Jag har alldeles nyss börjat en ny kurs, nämligen Filosofi A. Än så länge har endast två lektionstillfällen hållits och under det senaste fick vi en uppgift; att skriva ned allt som finns på ett halvt A4.
Jag tog mig så i kväll an metafysiken, vilket inte visade sig helt enkelt, och skrev ihop mitt "svar". Var alltså goda och observera att det är en relativ total nybörjare som talar och ge gärna respons/kritik helst utan att helt såga min idé :wink: Således;
Frågeställning: Vad finns?
Det jag upplever och tror på finns, I varje fall om vi talar om världen/verkligheten i vilken jag lever. För vad
säger att vi alla inte lever i egna, exklusiva universum i vilka ens medmänniskor endast är upplevelser skapade
av oss själva, "jaget"? Det jag tror på finns också, inte nödvändigtvis i samma form som andra ting/varelser utan
kanske istället i formen av en tanke eller idé hos jaget, vilket också är en form av existens.
Frågan är alltså istället: vad är definitionen av verklighet? Är den det varje människa lever sina liv i eller är
den någon form av absolut verklighet?
Min slutsats blir alltså att det inte går att svara på vad som finns utan att veta i vilken "verklighet" detta
"vad" ska placeras för att finnas till.
Frågeställning: Vad finns?
Moderator: Moderatorgruppen
Frågan är alltså istället: vad är definitionen av verklighet? Är den det varje människa lever sina liv i eller är
den någon form av absolut verklighet?
Den ultimata definitionen av verkligheten bör vara att allt är meningslöst, alltså är det meningslöst att ta sitt eget liv, liksom att leva vidare, att satsa eller ej, vara drogad eller drogfri, att tro eller veta, att finnas till eller inte och så vidare i all fortsatt upplevelse av varandet, verkligheten är verkligen meningslös.
Däremot kan du i din meningslöshet intala dig att det finns en mening, trots att du därmed ljuger, enbart för att orka med fortsatt meningslöshet.
Allt som finns förgås, allt utan undantag, verkligheten försvinner pö om pö, allt är meningslöst, du, jag, allt dör, liksom vår avkomma som ärver denna meningslöshet, detta är den absolut mest meningsfulla definitionen om verkligheten, men den är trots detta, helt meningslös.
Så kontentan är att verkligheten är en livslögn, gemensamt uppdiktad av oss alla, för så länge vi existerar, vill de flesta tro på en mening med verkligheten, trots att allt är totalt meningslöst. Kollektiva självmord är kanske det mest rationella beslutet i en meningslös värld, men varje val är ändock i slutändan lika meningslöst. Allt i verkligheten blir förr eller senare till skit, skit är även det meningslöst även för dem som lever på det, då även de till sist förvandlas till mera skit, alltså totalt meningslöst.
Zokrates skrev:Frågan är alltså istället: vad är definitionen av verklighet? Är den det varje människa lever sina liv i eller är
den någon form av absolut verklighet?
Den ultimata definitionen av verkligheten bör vara att allt är meningslöst, alltså är det meningslöst att ta sitt eget liv, liksom att leva vidare, att satsa eller ej, vara drogad eller drogfri, att tro eller veta, att finnas till eller inte och så vidare i all fortsatt upplevelse av varandet, verkligheten är verkligen meningslös.
Däremot kan du i din meningslöshet intala dig att det finns en mening, trots att du därmed ljuger, enbart för att orka med fortsatt meningslöshet.
Allt som finns förgås, allt utan undantag, verkligheten försvinner pö om pö, allt är meningslöst, du, jag, allt dör, liksom vår avkomma som ärver denna meningslöshet, detta är den absolut mest meningsfulla definitionen om verkligheten, men den är trots detta, helt meningslös.
Så kontentan är att verkligheten är en livslögn, gemensamt uppdiktad av oss alla, för så länge vi existerar, vill de flesta tro på en mening med verkligheten, trots att allt är totalt meningslöst. Kollektiva självmord är kanske det mest rationella beslutet i en meningslös värld, men varje val är ändock i slutändan lika meningslöst. Allt i verkligheten blir förr eller senare till skit, skit är även det meningslöst även för dem som lever på det, då även de till sist förvandlas till mera skit, alltså totalt meningslöst.
Nej, snarare är det så att verkligheten i sig är bortom beteckningarna meningsfullt - meningslöst, vilka bara är enskilda människors subjektiva, emotionella och partiska omdömen om tillvaron.
Det som finns i verkligheten är sådant som, om vi beskriver det så fullständigt som möjligt i ord, inte innehåller logiska motsättningar. Det som innehåller logiska motsättningar, som vissa religioner och ideologier, kan backas upp temporärt av sina anhängare men kommer med tiden att självdö när ingen längre tjänar på dem, i form av materiella fördelar eller makt över andras sinnen.
Men om något i sin beskrivning innehåller logiska motsättningar eller ej, beror på vem beskrivaren är, vad han/hon har för utgångspunkter i sin erfarenhet, vilka premiserna är. Logiskt betyder bara att slutledningen är giltig utifrån premisserna, dvs. att slutsatserna verkligen följer av just de premisserna.
