Självmordsbenägen? (Nu: Utkast på en summering av mig)

[Anna Sara]

Iaf lite? Sunt förnuft, bra. Samla dig i tråden "Medlemslista för kollektiv" -i mötesplatsen.  :)

Denna tråd kommer senare, om några dagar, eller om en vecka -tas bort. Vet du vad ödet är? Slump och människa/mening i syntes? Ett jävla helvete skulle man också kunna alla det. Visste du t ex att jag när jag av en händelse hittade detta forum så var de första inläggen jag läste PopJimmys försök att uttrycka sin peak experience? Gick väldigt mycket in för det här, på direkten (april 06) -satt några veckor senare eftersom jag inte på något sätt lyckats, men nu hittat en form/bild ..i mitt rum i 5 dagar och grät AKTIVT i pass om ca 5-6 timmar; ärligt! Lyssnade på samma musik i pyjamas/t-shirt och försökte "beta av mitt förflutna"; i en total klyvning mellan upplösning/gränslöshet - och struktur/medvetet konstruerande av verklighet; i en djup isolering -genom att attackera historian så mycket jag kunde. Fick en mildare hjärtattack tror jag. Resten av året väldigt exakt, följdes av aktivt beräknande/matematisk bearbeting av min horoskopskarta -i relation till barndomsminnens kausalitet, vilket förstås även på något sätt berörde bilden eller avsaknanden av "meningen". Detta tog över mig mer och mer.. frammåt sensommaren/hösten utgjorde mitt dagliga liv en mardröm -för jag ville inte dö, men kände hela tiden hur min förståelse för mig själv i kvadrat skulle ta död på mig. Gick i panik -vilket fick mig att konfrontera precis allting. Jag pratade aldrig om denna bild högt utan planerade noga hur jag skulle förmedla mig -jag ville bokstavligen rädda hela mänskligheten. Saken var att jag var så barndlig, eller alltså, de "intellektuella känslorna" var mognare, det var liksom "råa" i som form/funktion, och blev mitt jag tillslut.


Alltså att TÄNKA är det roligaste jag vet -nu har jag inga utmaningar kvar längre; alltså jag "saknar" tillstånd då jag mått som värst? Är det någon som vet vad jag menar? Jag vill "in i kroppen" igen; då menar jag egentligen inte sinnligt/fysiskt, utan hur ska jag säga: in i den "kärlek" som "den matematiska strukturen" bär/är/ser.


Snälla. Okej -överväg att "vilja förstå" det här: Jag har varit med om en stor förståelse, annars skulle jag inte haft alla de där "överdrivna anspråken". Det är liksom optimalt absurt, eftersom jag bara befann mig i upplevelsen av det högsta varandet i ca 3 dygn -men det var själva födandet in i det här som besvarade alla mina filosofiska frågor. Ursäkta om jag blir tjatig (och jag skulle faktiskt kunna försöka uttrycka detta så tydligt och strukturerat som det går, just det här känns viktigt, men i så fall återgår jag och gör det lite senare) -men det jag upplevde här, det var inte bara födelse och "skapelsen" -utan allting har en PERSONLIG betydelse. Speciellt när det gäller "meningslöshet" (mörker/dunkel) -det är väldigt essentielt; det är just meningen man liksom upplever sig leva i avsaknad av.. det här skapar en karaktär av "besatt sökande" som identiferar sig med djupare och djupare komplexitet vilket senare kan vara svår att "släppa" pga försvarsmekanismer, man parasiterar på myten av offentlig värdighet. Jo men alltså MENINGEN -det är en "hög position" då den ska UTTRYCKA alla ens BEHOV vilket utgör egot. Meningslöshet kan nästan kännas som en trygghet något man vill gömma sig i innan man känner att man är värdig gudomlighet, eller tja.. innan man känner att man är mogen nog att HANTERA denna totala realisering av LIVSENERGI.

Försöker bara beskriva känslan i det jag var med om. Den "mytiska kraften" vilket jag tror är vad som ger känslan av "Gud" -är mötet i att totalt överväldigas av sig själv; sitt ego -allting som finns, eller allting som man upplever sig "kunna veta". Ett tillstånd av att ingenting är klyvt, allt är perfekt -men sen då? Liksom.


