Förmedla kunskap, existentiella nödvändigheter.

Moderator: Moderatorgruppen

A friend of ours
Inlägg: 242
Blev medlem: 21 maj 2005 04:21

Förmedla kunskap, existentiella nödvändigheter.

Inläggav A friend of ours » 24 maj 2005 21:37

Adam och Eva. I begynnelsen, av mänsklig historia, skapas Adam och Eva - Adam betyder, på ett ungefär, formbar jord eller, ännu bättre (eftersom det är en böjning av Adama - formbar jord), jord formad av formbar jord. Mannen ges kvinnan, eller kvinnan ges mannen - poängen är densamma, vi är dömda (om det är rätt ord vet jag inte) till ett liv tillsammans. Man och Kvinna delar den mänskliga existensen, och för att föröka sig är de tvugna att umgås. Vi är alltså tvugna att spendera våra liv tillsammans.

Sen historien med Kunskapens frukt, hur kunskap leder till både ökad glädje och ökat lidande. Denna kunskap, vilken senare har fått ett eget liv (i kulturen) som ett historiskt kollektivt intellektuellt kapital, är också vad som hindrar människan från att klättra upp i träden igen Gud ber oss också lämna denna idyll - ideal - av att bara vandra omkring i tropikerna och äta fallfrukt, hädanefter skall vi befolka planeten och arbeta för detta ändamål - huruvida detta är rätt eller fel kan man fråga sig, jag tar inte själv ställning till detta (eftersom det är en "Plan B" från Guds sida).

Kain och Abel. Här presenteras konflikter av annan karaktär, som logiskt också måste underordnas konflikten med Kvinnan och Kunskapen - kanske inte konflikt, men ett försonande inför dessa existentiella nödvändigheter är högst nödvändigt för den enskilda individen (därav denna boks storhet). Kain tar livet av Abel - Människan tar livet av sin broder - ett högst aktuellt ämne.

Sedan fortsätter Gamla Testamentet med sådana här existentiella frågor. Det är stora och grundläggande frågor, förhållningssätt, som gestaltas i dessa metaforer.

Min fråga är hur, på annat sätt, vi kan förvärva sådan kunskap? Kan vetenskapen lära oss dygd? Eller är vetenskapen begränsad till intellektualisering av existensen? Det är ju, i och för sig, möjligt att intellektuellt förstå begrepp som "svält" och "krig" som något "dåligt" - men hur görs denna associationen, inte genom förnuft utan snarare empati, eller hur?

Tegnér yrkade på tre "eviga sanningar" som bl.a. dikten kan förmedla - även Platon var inne på samma linje (han menade dock att konsten skulle vara överflödig i den "perfekta staten"). Konsten har ju förmågan att ge oss sinnlig varseblivning, på ett annat sätt än statistik och empiriska data. Kan det vara så att konsten - allt från musik till litteratur - bör ha en del av ansvaret för att göra samexistensen bra (eller åtminstone möjlig att uthärda)?

Jag vill inte förkasta, vare sig, upplysningsidealen eller de romantiska motsvarigheterna men är det överhuvudtaget möjligt att greppa

Hur förmedlar vi kunskap, till skillnad från vetenskap, om inte just via perceptionell erfarnhet (denna kan givetvis vara grundad i metaforer - såsom i bibeln, eller Aesops fabler, till exempel - såväl som riktiga bilder - så länge begreppet, som "kunskapsinlärningen" här avser, inte förblir fullkomligt abstrakt, då jag förutsätter att abstrakta begrepp är och förblir vetenskap och inte kunskap)?

Många frågor. Jag vill gärna höra era tankar kring dessa.

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Re: Förmedla kunskap, existentiella nödvändigheter.

Inläggav PopJimmy » 25 maj 2005 04:33

Vad är ditt syfte med att förmedla kunskap om något?

A friend of ours
Inlägg: 242
Blev medlem: 21 maj 2005 04:21

Inläggav A friend of ours » 25 maj 2005 19:53

Syftet är ju, givetvis, att göra planeten "bättre". Nu kan man ju klyva hårtopparna på "rätt" och "fel", men vi får förutsätta att jag menar en typ av axiomer (FNs deklaration om mänskliga rättigheter - den typen av kunskap som gör att man kan anamma sådana). Bara för att göra det hela lite enkelt.

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Inläggav PopJimmy » 25 maj 2005 20:11

Jag har också under en lång tid haft idéen att sprida kunskap och lära ut viktiga saker till andra personer. Av mina personliga erfarenheten så är inte människor så intresserad av kunskap och sanning om hur världen kan bli bättre. Det människor generellt är intresserade av är hur de själva kan få större njutning och tillfredställelse, och råkar deras njutning ligga i att hjälpa andra så är det forfarande för att de själv finner det tillfredställande.
Även fast man kanske säger sanningen till människor så är det sällan de är öppna för den om den inte ger dem själva större fördelar ifråga om makt och tillfredställelse.

Jag vet inte om det jag säger är relevant till det du ville diskutera?
Som sagt, detta är bara mina personliga erfarenheter och ingen objektiv sanning.

