Tror du att du kan få med dig både en gura och en bongotrumma?
Finns Gud?
Moderator: Moderatorgruppen
Skapade en tråd för berömande av varandras dagliga arbetsinsatser inspirerad av ditt senaste inlägg Avant. Sedan så står det alltmer klart för mig att vår inplanerade session ska användas till musikimproviserande, en av mina kvarvarande fobier. Sången har jag tagit mig från att vara klassens enda totalt underkända sångare i åttan till att kunna sjunga ut så jorden och hela kyrkan på den skakar. Och detta från gudomligt ingripande, bokstavligt talat
Tror du att du kan få med dig både en gura och en bongotrumma?
Tror du att du kan få med dig både en gura och en bongotrumma?
...och Herre, inled oss inte i fjant-ande, utan fräls oss ifrån ondo
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Kan man inte göra tvärt om?
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026
Naturligtvis kan man göra tvärtom,i alla lägen.T.ex, i ,på en plats där jag kommer ifrån,var det några barn som var på väg till skolan.Det var sån halka att när dom tog ett steg fram,ramlade dom två steg tillbaka. Då gjorde dom tvärtom,vände om och gick hem. På så vis kom dom fram till skolan. Ganska mycket försenade, men Fröken godtog deras förklaring,vilken hon tyckte var mycket fyndig.
Re: Om Gud
Markus skrev:Jag tror Gud finns,de e som nån nämnde en fråga om tro,jag resonerar så här,allt kan inte komma ur ingenting ,av ingenting för ingenting,det är Gud som skapade världen
Betänk dock detta:
Enligt Kant är vi människor fångade i en verklighet begränsad av tid och rum. Vidare existerar kausalprincipen i detta utrymme för att vi “måste” uppfatta världen som orsaksbunden, då det är en del av vår mänskliga natur. Detta kan då innebära att det utanför tid och rum existerar företeelser som inte är orsaksbundna, således är det möjligt att materia kan skapas ur intet.
Tankar?
(Är tacksam för filosofisk skolning om mitt resonemang brister eller om jag tolkar Kant felaktigt.)
"Hej jag undrar ifall du tror att Gud finns? och varför tror du att han finns eller om ni inte tror på han, varför finns han inte?"
Jag tror att Gud finns för att
1. Uppvuxen i ett kristet land
2. Uppvuxen i ett kristet hem
3. Egna erfarenheter kopplade till det egna livet innefattande försök till att inkarnera det kristna livets elementa i den egna mänskliga praktiken samt utvärdering.
4. Andras vittnesbörd om erfarenheter i egna livet kopplade till kyrkans kontext från 2000 år tillbaka och framåt. Jesu lärjungar, mystiker som Augustinus, Weil, Starets Siluan, vänner, bekanta, etc. bildar allt en större berättelse i vilken mitt liv och mina erfarenheter ingår på ett naturligt sätt.
5. Egen tankeverksamhet, reflektioner, studier i teologi och filosofi. Studier av personlighet, motivationsgrunder, trovärdighet, och genomskinlighet hos helgon och ateister.
Tron är en verkstad. Mycket egen praktik, böneliv, försök till genomskinlighet, sanning, accepterande av livets ofullkomlighet, den egna, andras, försöka att be för sina fiender, de som skadar en och samtidigt värna sina rättigheter, det hela är komplext.
Du frågar "Finns Gud?/Varför finns han inte". Vi kan inte, om vi ska vara intellektuellt rediga och vill ta den kristna guden på allvar betrakta Gud som ett abstrakt objekt för vår kunskap. Gud är sammankopplad med etiken och det liv människan lever i relation till sin nästa. Gud finns för att han inte syns i den här världen. Gud saknas. Där Gud blir synlig i den här världen är det Kristus som inkarneras igen genom sina efterföljare. "There is a crack..."
Gud är fri. Därför kan Gud vara immanent och transcendent samtidigt. Själv välja kontext för framträdande. Därför är etiken och bönen ett och detsamma. Bönen når långt in i Gud, och via etiken når Gud fram till oss och visar sig.