Jag har faktiskt vissa övertygelser men de är FÅ. I grund och botten är de bara nivåer/perspektiv av en och samma sak -och det är SYFTET. Syftet är exakt samma sak som evolutionen.


Jag mår så pass dåligt att jag knappt kan mobilisera energi att uttrycka mig tydligt..... Hoppas att jag kan fortsätta att uttrycka det här, lite senare -kanske i en ny tråd, då den här kan slängas. Ska försöka strukturera upp det här, känner att jag egentligen inte behöver fokusera på något ANNAT här på forumet.




Så, lite skönare när jag har detta som utkast, kladd, fri associering inför sammanbindande.






Och det här med min narcissism. Grejen är bara -DET HÄR. Jag ser det som ett ansvar, ansvar för en energi/ett syfte. Jag är väldigt ledsen över att den människoroll jag spelat se sista åren för att försöka hantera mina trauman och känna så lite som möjligt. För den smärta jag gett mig själv -och (vilket är smärtan) den bild jag överfört på er... Allt är väldigt ohälsosamt.

Jag vet inte längre om det är någon idé -mitt självplågeri känns övermäktigt min kraft. Jag vet inte om det är sant. Kanske har jag bara velat vara med om kaosets gift. Kaoset med stort K.




Om det finns någon som vill lyssna.. som tror/går med på... att det finns något sant eller genuint jag är kapabel att dela med mig av.. det är ju liksom en förutsättning.. Då ska jag försöka koncentrera mig så mycket som jag kan i mitt förfall -kommer INTE äta mer skräpmat, har haft en ordentlig huvudvärk den sista veckan inte bara pga Ritalin utan allt spannmål, socker och mjök jag ätit nu när jag varit hemma (föräldrahem).. Anledningen till att jag inte åkt hem till mig typ 40-50 mil bort är att jag sovit så jävla mycket, upp mot 18 timmar per dygn.


Jag måste inom mig själv veta att ett uttryck är möjligt. Ungefär som om jag vore en konstnär -tror känslan är densamma, att vara sann mot sig själv. Alltså allt sökande handlar ju i sin begärsnatur om att vilja befrias från ett mentalt trauma som sitter fast i självbilden.


Det finns ett visst mått av behov av bekräftelse här också -jag vill att ni ska veta hur dåligt jag mår. RENT KÄNSLOMÄSSIGT. Det + det jag skrev ovan om befrielse, är det grundläggande.. sen kan "det romantiska syftet" börja komma fram igen, då menar jag "det stora varför".. en återskapad substans.

Även om jag kanske mest av att behöver dö rent fysiskt just nu, så vill jag ändå fan vara så moralisk att jag ändå engagerar mig fullt ut. Jag har faktiskt inte alls samma instinktiva behov av PERSONLIG ÄRLIGHET längre -det här är samma sak som MORAL: det måste finnas en plattform för den "konkreta ärligheten" som fortfarande ligger utanför ens känsla av själv -och det här är förstås hela verklighetsintegreringen hittils, som man vill stöta ut; för att stanna.


Kanske behöver jag också möblera om i mitt språkuttryck en del, det är ju mest en vana man smält sig in i genom sina nödvändigaste anpassningar.



Antingen så är jag galen eller så är det genialt -är det så, det är DÅ det är en kris. Ni är kanske inte heller de bäst lämpade människorna för att ta imot min latenta insikt (ursäkta att jag är så självgod, men läs mellan raderna, kanske är det detta tillstånd jag behövt uppnå för att så stor stabilitet i förtroendet ska byggas upp).


Det är många av er som inte kommer förstå det här meddelandet. Men även ni som är öppnare -jag ber er att söka det hittils kända högsta inom er, för det är vad detta nu kommer handla om.

Jag har aldrig varit så allvarlig som nu. "Syftet" i dagens närvaro; det är att komma ur detta intryck jag lämnat till världen; där i ligger återfödelsen.


