog bort sitt sista inlägg.


Har du roligt nu Gud, är detta en humor för dig som du njuter av? Men har jag överhuvudtaget något att säga till om här -varför är du mer värd just nu? Det måste ju vara väldigt intressant att någongång komma över den här fasen av allt det existensiella man försökte lista ut ohjälpligt. Och hur i helvete går det med mina idéer om dig -eller var det inte raffinerat och spontant nog? Kommer ihåg när jag låg i min säng och filosofierade en gång, och mejslade fram en bild/arketyp av mitt behov av mental intimitet i total jordisk vetskap av allt, romantiskt porrigt -och det kändes som om du hade förståelse och gillade min tillväxt, den var liksom en jävligt bra idé. Hur fan ska jag lösa allt det här -och när kan jag få vara unik? För övrigt; jag skulle kunna sitta fast för för något sånt -intellektet har en väldigt kreativ energi i sitt eget hem, men till vilka uppoffringar? Det ÄR det unika, kräver bara vissa finjusteringar och en ädel insikt, men jag är ju jordisk också. Och när du ändå ser igenom alla mina avsikter ifrån alla håll av tid och rum -vad är detta tillfälle liksom alla andra försök, värt? Vad är JAG värd?


Driv med mig nu så fort som möjligt Gud. Jag ska försöka förstå hur/om du kan mig, så jag förstår mig själv bättre. Fattar jag ska jag skriva om det här på ff. Nu dras minnet till den där drömmen jag hade sist jag sov, den långa drömmen, om den dramatiska havsviken och färgerna. Jimmy var med i drömmen -och han vill veta det/vad den handlade om osv även fast jag inte förstår själv? Varför är jag så självisk, varför bryr jag mig så mycket om vad andra tänker -när det är precis vad jag själv är?

Ska komma ihåg vad jag drömmer om vid nästa sovtillfälle. Undra vad det blir. (Men jag syftade mest på ett annat sätt du kan driva med mig). Orkar inte "inte tro" längre, ok? Det här är det skapande ögonblicket och det kan ingen ta ifrån mig -jag har all makt. Så vafan skärp dig då.


Jag kräver något DRAMATISKT. Snälla Gud HÄVDA mig öppet! Ta chansen. Varför sa alla det där till mig -folk säger hela tiden att jag borde bli skådespelerska, eftersom de ser min tragedi och andemanipulation så tydligt. Det är inte normalt.

Nu tror säkert alla att jag är "galen"/sjuk. HALLÅ?! Jag SKA lämna det här anspråket, dvs känsla av identitet, men det är inte riktigt hela sanningen. Men åh vad jag tänker på min Skorpioniska pappa nu, som jag låtsades ha dött, i tanken typ 3 minuter tidigare idag, för att leka med något och analysera min kärlek.

Berätta i så fall för mig om det är kört. Annars är det kört så att säga. Det känns som om det är det där mötet det handlar om jag vet... denna identitet är för mig så onaturlig -jag vill att alla ska förstå och veta det! Jag är arg nu, besviken på verkligheten och kanske mig själv.


Ungefär som om jag vore förvirrad? Haha..


Jag hatar mitt anspråk utåt -"definieringen" av mig själv i tredje person i "berättelsen". Totalt.

Jag säger detta så idealistiskt att jag nästan ramlar av stolen -men jag orkar inte mer nu. Och fan; hur kan detta kallas manipulation och scen?

Shit vad kontrollerad jag är. Det är därför jag har så "mycket" problem. Men det är pga mina strukturer -sanningen. Och ödet -min födslorätt. Om mottagaren tror att jag är galen nu så är det ditt fel -jag är galen men inte i den tidigare använda, traditionella ytliga betydelsen. Det här är ett etiskt sammanhang.


