Varför denna rädsla för att bli vuxen?

[J R Auk]

Såg att Fry redan gjort en sådan distinktion men i andra termer.

Knyttet, ja det kan nog vara litet av ett problem när man ger sig in i diskussion med oss som läst en del filosofi, fokuset är mycket semantiskt, och det existerar alltid en normativ sfär av hur vi skall tala om ett ämne och inte bara ämnet i sig.

[Knyttet]

J R Auk:

Jag håller med om indelningen av normer i stort, men om man tittar på den andra gruppen av normer så kan jag instämma att många av dem behöver brytas, än fler ifrågasättas och diskuteras.. men det finns vissa normer som jag ju i all hast och i brist på bättre ord kan kalla funktionella normer. Med detta menar jag normer som finns i ett visst sammanhang för att få saker att fungera. En del av dem kan naturligtvis ifrågasättas de med men en del anser jag behövs.

För att förklara vad jag menar använder jag mig av ett snabbt påtänkt exempel, som kanske inte är det bästa men i alla fall... normen att man inte kletar sina använda tuggummin lite överallt finns ju för att det skulle bli ganska otrevligt om alla gjorde detta. Ett trivialt exempel med bara för att förtydliga vad jag menade med den typen av normer.

Sedan finns det ju otroligt mycket normer vad gäller beteende, klädkoder etc. som jag också anser faktiskt är en nödvändighet att försöka få bort.

[Knyttet]

Knyttet, ja det kan nog vara litet av ett problem när man ger sig in i diskussion med oss som läst en del filosofi, fokuset är mycket semantiskt, och det existerar alltid en normativ sfär av hur vi skall tala om ett ämne och inte bara ämnet i sig.

Jobbigt då jag har så svårt att anpassa mig efter normer då  :wink: . Det är onekligen lite svårt att vänja sig vid detta då jag inte är filosofiskt skolad utan mer psykologiskt och sociologiskt. Men... det kanske kommer... eller så får alla vänja sig vid sidospår, missuppfattningar och begreppskonflikter  :)

[JimmyAberg]

Låter intressant och kan inte säga att det ligger något i det eller säga att det är fel utan att du förklarar lite närmare. Eftersom jag inte är helt familjär med begreppen eller vad du syftar till i just detta så beskriv gärna närmare vad det är jag i så fall borttränger.

Och jag tar det inte som en anklagelse  :) är alltid intressant att höra andras tolkningar av ens beteende och så kan jag när du förklarat lite närmare istället avgöra om jag håller med eller ej... För har en känsla av att jag när jag skriver framstår väldigt annorlunda mot vad jag gör irl  :)

Alltså, om vi börjar med detta. Håller du med i beskrivningen av regression och det Avantgardet gör? Om fallet är sådant, så är detta ett första steg.

Sen, är min poäng detta: finns det något alternativ till psykologiska försvarsmekanismer? Jag är för dåligt insatt i Freuds psykoterapi för att kunna avgöra detta. Detta inlägg bygger därför, på spekulation, Som jag förstår det, så handlar Freuds teori att försvarsmekanismer aldrig försvinner, utan att de bara blir mer "sofistikerade" (i brist på bättre ord), och med sofistikerade så menar jag "mogna" med att kunna interagera med omvrälden, motsatsen till sofistiskerade försvarsmekanismer är att vi blir mer sofistikerade i att legitimera våran egna, helt separata, världsbild, vilket i slutändan leder till total paranoina. För den paranoida/psykotiska människan så finns extremt sofistikerade försvarsmekanismer att ALLA verkar vara emot våran egna världsbild, och därför kan vi inte längre interagera med omvärlden.

Vi har alltså alltid försvarsmekanismer, skillnaden är bara hur "tvångsmässiga" och "omedvetna" dessa är, dvs hur stor del av personens psyke de upptar. För den paraonide så är hela personens världsbild en uppsättning av tvångsmässiga försvarsmekanismer, och personen har då förträngt väldigt stora delar av sig själv.


Förtränging bottnar i att vi förtränger delar av vårat 1:a personsperspektiv  (dvs. ego) och projicerar dessa som ett 2:a personsperspektiv ("den andra"), eller ännu längre, 3:e personsperspektiv  ("id", dvs "it") då egenskapen inte längre tillåts vara mänsklig (inte ens som dåliga egenskaper hos andra).