Det här temat kan utvecklas i oändlighet och jag har varit alldeles för personlig. Här följer ett Weilcitat:
"Kärleken till nästan är, då den ju bygger på skapande uppmärksamhet, analog med geni. Skapande uppmärksamhet består i att i verklig mening se det som inte finns. Det egentligt mänskliga finns inte i den namnlösa, orörliga kroppen vid vägkanten. Samariern, som stannar och ser efter, uppmärksammar likafullt dena frånvarande mänsklighet; de därpå följande handlingarna vittnar om att det är fråga om verklig uppmärksamhet. Tron säger Aposteln Paulus är att se det som inte syns. I detta ögonblick av uppmärksamhet finns tron med liksom kärleken."
Jag tror att Gud finns för att
1. Uppvuxen i ett kristet land
2. Uppvuxen i ett kristet hem
3. Egna erfarenheter kopplade till det egna livet innefattande försök till att inkarnera det kristna livets elementa i den egna mänskliga praktiken samt utvärdering.
4. Andras vittnesbörd om erfarenheter i egna livet kopplade till kyrkans kontext från 2000 år tillbaka och framåt. Jesu lärjungar, mystiker som Augustinus, Weil, Starets Siluan, vänner, bekanta, etc. bildar allt en större berättelse i vilken mitt liv och mina erfarenheter ingår på ett naturligt sätt.
5. Egen tankeverksamhet, reflektioner, studier i teologi och filosofi. Studier av personlighet, motivationsgrunder, trovärdighet, och genomskinlighet hos helgon och ateister.
Tron är en verkstad. Mycket egen praktik, böneliv, försök till genomskinlighet, sanning, accepterande av livets ofullkomlighet, den egna, andras, försöka att be för sina fiender, de som skadar en och samtidigt värna sina rättigheter, det hela är komplext.
Du frågar "Finns Gud?/Varför finns han inte". Vi kan inte, om vi ska vara intellektuellt rediga och vill ta den kristna guden på allvar betrakta Gud som ett abstrakt objekt för vår kunskap. Gud är sammankopplad med etiken och det liv människan lever i relation till sin nästa. Gud finns för att han inte syns i den här världen. Gud saknas. Där Gud blir synlig i den här världen är det Kristus som inkarneras igen genom sina efterföljare. "There is a crack..."
Gud är fri. Därför kan Gud vara immanent och transcendent samtidigt. Själv välja kontext för framträdande. Därför är etiken och bönen ett och detsamma. Bönen når långt in i Gud, och via etiken når Gud fram till oss och visar sig.
Det här temat kan utvecklas i oändlighet och jag har varit alldeles för personlig. Här följer ett Weilcitat:
"Kärleken till nästan är, då den ju bygger på skapande uppmärksamhet, analog med geni. Skapande uppmärksamhet består i att i verklig mening se det som inte finns. Det egentligt mänskliga finns inte i den namnlösa, orörliga kroppen vid vägkanten. Samariern, som stannar och ser efter, uppmärksammar likafullt dena frånvarande mänsklighet; de därpå följande handlingarna vittnar om att det är fråga om verklig uppmärksamhet. Tron säger Aposteln Paulus är att se det som inte syns. I detta ögonblick av uppmärksamhet finns tron med liksom kärleken."
"Människan måste inkarnera sig, ty fantasin avinkarnerar henne." Simone Weil.
Jag tror inte på att det finns någon gud. Varför? Har hittills aldrig stött på någon med ett vettigt argument för att så skulle vara fallet, men många med vetenskapliga begrepp för att någon högre makt inte finns.
Enligt mig är religion och tron på gud skapad av människor som ett sätt att förklara saker de inte förstår, då det okända har en tendens att kännas skrämmande. Det är ett sätt att skapa mening och känna trygghet. Sedan har religionen funnits kvar och spridits trots vetenskapliga motbevis då man upptäckt att den är ett utmärkt maktmedel.