Vem kan förstå detta -och därför riktar jag det istället till dig för det är ju vad det handlar om. Jag vill OFFRA mig själv och mitt liv för att förstå alla mentala hemligheter bakom ridåerna -den avklädda massavsiktens personlighet. Annars kan jag inte nå sexuell kontakt. Aha, mitt femte hus är i Fiskarna -som går genom tredje huset och Saturnus. (Fortfarande har jag inte riktigt begript varför jag valt astrologin, mer än att det blir min död och därför är det tacksamt). Så, vad händer? Fattar du inte att jag vill bli din mentala följeslagare -är det galenskap? Men vad fan är behovet/begäret inför estetik och trygghet, dvs VÄRDERINGAR? Är mitt karma att förstå -som följs genom mina spontan drifter; att ingen kan stå över någon eller få en speciell roll? Okej, visst, men Jesus fick det och det förlåter jag inte eftersom det gett mig problem.. då jag inte kan röna ut sanningen med det FULLT UT, inte bara löst och teoretiskt utan med hela min själ -på fötter. Skiter i om folk ser ner på mig nu.. eller att totalitetens spegel är skadad.. Misstänksamhetens luckor i tiden, men visst säger jag det bara för att få dem -er, att reagera. Vem fan är vem? Och håll med mig om att det är sjukt för att använda slang -låt oss kalla det för det etiska galenskapen istället, alltså sjukt -om de -ni, ser detta som teorisering? Nej, men detta borde jag MARKERA att jag INTE accpeterar en sådan förhållning. Nu, för 1 sekund sen.. så insåg jag min karma -min alienerade intellektuella auktoritet, en idé bärande ett jag, och därför så romantisk, bara för att skapa ett ideal att dö för och ge upp den hittils kända verkligheten i ens eget sinne, dvs den egna stoltheten.


Så hur blir det med det personliga skämtet jag frågade om, trots att jag är ett svin som jag räknade ut för någon minut sen och aldrig kan ta in någon annan människa i denna överlägsenhet av strukturkontrollerande, som också handlar om missförstånd om en själv -aa, nu blir tolkningen lite kaotisk om man inte har en flytande hjärna, jo visst är jag en jävla lögn. Men jag vet ju ...och det var detta jag ville komma till... att du inte sviker mig, när du investerat så mycket i denna hjärna som jag hoppas dör snart. Hoppas FAN att jag som den psykopat jag är.. och verkligen ÄR utan att jag vet om det.. det är den skönheten jag ser i dig Gud.. och jag vill nå ett kamratskap.. bara för en tid... Jaha, en hopplös dröm? Är det vad du ser just nu, en traumatiserad människa -ungefär i stil med den Hitler var? Jag klarar inte av den där relativiteten, att du håller med i allt.. din egen jävla STIL -det är den jag syftar på och söker.


Okej. Du bestämmer jag, det har jag bestämt mig för nu. Alla andra kan kalla det inbillningar, men det är bara ett uppmärksammande av deras EGEN SAGA.

Drar mig ifrån den ständigt närvarande akuta kontaktbehovet med dig -och hoppas det sakta eller inte alls sakta -manifesterar en högre grad av närvaro; en ny känsla av kontakt. JAG HOPPAS VERKLIGEN DU TAR CHANSEN NU: pränta in det ordentligt. Porr. Snart börjar jag tycka att jag är bättre än dig och då går det åt helvete med mig. Kom nu med en jävla inspiration, eller vad nu du och jag planerade -och minns min uppoffring på andra sidan gallret.

Så, nu litar jag på dig. &BNGYHUNJygfetfd3729

Vet du vad jag tror folk tänker? Ja det vet du. Att jag "behöver trygghet/gemenskap" -fattar du; de känner mig inte mer än så! Minns i jordekänslan av ilska vad det uttrycker. Jag vill bli av med dem, och de är vad de själva vill. Känslan jag bär varje dag -att de kroniskt missförstår, eller att jag kroniskt lägger en grund för det -det är FAN DJUPARE än ordet.


Slut på manifestation.

Användarvisningsbild
Anna Sara
Inlägg: 2001
Blev medlem: 14 apr 2009 15:31
Kontakt:

Inläggav Anna Sara » 23 aug 2009 05:07

Pssst........ The beauty of imperfection; braveness -that is what is being: one/energy

Användarvisningsbild
Anna Sara
Inlägg: 2001
Blev medlem: 14 apr 2009 15:31
Kontakt:

Inläggav Anna Sara » 23 aug 2009 06:45

http://www.youtube.com/watch?v=uNKj6Q_vR2s

Ett tecken på gemenskap med mig själv -och då menar jag mig själv (möjligen sanningen), den jag var och ville vara, när jag kastade allt förnuft -och kastade mig själv, in i sanningens eld. Det var precis såhär det kändes, precis denna jävla frekvens/energi. Varför tog jag aldrig min tonårsidentitet på allvar -i stunden? Kanske för att jag JUST gjorde det, men jag har ju alltid haft det där yttersta skevandet i mig -så var fanns mina avbilder? Jag vill fortfarande hitta hem. Synd att man inte kan knulla sig själv. Jag hatar förstås mänskligheten lika mycket som jag älskar den.