...

Vart kommer du in i detta? Jo, vissa viljor som du anser vara barnsliga, har du förträngt, dvs du har förpassat dem från ett 1:a personsperspektiv till ett 2:a personsperspektiv - dvs. vad du som "barn" en gång kände, är något du inte längre kan identifiera dig med hos dig självt (som 1:a person) utan det existerar endast hos "andra", dvs. "barn".

Men för att ö.h.t. känna till, och ö.h.t. kunna relatera till dessa känslor/viljor, som du kallar "barnsliga" så måste du, någon gång, haft en 1:a persons upplevelse av dem - annars kan du inte relatera till dem alls. Problemet är att du inte längre vill känna dig vid dem, de tillåts inte längre existera i din 1:a person (ditt ego) utan existerar endast hos "andra" dvs ditt 2:a personsperspektiv.

...

Kan du identifiera dig helt med 1:a personsperspektivet, så har du aldrig känslan av att behöva "anklaga andra" för att "inte våga vara vuxna", eftersom denna anklagelse egentligen bottnar i att du själv " inte våga vara 'barn' ", och som projiceras vidare som ett 2:a personsperspektiv.


Alltså, jag menar att du kanske gör detta, i en väldigt, väldigt, mild form, men samtidigt upplevs detta som anklagande för andra människor, som väldigt tydligt identifierar sig, dvs. har ett 1:a personsperspektiv på den "barnslighet" du har fört fram.


Alltså, återigen, detta är inget jag anklagar dig för, utan jag försöker bara vara budbäraren som tolkar bara varför andra anklagar dig (alltså att jag försöker att inte anklaga - hurvida jag lyckas eller inte är ju upp till dig att avgöra).


...

Exakt, vad, du borttränger är svårt för mig att svara på. Jag antar att vi för att kunna ta reda på detta, behöver göra någon form av "fri association" ( http://en.wikipedia.org/wiki/Free_assoc ... psychology) ).

Ett sätt att närma sig det är detta: Vad anser du vara "barnsligt?", och "varför?".

[Fry]

Att det skulle vara perverterat att vara vuxen får stå för dig. Det är ingen åsikt jag kan instämma i. Mitt senaste lilla inlägg var dock mer tankar jag fick när jag läste avstickarna om social anpassning och inget jag egentligen hade för avsikt att koppla samman med begreppet vuxen.

Det sa jag väl inte? Min poäng var att många av de normer som man måste lära sig i omställningen från "barn" till "vuxen" är perverterade, alltså ett slags abnormalitet, som är kulturellt bundet snarare än "naturligt". Sen finns det givetvis mycket annat som ryms i ordet vuxen som inte alls har med perversioner att göra, men jag fokuserade ju inte på dessa. Så att göra anspråk om hur det är att "vara vuxen", i sin helhet, var inte min intention.

Sen tycker jag mig skönja en subjektivism här, att det jag säger skulle vara blott åsikter. Men jag tycker inte bara till här, utan talar, visserligen kortfattat och i generella termer, om att vissa sakförhållanden föreligger.

Kan inte riktigt hålla med om att instinkter och "sociala regler" i djurvärlden är samma sak, tycker det skiljer sig lite åt, men det beror ju en del på vilken djurart man avser. Dock är jag ingen biolog så kan inte ge mig in för mycket i ämnet. var mer en reflektion från min sida.

Jag försökte ju göra en distinktion mellan "sociala regler" och "naturliga instinkter", där djur i mycket högre grad ägnar sig åt det senare, och människan det förra, men till sist och syvende är det ju mer eller mindre godtyckligt vad man lägger in i begreppen. Men vi måste nog ändå tala om det i generella termer här, både vad gäller begreppen och djurarterna, annars kan det bli en alltför utdragen diskussion.

Visst finns många normer idag till för att upprätthålla det ekonomiska systemet, men långt innan man hade ekonomiska systemet som idag så fanns ju normer och tror man gör det lite lätt för sig om man hävdar att normer finns till av en enda anledning.

Det finns ju oändligt många normer och jag tycker inte att det går att nämna några få som man inte tycker är bra som exempel på att alla normer skulle vara dåliga. Jag anser att det finns bra normer och jag tycker att det finns väldigt många dåliga, och avsett vad vi gör kommer vi aldrig komma ifrån att de finns.

