Varför denna rädsla för att bli vuxen?

Moderator: Moderatorgruppen

Är du vuxen?

Ja, och stolt över det
3
50%
Ja, åldersmässigt kanske men inte i sinnet
3
50%
Nej, och kommer aldrig att bli det
0
Inga röster
 
Antal röster: 6

suchanother
Avstängd
Inlägg: 4109
Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
Ort: Göteborg

Inläggav suchanother » 02 okt 2009 14:32

Fan va löjligt Auk. Är du avundsjuk för att jag har akademiska examen? För att jag är finne? För att jag trots detta har skaffat mej kompetens som du saknar?

Användarvisningsbild
Knyttet
Inlägg: 87
Blev medlem: 01 okt 2009 10:03

Varför denna rädsla för att bli vuxen?

Inläggav Knyttet » 02 okt 2009 14:36

Jag får intrycket att detta beteende uppmuntras mycket i vårat samhälle.


Ja och jag kan tycka att detta är lite synd. Att det blivit "trend" att inte tänka på morgondagen kan ju inte bara ha negativa konsekvenser för den enskilde utan även för samhället i stort.

Jag är inte ny på forumet, har varit här sedan 2003, men jag instämmer i det du säger. Det här forumet har förfallit med åren. Hur som helst så tycker jag inte att just J R Auk brukar vara så oföskämd som han varit i denna tråd, blev faktiskt förvånad av att läsa hans hårda anklagelser mot dig.


Vet inte om jag skall ta det extra personligt då eller bara hoppas på att det var en tillfällighet  :)
Aliquando et insanire iucundum est

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 02 okt 2009 14:38

suchanother skrev:Fan va löjligt Auk. Är du avundsjuk för att jag har akademiska examen? För att jag är finne? För att jag trots detta har skaffat mej kompetens som du saknar?


Vad jag syftar på gick dig visst helt förbi. Jag ironiserade om ditt sätt mot alla som du kan misstänka bär kjol då och då. För att förtydliga vill säga.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Varför denna rädsla för att bli vuxen?

Inläggav Avantgardet » 02 okt 2009 14:48

"Tyst med er allihop, ni säger saker, och på ett sånt sätt att jag blir kränkt!". Den tvetydighet som citationstecknen orsakar här får ni ta som ni vill. Vad fan är det med den här konflikträdslan? Man vill göra anspråk men man vill inte stå för dem? Då har vi diskvalificerat praktiskt taget hela den svenska vuxna populationen i fråga om vuxenhet enligt det kriterium som ställts upp i denna tråd... inte helt ointressant. Gör man anspråk så måste man förvänta sig att någon kommer bli upprörd, och det är bara leva med det (och gör man det så gör man sig själv en stor tjänst). Det här med att man måste visa allt och alla hänsyn hela tiden (oavsett hur idiotiska grejer de säger så måste man visst "respektera" deras åsikt - vilket trams!), jag köper det helt enkelt inte. Borgerlig utpressning! Allt för att tysta ner, få folk att falla in i ledet.

Man kan förövrigt inte göra bruk av ett begrepp som vuxenhet och sen säga att man inte lägger in nån värdering alls i det - vad fan använder man då begreppet för (i opposition till "barn")? Precis som Auk påpekar. Man kan heller inte säga "neger" och sen mena att man alls inte fäster någon vikt vid folks hudfärg, då man just kännetecknat subjektet utifrån dennes hudfärg. Trams. Det man gör i det läget är att istället betrakta saker genom andra, mer relevanta begrepp. Är personen reko, eller en idiot, rak och ärlig eller lögnaktig och falsk? Vuxenhet är enbart borgerlig utpressning, och jag ser ingen som helst anledning till att anamma det på något plan överhuvudtaget. Huruvida man sen betraktar mig som "barnslig" eller blott "konstnärlig" gör sak samma, då de är snudd på synonyma. Själv betraktar jag mig som medmänniska, varken mer eller mindre.

Och vad gäller Auks gliring till Such: Aj! Bara sätta tand för tunga här Such.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
Knyttet
Inlägg: 87
Blev medlem: 01 okt 2009 10:03

Varför denna rädsla för att bli vuxen?

