Skolastiken - en medeltida filosofisk och praktisk lära...

Moderator: Moderatorgruppen

Jbig
Avstängd på en månad
Inlägg: 2112
Blev medlem: 01 dec 2006 14:54

Skolastiken - en medeltida filosofisk och praktisk lära...

Inläggav Jbig » 03 dec 2006 01:11

Tänkte taga upp skolastiken, ofta omtalad, men vad stod den för egentligen?
Vi gör en liten snabbanalysering!

Skolastiken

Under 1000-talet författades en mängd ”uppbyggelseskrifter” både inom och utanför kyrkans ram i Europa. En del var starkt kritiska, andra var mer inriktade på att försöka förklara och därmed lättare efterfölja Guds ord.  Det var en utveckling som redan hade påbörjats tidigare, redan under kyrkofädernas tidevarv under senantiken och den tidiga medeltiden. Olika avskrifter av texter och kontakter mellan främst klostren i de nymissionerade regionerna av norra Europa gynnade denna utveckling av både skrivkonsten – och spridandet och tolkandet av Guds ord.

Samtidigt med denna företeelse skapades även en mera avancerad och genomarbetad teologisk litteratur. Denna fick vind i seglen av det kulturella och ekonomiska uppsving som började märkas i allt fler delar av det kristna Europa mot slutet av 900-talet. När de muslimska attackerna började avta och man längs Medelhavets norra stränder (Italien) började övergå i en kristen offensiv ledde det till att tron på det egna samhället stärktes. Även bekämpandet av slaveriet och de förbättrade ekonomiska förutsättningarna i meningen ökad nyodling och en befolkningsökning, gynnade detta uppsving.

När magyarernas attacker förhindrades och dessa krigiska grupper blev mer bofasta och antog kristendomen blev det även lugnare i de östra delarna av Centraleuropa – även det under 900-talets senare del! I norr började vikingarnas attacker längs Nordsjön och de brittiska öarna efter Knut den stores död också att avta. När Wilhelm erövraren slutgiltigt besegrade Harald vid Hastings år 1066 var vikingarnas rövartåg i stort sett avslutade. Europa blev något lugnare, även om det inte skall överdrivas!

Detta blev ett slags klartecken för att mer ingående studera teologin, men också studiet av medicinen, juridiken och naturfilosofin. Denna lärda rörelse stod under inflytande av den klassiska filosofin, särskilt Aristoteles. Många teologer och andra började närma sig sina studier och sökandet av kunskapen ur ett systematiskt och vetenskapligt utgångsläge. I anslutning till de stora katedralerna som byggdes under denna tid uppstod det lärosäten där detta sätt att närma sig studierna av teologi, medicin och juridik blev det vanliga. Man kallade dessa lärosäten för schola på latin. Dessa skolor kom att långt senare förknippas med skolastiken – att arbetet bedrevs med en systematisk och vetenskaplig karaktär.

I efterhand har man ansett denna skolastik vara av dogmatisk och mekanisk stelhet till sin karaktär. När den uppstod under 1000-talet var den dock revolutionerande. Skolastiken var inget enhetligt fenomen men den hade ändå drag som gav den en viss stadga. En sådan stadga var att sprida kännedomen om Aristoteles filosofi till universiteten runt om i Italien och Frankrike. Det var en metodisk framgång då denna gav studierna en viss riktning – samt att man skulle bedriva lärandet på ett kritiskt och rationellt sätt. Logiken blev ett honnörsord liksom den erfarenhetsmässiga iakttagelsen av världen, människan och naturen. Hos Aristoteles fanns ingen utommänsklig uppenbarad sanning, och när detta tillämpades på den kristna dogmatiken, gavs denna ett drag av systematisk rationalitet som tidigare hade saknats.

Inom teologin försökte man nu ta upp de gamla hedniska invändningarna mot dogmen om det eviga livet och man försökte sätta in hela läran om de yttersta tingen i en samlad, konsekvent och logisk teori. Man försökte hitta en övergripande sammanfattning – snart kallad summa på latin. Kristendomen skulle förklaras rationellt och utifrån ett problem – questio. Det gjorde man genom att samla in argument från litteraturen för och emot en viss fråga. För att klara det måste man vara beläst och ha en viss bildning och en viss lärdom i logiskt tänkande, vilket var förutsättningen för en inblick i problemlösandets ädla konst.  

Skolastisk korporativism - vad är det?

Skolastikerna verkade under en period då den kristna kyrkan nådde sin starkaste ställning i Europa, alltså 1000-1300-talen. Dess korporativa identifikation med denna segerrika gemenskap som katolska kyrkan utgjorde, liksom den ortodoxa kyrka i öster, var så stark, att de ständigt sökte och oftast fann de teologiska sammanhang, som förenade kyrkan med varje enskild troende. Dessa skolastiker gav på en och samma gång uttryck för en omsorg om kyrkans makt och en insikt om sociala och existentiella behov hos folk i allmänhet. Skolastiken var till del en reflex av den samtida folkliga och kätterska kritiken av inte minst den stränga och oförsonliga läran om de eviga straffen som drabbade syndarna.

