Min egen -ism

Moderator: Moderatorgruppen

Derdie
Inlägg: 3
Blev medlem: 22 sep 2009 03:31

Min egen -ism

Inläggav Derdie » 22 sep 2009 04:54

Jag funderar över vem som har rätt. Vem är det egentligen som vet sanningen? Är det verkligen ingen som sitter vid rodret och styr?

Hela frågan är otäck. Som ett mörker som skuggar mina tankar. Är det därför jag är rädd. För mörkret, för det okända. För mig själv.

Är det därför jag inte vågar ställa de viktiga frågorna till mig själv? Varför gillar jag inte det jag ser? Något som är inpräntat sedan barndomen, eller ett hjärnspöke från den så kallade skolan. Jag vet inte. Jag är en... ja vad är jag?

Det finns ingen som är bättre än mig. Eller dig för den delen. Hur går det ihop? Hur kan alla vara bättre? Jag tror att världen skulle vara bättre om vi alla var lite sämre. Eller åtmistone tog lite mindre plats.

Jag har en förmåga att söka bekräftelse genom de mest underliga forum. Här söker jag ingen bekräftelse utan mer upplysning. Jag har på senare tid utvecklats mer än någonsin. Mest tack vare mig själv. För att jag blivit min egen mästare. Ibland undrar jag om jag bedrar jag mig själv, kan jag verkligen utvecklas helt själv? Utan lärare eller lärobok? Är mina insikter verkligen insikter?

Jag ser media som en cancersvulst, som ett gift som invaderar mina tankar och begränsar min fantasi. Är det normalt? Varför sätter ingen stopp för viruset? Det enda jag kan tänka mig som orsaker är leda, skuld och rädsla.

Varför kämpar jag hela tiden för att vara bättre än andra? Borde det inte vara rimligare att jag kämpar för att överträffa mig själv istället?

Jag känner mig inte tilllräcklig. Kan inte ens övertyga mig själv.

Allt ovan är en så kallad Derdieism. Nuförtiden måste man faktiskt uttrycka sig så för att tas på allvar. Nästa gång kanske jag använder en del ord som man måste slå upp för att överhuvudtaget kunna förstå. Då förtjänar jag respekt. Då vet jag något som få människor vet.

En sak har jag lärt mig. Genom att låtsas vara smartare än alla andra, och komma undan med det, anses jag också vara smartare. Tyvärr vore det inte särskilt smart om jag använde ett språk som få förstår. Åtminstone inte om jag är intresserad av att få vettiga svar på mina frågor. Kanske vill jag inte få några svar.

När jag registrerade mig på forumet möttes jag av: "Det jag önskar av alla som använder detta forum är att ni i första hand tänker på att era inägg är av sådan art att så många som möjligt ska kunna läsa dem och få en behållning av dem."

Så jag får göra mitt bästa för att göra mig förstådd.
Det enda jag vet är att man inte kan veta någonting. Skeptiker? Jag vet inte, och har ännu inte träffat någon som vet.

JimmyAberg
Inlägg: 932
Blev medlem: 05 aug 2008 01:56

Inläggav JimmyAberg » 22 sep 2009 11:08

Jag funderar över vem som har rätt. Vem är det egentligen som vet sanningen? Är det verkligen ingen som sitter vid rodret och styr?
Illuminati sitter naturligtvis och styr... :)
Bild
http://www.tv6.se/story/styrs-vaerlden-av-illuminati
forgiveness to guilt, acceptance to rejection, love to hate, listening to talking, allowance to resistance, peace to disharmony

Användarvisningsbild
Ewelina
Inlägg: 85
Blev medlem: 11 sep 2009 18:46

Inläggav Ewelina » 22 sep 2009 17:32

Dina Derdieistiska tankar fängslar  mig, och jag känner igen mig i dem.

Varför kämpar jag hela tiden för att vara bättre än andra? Borde det inte vara rimligare att jag kämpar för att överträffa mig själv istället?

Bättre än sig själv, ta mindre plats men bli bättre. Undrar om någon vet?
Fast då spelar det kanske ingen roll heller.

Den där känslan av tillräcklighet strävar jag efter, jag med. Bli precis så bra som jag skulle kunna bli. Svårt att hitta måttstocken dock..
Och förmodligen är man väl precis så bra som man kan bli för stunden, men man har inte överträffat sig så mycket att det märks alldeles tydligt.