Inläggav Knyttet » 02 okt 2009 14:59

Jag håller inte med, naturligtvis, om att man inte kan diskutera orsaken till att människor tänker olika om ett begrepp utan att lägga en värdering.

Jag kan till exempel diskutera orsaker till att vissa ser tanken på nålar obehaglig medan andra associerar det med något positivt, utan att för den skull ha en åsikt kring om det är bra eller dåligt, rätt eller fel.

Sedan kan ju påpeka att om jag inte önskade en diskussion och höra andras åsikter hade jag inte gått med i ett forum över huvudtaget. Men det var just det, jag önskade en diskussion inte en konflikt med påhopp på min person.

Jag tycker inte man behöver respektera andras åsikter, men man kan respektera dem som människor. Inte speciellt trevligt samhälle, eller forum, annars.
Aliquando et insanire iucundum est

JimmyAberg
Inlägg: 932
Blev medlem: 05 aug 2008 01:56

Inläggav JimmyAberg » 02 okt 2009 15:02

Knyttet skrev:JimmyAberg:
Intressant! Vi kanske kan skylla även detta fenomen på curlingföräldrarna då  :wink: .
Nej, skämt åsido tyckte jag att det lät som en väldigt intressant teori och stämmer ju bra in vad gäller den ökade individualitet och det ökade motstånd gällande auktoriteter jag tycker att man läser mer och mer om idag.
Tja, två faktorer som människor ofta återkommer till är annars: 1. det postmoderna tillstånd vi befinner oss i, samt 2. (endast aktuellt i Sverige) "sossefieringen".

Tror det ligger något i båda två.

...

Så vad är min personliga åsikt utifrån min egen världsbild? Jo, tar avstamp i Wilbers integrala filosofi, och Wilber menar att vi kan dela in samhällets utveckling i tre stadier: förmodernism, modernism och postmodernism, och det som kännetecknar olika stadier är vad som upplevs vara auktoritärt.

Nu kommer ett ganska långt inlägg, du behöver inte svara på allt, men jag tänkte iaf ge uttryck av min syn på saken, som senare naturligtvis kan diskuteras.

Rent kortfattat så går förmodernism ut på att människor föds in i sociala hiearkier (kastsystemet i Indien. Olika samhällsklasser som: Bönder, Adel, Präster för oss i väst). I och med modernismen så sattes istället individen som auktoritet, eftersom man upplevde att "alla människor föds jämlika" osv. Därför är varje individ en egen auktoritet. I och med postmodernism, så började man dock ifrågsätta den moderna definitionen av individ, eftersom den ofta utgick ifrån en heterosexuell, välbärgad, vit, medelålders, man. Individen är alltså en s.k. social konstruktion, dvs. att egenskaper (som förknippas med auktoritet) inte är essentiellt/univsersiellt givna (så som: vit, man, osv) utan att idealen är relativa till kulturers världsbild, seder osv, man tyckte alltså att vissa grupper blev marginaliserade.

Men, i denna process har något gått förlorat. Vi har inte längre någon gemensam univsersiell referenspunkt (postmodernister menar dock att vi aldrig haft detta, utan att vi alltid våran entro/eurocentrism som universialism).

Det som händer är att begreppet "auktoritet" helt urholkas, eftersom vi inte kan komma överrens om vilka egenskaper som ska anses ideella. Till detta har olika tänkare olika typer av "lösningar", dock tycker jag att de flesta lösningar faller platt.


Den lösningen som jag som integral sympatisör ser, är att vi behöver erkänna hiearkiernas relevans (detta är något endast förmodernism gör). Dock måste vi erkänna att hierarkier inte är något vi föds in i (som modernism och postmodernism erkänner, men inte förmodernism). Problemet med modernism och tanken på människan som en självständig individ, är att man har en naiv syn på människans utveckling, dvs. man blandar ihop vad som är vårat ideal, med hur människor i olika stadier i livet faktiskt har kapacitet att ta ansvar för.