Ja, du har rätt, visst finns det normer som inte är kopplade till det ekonomiska systemet, och visst finns det normer som jag finner mer rimliga än andra. De måste, kort sagt, bedömas var för sig. Ursäkta om det var oklart i mitt inlägg.

För att ta de exempel du nämnde:
Jag anser i stort inte att konkurrens är något bra, men det kan vara bra att lära sig att kämpa för att nå sina mål men inte på andras bekostnad. På vilket sätt anser du att man lär barn konkurrens? Jag menar alltså inte att du skulle ha fel, utan är bara nyfiken på exempel.

Exempelvis så föder ju betygssystemet konkurrens. Avantgardet länkade för inte så länge sen till en intressant video som relaterar till detta:

http://video.google.com/videoplay?docid ... s+kellner#

Sen kan du läsa tråden också om du vill:
http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... php?t=6583

Att barn bara skall vara tysta och att lärarna pratar tillhör ju mer det gamla skolsystemet, även många lärare gör som de vill. Idag uppmuntrar man diskussioner och att eleverna skall vara mer aktiva - mer variationer mellan skolor. Jag tycker det är bra att man går mot ett nytt skolsystem där undervisning mer anpassas efter eleverna.

Är inte speciellt insatt i hur skolan bedrivs idag, men om man uppmuntrar mer till diskussioner idag så tycker jag det är en positiv utveckling. Men frågan är om inte också rollerna lärare-elev behöver upplösas.

Jag är emot betyg så anser inte att prestationer skall betygsättas. Sedan vet jag inte riktigt hur jag gett dig uppfattningen om att jag skulle tycka att skolsystemet är något välfungerande och perfekt?
Problemet med att skapa ett bra skolsystem är ju dock att alla elever är väldigt olika, med olika behov, och ett system som skulle vara perfekt för ett barn skulle inte alls vara bra för ett annat.

Den uppfattningen har jag inte fått, men du talar ju om att normer "underlättar samvaron" och det var endast det jag kritiserade. Min erfarenhet är nämligen tvärtom, att avsaknaden av normer underlättar samvaron. Alkohol har ju till exempel den effekten på folk, att normer åsidosätts, och det är ju just i ruset som vi är som mest sociala. Det underlättar samvaron.

På vilket sätt är det just den ekonomiska ordningen som kräver att skall följa dessa mönster? Åter igen, inte för att ifrågasätta utan för att få mer förståelse för vad du menar.

Kapitalismen förespråkar till exempel konkurrens - konkurrensen är i det närmaste kapitalismens självaste möjlighetsvillkor - och det ger givetvis upphov till vissa handlingsmönster, som jag finner problematiska.

[Knyttet]

Oki, nu är jag med på vad du menar... men är inte helt säker på att jag instämmer vad gäller allt, och det kan bero på att jag inte är freudian och inte är helt förtjust i hans begrepp.

Ha en tendens att vara lite trött i slutet av arbetsdagen så kommenterar bara lite snabbt den del av analysen som berörde mig (väldigt självcentrerat av mig  :) ).
Jag kan nog inte riktigt hålla med, men Freud hade sugit på sin pipa och sagt att det kan jag inte uttala mig om för försvaren är omedvetna, eftersom jag faktiskt är vad många andra kanske skulle kalla barnslig. Och jag stör mig inte på att andra inte vågar vara vuxna, utan på att de inte vågar rucka på normerna genom att kalla sig för vuxna men vara det på sitt sätt.

Sedan är det ju såklart väldigt svårt att själv avgöra om man är barnslig, eller kanske bara fånig, eller om man bara tror att man är det. Brukar sällan fundera så mycket på det utan bara vara.
Jag sköter mitt jobb, betalar mina räkningar, går och lägger mig i tid för att inte vara trött dagen efter och tycker inte om att bli speciellt full eftersom jag blir så satans bakis nu för tiden... men jag tycker också om att sjunga för mig själv när jag går på stan, leka på alla möjliga sätt, balansera matkorgen i luften när jag skall handla, undvika att städa och har en tendens att börja gråta offentligt om jag tänker på något sorgligt. Med andra ord så har man lite av varje i sig, och jag har inga problem med att vara barnslig vad gäller den, vad jag tycker, positiva aspekten av ordet (även om en del negativa aspekter hänger med på köpet).