/jimmy

A friend of ours
Inlägg: 242
Blev medlem: 21 maj 2005 04:21

Inläggav A friend of ours » 26 maj 2005 00:02

Jag tänkte på just sådan kunskap som får dem själva att söka sig till kunskap, istället för njutning. Ett utvecklande släkte, en typ av upplysningstid på nytt.

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Inläggav PopJimmy » 26 maj 2005 04:19

Jag förstår vad du menar. Jag har varit i samma situation, och hamnar där lite till och från ibland.

Mitt behov har skapat av att jag själv varit i en kris som jag lyckats ta mig ur, vilket gjort att jag projicerat på andra att de behöver min "hjälp" eftersom jag "vet" hur man lever ett "bättre" och mera kofliktfritt liv.


Min nuvarande uppfattning är iaf att människor håller hårt på det de redan känner till. De håller också hårt på deras värderingar och på deras vanor. För att människor ska ändra vanor krävs det att de är i någon form av kris, eftersom de då inser att deras nuvarande levnadssätt inte fungerar tillräckligt tillfredsställande.

Mitt sätta att försöka sprida kunskap har varit genom att jag lånat ut böcker som jag personligen läst och upplevt som extremt givande, problemet är att nästan ingen jag lånat böckerna till har ens orkat läsa 1-2 sidor.

Jag har försökt att säga till människor att de skulle bli extremt lyckliga och fria om de drar ner på sina begär, mediterar o.s.v. men människor är inte så öppna för att testa nya saker, speciellt inte om det kräver tid och möda, utan de är helt enkelt lata och vill se så snabba och effektiva resultat som möjligt - samtidigt som de vill anstränga sig så lite som möjligt. haha.


Jag försöker nu alltså bara hjälpa personen som är i en form av kris, andra personer är genom mina erfarenheter inte intresserade av vad jag har att säga - även fast jag kanske "råkar" berätta sanningen om vilka möjligheter till total lycka alla människor besitter. De bryr sig inte helt enkelt.

/jimmy

A friend of ours
Inlägg: 242
Blev medlem: 21 maj 2005 04:21

Inläggav A friend of ours » 26 maj 2005 12:56

Jag vill påstå att det går att maskera sådan här kunskap, upplysning, ramförallt inom de sköna konsterna - de besitter ju, per automatik, ett mått av "njutning". Att läsa en bok är tidsödande, och de flesta väljer nog, tyvärr, skräpkultur (TV, dokusåpor) i stället. Jag vill också påstå att skräpkulturen inte, av nödvändighet, behöver vara så pass fördummande som den är.

Gemene man "ärver" ju sina värderingar någonstans ifrån, och den "fostrande" aspekten av våra kulturella institutioner har - till synes - försummat detta, sitt ansvar. Mycket kan ha att göra med kommersialismen, nästan allt skulle jag vilja säga. Problem finns alltid och det är, enligt mig, vår ansvar att försöka rätta till dessa så att möjligheterna för efterkommande är något bättre.

Man skulle också kunna fråga sig huruvida det finns något argument FÖR skräpkulturen? Om det gör det så måste man, av nödvändighet, göra ett lika med tecken till och proklamera för drogmissbruk och liknande - snabba sinnesstimuli. Jag undrar lite grand över, fast det kanske hör hemma under politik (nja, eller praktisk filosofi då), vart detta "värde fostrande" hör hemma - och också hur detta kan införlivas i det kollektiva projekt som är planeten.

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Inläggav PopJimmy » 27 maj 2005 14:29

Jag vill påstå att det går att maskera sådan här kunskap, upplysning, ramförallt inom de sköna konsterna - de besitter ju, per automatik, ett mått av "njutning".
Att på att gömma budskap genom att ha 2 lager, ett ytligt lager som drar åt sig uppmärksamhet och passar in i den redan accepterade situationen, och ett djupare lager som för fram det man egentligen vill för fram...

Jag vill också påstå att skräpkulturen inte, av nödvändighet, behöver vara så pass fördummande som den är.
Jag skulle nog säga att det beror på vilken "grad av medvetenhet" eller "analytisk distans" tittaren har. Får vi stimuli tror jag vi aktivt och medvetet måste stå emot den för att inte bli avtrubbade och omedvetet acceptera den.

Gemene man "ärver" ju sina värderingar någonstans ifrån, och den "fostrande" aspekten av våra kulturella institutioner har - till synes - försummat detta, sitt ansvar. Mycket kan ha att göra med kommersialismen, nästan allt skulle jag vilja säga.
Idag är det kommersialismen, tidigare var det kristendomen och innan det något annat. Så länge människor inte ifrågasätter och inser begränsningarna i deras egen kultur, så kommer de att gladerligen ärva den vidare.

Problem finns alltid och det är, enligt mig, vår ansvar att försöka rätta till dessa så att möjligheterna för efterkommande är något bättre.
Jo jag tror det är målet för alla som blir medvetna deras egna kulturs baksidor.

Jag undrar lite grand över, fast det kanske hör hemma under politik (nja, eller praktisk filosofi då), vart detta "värde fostrande" hör hemma - och också hur detta kan införlivas i det kollektiva projekt som är planeten.
Jag vill varken låtar optimistisk eller pessimistisk, men jag tror att det kommer av sig själv - människor kommer alltid för eller senare att säga ifrån och börja organisera sig mot orättvisorna.


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 29 och 0 gäster