Alla sociala institutioner syftar till att upprätthålla och legitimera samhällets hierarkier, men just nu befinner vi oss i en övergångsfas, från entocentrism till en mer universialistisk pluralism. Postmodernism försöker alltså vara en progressiv samhällskraft, men verkar samtidigt regressivt, eftersom den skapar utrymme för fullständigt godtyckliga hiearkier och auktoriteter - därav - "jag gör som jag vill" attityden. Vi har alltså en modern uppfattning kring "jaget" som något självständigt, samtidigt som vi uttnyttjar den förvirring som det postmoderna tillståndet utgör.


Wilbers lösning på problemet, är att göra kopplingen att individers utveckling speglas i samhällets utveckling (och vice versa). Lagarna är skrivna utifrån antagandet att människor (utifrån den period då de anses myndiga) är helt självständiga, rationella, varelser som fattar beslut i ett rationellt vakuum, då världen är en mekanistisk maskin vars spelregler ska utnyttjas till maximalt rationell egennytta (lite av en överdrift, men jag tror du fattar poängen). Genom att utvecklingspsykologer systematisk studerat vad människor vill, och hur de upplever sin värld, så får vi en bild av vad det är vi försöker eftersträva.

Skulle kunna skriva mer om detta, men detta räcker för nu (skrivit alldeles för mycket).
forgiveness to guilt, acceptance to rejection, love to hate, listening to talking, allowance to resistance, peace to disharmony

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Varför denna rädsla för att bli vuxen?

Inläggav J R Auk » 02 okt 2009 15:14

Knyttet skrev:Vet inte om jag skall ta det extra personligt då eller bara hoppas på att det var en tillfällighet  :)


Ta det personligt, men inte mot dig som person, utan mot dig som de idéer du omfattar.

Jag kan förklara vad min irritation kommer ifrån så du slipper undra.

Jag läste som jag påpekade din inlaga i debatten om "hasch" innan. Och det jag slogs av var att du presenterar dig som någon som har en mer moderat framtoning i avseende bedömningen av skadeverkningar och nytta. Du presenterar dig alltså som någon som kan agera strömdelare i de två extremerna och se klart där andra misslyckas. Jag är medveten om att du påpekade att det är en "man", och inte ville peka finger på någon i tråden, som håller de extrema attityderna.

Men problemet blir att i slutändan så regriderar du till ett ensidigt och dåligt understött perspektiv ändå, och det förvandlar dina utsagor om din ställning till ren retorik. För; "men att det inte kan legaliseras då de flesta inte kan hantera det på ett bra sätt", kan inte understödjas av att du "Har sett för många vänner "försvinna" på grund av det". Hur skall vi ens förstå detta med "försvinna"?

Jag brukar mycket cannabis, alltså hasch och marijuana. Och jag drar mig undan många människor eftersom jag inte orkar med deras okritiska hållning. Diskussionerna som förs har för mig blivit ointressanta. Nu menar du kanske inte med "försvinna" det som jag här påpekar. Utan något annat, något som har att göra med din värdering av vad ett liv innebär.

Kontentan hur som helst är att trots att det inte går att uppvisa några särskilda skäl för varför just cannabis, hasch, skall vara förbjudet så stödjer du förbudet (och med det kan vi anta att du menar att vi andra skall rätta oss efter ditt och andras utlåtande i förbudet) och tar dig rätten att förtrycka andras val.

Det relatera så klart till det här med att vara vuxen, eftersom det "fria val" som du lyfte fram enbart blir tillgängligt med konsekvenser som separerar en från gemenskapen, vilket populärkultur, modesnobbism och dylikt också gör.

Fenomenet varför vi inte vill kalla oss vuxna kan alltså även ses ur just ett sådant perspektiv. -Jag vill vara vuxen men får det icke.

Jag vill göra val men får det inte. Jag vill vårda men kan det inte.