Skolastikerna var även måna om att försöka hålla samman kyrkans lära intakt och enhetlig gentemot de dualistiska kättarrörelserna såsom katharerna i södra Frankrike, liksom de aristoteliska filosofierna, som via den Iberiska halvön och det dåtida mycket fria muslimska väldet där, hotade hela kyrkans existens. Främst genom de arabiska skriftställarna Avicenna och Averroës förmedlingar. Det var en fruktbar idéströmning som på detta sätt flöt norrut under 1200-1300-talen.

Skolastikens metod var närmast klassificerande, ordnande. Genom att samanföra olika ordningar med varandra strävade skolastikerna mot målet att överblicka och förstå. Denna strukturalistiska metod – avant le mot – är synlig överallt i den dagliga praktiken, särskilt tillämpad i predikningarna. Det ser man i hur man föreställde sig bortgörandet som var uppdelad in tre faser.  Ångern, contritio, förflyttar straffen i helvetet till skärselden, bekännelsen, confesso, gör dem tidsbestämda. Därefter fullbordas botgörelsen, satisfactio, genom att man utplånar straffet. Det kan även åskådliggöras vid en begravning, där synden har dött genom ångern, genom bekännelsen förs den ut ur huset, och genom botgörelsen läggs den ner i jorden på kyrkogården.

Dante beskriver i sin Gudomliga komedi om hela världsalltet i ett hierarkiskt, vertikalt och strängt logiskt system från helvetets nedersta krets via människornas hemvist på jordens yta, över reningsberget med det jordiska paradiset på toppen och därifrån genom de himmelska sfärerna upp till Guds rike. Dante formade sin värld enligt de förhärskande tankegångarna i det sena 1200-talets Italien. Systemet var uppbyggt i överensstämmelse med tidens ledande teologiska och filosofiska vetenskaper. Det enda som egentligen avvek från denna struktur var reningsberget, som förlades på jordens yta, men på det södra halvklotet om vilket man inget visste i dåtidens Europa. Dante arbetade i de skolastiska tänkarnas anda.

Denna skolastiska etik, hade påverkat, och påverkats, av Thomas av Aquino, och, som tidigare nämnts, Aristoteles. Onda och goda gärningar rangordnades inbördes med hänsyn till aktörernas avsikter, dolus, och i andra hand gärningarnas verkningar. Uppsåtet härleds ur det mänskliga förnuftet, avgjorde därför vilken av två till effekterna likvärdiga handlingar, som skulle anses vara mest straffvärd.

Det var samtidigt ett tänkande som letade sig in i juridiken, och som gav en viss stadga och logik i de rättsliga förhållanden som började bli vanliga i det hög- och senmedeltida Europa. På liknande sätt letade den sig in i affärsjuridiken och reglerade delvis handel och köpenskap från 1200-talet och framöver, åtminstone i södra och västra Europa. Det gav en viss ordning i hela den europeiska kristenheten, inte minst inom politikens, rättens och ekonomins områden!

Denna dubbelhet, att ta in de klassiska, men hedniska filosoferna, i den kristna dogmatiken var ett djärvt grepp. Under denna tid var det dock ett sätt att förklara och sätta gränser för kristendomen – särskilt mot kätterska åsikter och andra religioner, inte minst Islam. Aristoteles definierade människan som politisk varelse, där samhälleligheten betonades. De riktigt grova brotten var enligt honom de som undergrävde den politiska ordningen där människorna tappade tilliten till varandra. Det var en politisering av den gudomliga rättsordningen.

Därmed öppnade den för nytolkningar i framtiden – när nya politiska vindar blåste. Denna rättsordning hade överförts och förmedlats via de moriska Spanien av de arabiska lärde – vilka skrev av och nedtecknade de gamla klassiska verken. Denna vidgade socialisering av det dagliga livet som skedde på denna tid var utlopp för en frihet som dittills bara hade funnits i det moriska Spanien och i de nordiska hednasamhällena.

Denna socialisering var också en följd av de italienska stadsstaternas framträdande som aktörer både i det ekonomiska och politiska livet. Det blev samhälligheten i den aristoteliska tappningen som bestämde rangen bland dygder och laster i Europa, där den sekulära konjunkturuppgången från 1200-talet gav det urbana livet i städerna och de politiska lidelserna ett spelrum som saknade motstycke sedan den romerska republikens dagar.

Det innebar samtidigt fröet till en fortsatt sekulariseringsprocess som kyrkan inte kunde hindra och som med tiden ledde bort från den religiösa dogmatiken och in i det som vi idag kallar det moderna samhällets rationalitet. Lite tillspetsat kanske vi kan skänka en ödmjukhetens tanke till de gamla skolastikerna som vågade sig på ett nytt tänkande, bort från gamla dogmer – med risk för sina egna liv och ett slut på bålet.

MVH
jbig

Heglian
Inlägg: 1
Blev medlem: 17 sep 2009 02:37

Inläggav Heglian » 17 sep 2009 18:28

Bra skrivet. Jag hade bra användning av din text, speciellt delen om Dante..men vad använde du för källor?

Användarvisningsbild
biggj
Avstängd
Inlägg: 1308
Blev medlem: 24 mar 2009 14:34
Ort: Landet

Inläggav biggj » 17 sep 2009 18:45

Hejsan!

Tackar för detta!

Källan var - Helvetet, av Bengt Ankarloo, 2003

MVH
bigj
Den goda sidans försvarare


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 23 och 0 gäster