Diskussion angående jaget

[PopJimmy]

Jag är en ganska central del av mitt liv, men vad är egentligen jag?

Jag är nyfiken på hur vi här på filosofiforum upplever jaget, här är några frågor jag själv kom att finna intressanta att undersöka:

* Hur skulle jag definiera jaget?
* Hur upplever jag jaget?
* Hur har jag upplevt och definierat jaget tidigare i mitt liv, typ i min barndom?
* Vad händer när jag försvinner?
* Skapades jag nån gång, i så fall när? Eller har jag funnits så länge jag kan minnas?
* Varför har vissa kulturer inte ens ett ord för jag?

Det finns många flera intressanta frågor, så kom gärna med förslag.


/jag

[cogito]

Trevligt att du är back in business, PopJimmy!

En fundering i sammanhanget vore frågan "Behövs jaget?"
Det är ju så naturvetenskapen renodlar sina teorier, genom att undersöka om (i detta fall jaget) behövs för att förklara saker och ting.

Filosofen gör egentligen likadant i sina tankeoperationer.

Så varför inte sätta på sig "behövs jaget?"-glasögonen och sedan svara på var och en av dina frågeställningar. T ex frågan "Hur upplever jag jaget" får motfrågan "Behövs jaget för att uppleva det jag upplever?"

Vi hörs,
cogito

[* KYREUS *]

Hej PopJimmy! För mig har frågan om människans jag att göra med människans identitet. Identiteten formas och utvecklas i samspelet med människan själv (inifrån) och omvärlden (utifrån). Det betyder att jaget har dels med självsyn att göra, dess med konsekvenser av interaktion.

Men något som för många blir YTTERST KONTROVERSIELLT är den kristna kyrkans sk människosyn. För: kristna kyrkan hävdar:

1. GUD har en plan för mänskligheten

2. GUD har en plan också för den enskilde individen

3. GUD ger människan förutsättningarna, ramen, sedan får vi själva måla tavlorna över och om våra liv.

Jaget är alltså det unika hos varje individ, som börjar med den genetiska sammansättningen. Vidare GUDs existentiella kvaliteter, givna olika till olika individer - en anstöt för många.

Med vänlig hälsning, *Kadmos

/Dessa 3 punkter (ovan) är synnerligen kontroversiella, för de pekar på att det finns något större än människan. Och den tanken är en styggelse för vår tids GUD, människan själv./

[cogito]

Jaget är alltså det unika hos varje individ, som börjar med den genetiska sammansättningen. Vidare GUDs existentiella kvaliteter, givna olika till olika individer - en anstöt för många.

Om det unika börjar med den genetiska sammansättningen, hur går då givandet av det "vidare givna" till, enligt dig?

mvh/ cogito

[* KYREUS *]

Så här:

1. Man bejakar att det finns något större än människan

2. Man bejakar sin andliga sfär; vi är kropp+själ+ande

3. Man öppnar för GUD, så att han kan besöka oss

4. Man bejakar gränslösheten i tillvaron samt mysteriet: allt kan inte förklaras......

5. Man ör ödkmjuk inför livet och dess olika skiften

6. Man behandlar andra med den yttersta respekt


///plötsligt! - eller kanske rättare sagt: med tiden - märker man
hur man växer och finner den sjäsliga friden, och börjar se
sig själv som man verkligen är - finner sitt sanna jag!///


/To be continued, *Kadmos

[A friend of ours]

Är "jaget" då detsamma som "Atman", den subjektiva tolkningen av "Brahma"? Alltså vår referenspunkt, den subjektiva upplevelsen av alltet. Funktionen "jaget", och att upprätthålla en sådan, bör rimligtvis ha konsekvenser för vårt agerande - och givetvis för vårt tänk. Var det inte någon som funderade kring "medvetenhet"? Vart återfinns denna mer kvalitativt, i ett "jag" perspektiv eller utanför ett sådant (i ett slags "enhets perspektiv")?

Associationer till Star Treks Borg Kollektiv dyker upp i mina tankar, även Gaia-teori och dylikt.

