När blir det oskyldiga barnet skyldigt
Moderator: Moderatorgruppen
När blir det oskyldiga barnet skyldigt
Vad jag föreställer mig har vi samtliga varit oskyldiga barn. Min fråga är: När blir det oskyldiga barnet skyldigt?
DEN ENDA SANNINGEN ÄR DEN TOTALA OVISSHETEN; EN SANNOLIKHET SOM INTE UTESLUTER NÅGON MÖJLIGHET!
Vad det oskyldiga barnet är oskyldig till vet jag faktiskt inte men eftersom det finns en jävla massa fängelser överfulla med människor som från början med största sannolikhet var oskyldiga barn för jag har svårt att föreställa mig att dom föddes hit till världen med skuld.
Möjligtvis skulle det oskyldiga barnet hävda att det enda denne känner sig skyldig till är sin egen oskuld. Kanhända att det är nog för att bli straffad? Alternativt kan det oskyldiga barnet erkänna att denne inte vet vad denne har gjort men lovar att inte göra om det!
Nej jag vill helst tro att det oskyldiga barnet aldrig slutade att vara oskyldigt
Den som satte dit barnet första gången har i regel varit en förälder och straffen är välkända. Därefter har kommit resten av vuxenvärlden
Och så fler spetsfyndigheter så kommer nog diskussionen igång.
Möjligtvis skulle det oskyldiga barnet hävda att det enda denne känner sig skyldig till är sin egen oskuld. Kanhända att det är nog för att bli straffad? Alternativt kan det oskyldiga barnet erkänna att denne inte vet vad denne har gjort men lovar att inte göra om det!
Nej jag vill helst tro att det oskyldiga barnet aldrig slutade att vara oskyldigt
Den som satte dit barnet första gången har i regel varit en förälder och straffen är välkända. Därefter har kommit resten av vuxenvärlden
Och så fler spetsfyndigheter så kommer nog diskussionen igång.
DEN ENDA SANNINGEN ÄR DEN TOTALA OVISSHETEN; EN SANNOLIKHET SOM INTE UTESLUTER NÅGON MÖJLIGHET!
- TekheeTaiteilijan
- Inlägg: 251
- Blev medlem: 29 nov 2009 17:07
- Ort: varande
Re: När blir det oskyldiga barnet skyldigt
Erkki skrev:Vad jag föreställer mig har vi samtliga varit oskyldiga barn. Min fråga är: När blir det oskyldiga barnet skyldigt?
Hela samhället agerar utifrån skuld. Skulden kommer från det omedvetna. För att göra sig av med den kastar vi skuld på omgivningen för att bördan ska bli lättare tror vi.
I själva verket anklagar man sig själv, för det är vårt sinne som är uppkomsten till allt vi ser. Blir vi irriterad på omvärlden har vi gått i fällan.
Förresten intressant det där med dina drogteorier, är det läge för de diskussionerna här, eller ska vi skapa en annan tråd?
To attain knowledge add something every day....
...to attain wisdom remove something every day
Man kan inte få allt...
...to attain wisdom remove something every day
Man kan inte få allt...
Re: När blir det oskyldiga barnet skyldigt
Erkki skrev:Vad jag föreställer mig har vi samtliga varit oskyldiga barn. Min fråga är: När blir det oskyldiga barnet skyldigt?
När det får ett språk och en moral. Språket/ ordet och moralen dödar oskulden. Vuxenvärldens språk tvingar in det ordlösa tänkandet i en tvångströja. Moralen tvingar in beteendet under etiska bedömningsmallar. När sedan moralen verbaliseras och stadfästs som etik - är det verkligen kört. Vi kan inte längre bara förnimma, vi måste hela tiden värdera. Värderandets glasögon skymmer sikten. Det ordlösa barnet är fullt av insikter.
Språket (språkanvändarna) pekar ut människans skuld genom att sätta ord på den. Om den sedan är verklig eller ej spelar inte så stor roll. Den är verklig inom människans språkspel.
