Artificiell intelligens och konst

[Tore]

Men föreställ dig att det är "Open source" eller, ännu bättre, två redan färdiga Java-script eller nåt. En slumpgenerator och ett program som ritar dit motivet - fast då kallar väl du bara det "kollektivt skapande"?

Att ett program är "redan färdigt" eller "open source" förändrar ju inte att det någon gång måste ha skrivits av någon (eller några). Jag tror att du underskattar programmerarens roll i sammanhanget. Det är liksom inte bara att koppla en slumpgenerator till en bildskärm och sedan kommer det ut vackra mönster! Programmeraren måste fatta många beslut om hur bilden skall genereras, vilka parametrar som skall styras av slumpgeneratorn etc, för att man skall få ett estetiskt tilltalande resultat. Den enklaste sättet jag kan komma på att generera en slumpmässig bild (och för övrigt den "mest slumpmässiga" bild jag kan tänka mig) är att ge varje enskild pixel en slumpmässig färg, oberoende av övriga. Resultatet blir ungefär så här:



Inte särskilt tilltalande, eller hur? Vill jag åstadkomma (eller vill jag att datorn skall åstadkomma) något vackert så måste jag själv vara kreativ och fundera ut ett sätt att få datorn att generera sådana bilder.

Det jag vill åt är själva kärnan i begreppet konst.

Jag tror att du letar efter något som inte finns, eller så letar du på fel ställe. Om du vill komma åt kärnan, varför letar du då i periferin? Du verkar snarare leta efter begreppets konturer, men våra vardagsbegrepp har nästan aldrig några fasta gränser.

[A friend of ours]

Tack, underbara svar av er!

[Johan Ågren]

Nu ska jag ta fram en duk och börja göra slumpmässiga prickar på 1,5x2 meter, vilken bra idé! Kan jag förmå samma slumpmässighet om jag försöker, eller blir det någon form av mönster - dominans? Hmm, många prickar blir det...

[Tore]

Nu ska jag ta fram en duk och börja göra slumpmässiga prickar på 1,5x2 meter, vilken bra idé! Kan jag förmå samma slumpmässighet om jag försöker, eller blir det någon form av mönster - dominans? Hmm, många prickar blir det...

Ambitiöst projekt! Ja, om du inte använder någon tärning eller liknande som hjälp kan det nog bli svårt. Det påminner mig om en historia en gammal statistiklärare berättade en gång. Han sade sig ha gett sina studenter i hemläxa att singla slant 1000 gånger (eller hur många det nu var) och skriva ner resultatet på ett papper. På lektionen visade han sedan hur han kunde avslöja "fuskarna" genom en statistisk analys av de inlämnade resultatens slumpmässighet. Den som försöker skriva ner en till synes slumpmässig rad bara "ur huvudet" kommer nästan säkert att föra in något slags mönster i resultatet.

Detta kanske i sin tur kan säga oss något om varför bilden ovan inte ter sig så tilltalande. Ren slumpmässighet innebär en total avsaknad av mönster. Varseblivning och meningsskapande å andra sidan handlar väl i någon mening alltid om att upptäcka och känna igen mönster i tillvaron...

[hovnarr]

Skojigt! Vad sägs om det som en slags omvänt bläckplumps-test? Man får rita "slumpmässiga" prickar på ett papper à la Johan och psykiatriken bedömer de "mönster" som träder fram. Alternativt singla 1000 slantar och tolka ordningsföljden. "Hmm, 541 'krona' före första klaven. Känner vi oss lite enkelspåriga idag?"

[Fann]

Om en maskin kan göra konst så är definitionen av konst det yttre resultatet, att det ser ut eller låter på ett visst sätt som går att "mäta" på nåt vis. Undrar om så värst många skulle gå med på en sådan användning av begreppet?

Det är väl bara det yttre resultatet vi ser när vi observerar (andras) konst? Och vad vi gör är väl att vi väger och mäter det med våra egna referenser, och att det slutligen berikar oss på något sätt? Konsten måste väl uppstå i mötet mellan verkets information och betraktaren, och huruvida konstverket är bra eller ej beror väl på om det förser oss med rätt information? Och det spelar väl ingen roll hur denna information hamnat där den hamnat? Måste jag veta det? Blir min konstupplevelse fråntagen bara för att någon knackar mig på axeln och säger; "hörrudu, det är minsann en dator som har gjort det där, det är ingen konstupplevelse du har, du är lurad!".
Johan

Är det inte rätt så praktiskt att skilja på "konstnärlig upplevelse" och "klassificering"? Det var det vi diskuterade (bla) i tråden om musik och glassbilar (det var väl mest jag som kom dragandes med den).

Man kan givetvis få en konstnärlig upplevelse av vad som helst och den kan inte förminskas genom att någon besserwisser klappar en på axeln och säger att man har fel, detta ÄR inte konst. Men när man klassificerar ett objekt som konst eller som nåt annat så menar jag att det man gör är att läsa in en avsikt hos "sändaren". Även om det svänger om ambulanssirénen så börjar man inte klappa takten till den, annat än om man medvetet vill göra nåt annat av den.

Det är likadant med alla andra artefakter. Man klassificerar en grej som en "maskin" om man uppfattar att avsikten med den är att tillverka något. Det går inte att klassificera en artefakt utan att kunna tolka en avsikt. Artefakter är till för att användas och får sin innebörd av det de används till.

Jag säger inte att man måste ha rätt när man tolkar avsikten, bara att det är så det går till när man klassificerar.

Jag håller fö med dig att kvalitetskrav är vanskliga men om man ska diskutera hur begreppet "konst" brukar användas så är det ofrånkomligt att för en del är det just funktionen av att dela "dålig konst" från "bra" som är det centrala och då blir "konst" detsamma som "bra konst", det andra blir nåt helt annat (oklart vad).

[A friend of ours]

Anekdot: Tore, klart det skall vara John Searle och inget annat - jag var ute och cyklade lite grand där.