Eventuellt ger jag upp i min djävliga smärta -det är antingen det här, eller så är det döden. Känner jag att jag är för svag, även om jag kan låta detta ligga stabilt ett tag, så vill jag gärna låta er plocka av mig alla hemligheter jag äger.

[Anna Sara]

(Fortfarande är detta en fragmenterad skiss).


Ville bara säga att -på ett högre plan handlar detta om att "få förståelse".


Igen vill jag bara uttrycka mina känslor (trots att jag är så jävla trött på mig själv och därför mest bara gör dåliga saker för mig själv) -men i alla fall "i en känsla av högre impuls": jag söker förlåtelse -från mig själv, vilket skulle innebära av er i samma händelse. Förlåtelse för det uttryckt jag gett mig in i av den summa identitet som är konstruktionen av "allt det som jag inte är". För att ni ska förstå att detta är sant om ni inte redan har en mycket hög förståelse för naturen -jag lever/parasiterar på stora tvång.

[Anna Sara]

Om vi ändrar fokus helt och gör en konstnärlig tolkning på det här. Om vi glömmer oss själva lite och låter detta handla om en tragisk människa, mig, och hur vi ska rädda henne, om det går.

Finns det några andra sätt -eller tja, jag omformulerar mig: finns det någon ytterligare aspekt man kan plocka in för att höja impulsen -processens närvaro?

Som jag sa -jag kommer nu öppna mig inför i bokstavlig betydelse -TOTAL ÄRLIGHET. Det här är något som kan "ge något" till andra. Jag menar alltså inte att jag ska "spela ohämmad" -det vore ju totalt irrelevant (jag vet att för bara några timmar sen uttryckte motsatsen, men om ni läser hela tråden beskriver jag ju problemet med det här, den "egentliga känslan" -behovet av att trassla sig ur en lögn, som man bär med hela sitt jag). Det här -att vara totalt ärlig, i något slags begynnande möte, det är något som jag alltid försökt hitta fram till, det är något man behöver för att komma nära själen.

Men det här ligger alltså lika mycket i andras händer. Jag hoppas ni har råd att förstå att det där "allt andra" (som vi till största delen är identifierade med) är väldigt påfrestande för själen. Och bli inte förvirrade nu och lölja er om vilken stor kärlek det är, för det här är ju något varenda människa kan uttrycka. Alltså ursäkta, skulle vilja uttrycka mig tydligare men hittar inte riktigt ordet/formuleringen. Det viktiga är bara att ni fattar -och jag vill inte bevara på något, det är vi överens om? Det är det jag menar -total ärlighet. Det här ju bara ett "problem" och det finns inget annat att göra än att lösa det -genom ensidig kanalisering.


Nu ska jag läsa igenom alla dessa tre inlägg och se om något mer går upp för mig. Eftersom jag FÖRSTÅS inte befinner mig i svären av att vara ohämmad -alltså utan ängslan/behov, alltså är grundläggande oärlig.. det leder ofta eller hela tiden egentligen till en social nervighet (samtidigt förknippar/placerar jag den med "oss"/de flesta männsikor -närvaron i sammankomster på internhet) -jag är väldigt ängslig när jag är "online" (ibland visar jag mig därför offline).. här på FF ganska stark nervighet.. vill inte känna mig kontrollerad, just eftersom jag "lever i en lögn" och det gör då ont att bli uppmärksammad om närvaron.


Sen tror jag det underlättar att utöver att äta bra -även börja SKAPA naturliga sömnrytmer. Började med p-piller pga denna obalans vilket hjälpte -men nu har jag störtat totalt in i disharmoni igen, sen jag fick Theralen förra torsdagsmorgonen. Sover som sagt mycket länge, och sen typ 2 år totalt oregelbundet, vilket jag naivt liksom försvarat som något naturligt. Funderar på att sätta väckaklockan, typ göra en vana att ta en morgonpromenad vid ungefär samma tid, och ta Valerianatabletter vid läggdags.