Trött. Överarbetad.


Man måste ju lära sig av sina misstag -det är bl a det vi har "verkligeheten" till, eftersom det specifikt följer vissa lagar. Slumpen och frånvaro av slumpen går hand i hand. Varför står jag där jag står idag? Jag hittar inte riktigt något "svar" på den frågan i mig själv -inget står längre bort känns det som, och det säger något om oss, och varför jag är nu är allvarlig men samtidigt verkar oförmögen att vara, men det är något jag försöker reparera nu. Det som faktiskt är en psykos -och det är nog en väldigt populär kunskap eftersom alla kommer känna igen sig.


Sitter och försöker förstå det här, och ursäkta -mig själv, för att jag är så beroende av er/dem. Jag är verkligen koncentrerad. Och du jag är fortfarande nyfiken på mitt beslut, väntar på att du ska injicera en chock i mig ganska snart, antar att det blir när jag sover i drömmen, eftersom jag har en så låg/utsatt närvaro.

Det här visar verkligen på mina problem -det här ögonblicket, känslan av oerhörd motsats till helhet. Att alltid liksom tvingas gå sönder, en stor fet jävla hand som krossar det man sofistikerat kreerat. Mm.. känner nu hur mitt inre minne av dig, genom min utvecklings historia ligger väldigt mycket i dold historia -dvs kulturella kollektiva spår, kristendom osv. Tänkte säga att det var tragiskt -men vad var det jag egentligen tänkte?


Ok -var det detta som var "skämtet" vi planerade? Alltså fan, det känns nästan lite så. Och INGEN vet hur detta tillfälle här just nu KÄNNS i mig -det är så jävla mycket DU; och den problematikbilden "vi" i min kulturella hjärnskada utgör tillsammans. Vad ska jag annars göra -än att be dig om hjälp? :D  Har jag någonsin gjort något annat, alla de gånger ljuset gick upp för mig? Hur tar vi oss ur denna ålderdomlighet?

Det var "längesen" för att uttrycka vad jag menar -som jag kände mig såhär psykopatisk. Påminner om när jag tog en 5-dels blotter och blev avskuret analytisk i enhet med min självbild i alla där ute.

Det här gick åt helvete -men nu när alla är inne i hagen, så kan inte så mycket bli värre, utan det här är det bästa som kan hända just nu.


Känner för att uttrycka det här ordet: esoterism. Det betyder att all naivitet och brist på instinktiv akt/förståelse, kan gå i graven, och stanna där.


Alla är ju dumma i huvudet.

-

Till virveln av mänskliga fragment i detta möte: Jag överdriver INTE. Om det är formuleringar som dyker upp i någon hjärna här. Jag gör inga scensiska schabloner/förstoringar -överhuvudtaget. Snarare tvärtom, förstås! Och detta säger jag gärna två gånger, det är mycket viktigt. Ignorera mig i stort -hellre, än att tvivla på detta.



Nu kan jag relatera till er lite, även om det är att ta en risk eftersom det är mycket mer instabilt, tyvärr! Såhär är det.. rörande "mina misstag" baserat på en slags förfluten prägling. Mitt sinne -är byggt på ett slags JÄMFÖRANDE av "barnet" och "föräldern" -i både modersarketyp och fadersarketyp -helt konkretiserat och dött, med andra ord: levande eld/budskap! Det kanske ger en förståelse, inför allt det jag håller på med -utan att jag för den delen försöker försvara en fortsättning, tvärtom! Denna alkemiska extremt rotade formula av jaget i all integrering (skulle jag vilja säga) -nådde jag hastig kontakt med med i de första verkningarna av en tung lsd-tripp. Synd att jag inte stod kvar där och gick djupare in i tänkandet. Det är något jag tänker göra i framtiden -men låt inte dessa sista ord sudda ut något bara för att det är jordiskt, och lyser bättre. Det är just sånt man "blir trött på", att andra hakar upp sig så man själv för likadant. Ang formulan; fatta vilken LÅSNING det är (eftersom jaget bygger på jordiska konkreta minnen, bl a relationen till den unika modern och fadern -vilken "ren känslosubstans"/miljö speglar allting ytterligare), det är födelsen själv -kan nästan drömma om ibland att vara mer förvirrad.