Det första påståendet har att göra med maktcentraliseringen av normer, det andra påståendet med maktcentraliseringen av naturen, eller resurser. (Och visst jag drar det mot dess extrem för att lyfta fram poängen, "får inte" kan inte tas som absolut utan måste ses relativt).
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

JimmyAberg
Inlägg: 932
Blev medlem: 05 aug 2008 01:56

Inläggav JimmyAberg » 02 okt 2009 15:14

Knyttet skrev:För det första så ger det mig personligen en känsla av att man utvecklas framåt när man passerar genom livets olika skeden, och är som en markering att jag inte är nu som jag var då. Helt personlig känsla, som sagt var, och inget som säger att man inte kan utvecklas utan att ha etiketter på de olika skedena.
Jag håller med dig. Det finns andra som håller med dig.

Utvecklingspsykologer som Jean Piaget, Lawrence Kohlberg, osv. Piaget är redan accepterad och finns med i grundböcker i psykologi. Piaget beskriver barns kognitiva utveckling genom ett antal utvecklingssteg, och detta är något som är helt accetperat - just eftersom det endast handlar om "barn". Skulle det däremot även handla om vuxnas forstatta utveckling så skulle detta mötas med enormt motstånd, eftersom vi sedan modernism definierar människor som rationella, självständiga individer - och lägger vi fram en teori att vissa vuxna kan ha bättre omdömme än andra (och jag pratar inte om att vara "expert") så är detta inte okej. Och här ligger mycket av problemet.

Här är wikipedialänkar till Piaget och Kohlberg:
http://en.wikipedia.org/wiki/Theory_of_ ... evelopment
http://sv.wikipedia.org/wiki/Lawrence_Kohlberg

I mitt yrke kan jag också se barn och ungdomars behov av trygga vuxna i deras omgivning och för dem är definitionen viktig, och avskiljandet mellan dem och oss är också viktig. Har svårigheter att formulera detta på ett sätt som inte kan missuppfattas, men att vara ung kan vara en otrygg tid och det kan vara svårt att känna tillit till och kunna guidas av människor som inte öppet vågar säga att de "gått ett steg längre" och nu är vuxna. Därmed inte sagt att vuxna är bättre än unga, vilket jag hoppas du förstår.
Håller helt och fullt med dig i din uppfattning. Doch har jag inte din praktiska erfarenhet att luta mig tillbaka på. Jag själv har dock inte problem med att formulera detta för mig själv, men det är, precis som du säger, något otroligt kontroversiellt att göra anspråk utvecklingspsykologi.

Edit: Och trotts att idéer om utvecklingsstadier/etc skulle vara allmänt accepterat, så skulle människor fortfarande behöva legitimera dem i praktiska fall. Det kommer alltid vara svårt att agera föredömme för andra.

Tycker inte heller att man skall hymla men man kan försöka att inte bedöma en hel person efter en kort text på ett forum eller skapa sg förutfattade meningar, samt att man kan uttrycka sig på trevligare sätt.
Japp.
forgiveness to guilt, acceptance to rejection, love to hate, listening to talking, allowance to resistance, peace to disharmony

JimmyAberg
Inlägg: 932
Blev medlem: 05 aug 2008 01:56

Inläggav JimmyAberg » 02 okt 2009 15:16

Knyttet skrev:Vet inte om jag skall ta det extra personligt då eller bara hoppas på att det var en tillfällighet  :)
Jag ser det mest som en tillfällighet. Men samtidgit tror jag detta är något laddat hon Auk, dock brukar han inte reagera sådär (mot nya användare) vad jag kan komma ihåg.

Dock verkar du ha sagt något (enligt honom oklokt) i någon annan tråd som sagt :)

Hur som helst: min poäng var inte att haka upp mig på just honom, utan att jag ville bekräfta ditt intryck kring påhoppen som finns på forumet, eftersom jag själv är så trött på dem. Jag tycker personligen att det är skönt att det kommer in lite friska fläktar och vill inte att folk blir avskräkta (vilket tyvärr hänt förut).
forgiveness to guilt, acceptance to rejection, love to hate, listening to talking, allowance to resistance, peace to disharmony

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 02 okt 2009 15:19

Avantgardet skrev:Vad fan är det med den här konflikträdslan? Man vill göra anspråk men man vill inte stå för dem?