[* KYREUS *]

All definition, eller beskrivning, eller förståelse av det vi kallar jag, måste filtreras och värderas via - någon, ett subjekt. Därmed blir jaget med nödvändighet konsekvenserna av vad personen i fråga upplever i sin värld. Jag är (för mig) min helhetsbild av det jag upplever inifrån och från omvärlden.

/To be continued, *Kadmos

[cogito]

Så här:

1. Man bejakar att det finns något större än människan

2. Man bejakar sin andliga sfär; vi är kropp+själ+ande

3. Man öppnar för GUD, så att han kan besöka oss

4. Man bejakar gränslösheten i tillvaron samt mysteriet: allt kan inte förklaras......

5. Man ör ödkmjuk inför livet och dess olika skiften

6. Man behandlar andra med den yttersta respekt


///plötsligt! - eller kanske rättare sagt: med tiden - märker man
hur man växer och finner den sjäsliga friden, och börjar se
sig själv som man verkligen är - finner sitt sanna jag!///

De första 6 punkterna låter på mig som människans AKTIVITETER och inte som det utlovade GIVANDE av gud, som skulle komplettera det geniska unika, eller? Såvidare du inte avser den "själsliga friden" som ett givande resp. finnandet av sitt sanna jag. Var detta jag då redan given iom det geniskt unika, dvs finns jaget i generna?

undrar cogito

[cogito]

All definition, eller beskrivning, eller förståelse av det vi kallar jag, måste filtreras och värderas via - någon, ett subjekt. Därmed blir jaget med nödvändighet konsekvenserna av vad personen i fråga upplever i sin värld. Jag är (för mig) min helhetsbild av det jag upplever inifrån och från omvärlden.

Så, jaget är alltså konsekvenserna av vad som upplevs av någon (personen resp. subjektet), det är en BILD som denne *någon* skapar sig? Mao inget som gud är inblandat i. Detta korresponderar således med naturvetenskapens syn, nämligen att ett eventuellt gudomligt "jag" inte behövs eftersom subjektet skapar denna term för att uttrycker det som en individ upplever helt enkelt, eller?

undrar cogito

[* KYREUS *]

(1)Målet för människans personliga utveckling är uttalat eller outtalat bla att finna "sig Själv" som vi säger, att finna frid och harmoni i livet. Det är helt omöjligt utan goda krafter - utifrån. En helt isolerad människa dör så småningom mer eller mindre, inte minst i själen.

(2) Låt mig starta redan i vardagen, mitt i livet: När den stora och underbara och tvingande kärleken drabbar oss, blir vår längtan total förening med den andra/den andre. OCH FÖRST NÄR KÄRLEKEN ÄR UTTRYCKT .... OCH OBS!!...BESVARAD blir vi lugna att växa vidare.
Detsamma gäller med den livgivande kärleken från GUD. När vi öppnar oss och besvarar GUDs Kärlek växer vi.

(3) Din slutsats ovan - om de 6 punkterna - att de har att göra med mänskliga aktiviteter är alltså riktig...till stora delar. De handlar om hur människan besvara den utgivande Gudens kärlek. De kristna säger:
"det är i GUD vi lever * rör oss * och är till."

/To be continued, *Kadmos

[cogito]

Min gode Kadmos!

Vi befinner os här i forumets FILOSOFI-avdelning. Här begagnar vi oss av argumentation, så att deltagare som t ex Fann och Stefan kan - delta. Vad du har att anföra om förment kontroversiella kristna trossatser får du skriva om i RELIGIONS-avdelningen.

Jag har återgivit vad du har att säga om "jaget", dv säger en antydning om att det är genetiskt given (ärvt av föräldrarna, där blandnigen utgör det unika resultatet), samt en tydlig synpunkt om att jaget är lika med bilden av ett subjekts upplevelser.