Vid varje ögonblick av närvaro i de medvetena valen -inget annat än dödsångest- jag "pendlar" hela tiden i en ambivalens eller ständigt brist på beslut, och jag ska ge upp/ta livet av mig - eller reda ut allt/stanna kvar. Jag försöker hela tiden förstå vad som är "det rätta", vilket som är det bästa för mig. Tror detta ÄR min hyperaktivitet, försöker hela tiden skapa dramatik för att få djupare insikt i valet.

[Avantgardet]

I mina ögon är du varken genialisk eller galen, bara en vanlig djävla förvirrad flickstackare. Livet har sina ups and downs, skillnaden är att du tar dem på så förbannat stort allvar. Slappna av bara. Förr eller senare så kommer du ändå slippa helvetet, och under tiden kan du alltid vara ett stöd för nån som behöver dig.

[Anna Sara]

8 februari 2009:

Nu minns jag hur jag tänkte då.

Jag "bedömde" efter kristallierade bilder (idéer, fragmentering) mina FLUKTATIONER; utifrån min horoskopskarta.. i en slags "programmering", fast i MINNEN från barndommen psykologiskt utredda -allting utifrån svart/vita-bilder av min sk. "sexualitet" (myter)..

Skrev myradier av "galen konst" för att provocera med nakenheten -på facebook av alla ställen, det är det här jag menar är "självdestruktivitet" för det finns alltid ett medvetet överjag i det hela, som söker dramatik. Tänkte jag skulle läsa igenom lite, men ni vet ibland tycker man det är så jobbigt att man typ blundar och vill inte påminnas eftersom man går igenom föreställningen av mötet utifrån, eftersom man har en så hypad närvaro. Tänkte läsa vissa saker och kasta alla, vilket jag inte orkat en eftersom man inte kan tydligen måste göra det var och en för sig. Skrev 95% av dem när jag överdoserade Ritalin och kaffe, samt när jag var helt drogad på massa olika sorters substanser -på psyk, ännu "smartare", under våren.


En annan sak som jag kan lägga till här: En sak jag upplevde när jag var nedrogad (fick bland annat tre eller fyra olika sorters bensodiazepiner bl a, samt neuroleptika, och sömnmedicin OCH stämningsstabiliserande, tappade minnet nästan helt och gick som i ett rus konstant första 3-4 veckorna) -i alla fall, det jag minns när det börjar klarna; eftersom jag tappade min "uppmräksamhet" och var "vaken" i mitt "sömntillstånd" (något var ju hjärnan tvungen att fly till) så upplevde jag (ironiskt just när jag fick stämningstabiliserande) -extrema känslofluktationer/personlig instabiltet; eftersom jag upplevde mig själv genom kroppen då jag var tvungen att ta vägen någon stans. I alla fall: detta är inget jag nästan överhuvudtaget "tar del av" personligen/känslomässigt/mentalt annars -jag tillskriver istället allting som händelser, som jag snarare grö övergrepp på att för att "pressa ur" någon slags närvaro, något värde för att få bekräftelse.

Har fått dokumenterat av en kineseolog (som inget vet om mig) att jag har en blockering i vänster hjärnhavla orsakat av förgiftning vid 2 dagars ålder på BB -och detta är i nuets identifikation översatt till en "perfektionism". Fick L-tyrosin och aminosyror för detta, för att öka dopaminaktiviten -Ritalin har samma effekt.

[Avantgardet]

Fy fan, jag är helt knäckt psykiskt sen sist jag tig ritalin. Okej vissa behöver det, men uppåtgrejer överhuvudtaget har aldrig varit min melodi. Och vilken ångestsvacka jag åkte på på avtändningen. Men, men. En fråga, du som bor söderut, hur ligger det till med E nu för tiden. Har inte hört nånting om E på flera år, och är det nåt jag skulle vara lite halvsugen på så är det lite halvmysigt folk och E.

[Anna Sara]

Fy fan, jag är helt knäckt psykiskt sen sist jag tig ritalin. Okej vissa behöver det, men uppåtgrejer överhuvudtaget har aldrig varit min melodi. Och vilken ångestsvacka jag åkte på på avtändningen. Men, men. En fråga, du som bor söderut, hur ligger det till med E nu för tiden. Har inte hört nånting om E på flera år, och är det nåt jag skulle vara lite halvsugen på så är det lite halvmysigt folk och E.