Men detta är något vi måste igenom, för att komma tillbaka till barnets ordlösa insiktsstadium, men på en högre nivå, men då laddade med de kunskaper och insikter vi vaskat fram genom vägen dit. Hur man gör det - får var och en själv räkna ut. Det går bara genom att leva. Inte bara genom att teoretisera.
Hilsen fra Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Terve Taiteilija
När du säger att hela samhället agerar utifrån skuld menar du med det företeelsen som går ut på att genast sätta igång att finna någon skyldig att ställas till ansvar när någonting har barkat åt helvete, typ tsunamin (då den storsinta Göran Persson till sist förklarade sig som ansvarig och tyckte därmed att det var klart för att gå vidare. De senaste regeringarna i Sverige, den nuvarande och den föregående, har skrämmande kvaliteter).
För att inte själv bli utpekad skyndar sig individen att peka ut någon annan att skylla på och snacka skit om.
Det sägs att vi lär oss av våra misstag är ett påstående med föga överensstämmelse med verkligheten. Det är ju faktiskt så att det är för sina misstag individen straffas på ett eller annat sätt. Detta medför medför givetvis att ingen vågar eller vill stå för sina misstag, Därför är det snarare så att människan försöker i möjligaste mån mörka och skylla från sig sina misstag för att slippa bli straffad, eller med andra ord kanske individen lär sig bättre och bättre att dölja misstagen utan att för den skull lära sig något av dem?
Men hur menar du att skulden skulle komma från det omedvetna? Hellre borde det komma från det medvetna. Från medvetenheten om att när som helst riekera bli anklagad för begångna fel och misstag.
Vad beträffar mina drogteorier är jag beredd att diskutera dem när och var som helst om det bara det sker i allvarligt syfte.
När du säger att hela samhället agerar utifrån skuld menar du med det företeelsen som går ut på att genast sätta igång att finna någon skyldig att ställas till ansvar när någonting har barkat åt helvete, typ tsunamin (då den storsinta Göran Persson till sist förklarade sig som ansvarig och tyckte därmed att det var klart för att gå vidare. De senaste regeringarna i Sverige, den nuvarande och den föregående, har skrämmande kvaliteter).
För att inte själv bli utpekad skyndar sig individen att peka ut någon annan att skylla på och snacka skit om.
Det sägs att vi lär oss av våra misstag är ett påstående med föga överensstämmelse med verkligheten. Det är ju faktiskt så att det är för sina misstag individen straffas på ett eller annat sätt. Detta medför medför givetvis att ingen vågar eller vill stå för sina misstag, Därför är det snarare så att människan försöker i möjligaste mån mörka och skylla från sig sina misstag för att slippa bli straffad, eller med andra ord kanske individen lär sig bättre och bättre att dölja misstagen utan att för den skull lära sig något av dem?
Men hur menar du att skulden skulle komma från det omedvetna? Hellre borde det komma från det medvetna. Från medvetenheten om att när som helst riekera bli anklagad för begångna fel och misstag.
Vad beträffar mina drogteorier är jag beredd att diskutera dem när och var som helst om det bara det sker i allvarligt syfte.
DEN ENDA SANNINGEN ÄR DEN TOTALA OVISSHETEN; EN SANNOLIKHET SOM INTE UTESLUTER NÅGON MÖJLIGHET!
Min kära Logos! I varje fall föddes jag fullkomligt utan vare sig synd eller skuld och fortfarande är min oskuld det enda jag känner mig skyldig till.
Arvsynden består i att i huvudena på varje individ i varje ny generation hamras in kravet att lyda auktoriteten.
Såsom auktoriteten tänker tänker också menigheten. Självständigt tänkande har alltid varit, är, samt tycks förbli en egenskap som det råder enorm brist på hos människor.
Arvsynden består i att i huvudena på varje individ i varje ny generation hamras in kravet att lyda auktoriteten.
Såsom auktoriteten tänker tänker också menigheten. Självständigt tänkande har alltid varit, är, samt tycks förbli en egenskap som det råder enorm brist på hos människor.