Skulle du ha några anmärkningar mot denna bekrivning är du välkommen att upplysa mig om det. Om du i efterhand anser att det du skrivit inte var vad du menade är du välkommen att förklara dig.

mvh/ cogito

[* KYREUS *]

Frågan om jaget och dess uppkomst är gränsöverskridande. Såväl den troende som ateisten kan föra immanenta reflektioner om frågan här. Samtidigt kan en Gudstroende börja tänka filosofiskt över ämnet - för att sedan gå vidare och fördjupa frågan - under rubriken Religion/andligt.

Det betyder att ifall jag skulle vidareutveckla min tes om hur GUD ger oss kvaliteter att växa, skulle jag behöva fördjupa under annan rubrik.
Kanske gör jag det senare och sätter punkt på detta forum med den följande slutsatsen:

GUD GER OSS UTVECKLINGSPOTENTIALEN I GENERNA.
MEN DET ÄR VI MÄNNISKOR SOM HAR MÖJLIGHETEN
ATT FÖRVERKLIGA DENNA POTENTIAL -
med eller utan hjälpen från GUD.


Med vänlig hälsning* Kadmos

[Camilla]

Denna människa har alltmer börjat tvivla på om hon överhuvudtaget har ett jag. Hon har visserligen kvalia, tankar o.s.v. och det tycks finnas ett spår bakåt i tiden, vilket kan spåras genom studium av minnen. Men hon har svårt att känna en kontinuitet i sin personlighet. Där det borde finnas ett konstant jag finns en tomhet som för det mesta fylls ut med ett snabbt och ofta växlande medvetandeinnehåll.

[Camilla]

Eftersom jag nyss nämnt Foucault i en annan tråd kan det vara passande att jag ger ett par coola citat från hans bok Discipline and Punishment angående själen (jaget):

"It would be wrong to say that the soul is an illusion, or an ideological effect. On the contrary, it exists, it has a reality, it is produced permanently around, on, within the body by the functioning of a power that is exercised on those punished – and in a more general way, on those one supervises, trains and corrects, over madmen, children at home and at school, the colonized, over those who are stuck at a machine and supervised for the rest of their lives. This is the historical reality of the soul, which, unlike the soul represented by Christian theology, is not born in sin and subject to punishment, but is born rather out of methods of punishment, supervision and constraint."

"The man described for us, whom we are invented to free, is already in himself the effect of a subjugation much more profound than himself. A ‘soul’ inhabits him and brings him to existence, which is itself a factor in the mastery that power exercises over the body. The soul is the effect and instrument of a political anatomy; the soul is the prison of the body."

[J R Auk]

Jag är en ganska central del av mitt liv, men vad är egentligen jag?

Jag är nyfiken på hur vi här på filosofiforum upplever jaget, här är några frågor jag själv kom att finna intressanta att undersöka:

* Hur skulle jag definiera jaget?
* Hur upplever jag jaget?
* Hur har jag upplevt och definierat jaget tidigare i mitt liv, typ i min barndom?
* Vad händer när jag försvinner?
* Skapades jag nån gång, i så fall när? Eller har jag funnits så länge jag kan minnas?
* Varför har vissa kulturer inte ens ett ord för jag?

Det finns många flera intressanta frågor, så kom gärna med förslag.


/jag

Jaget bör vara, mig själv i tiden nu.
Men är ofta mig själv i betraktelse av vad jag gjort.

Visst behövs jaget. Som en referenspunkt.
Men vi gör nog oklokt i att göra oss en föreställning om vad jaget är.

Mitt jag nu är inte samma som förut.

Målet för människans personliga utveckling är uttalat eller outtalat bla att finna "sig Själv" som vi säger, att finna frid och harmoni i livet. Det är helt omöjligt utan goda krafter - utifrån. En helt isolerad människa dör så småningom mer eller mindre, inte minst i själen.

Hade vi inte tappat bort "oss själva" fanns det inget att bli funnet.
Hade vi inte gjort en föreställning om oss själva fanns det inget, i frågan, att hämta hos andra.

Jag har alltid existerat och jag har alltid dött.
Pånyttfödelsen är en kontinuerlig process. Utvecklingen avbryts endast när vi söker en förklaring till vem vi är.
Det är i sig självt förklarat. Existensen söks inte genom intellektet. Existensen måste sökas mystiskt.