Det är därför vi ursäktar ;)
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
Knyttet
Inlägg: 87
Blev medlem: 01 okt 2009 10:03

Inläggav Knyttet » 02 okt 2009 15:20

Jag tyckte det var väldigt intressant att läsa dina tankar, framför allt när jag inte är så insatt i alla dessa filosofiska strömningar. Tyvärr hinner jag inte svara så omfattande då jag är i begrepp att lämna datorn inom kort.

Problemet med modernism och tanken på människan som en självständig individ, är att man har en naiv syn på människans utveckling, dvs. man blandar ihop vad som är vårat ideal, med hur människor i olika stadier i livet faktiskt har kapacitet att ta ansvar för.

Alla sociala institutioner syftar till att upprätthålla och legitimera samhällets hierarkier, men just nu befinner vi oss i en övergångsfas, från entocentrism till en mer universialistisk pluralism. Postmodernism försöker alltså vara en progressiv samhällskraft, men verkar samtidigt regressivt, eftersom den skapar utrymme för fullständigt godtyckliga hiearkier och auktoriteter - därav - "jag gör som jag vill" attityden. Vi har alltså en modern uppfattning kring "jaget" som något självständigt, samtidigt som vi uttnyttjar den förvirring som det postmoderna tillståndet utgör.

Wilbers lösning på problemet, är att göra kopplingen att individers utveckling speglas i samhällets utveckling (och vice versa). Lagarna är skrivna utifrån antagandet att människor (utifrån den period då de anses myndiga) är helt självständiga, rationella, varelser som fattar beslut i ett rationellt vakuum, då världen är en mekanistisk maskin vars spelregler ska utnyttjas till maximalt rationell egennytta (lite av en överdrift, men jag tror du fattar poängen). Genom att utvecklingspsykologer systematisk studerat vad människor vill, och hur de upplever sin värld, så får vi en bild av vad det är vi försöker eftersträva.


Håller med dig här. Tycker i stort att diskussioner som handlar om människor, frihet, ansvar osv. är väldigt svåra eftersom det finns ett enormt gap mellan vår idealbild av människan och dennes förmåga och hur människor faktiskt i realiteten är. Tycker själv att det är enormt svårt att hitta en balans mellan att vara realist och inte "svika mina ideal".

Dessutom tror jag att denna ideala bilden av människan gör en hel del skada också genom att det blir ganska mycket för individen att leva upp till, och ta ansvar för, samtidigt som människor blir besvikna på varandra i olika sammanhang då grunden till deras handlingsplaner och förväntningar inte baseras på verkligheten.

Inte grundligt genomtänkt svar, men får duga tills vidare  :)
Aliquando et insanire iucundum est

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 02 okt 2009 15:25

JimmyAberg skrev:
Knyttet skrev:Vet inte om jag skall ta det extra personligt då eller bara hoppas på att det var en tillfällighet  :)
Jag ser det mest som en tillfällighet. Men samtidgit tror jag detta är något laddat hon Auk, dock brukar han inte reagera sådär (mot nya användare) vad jag kan komma ihåg.


Det har du helt rätt i Jimmy, dels för att jag är en av dem som skyr "vuxen" som begrepp som pesten för att det tas i sitt innehåll som en negation av "barn". Så som begreppet har förbytts har det enligt mig helt förlorat sin anknytning till det som begreppet ursprungligen användes för att beteckna. Vuxenheten måste upprätta sig självt.

Det kan inte vara någon antinomi mellan "är barn" och "är vuxen". (För att bruka det här begreppet jag läser om på annat håll och införliva det i min begreppsapparat)

Sen måste jag säga att det vi gör mot våra barn, våra yngsta medlemmar av gemenskapen (hålla vart äääääär du, gemenskap?) samhälle, är i mina ögon perverst. Vi perverterar mänskligheten genom vår attityd mot barn.

Barn skall få vara barn säger vi och upprättar en ofrånkomlig distans till dem som enbart vill se till oss för att forma sig själva i enlighet med den praktik de kan se hos oss och den erkänsla "leken" härmandet ger dem.

Istället för att barn skall få vara barn bör vi säga barn skall få vara vuxna.