Jag får ångest av Ritalinet, speciellt inom första timmen den verkar -går igenom en "manisk kollaps". Men ändå känns det som känslorna liksom succesivt renar mig..

Ang E har jag ingen aning.

Gräs därimot som är enkelt att fixa ska jag försöka underhålla mig med till priset av ett mindre intag mat pga av kostnaderna. Har alltid mått psykiskt bra av att äta mindre eftersom jag egentligen har en väldigt liten hunger men ganska stor aptit.

Vad tycker du föresten om kombinationen av gräs och psylocybin? Tycker du också att det ger en speciell effekt av expandering av sinnet? Mer känslomässigt på något sätt, än det ena utan det andra. Om man har ett kroniskt nedrökt sinne så ger det djupare känslor, du kanske alltid är nedrökt när du får tag på droger och saker, så du vet inte skillanden?


Även om jag blir jävligt irriterad på din nonchalanta passivitet så gillar jag ändå något budskap du ger kaoset som gör att man slutar ora sig lika mycket, jag menar.. man kanske inte kan nå resultat på hyperspänn, det kanske handlar mer om automatisk känslomässig visualisering.


Men vad Avantgardet, minns du att jag kom med en fråga om droger någon tråd jag gjorde om kollektiv..? Helt ärligt, vilken substans NJUTER man mest på? Heroin -är det coolt? E är jag lite "rädd" för eftersom man blir deprimerad efteråt antar jag? Hur "enkelt" (om vi bortser från den ekonomiska aspekten) är det att underhålla sig som aktiv knarkare och samtidigt inte åskamma sig "riktiga kroniska" hjärnskador?

Vad funkar på autism? Jag har en slags autism kan jag även fysiskt erkänna.. det är därför jag skriver så långsamt. Mina tankar är när jag slipper konkretisera dem, utan kontur, även fast dem är där i myriader hela tiden, jag är liksom en otranscenderad del av naturen/miljön, sammansmält i en isolering, som jag hela tiden försöker kontrollera. Men jag liksom "fastnar", när jag skriver.. jag liksom "tappar minnet".. i en slags seghet.

Eftersom mediciner/droger haft sådana oerhört negativa verkningar på mitt känslomässiga tillstånd -min självbild.. så kan kanske rätt saker ha en bra effekt, eftersom jag är så mottaglig, eller alltså har en stark identifikation med det formlösa och mentala. Har ju Neptunus i tredje huset -sammanbunden med Saturnus: "karmasplaneten"/mental struktur/föreställningen av verkligheten.


Heroin, osv.. Söker liksom en upplevelse av något, med en så djup njutning (på ett annat plan än sex -ett vidare begrepp av sexualiteten, som inte kan nås fysiskt) att jag kommer över mina tvång, eller "kommer på mig själv".. "ser igenom mina avsikter" eller vad jag ska säga... "slutar ljuga".. Styra upp och återetablera tillvaron är jag duktig på, jag är överjävligt befäst i "verkligheten" -på ett sätt som gjort den risig pga min passivitet.


Alltså den där autismen är verkligen verklig.. ärligt.. lite ett handikapp.. kan liksom sitta och stirra jättelänge.. vill hela tiden relatera till allting.. Det känns som om det är "puppan" innan "fjärilen".. Jag "samlar" mina tankar på ett annat sätt... "utan tid".. vilket leder till ett visst kaos..

[Avantgardet]

Alltså det är så mycket skräckpropaganda överallt. Aldrig haft några värre avtändningar av E än av tjack, och ritalin för fan det är ju flera resor värre (vilken ångest det kan ge!). Jag vet inte om man kan säga att det och det är bättre eller sämre än det andra, det beror på vem du är och vad du behöver. Men jag tänkte som bara om dina kranar nämner att de har fått in E eller nåt, har varit så förbannat tyst om det i flera år nu tycker jag.