Logik handlar, som jags er det, mest om vad man är van vid att tänka om man inte kan formalisera sina tankar, översätta dem till matematiskt-logiskt formelspråk, och objektivt visa vad som är logiskt/ ologiskt, utifrån, sats-, predikat- eller annan logik..
Verkligheten bara är "något som är". Om vi kallar den materiell eller andlig beror på vilket perspektiv vi anlägger ochd etta är betingat av vår dittillsvarande erfarenhet. Verkligheten "i sig" bara är, bortom mening och logik. Mening/meningsfullhet, logik/ologik finns i våra ord/ formler/ symboler när vi beskriver och analyserar verkligheten, och de är betingade av en mänsklig observatör/ reflektör/ analytiker och vad denne/denna har i sitt erfarenhetsbagage.
Hilsen fra Algotezza
Algotezza aka Algotezza
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
dokido skrev:verkligheten är ett ord
Betecknar det ordet nåt? Och om så, är det verkligt eller ej? För att inte säga, om där finns ett ord, så finns också ett språk inom vilket ordet kan vara just ett ord. Alltså finns där ett språk. Och finns där ett språk måste väl där också finnas, eller ha funnits, språkanvändare förutan vilka språket inte hade kunnat vara språk. Och finns där språkanvändare så behövs där en massa andra saker för att upprätthålla dessas existens. And so on and so forth...
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Vad jag menade var att verkligheten inte bara är subjektiv eller objektiv utan också ett begrepp, och som sådant inte är något absolut utan en konstruktion, olika hos ganska många. Ungefär som många refererar till naturen som en nästan helig plats, eller referens för verkligheten.
försöker du bevisa att verkligheten finns? och föregår begreppet verklighet? du får ursäkta men mina filosofikunskaper är lite begränsade, kom inte längre än till grekerna på universitetet. jag misstänker att jag är lite dåligt uppdaterad.
försöker du bevisa att verkligheten finns? och föregår begreppet verklighet? du får ursäkta men mina filosofikunskaper är lite begränsade, kom inte längre än till grekerna på universitetet. jag misstänker att jag är lite dåligt uppdaterad.
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Sorry att jag missade, var inne i andra diskussioner. Din poäng är helt klart värd att göra, och om inte du hade gjort den är risken stor att jag själv hade knipit tillfället.
Vad jag gjorde var väl egentligen bara att bedriva lite filosofi. Vad gäller frågan i sig så är jag smått allergisk mot båda ytterligheterna (såväl ultrarelativistiska solipsister som naiva, och fascistiska, objektivister). Inte heller gillar jag Kants lösning med verkligheten själv (noumenon, eller tinget-i-sig) som ett onåbart något bortom våra sinnesförnimmelser. Jag vill nog hävda att det som finns är just fenomenen, det som ger sig för våra sinnen på ett eller annat sätt. Och redan här rör vi ju oss med generaliseringar som vi menar ha något slags objektiv karaktär. Så även om vi hävdar t.ex. att "allt är relativt" (vilket det är, emedan inget ger sig självt utan allt är medlat på ett eller annat sätt, även om detta "medlat" förlorar sin innebörd så fort vi slutar tänka oss ett ting-i-sig som skulle vara "medlingens" upphov och källa) så gör vi påståenden av objektiv art (eller kalla dem meta-sanningar om du föredrar det). Så ditt påstående ska ses i två bemärkelser här, verkligheten är relativ dels i sin språkliga aspekt, och dels i sin sinnliga aspekt. Men redan när vi påstår detta så implicerar det en del saker, såna "objektiva" sanningar som jag nämnde nyss. Några av dem drog jag fram ur ditt påstående i mitt förra inlägg.