Jag lever inte direkt et helt vanligt Svensson-liv och min mamma kallar mig snällt nog bohem, vilket känns bättre än att bli kallad skum och konstig som även det är etiketter som tilldelats mig.

Hur ser jag då alltså på "barnslighet"? Jo, för mig finns det bra och dåliga egenskaper i det ordet. Det bra kan vara att ha barnasinnet kvar, våga vara normöverskridande och spontan, bejaka sina lustar och vara nyfiken på livet för att nämna några saker. Bland det negativa finns det jag nämnt någon gång tidigare, att inte kunna se konsekvenser av sitt handlande, inte våga ta ansvar för sitt eget beteende, bristande framförhållning, egoism.

Hur jag sedan uppfattas här i forumet av andra och vad de tror om mig så gäller samma sak som i det vanliga livet; Det är trevligt om folk tycker om en, men jag bryr mig inte så mycket om ifall så inte är fallet. Jag ändrar mig inte för att andra vill att jag skall göra det, utan bara om jag anser mig överbevisad, och även om jag hade velat ändra mig hade det nog inte gått så bra för har aldrig varit så bra på att anpassa mig och göra vad andra säger åt mig  :) .

Vet inte om detta inlägg sade varken bu eller bä... men nu skall jag gå hem  :)

[Knyttet]

Fry:

Skulle just gå hem, men tänkte ändå besvara ditt inlägg lite snabbt... så kan hända att det inte blir helt genomtänkt... som ofta.

Det sa jag väl inte? Min poäng var att många av de normer som man måste lära sig i omställningen från "barn" till "vuxen" är perverterade, alltså ett slags abnormalitet, som är kulturellt bundet snarare än "naturligt". Sen finns det givetvis mycket annat som ryms i ordet vuxen som inte alls har med perversioner att göra, men jag fokuserade ju inte på dessa. Så att göra anspråk om hur det är att "vara vuxen", i sin helhet, var inte min intention.

Ok, då missuppfattade jag vad du skrev.. och då håller jag också med i det du säger. Visst är många normer vi lär oss "onaturliga".

Vad gäller betygssystemet så håller jag med även vad gäller konkurrens, men tycker det finns positiv och negativ typ av konkurrens (fast det finns kanske ett bättre ord är konkurrens vad gäller den positiva aspekt jag syftar till).

I dagens skolsystem så säger man att lärarna inte längre är till för att lära eleverna saker, utan de är till för att lära eleverna att själva lära sig saker. Kan låta flummigt men andemeningen med det är god och ett steg i rätt riktning.

Alkoholens normbefriande effekt kan ju även ha negativa aspekter dock, då misshandel och våldtäkter är vanligare då. Men till en viss gräns anser jag att det är bra med så lite normer som möjligt.

Jo, det kapitalistiska samhället innebär mycket negativt på många plan - det kan jag hålla med om.

Blev väldigt kort detta, men sammanfattningvis håller jag med om mycket av det du skrev, men inte om allt  :)

[Pho-ku]

Äh, väx till er!

[JimmyAberg]

Det viktiga i den distinktion som jag söker göra när vi bygger en vuxenhet, och definierar "vuxen", är alltså att vi gör detta positivt. Med positivt menar jag att vi gör det som något vi upprättar i sig självt och inte i motsats (negativt) till något annat.

Här är något viktigt. Det är därför jag tycker att ett utvecklingspsykologiskt perspektiv är viktigt, eftersom man då ser relevansen i alla stadier, snarare än att dömma ut något. Å andra sidan så verkar det motsatta också vara sant - dvs. att utvecklingspsykologi kan vändas emot människor (ett problem som Wilber, tyvärr gör sig skyldig till). Utvecklingspsykologi blir ett dubbeleggat svärd.

Positiv (och humanistisk och transpersonell) psykolgi tar avstamp ur en postitiv människosyn, vilket ofta är bra - problemet är att man undviker de mörkare sidorna av människan.

Psykoanalysen däremot (Freud) har en negativ människosyn där man fokuserar på försvarsmekanismer och borttränging, vilket även har sin plats.

Kanske är det något allmänt för psykologi, att det är ett dubbeleggat svärd, som kan göra mycket skada då om man stirrar sig blind på en viss skola.

