Kollektiv skuld och underlåtenhetssynd

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 12 sep 2009 20:58

Justin Case skrev:
Avantgardet skrev:Förvisso menar man ju att det är en icke-handling i förhållande till ett visst mål, att den som agerar medlöpare och låter en våldtäkt ske när den är på plats och bevittnar det hela, varken deltog i våldtäkten på ett "aktivt" sätt, och inte heller försökte förhindra den. I praktiken så agerade dock denne precis på så sätt att våldtäkten kunde genomföras.


En skillnad, som jag tror att många hänger upp sig på, är att medan våldtäktsmannen är orsak till våldtäkten, så är vittnets val att inte ingripa inte orsak till våldtäkten. Men det faktum att ens val är orsak till det onda som sker har, som du mycket riktigt påpekar, ingen grundläggande betydelse för vad man bör göra. Vad som har betydelse är hur världen blir, oavsett om man orsakade det eller hade kunnat få det att bli annorlunda. Men de som vill att man ska ingripa vid våldtäkter missar ofta att räkna in sitt instrumentella värde som framtida moralisk agent. Se nedan.

Den gav sitt gillande just genom att agera så att den kunde genomföras och inte på ett sånt sätt att den förhindrades.


Med samma logik borde du nu förhindra att människor dör i svält. Varför gör du inte det? Varenda timme av ditt liv som du skulle kunna ägna åt att tjäna ihop pengar så att du kan rädda fler från svältdöden, varenda sådan timme använder du ju minst lika moraliskt fel genom att inte göra detta, som du gör fel om du står och ser på medan någon blir våldtagen! Varför förhindra just våldtäkter, av allt?

Du kan statistiskt sett förmodligen rädda fler liv genom att låta bli att ingripa när du ser en våldtäkt, än genom att ingripa. Att ingripa är alltid förenat med viss livsfara. Våldtäktsmannen kan t.ex. ha kniv och vara drogpåverkad och livsfarlig. Om du låter bli att ingripa, får du med större sannolikhet ett långt liv - vilket ger dig gott om tid att tjäna en massa pengar som du kan rädda en massa människoliv med. Om du räknar på det, kan det mycket väl visa sig att världen sammantaget mår bättre av att du låter bli att ingripa när du blir vittne till en våldtäkt. Förutsatt att du verkligen går in för att förbättra världen väldigt mycket, alltså.

Den som du låter bli våldtagen kan visserligen, om oturen är framme, vara en av de ytterst få människor som, i likhet med dig, skulle ha kommit att förbättra världen väldigt mycket om och endast om du hade ingripit. Men sannolikheten för detta är ytterst liten, eftersom ytterst få människor är sådana att de går in för att förbättra världen väldigt mycket. Om du bestämmer dig för att vara en sådan som går in för att förbättra världen väldigt mycket, bör du värdera din överlevnad mycket högt, för världens skull. Du har då ett mycket högt instrumentellt värde. Att riskera ditt liv för att förhindra en våldtäkt, när du borde fokusera på att rädda desto fler liv desto effektivare på andra sätt, vore kanske ungefär som om en världsberömd operasångare av altruistiska skäl skulle ställa upp gratis på farliga tester av läkemedel mot halsbränna, med risk för att få rösten förstörd och därefter aldrig mer kunna sjunga opera.


Såg att du bemött den kritik jag riktade mot utilitarismen (men i fel ordning, eller det spelar som inget roll, men de skrevs i den andra ordningen), men inte utan några viktiga inskränkningar på begreppet "utilitarism". För man kan nu med fog hävda att vad än du sysslar med så är det (1) inte det som maximerar lyckan allra mest, och (2) det är inte utilitarism. Detsamma kan man säga om varje utlititar-ist, givet den nya definitionen av utilitarism (som synonymt med det som maximerar lyckan). På sin höjd är det en eller två knastertorra akademiker som drar på smilbanden åt en utilitaristisk kalkyl. Möjligtvis nån pervers typ som gillar hur han kan dra nytta av dem för att argumentera för saker som går stick i stäv med vissa normer eller regler.

Det är därför kul att se dig ta till samma typ av argumentation som jag vände mot utilitarismen. Men det är just det som är grejen, min praktik och min teori är avpassade efter varandra. Jag anser mig göra konkret nytta på botten av samhället, där det faktiskt titt som tätt uppstår svältsituationer, samtidigt som jag kan gasta lite här eller annorstädes. Efter de möjligheter som står mig till buds kan jag med gott samvete säga att jag tar mitt fulla ansvar. Mitt resonemang överhuvudtaget syftar till att se den situation man befinner sig i, och göra vad som är rätt i den, inte som du med utilitarismen spekulera helt i potentiella framtider, vilket ju alltid måste gå ut över (på gott och ont) den innevarande.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 12 sep 2009 23:57

Det skall förstås tilläggas (som svar på ditt resonemang överhuvudtaget i denna tråd Justin) att detta med vad som är orsak till att något sker är förhållandevis godtyckligt. Så jag ser helt enkelt inte vad som står att tjäna på detta med tron på "icke-handlingen". I ontologisk mening så saknar den helt grund. Men i moralisk mening skapar den en frizon som de moraliska agenterna kan gömma sig i när de är för fega för att ta det ansvar som kommer an på dem. Jag säger att det begreppet [icke-handlingen] skall städas ut ur språket fortast möjligast.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 38 och 0 gäster