Gräs och psilopsybin, vet inte riktigt hur jag sammanfattar det. Tycker gräset tar bort lite av "renheten" av psilopsybinet, men tillför nåt slags "spiralliknande rörelse" uppåt för tankarna, men som fortfarande upplevs fast rotade i en tillvaro hos ett ogräs som sitter helt still och njuter av en havsbris eller så. Svårt att alls börja tala konkret om såna här saker. Svamp i sig kan jag tycka är lite torftigt, det är liksom "all mind" på nåt sätt. Tar man lite smärtstillande till så får svampens färger liksom något mer mjukare och varmare toner, och ja du kan hålla på och blandbruka bäst fan du vill. Men var ärlig med dig själv. Du gör det inte för att växa själsligt, utan helt enkelt för att du inte står ut med världen och går och blir en knarkare. Heroin är inte "coolt" - fan vad jag hatar sånt språkbruk - det är nåt vi tar till när vi inte pallar med all skit. Men så är det med allt, det är bara tydligast artikulerat i det fallet.

När jag röker, så ja, då är det oftast från morgon till kväll. Varför? Jo för att jag ska hålla mig drogfri så måste jag ha nåt att sysselsätta mig med hela tiden, nåt att gå upp i, nåt att investera hela mitt allt i. Har jag inte det så står jag där och finner världen och mitt liv meningslöst och lockas av tanken på att ta bort mig. Nu skiljer det sig på inget sätt från andra människor, enda skillnaden är att de ljuger för sig själva och inte har insikt nog att se  saker för vad de är.

Är det autism du har så är morfinpreparat fel, för de stänger bara ute, brajet är väl det bästa i det läger, men frågan om nån drog alls skall till där. Och nog fan har jag hjärnskador, frågan är bara om jag varit bättre utan dem?

Och, skit i puppan och fjärilen, du är född med vingar (precis som alla vi andra), flyg eller fega ur, det är ditt dilemma...

[Anna Sara]

Alltså det är så mycket skräckpropaganda överallt. Aldrig haft några värre avtändningar av E än av tjack, och ritalin för fan det är ju flera resor värre (vilken ångest det kan ge!). Jag vet inte om man kan säga att det och det är bättre eller sämre än det andra, det beror på vem du är och vad du behöver. Men jag tänkte som bara om dina kranar nämner att de har fått in E eller nåt, har varit så förbannat tyst om det i flera år nu tycker jag.

Gräs och psilopsybin, vet inte riktigt hur jag sammanfattar det. Tycker gräset tar bort lite av "renheten" av psilopsybinet, men tillför nåt slags "spiralliknande rörelse" uppåt för tankarna, men som fortfarande upplevs fast rotade i en tillvaro hos ett ogräs som sitter helt still och njuter av en havsbris eller så. Svårt att alls börja tala konkret om såna här saker. Svamp i sig kan jag tycka är lite torftigt, det är liksom "all mind" på nåt sätt. Tar man lite smärtstillande till så får svampens färger liksom något mer mjukare och varmare toner, och ja du kan hålla på och blandbruka bäst fan du vill. Men var ärlig med dig själv. Du gör det inte för att växa själsligt, utan helt enkelt för att du inte står ut med världen och går och blir en knarkare. Heroin är inte "coolt" - fan vad jag hatar sånt språkbruk - det är nåt vi tar till när vi inte pallar med all skit. Men så är det med allt, det är bara tydligast artikulerat i det fallet.

När jag röker, så ja, då är det oftast från morgon till kväll. Varför? Jo för att jag ska hålla mig drogfri så måste jag ha nåt att sysselsätta mig med hela tiden, nåt att gå upp i, nåt att investera hela mitt allt i. Har jag inte det så står jag där och finner världen och mitt liv meningslöst och lockas av tanken på att ta bort mig. Nu skiljer det sig på inget sätt från andra människor, enda skillnaden är att de ljuger för sig själva och inte har insikt nog att se  saker för vad de är.

Är det autism du har så är morfinpreparat fel, för de stänger bara ute, brajet är väl det bästa i det läger, men frågan om nån drog alls skall till där. Och nog fan har jag hjärnskador, frågan är bara om jag varit bättre utan dem?