Jag har respekt för troende människor, på samma sätt som jag respekterar alla människor, men jag har ingen respekt för religion. Helt enkelt eftersom jag anser att de har odiskutabelt fel. Om någon kom till mig och sa att "Om man blandar mosade hallon med sand så blir det syre" så skulle jag inte säga: "Jaha, det anser inte jag men jag respekterar din åsikt"...och jag tycker det är konstigt att just när det kommer till religion så skall man säga så... Ologik är ologik inom vilket ämnesområde det än må vara.
Enligt mig är religion och tron på gud skapad av människor som ett sätt att förklara saker de inte förstår, då det okända har en tendens att kännas skrämmande. Det är ett sätt att skapa mening och känna trygghet. Sedan har religionen funnits kvar och spridits trots vetenskapliga motbevis då man upptäckt att den är ett utmärkt maktmedel.
Jag har respekt för troende människor, på samma sätt som jag respekterar alla människor, men jag har ingen respekt för religion. Helt enkelt eftersom jag anser att de har odiskutabelt fel. Om någon kom till mig och sa att "Om man blandar mosade hallon med sand så blir det syre" så skulle jag inte säga: "Jaha, det anser inte jag men jag respekterar din åsikt"...och jag tycker det är konstigt att just när det kommer till religion så skall man säga så... Ologik är ologik inom vilket ämnesområde det än må vara.
Aliquando et insanire iucundum est
Om man skall komma fram till om Gud finns eller ej beror väl på hur man definierar Gud. Är Gud = kosmos och man menar att kosmos finns så finns ju Gud. Om Gud = tomrummet mellan stjärnorna så finns Gud om tomrummet finns. Det händer ju en hel del där. Det är inget absolut tomrum.
Guds existens eller ej är främst ett semantiskt problem, inget direkt empiriskt.
Hilsen fra Algotezza
Guds existens eller ej är främst ett semantiskt problem, inget direkt empiriskt.
Hilsen fra Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Nu talade jag om gud som i bemärkelsen en högre makt, en skapande makt eller någon av de andra vanligaste religiösa defintionerna.
Om man skulle tala om kosmos eller tomrum mellan stjärnor förstår jag inte riktigt varför man skulle använda sig av begreppet gud över huvudtaget. Dessutom är kosmos ett begrepp som ofta används i new age-kretsar och som i de fallen egentligen avser en slags högre medvetenhet - och i de fallen tror jag inte på det heller :)
Om man skulle tala om kosmos eller tomrum mellan stjärnor förstår jag inte riktigt varför man skulle använda sig av begreppet gud över huvudtaget. Dessutom är kosmos ett begrepp som ofta används i new age-kretsar och som i de fallen egentligen avser en slags högre medvetenhet - och i de fallen tror jag inte på det heller :)
Aliquando et insanire iucundum est
Knyttet skrev:Nu talade jag om gud som i bemärkelsen en högre makt, en skapande makt eller någon av de andra vanligaste religiösa defintionerna.
Om man skulle tala om kosmos eller tomrum mellan stjärnor förstår jag inte riktigt varför man skulle använda sig av begreppet gud över huvudtaget. Dessutom är kosmos ett begrepp som ofta används i new age-kretsar och som i de fallen egentligen avser en slags högre medvetenhet - och i de fallen tror jag inte på det heller :)
Är det en självklarhet att människan är den högsta skapande makten i kosmos? Hur bevisar det det? Ty om det inte finns någon högre makt måste människan vara den högsta. Hur lever hon upp till det epitetet?
Är människans medvetande det högsta i kosmos? Det är ju människan själv som skapat begreppet medvetenhet och fyllt det med sitt eget innehåll så det pasar ju bra atts e sig som störst bäst och vackrast, för det ingår i hennes självbild.
Det är väl sådan hybris som gjort att människan satt sig över naturen och skapat de globala problem vi ser idag.
Finns Gud behövs inga präster, ingen kyrka eller heliga böcker för att bevisa det. Allra minst det. De är snarare bevis på motsatsen. Detta att tron på Gud behöver konstgjorda stöttor.
Hilsen fra Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Återgå till "Religion och andlighet"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 36 och 0 gäster