Vad jag gjorde var väl egentligen bara att bedriva lite filosofi. Vad gäller frågan i sig så är jag smått allergisk mot båda ytterligheterna (såväl ultrarelativistiska solipsister som naiva, och fascistiska, objektivister). Inte heller gillar jag Kants lösning med verkligheten själv (noumenon, eller tinget-i-sig) som ett onåbart något bortom våra sinnesförnimmelser. Jag vill nog hävda att det som finns är just fenomenen, det som ger sig för våra sinnen på ett eller annat sätt. Och redan här rör vi ju oss med generaliseringar som vi menar ha något slags objektiv karaktär. Så även om vi hävdar t.ex. att "allt är relativt" (vilket det är, emedan inget ger sig självt utan allt är medlat på ett eller annat sätt, även om detta "medlat" förlorar sin innebörd så fort vi slutar tänka oss ett ting-i-sig som skulle vara "medlingens" upphov och källa) så gör vi påståenden av objektiv art (eller kalla dem meta-sanningar om du föredrar det). Så ditt påstående ska ses i två bemärkelser här, verkligheten är relativ dels i sin språkliga aspekt, och dels i sin sinnliga aspekt. Men redan när vi påstår detta så implicerar det en del saker, såna "objektiva" sanningar som jag nämnde nyss. Några av dem drog jag fram ur ditt påstående i mitt förra inlägg.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Well, detsamma, inte behöver du ursäkta dig:
Är bara en babblig djävel. Men har du nåt "coolt kryptiskt" och samtidigt tankeprovocerande så shoot. :wink: Hade själv tänkt få lite gjort idag, men är sämt på att ta itu med saker just när de ska tas itu med. Har förövrigt bara en sladd, och den är glapp, och på min andra planka finns ingen hona att köra in sladd i ens, utan där sitter sladden fastlödd i själva kroppen. Men den låter helgrymt (om jag bara hade strängar till den). En gammal Ibanez (RG-modell, som jag fixat om kroppen på, och bestyckat med en riktigt sjysst bluesig mick). Allt jag har är glappt, och jag kör bara gitarrerna genom ett par datahögtalare (ibland sätter jag en distpedal-mellan, har en cry-baby också men använder aldrig... gett bort en fräck whammy-pedal och ett tremolo, eftersom jag har fått för mig att effekter är fusk, eller som jag kallar det "löskukar"). Men jag gillar när det är svårspelat som fan och låter illa, för får man det att låta bra under såna förutsättningar, fan, då har man min respekt. Och det gäller även när jag själv lyckas med det. I ständig fejd med mitt överjag alltså.
Så sladdar sladdar sladdar du, så pladdrar pladdrar pladdrar jag.
dokido skrev:ska svara lite senare, upptagen med musikriggning, sladdar sladdar sladdar
Är bara en babblig djävel. Men har du nåt "coolt kryptiskt" och samtidigt tankeprovocerande så shoot. :wink: Hade själv tänkt få lite gjort idag, men är sämt på att ta itu med saker just när de ska tas itu med. Har förövrigt bara en sladd, och den är glapp, och på min andra planka finns ingen hona att köra in sladd i ens, utan där sitter sladden fastlödd i själva kroppen. Men den låter helgrymt (om jag bara hade strängar till den). En gammal Ibanez (RG-modell, som jag fixat om kroppen på, och bestyckat med en riktigt sjysst bluesig mick). Allt jag har är glappt, och jag kör bara gitarrerna genom ett par datahögtalare (ibland sätter jag en distpedal-mellan, har en cry-baby också men använder aldrig... gett bort en fräck whammy-pedal och ett tremolo, eftersom jag har fått för mig att effekter är fusk, eller som jag kallar det "löskukar"). Men jag gillar när det är svårspelat som fan och låter illa, för får man det att låta bra under såna förutsättningar, fan, då har man min respekt. Och det gäller även när jag själv lyckas med det. I ständig fejd med mitt överjag alltså.
Så sladdar sladdar sladdar du, så pladdrar pladdrar pladdrar jag.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
nej har inget mer coolt, det var den där korta meningen jag syftade på, som kan tolkas på flera sätt
började tjacka en massa musikpryttlar för 1 år sen, har inte hållit på med musik på 15 år och det hade kommit så mycket nya roliga saker, nu ska jag försöka få ihop det hela, men det är mer kaos än ordning
började tjacka en massa musikpryttlar för 1 år sen, har inte hållit på med musik på 15 år och det hade kommit så mycket nya roliga saker, nu ska jag försöka få ihop det hela, men det är mer kaos än ordning
-
mereologi
Zokrates skrev:Frågan är alltså istället: vad är definitionen av verklighet? Är den det varje människa lever sina liv i eller är
den någon form av absolut verklighet?
Den ultimata definitionen av verkligheten bör vara att allt är meningslöst, alltså är det meningslöst att ta sitt eget liv, liksom att leva vidare, att satsa eller ej, vara drogad eller drogfri, att tro eller veta, att finnas till eller inte och så vidare i all fortsatt upplevelse av varandet, verkligheten är verkligen meningslös.
Däremot kan du i din meningslöshet intala dig att det finns en mening, trots att du därmed ljuger, enbart för att orka med fortsatt meningslöshet.
Allt som finns förgås, allt utan undantag, verkligheten försvinner pö om pö, allt är meningslöst, du, jag, allt dör, liksom vår avkomma som ärver denna meningslöshet, detta är den absolut mest meningsfulla definitionen om verkligheten, men den är trots detta, helt meningslös.
Så kontentan är att verkligheten är en livslögn, gemensamt uppdiktad av oss alla, för så länge vi existerar, vill de flesta tro på en mening med verkligheten, trots att allt är totalt meningslöst. Kollektiva självmord är kanske det mest rationella beslutet i en meningslös värld, men varje val är ändock i slutändan lika meningslöst. Allt i verkligheten blir förr eller senare till skit, skit är även det meningslöst även för dem som lever på det, då även de till sist förvandlas till mera skit, alltså totalt meningslöst.
Jag är av den åsikten att det finns mening och det vill jag förmedla.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 35 och 0 gäster