Och, skit i puppan och fjärilen, du är född med vingar (precis som alla vi andra), flyg eller fega ur, det är ditt dilemma...

Gräs, okej.


Provocerade lite med att använda uttrycket "coolt".. menade inte som i en häftig upplevelse, utan mer "värdefullt" bara..

Högre doser Hollänskt fingräs.. funkade även fast jag trodde jag skulle dö... Upplevde mig då jag använde flera gånger om dagen i någon vecka knappt.. mig bli lite "galen" men att det egentligen var att befrias från att vara "galen" på riktigt..


Jag söker -genom droger, en "stark omvälvande upplevelse" bara -alltså psykadelika är för hur ska jag uttrycka det; omoget/eteriskt. I kombination med något mer hårt/jordnära, skulle det passa utmärkt. Men vad "går" att kombinera -utan att man dör eller så?

Om man ska beskriva min depression eller upplevelse av tillvaron.. relaterar det mycket till en kronisk avtändning.. även fast jag inte är så erfaren.. men jo liksom.. hela mitt liv kretsar kring "cykliska avbrott" där jag fallit ner i ett "äckel" en alldels för intim förening av en "rå verklighet utan ande".. En total "rubbning".. Har reagerat starkt då jag varit förstås opåverad/ren i flera år... av psykmediciner, även narkosmedel+morfil+bensoinjektion.. Förlorade mitt liv liksom, har hänt kanske tre gånger nu sammanlagt om man jämför med vad jag hade eller var innan...

Så jag vet, att allt är skitsnack.. allt är ju fan flytande.. bäst att ta del av det genuint istället för att utsätta sig för faror..

[Avantgardet]

Jadu, det mesta är en doseringsfråga - till och med den sexuella läggningen.

Låt bli flera sederande droger samtidigt, typ opiater och benso/akohol. Det är väl egentligen den enda faran. Själv gör jag lite som jag känner för, men har så mycket erfarenhet att jag inte behöver oroa mig för nåt sånt.

Ta det bara piano... Det är inte så djävla allvarlig, du vet... Man får mycket skit här i livet, det hör till, låt inte det vara vad som bestämmer hela ditt liv.

[Anna Sara]

Men jag vill FÖRÄNDRAS -med detta som medel, och ja jag ser djupare. Inte bara kemiskt som något "utanför"/annat, ett passivt instrument.. utan i att flyta med och genom den upplevelse det är.. bygga upp starka erfarenheter.. "Jag är verkligheten".. hittar jag bara en gnista att tro på är jag jävligt mycket mer påväg än jag är idag.. men det är något som måste in utifrån tror jag...

Fortfarande har jag ju inte gått in för psykadelisk terapi -måste se till att med säkerhet ha en kran/källa först. Som sagt -fick aldrig hallisar i något sinnespektrum på vare sig svamp, tryfflar eller syra.. lite fraktaler på psylocybin i gruset på marken bara.. och cirkar/rymd när jag blundade på syran.


Jag vill inte "ta en kalldusch" - jag vill "dränkas", bryta mig ut dualiten.

Med psykadelika finns det väl hopp, det är min uppfattning.


Lyssnar på en jättebra låt: Now's The Only Time I Know -Fever Ray


Mindes för en timma sen typ när jag försökte somna... vad som hände när jag abrupt återföddes den där gången.. hur det kändes.. när/hur jag "gjorde mitt val att dö".... Att släppa sig själv.. få bekräftelse av skapelsen.. genom att gå in i njutningen utan att bevara sig själv.. och det här är hela dödsrädslan.. Att bli av med det magiska tänkandet.. osv.. Jag identiferar det här mycket som en okontrollerad/fysisk process, som man i sin kontrolll/medvetenhet/sinnesomfång bara kan tjäna genererandet av... Gillar att lyssna på ny musik (som är bra förstås) jag aldrig hört förut, eftersom jag inte "våldtagit" den.. det tar bort rädslan.. känns mycket "renare"... Vill också poängtera GUD i det hela.. dvs.. det vi inte "vet om".. eller har "kontroll över".. iaf inte medvetet... vi kan kalla det för "ödet" också.. T.ex... jag fick en mp3spelare... hade en kass dator så jag lyssnade knappt på musik innan utan bara några enstaka skivor... laddade ner typ 100 låtar som mina syskon laddat ner.. hade gått in så mycket i mig själv och min smärta, att jag knappt visste vad som skedde utanför mig ..men i alla fall, det upptog mitt intresse....