Jag har en stark KÄNSLONATUR (allting detta uttrycker ju detta, men det är snarare min personliga identitet som är det skenbara) -jag har aldrig (i stort sett) "fattat" det, aldrig respekterat det eller lite extra tagit med det i beräkningen. Uppbackat av vad andra människor skulle säga också (som håller med om hur otroligt distanserad jag är) -och det har jag istället (desperat) använt som ett försök att få tillbaka mina känslor, i speglingens överjag av konflikt, då jag i sin hastighet blir arg på dem som inte begriper ditt fladder och spel i testandet av reaktioner!

Lustiga stavfel: "sin" samt "ditt"


En annan sak jag reagerar på -det är två saker som jag anar att andra målar upp, det är 1. att jag "försöker vara" något jag inte riktigt är; i fallet: man. 2. att jag skulle "efterapa". Denna arketyp är något hela kollektivet skuldbelägger varandra med, skulle jag vilja säga.

Användarvisningsbild
dokido
Inlägg: 1043
Blev medlem: 17 aug 2009 22:31
Kontakt:

Inläggav dokido » 23 aug 2009 08:35

JimmyAberg skrev:
dokido skrev:jao, förstod väl att det var zenismen, därför jag skrev till teorier för att förtydliga den intellektuella aspekten av zen. Mest deras koaner jag intresserade mig för en gång i tiden.
Detta var något av det vagaste jag hört på länge. Intressant att du använder ordet "zenismen", hittade du på det nyss eller? :)

- ja, hittade jag på "nyss"

Personligen tycker jag att tror man på en gud så kan man tro på vad som helst och då är allt teoretiserande värdelöst.
Låter lite förhastat tycker jag. Jag håller dock med att mycket teoretiserande ofta kn vara värdelöst :)

- får väl lägga till att jag inte är helt emot andlighet, men jag försöker undvika den så mycket det går. Fast det var ganska lustigt när jag skrivit detta att "då kan man tro på vad som helst" nu ledde till - är det fel då?
 
Man kanske kan säga att jag försöker utgå ifrån min upplevelse så mycket som möjligt.
Detta var intressant tycker jag. Vad menar du med "din upplevelse"? Vems upplevelse skulle du annars utgå ifrån?

-Istället för en massa teorier skrivna i böcker försöker jag utgå ifrån min upplevelse här och nu

Du talar om "verklighet" och "illusion". Varför använder du just dessa begrepp? I vilken mening använder du dem? Är "illusionen" något om är behagligt och s.a.s. "förskönar" verkligheten, eller är "illusionen" enbart "falsk" och "skadlig"? Vad är verkligeheten? Är den varm, kall, utelämnande eller intim? Hotfull eller välkomnande?

-Jag använder illusionsbegreppet mycket eftersom det går in i mitt bildskapandes idéer. Jag anser att perceptionen skapar en illusion i hjärnan som kallas verkligheten. Att medvetet uppleva denna illusion känns behagligt, som en insikt. Annars upplevs ofta (inte alltid) verkligheten mer som ganska tråkig.

Detta bedrägeri skulle jag vilja använda i mitt skapande, jag gör det lite, men aldrig så det känns helt rätt. Bedrägeriet irriterar mig också men samtidigt är jag inte intresserad av att ägna mig till 100% åt att lösa uppgiften, jag menar som en zenbuddist som försöker upphäva subjekt-objekt relationen.
Bedrägeri? Vilket bedrägeri? Menar du den "naiva realismen" du tidigare talade om? http://sv.wikipedia.org/wiki/Naiv_realism


-Med bedrägeriet menar jag den verklighetsbild perceptionen och hjärnan skapar i oss, kanske man kan kalla det verkligheten, och när jag upplever detta bedrägeri så vill jag använda den informationen i mina bilder, och i mitt skapande. Naiv realism vet jag inte vad det är. Jag får återkomma.

Användarvisningsbild
Anna Sara
Inlägg: 2001
Blev medlem: 14 apr 2009 15:31
Kontakt:

Inläggav Anna Sara » 23 aug 2009 09:28

Vilket hemskt liv vi har, vänner. Se det i vitögat. Berätta sen om det är något "mer" ni vill ha utav mig. Jag är en ärlighetens docka -med andra ord, det är jag något jag fortfarande respekterar, och kan gå i döden för eftersom jag vet vad det betyder speciellt i denna värld vi just nu lever i.


Återgå till "Kultur - konstarterna"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 7 och 0 gäster