[JimmyAberg]

Sedan finns det ju otroligt mycket normer vad gäller beteende, klädkoder etc. som jag också anser faktiskt är en nödvändighet att försöka få bort.

Jag håller inte med här, men det beror naturligtvis på sammanhanget. Inom en subkultur så är klädkoder ett sätt att visa uppskattning för kulturen, ett sätt att skapa mening och sammanhållning, som inte behöver vara dåligt.

Att förbjuda klädkoder på en BDSM klubb vore t.ex. konstigt.

Det handlar mycket om att förstå den historiska kontexten för hur en institution växt fram, och de som upprätthåller institutionen har naturligtvis ett visst ansvar att legitimera normen på ett autentiskt sätt.

[JimmyAberg]

Är inte speciellt insatt i hur skolan bedrivs idag, men om man uppmuntrar mer till diskussioner idag så tycker jag det är en positiv utveckling. Men frågan är om inte också rollerna lärare-elev behöver upplösas.

Håller inte med ang att rollerna lärare-elev behöver upplösas, eftersom detta skulle innebära godtycklighet. Jag tycker snarare att det handlar om att lära sig kunna inta båda roller, ett växelspel mellan tala och lyssna. Det handlar om att hitta ett naturligt flöde där rollerna avbyter varandra, istället för "rigida, essentiella, kategorier" dvs att man "är" sin yrkesroll.

Alla sociala situationer skapar någon from av dynamik och det handlar om att hålla möten dynamiska och inte att helt motsätta sig alla former av auktoritet. Statiska, essentiella roller ska vi dock inte ha.

Edit: Ville förtydliga i att jag bara syftade på lärare-elev rollerna.

[JimmyAberg]

Och jag stör mig inte på att andra inte vågar vara vuxna, utan på att de inte vågar rucka på normerna genom att kalla sig för vuxna men vara det på sitt sätt.

Jag håller med. Jag vill förtydliga mig: jag såg aldrig dig som förtryckande av barnslighet (repression), men då jag upplevde att andra gjorde detta, så accepterade jag detta som en "roll" du tog i denna diskussion, eftersom du ändå relativt sett, i detta sällskap, och för detta sällskap, framstod som en försvarade för vad dina kritiker målade upp. Jag använde bara situationen för att illustrera mina tankar, och jag håller med att det kanske inte var så schysst av mig

Så jag antar egentligen, ingenting om dig.

Ang Freud:
Själv så upplever jag att det ligger ganska mycket i det Freud säger. Men jag tycker Freud var för negativ & cynsik, jag gillar själv Jung mycket mer än Freud, men samtidigt betyder inte detta att hans idéer är värdelösa - tvärtom. Dock är hans teorier väldigt svåra att tillämpa, eftersom det kräver vissa väldigt intrikata förhållanden, dvs. att patienten känner väldigt förtroende för psykologen, men att inte ens detta är en garanti för att psykoterapin fungerar. Men detta betyder inte att han hade "fel" i sina teorier (även fast han kanske drog saker lite väl långt ibland, och som sagt hade en väldigt negativ människosyn som jag inte alls delar).

Hur ser jag då alltså på "barnslighet"? Jo, för mig finns det bra och dåliga egenskaper i det ordet. Det bra kan vara att ha barnasinnet kvar, våga vara normöverskridande och spontan, bejaka sina lustar och vara nyfiken på livet för att nämna några saker. Bland det negativa finns det jag nämnt någon gång tidigare, att inte kunna se konsekvenser av sitt handlande, inte våga ta ansvar för sitt eget beteende, bristande framförhållning, egoism.

Låter väldigt sunt tycker jag.

[Fry]

Är inte speciellt insatt i hur skolan bedrivs idag, men om man uppmuntrar mer till diskussioner idag så tycker jag det är en positiv utveckling. Men frågan är om inte också rollerna lärare-elev behöver upplösas.

Håller inte med ang att rollerna lärare-elev behöver upplösas, eftersom detta skulle innebära godtycklighet. Jag tycker snarare att det handlar om att lära sig kunna inta båda roller, ett växelspel mellan tala och lyssna. Det handlar om att hitta ett naturligt flöde där rollerna avbyter varandra, istället för "rigida, essentiella, kategorier" dvs att man "är" sin yrkesroll.

Alla sociala situationer skapar någon from av dynamik och det handlar om att hålla möten dynamiska och inte att helt motsätta sig alla former av auktoritet. Statiska, essentiella roller ska vi dock inte ha.