[Avantgardet]

Det är en doseringsfråga, verkar som du skulle ha behövt en bra mycket fetare dos, men men... Jag fattar inte vad du förväntar dig därigenom. Det är som att se en förbannat bra film, en kanske livsomvälvande i termer av de frågor den konfronterar en med, men det är likförbannat inte mer än en film. Så ser jag saken. Så ser inte du eller Andreas på saken. Men så är jag realist, och ni idealister. Jag tycker helt enkelt du är naiv. Vissa filmen är måsten att se, men det finns en miljard filmer vid sidan av som säger saker som är precis lika viktiga och som inte alls går att få genom just den film du romantiserar så förbannat för tillfället. Livet är så mycket större, Anna Sara... Och man vet aldrig riktigt på förväg vad det är man behöver veta, det man kan ha ett hum om är vad man vill veta, men följer man det senare spåret så går man oftast bara runt i cirklar sett från mitt perspektiv. Låt dig överraskas, inte av det du definierar som överraskningar utifrån det du redan vet och antar om överraskningar, utan om just det som du aldrig stött på i överraskningens form förut. När man gått lagret runt är överraskningen just det som inte förmår överraska längre.

[Anna Sara]

Tog 4 starka lappar.. utan att ens närma mig okontrollerade trauman.. jag är som sagt autistisk och hyperaktiv, inget undgår min näthinna.. kontrollerar och plågas av allt... min identitet -alltså, jag syftar på "ur-alienationen" på alla plan.. Bottnar i ett väldigt djupt mentalt utanförskap/frånkoppling som jag burit hela livet.. väldigt svårt att sluta identifiera sig med, även om det inte längre ens är sanningen om vem man är, då man gått förbi sig själv utan att erkänan det själv..


8 lappar tycker jag känns bra.. funderat på det, tror du det är bra?


Alltstå du behöver inte tipsa mig om verkligheten -jag förstår mig själv, jag sitter i fast i ett så djupt status quo att många inte ens kan föreställa sig tillståndet.. Jag relaterar mina rötter personligen i mitt minne, är självständig, mentalt frånkopplad/alienerad -"fast i en bubbla", av allt jag hittils lärt mig. Möter bara mig själv hela tiden, inget är genuint, och därför är jag "på riktigt" genuin, dvs seriös.. jag siktar på döden liksom, vad ska jag säga mer..?

[Avantgardet]

Tog 4 starka lappar.. utan att ens närma mig okontrollerade trauman.. jag är som sagt autistisk och hyperaktiv, inget undgår min näthinna.. kontrolleras och plågas av allt... min identitet.


8 lappar tycker jag känns bra.. funderat på det, tror du det är bra?

Mig veterligen ligger syran på typ på 90 mikrogram eller nåt i den stilen nu för tiden, medan en lapp på hippietiden låg på mellan femhundra och tusel mikrogram. Själv brukar jag alltid säga ju mer desto bättre när det gäller tripp. Det är ju det där nyktra överjaget man vill ha bort för att alls kunna njuta av upplevelsen.

[Anna Sara]

Tog 4 starka lappar.. utan att ens närma mig okontrollerade trauman.. jag är som sagt autistisk och hyperaktiv, inget undgår min näthinna.. kontrolleras och plågas av allt... min identitet.


8 lappar tycker jag känns bra.. funderat på det, tror du det är bra?

Mig veterligen ligger syran på typ på 90 mikrogram eller nåt i den stilen nu för tiden, medan en lapp på hippietiden låg på mellan femhundra och tusel mikrogram. Själv brukar jag alltid säga ju mer desto bättre när det gäller tripp. Det är ju det där nyktra överjaget man vill ha bort för att alls kunna njuta av upplevelsen.

Jo men det var det jag tänkte..