Om någon styr och ställer; kan de då veta om man med kvantsprång utvecklas inuti?
Inte vet jag.
Tack

Derdie
Inlägg: 3
Blev medlem: 22 sep 2009 03:31

Inläggav Derdie » 23 sep 2009 00:11

JimmyAberg skrev:
Jag funderar över vem som har rätt. Vem är det egentligen som vet sanningen? Är det verkligen ingen som sitter vid rodret och styr?
Illuminati sitter naturligtvis och styr... :)

http://www.tv6.se/story/styrs-vaerlden-av-illuminati


Haha, ja kanske är det Illuminati. Vore det så hemskt? Att bli en världsmedborgare istället för svensk, kines eller grek? Då kanske människor skulle börja använda varandras namn istället för "blekfis", "guling" och "turk".
Det enda jag vet är att man inte kan veta någonting. Skeptiker? Jag vet inte, och har ännu inte träffat någon som vet.

Derdie
Inlägg: 3
Blev medlem: 22 sep 2009 03:31

Inläggav Derdie » 23 sep 2009 00:27

Ewelina skrev:Dina Derdieistiska tankar fängslar  mig, och jag känner igen mig i dem.

Varför kämpar jag hela tiden för att vara bättre än andra? Borde det inte vara rimligare att jag kämpar för att överträffa mig själv istället?

Bättre än sig själv, ta mindre plats men bli bättre. Undrar om någon vet?
Fast då spelar det kanske ingen roll heller.

Den där känslan av tillräcklighet strävar jag efter, jag med. Bli precis så bra som jag skulle kunna bli. Svårt att hitta måttstocken dock..
Och förmodligen är man väl precis så bra som man kan bli för stunden, men man har inte överträffat sig så mycket att det märks alldeles tydligt.

Om någon styr och ställer; kan de då veta om man med kvantsprång utvecklas inuti?
Inte vet jag.


Ofta känns det som min inre utveckling endast resulterar i en sorts inveckling. Istället för att finna ro i mina tankar i takt med att jag utvecklas stöter jag bara på nya problem som kräver ytterligare "inveckling" för att lösas. På så sätt kan nog utveckling vara något negativt. Balans i livet, jämvikt i vardagen, lagom nog med utveckling. Varför sträva efter något som ändå pågår hela tiden, vare sig du vill det eller inte?

Måttstocken finns inuti en själv. När man är glad har man lyckats. Oavsett var man befinner sig för tillfället.

Jag ställer frågan: Är du glad?

Oerhört svår fråga att svara på. Blir ofta ett instinktivt "nej" som övergår till resonemanget "men jag har väl inget att vara sur över". Dock är inte sur eller ledsen motsatser till glad, åtminstone inte i mitt huvud. Så är jag glad? Ja, bland annat. Men inte nog glad. Jag vill alltid vara mer glad.
Det enda jag vet är att man inte kan veta någonting. Skeptiker? Jag vet inte, och har ännu inte träffat någon som vet.

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9937
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Inläggav Zokrates » 23 sep 2009 00:41

Det enda man vet är att man vet det man vet, huruvida det man vet är sant eller falskt är en annan sak precis som det att man aldrig kan vara säker på att det man faktiskt vet verkligen räcker till.

Ibland kanske man helt enkelt borde vara nöjd med det man tror sig veta, men hur undviker man då att stagnera som människa, vilket leder till följdfrågan, är en ständig utveckling synonymt med att vara en människa?

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 23 sep 2009 01:24

Nja, jag måste säga med Zizek att det finns:

(1) Saker vi vet att vi vet, (Saddam sitter vid makten, eller satt, men för exemplets skull)
(2) Saker vi vet att vi inte vet, (huruvida Saddam har massförstörelsevapen)
(3) Saker vi inte vet att vi inte vet, (kanske har han nåt massförstörelsevapen som är långt värre än vad vi kan föreställa oss)
(4) Saker vi inte vet att vi vet (att han aldrig hade några massförstörelsevapen överhuvudtaget, vilket vi ju hade haft Hans Blix och andra att kolla upp en massa gånger).

På tal om utveckling och inveckling så kan jag citera Jean Baudrillard åt er:

Jean Baudrillard skrev:… the more we scrutinize the facts, the more carefully we study details with a view to identifying causes, the greater is the tendency for them to cease to exist, and to cease to have existed. Confusion over identity of things is thus a function of our very attempts to substantiate them, to fix them in memory. This indifference of memory, this indifference to history, is proportional to our efforts to achieve historical objectivity.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 30 och 0 gäster