Edit: Ville förtydliga i att jag bara syftade på lärare-elev rollerna.

Det jag menade med att rollerna lärare-elev behöver upplösas, var just att det bör vara "ett växelspel mellan tala och lyssna". När jag satt i skolbänken senast, och det var bara några år sedan, så var det läraren som bidrog med kunskapen, medan varje elev på sin höjd fick några sekunders talan per lektion. Det är den snedvridna maktbalansen jag ifrågasätter. Men att bara ändra rollerna, och ta bort hierarkin, är ju dömt att misslyckas. Det kan nog inte utföras inom det nuvarande skolsystemet, utan det behövs omfattande förändringar samtidigt.

I övrigt håller jag med, tror inte vi är oense i sak, utan jag instämmer i att rollerna bör vara dynamiska i motsats till statiska. Låter sunt

[Knyttet]

Jimmy:

Vad gäller normer och klädkoder så menade jag ju alltså inte att man skall förbjudas att ha "samma stil" inom en subkultur, men tycker inte om när det är påtvingat eller det finns saker man "inte får" ha på sig. Alltså om en man vill ha klänning tycker jag han skall få ha det, men om jag vill gå på synthklubb vill jag kunna göra det utan att det skall finnas krav på min klädsel.

Att jag används för att förtydliga ett exempel gör ingenting  :) . Jag har dessutom en tendens att ta på mig rollen att lyfta fram sidor av saken, som jag inte alltid helt står bakom själv men som jag anser är viktigt att diskutera. En ovana kanske man kan kalla det... Det händer fortfarande att mina vänner får fråga "Är detta vad du tycker, eller är detta något du tycker är kul att diskutera kring?"  :)

En sak beträffande normer och som jag tycker det är viktigt att tänka på om man är en av dem som vill bli av med normer (en grupp jag till stor del tillhör) är att det näst intill omöjligt att bli av med normer utan att ersätta dem med andra normer. Normer är ju det, man i alla fall tror, de flesta tycker inom ett visst område (väldigt förenklat)... om de flesta skulle önska normfrihet skulle ju just detta bli normen.
Dessutom enligt erfarenhet så är många av de som anser sig vara emot normer några av de som har starkast normer inom sin subkultur. Har många gånger börjat umgås i grupper där jag till en början tycker att det råder så avslappnat "var dig själv"-klimat och där man talar vitt och brett om det hemska med mainstream och normer och samhället i stort... men där jag snabbt upptäckt att det är väldigt strikta regler för hur man skall vara, vad man skall tycka etc. för att man skall få platsa inom gruppen. Annorlunda på rätt sätt.

Bara en reflektion ur mitt eget liv.

[JimmyAberg]

Jimmy:

Vad gäller normer och klädkoder så menade jag ju alltså inte att man skall förbjudas att ha "samma stil" inom en subkultur, men tycker inte om när det är påtvingat eller det finns saker man "inte får" ha på sig. Alltså om en man vill ha klänning tycker jag han skall få ha det, men om jag vill gå på synthklubb vill jag kunna göra det utan att det skall finnas krav på min klädsel.

Ok, men jag syftade specifikt på att ha klädkoder på en synthklubb. Menar du t.ex. att du vill förbjuda t.ex. Slm Stockholm från att ha en klädkod?

På SLM Stockholm följer vi dresscode.

Hos oss på SLM Stockholm och på läderklubbarna inom ECMC gäller en gemensam dresscode, vilket innebär att du med en personlig profil och en stil som överensstämmer med läderkulturens olika riktningar och fetischer skall visa din tillhörighet.

Denna dresscode skall följas och respekteras när du besöker klubbkvällar och arrangemang som anordnas av dessa klubbar. Detta gäller även när du besöker din hemmaklubb. Annars blir du normalt inte insläppt!

http://www.slmstockholm.se/Dresscode.9.0.html

En sak beträffande normer och som jag tycker det är viktigt att tänka på om man är en av dem som vill bli av med normer (en grupp jag till stor del tillhör) är att det näst intill omöjligt att bli av med normer utan att ersätta dem med andra normer.

Men jag är tveksam om någon verkligen villl detta, egentligen. När någon pratar om normer, syftar de inte alltid på något väldigt specifikt?