Och genom det negativa begreppet vuxen, måste vi också säga, vuxna måste få vara barn.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Varför denna rädsla för att bli vuxen?

Inläggav J R Auk » 02 okt 2009 15:27

Behöver jag tillägga att bebisspråk är en skymf och att det enbart har att göra med den svaga identitet som har upprättats hos brukaren. Fan att inte ens kunna närma sig ett barn vuxet, alltså vuxet situationen? Vad handlar det om? Varför behövs ursäkten? Eller var vi bara där för att som med djuren fröjdas åt att de väljer vår närhet, som om det vore en vän vi fick när maten i fickan lockar med sin doft.  :lol:
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

JimmyAberg
Inlägg: 932
Blev medlem: 05 aug 2008 01:56

Inläggav JimmyAberg » 02 okt 2009 15:29

Avantgardet skrev:"Tyst med er allihop, ni säger saker, och på ett sånt sätt att jag blir kränkt!". Den tvetydighet som citationstecknen orsakar här får ni ta som ni vill. Vad fan är det med den här konflikträdslan? Man vill göra anspråk men man vill inte stå för dem?
Poängen är att det finns olika sätt att förhålla sig till en konflikt. Självmordsbombare räds inte för att konflikter, trots att det kostar både deras egna och andras liv. Jag själv känner dock inte att jag har lust att ta konflikten till självmordsbombarens nivå, och tycker du att detta är ett tecken på "konflikträdsla" så antar jag att jag utifrån din definition kan erkänna att jag är konflikträdd.

Dock skulle jag personligen inte säga att det handlar om "rädsla", för mig upplever jag det istället att konflikten tar avstamp ifrån en person som blivit kränkt och inte lyckas ha ett sunt emotionellt förhållningsätt till sitationen - detta är dock absolut inget jag fördömmer, tvärtom är jag mycket förståense oavsett om det handlar om självmordsbombare, elever som skjuter ner skolkamrater, eller småbarn som sitter i barnvagn och känner sig kränkta av att mamma inte köper godis åt dem i affären.

Att argumentera med ett barn på barnets nivå i en godisaffär, eller argumentear med en religiös fundamentalist kring någon av hans orubbliga trosföreställningar ser jag endast som ett slöseri på tid och andra resurser, varken mer eller mindre.
forgiveness to guilt, acceptance to rejection, love to hate, listening to talking, allowance to resistance, peace to disharmony

Användarvisningsbild
Knyttet
Inlägg: 87
Blev medlem: 01 okt 2009 10:03

Inläggav Knyttet » 02 okt 2009 15:33

J R Auk: För det första antar du väldigt mycket, när du istället hade kunnat fråga exakt vad jag menade om du tyckte att något var oklart.

DU uppfattar det som att jag presenterar mig som att jag skulle kunna agera strömdelar - det är inget jag hävdar. Jag uttryckte en åsikt, min åsikt, om att det är synd att det sällan blir en konstruktiv diskussion i ämnet då man sällan vill ens ta "andra sidans" åsikter i beaktande.
Denna åsikt baserade jag dels på de inlägg jag såg dels otala försök till diskussioner jag varit del av i mitt privatliv. Det fanns över huvudtaget ingen, eller några, specifika i just denna tråd jag hade i åtanke när jag skrev inlägget.

Att min åsikt att det inte bör legaliseras inte enbart kan understödjas av mina och mina vänners erfarenheter är väl självklart och hade du önskat veta vad jag baserade detta på hade du som sagt var kunnat fråga om mer vetenskapliga grunder. Om du undrade över begreppet "försvinna" så fråga - jag avsåg inte att de drog sig tillbaka.

Så du anser att jag förtrycker ditt val för att jag inte tycker det skall legaliseras? Det får stå för dig. Mina vänner som brukar cannabis känner sig inte förtryckta av mig i alla fall.

Du har uppenbarligen gjort dig din bild av mig, och härmed har jag en bild även av dig. Tror vi kan lämna det vid det.
Aliquando et insanire iucundum est


Återgå till "Psykologi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 9 och 0 gäster