R.I.P.
http://www.expressen.se/Nyheter/1.17674 ... trauss-dod
Lévi-Strauss död
Moderator: Moderatorgruppen
Lévi-Strauss död
What's the ugliest
Part of your body?
Some say your nose
Some say your toes
But I think it's YOUR MIND
Part of your body?
Some say your nose
Some say your toes
But I think it's YOUR MIND
Hejsan!
Jösses, dog han först nu? Trodde han dog redan för 25-30 år sedan! Där ser man, vissa lever vidare tills de är 100 år i sällsam tysthet - lika tysta som sina livsverk vilka i hans fallet blev en återvändsgränd! Men spännande var hans tanker när de ploppade fram under 1950-1960-talen -tills de blev vederlagda som alltför omöjliga av nya och klarare tankegångar. Något som ju ofta händer diverse teorier om samhället och dess funktionismer! :o
MVH
bigj
Jösses, dog han först nu? Trodde han dog redan för 25-30 år sedan! Där ser man, vissa lever vidare tills de är 100 år i sällsam tysthet - lika tysta som sina livsverk vilka i hans fallet blev en återvändsgränd! Men spännande var hans tanker när de ploppade fram under 1950-1960-talen -tills de blev vederlagda som alltför omöjliga av nya och klarare tankegångar. Något som ju ofta händer diverse teorier om samhället och dess funktionismer! :o
MVH
bigj
Den goda sidans försvarare
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Tycker Lévi-Strauss har en hel del att säga oss än idag. Det som man kan fundera över när det gäller honom är exakt vad det är han talar om. Han talar inte om individerna, inte heller om den "explicita kulturen" (sas.), utan snarast något som kan liknas vid ett kollektivt undermedvetet, eller vid Hegels "Ande". Alltså, frågan jag ställer mig är (på ett ungefär): om man blottlägger vissa genomgående strukturer i våra sätt att handla och tänka, var hör då dessa hemma och precis vad är det man avtäckt därigenom? Om det är något "biologiskt" så måste det likväl tänkas som interpersonellt, och då tänjer vi biologibegreppet på ett kanske ganska nyttigt men likväl okonventionellt sätt, och är det psykologiskt så samma sak där.
Jag tror man bäst läser Lévi-Strauss som han själv ville bli läst - som behandlandes "överbyggnaden" i en marxistisk tradition - och jag tror man har mest behållning av honom på så sätt. Samtidigt måste det ju sägas att det är en fröjd att läsa honom av det enkla skäl att vår egen kultur förfrämligas och under läsningens gång liksom byter plats med "vildarnas", och man får se på vårt eget samhälle med friska och fräscha ögon. Sådan typ av "avslöjande" litteratur, som genre betraktat, var trots allt Marx en utav förgrundsgestalterna för. Men visst saknas det ett historiskt perspektiv hos Lévi-Strauss, fast jag anser nog inte att det ger oss skäl att avfärda honom bara sådär för det.
Jag tror man bäst läser Lévi-Strauss som han själv ville bli läst - som behandlandes "överbyggnaden" i en marxistisk tradition - och jag tror man har mest behållning av honom på så sätt. Samtidigt måste det ju sägas att det är en fröjd att läsa honom av det enkla skäl att vår egen kultur förfrämligas och under läsningens gång liksom byter plats med "vildarnas", och man får se på vårt eget samhälle med friska och fräscha ögon. Sådan typ av "avslöjande" litteratur, som genre betraktat, var trots allt Marx en utav förgrundsgestalterna för. Men visst saknas det ett historiskt perspektiv hos Lévi-Strauss, fast jag anser nog inte att det ger oss skäl att avfärda honom bara sådär för det.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
- miles davis
- Inlägg: 575
- Blev medlem: 12 jun 2006 00:52
Hejsan!
Att föra in postmodernismen i historisk forskning innebär en risk. Risken består i att föra in ett personlgt tyckande i processen. Tycka kan man göra efteråt, men inte i själva forskningen. Då bär det fel, mycket fel!
Postmodernismen kan i så fal bli förödande. Ett exempel är att postmodernister redan från början riskerar att tala om vad de anser utgör själva dåtidens tänkande med vår tids tänkande. Då kan man komma rejält fel! Postmodernism kan vara bra, men inte i själva prosessen!
MVH
bigj
Att föra in postmodernismen i historisk forskning innebär en risk. Risken består i att föra in ett personlgt tyckande i processen. Tycka kan man göra efteråt, men inte i själva forskningen. Då bär det fel, mycket fel!
Postmodernismen kan i så fal bli förödande. Ett exempel är att postmodernister redan från början riskerar att tala om vad de anser utgör själva dåtidens tänkande med vår tids tänkande. Då kan man komma rejält fel! Postmodernism kan vara bra, men inte i själva prosessen!
MVH
bigj
Den goda sidans försvarare
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 24 och 0 gäster