DEN ENDA SANNINGEN ÄR DEN TOTALA OVISSHETEN; EN SANNOLIKHET SOM INTE UTESLUTER NÅGON MÖJLIGHET!
Algotezza, Du anser att oskulden berövas av språket och moralen som ju barnet får genom att härma den föregående generationen, eller hur? Så fort barnet blir mottagligt för några som helst argument börjar man banka in de "rätta" värderingarna. Sak samma hur snedvridna än värderingarna än är. Är det så du menar?
När sen barnet hoppar över skaklarna så öser man eder och väcker skuldkänslor hos barnet; "förbannade unge, begriper du inte hur du skämmer ut mamma och pappa."
I förvärvslivet ska individen förverkliga sig och inte bara det; för de allra flesta är det ett nödvändigt ont att lönearbeta för att kunna unna sig livets nödtorft. För att kunna arbeta blir det för en förälder nödvändigt att lämna in barnet på dagis. Denna omständighet innebär att man för en liten penning lägger över barnets fostran i främmande händer för att själv kunna förtjäna en något större penning som en liten kugge i apparaten som producerar diverse varor och tjänster.
Barnet skriker hjärtskärande fast föräldern försäkrar att denne älskar sitt barn men att pappa och mamma måste till arbetet. Något av en känslokonflikt.
När sen inte resultatet blir tillfredsställande är det barnet som får motta klander.
Algotezza. är det ungefär så du menar? Då är jag beredd att hålla med dig.
När sen barnet hoppar över skaklarna så öser man eder och väcker skuldkänslor hos barnet; "förbannade unge, begriper du inte hur du skämmer ut mamma och pappa."
I förvärvslivet ska individen förverkliga sig och inte bara det; för de allra flesta är det ett nödvändigt ont att lönearbeta för att kunna unna sig livets nödtorft. För att kunna arbeta blir det för en förälder nödvändigt att lämna in barnet på dagis. Denna omständighet innebär att man för en liten penning lägger över barnets fostran i främmande händer för att själv kunna förtjäna en något större penning som en liten kugge i apparaten som producerar diverse varor och tjänster.
Barnet skriker hjärtskärande fast föräldern försäkrar att denne älskar sitt barn men att pappa och mamma måste till arbetet. Något av en känslokonflikt.
När sen inte resultatet blir tillfredsställande är det barnet som får motta klander.
Algotezza. är det ungefär så du menar? Då är jag beredd att hålla med dig.
DEN ENDA SANNINGEN ÄR DEN TOTALA OVISSHETEN; EN SANNOLIKHET SOM INTE UTESLUTER NÅGON MÖJLIGHET!
Erkki skrev:Algotezza, Du anser att oskulden berövas av språket och moralen som ju barnet får genom att härma den föregående generationen, eller hur? Så fort barnet blir mottagligt för några som helst argument börjar man banka in de "rätta" värderingarna. Sak samma hur snedvridna än värderingarna än är. Är det så du menar?
När sen barnet hoppar över skaklarna så öser man eder och väcker skuldkänslor hos barnet; "förbannade unge, begriper du inte hur du skämmer ut mamma och pappa."
I förvärvslivet ska individen förverkliga sig och inte bara det; för de allra flesta är det ett nödvändigt ont att lönearbeta för att kunna unna sig livets nödtorft. För att kunna arbeta blir det för en förälder nödvändigt att lämna in barnet på dagis. Denna omständighet innebär att man för en liten penning lägger över barnets fostran i främmande händer för att själv kunna förtjäna en något större penning som en liten kugge i apparaten som producerar diverse varor och tjänster.
Barnet skriker hjärtskärande fast föräldern försäkrar att denne älskar sitt barn men att pappa och mamma måste till arbetet. Något av en känslokonflikt.
När sen inte resultatet blir tillfredsställande är det barnet som får motta klander.
Algotezza. är det ungefär så du menar? Då är jag beredd att hålla med dig.
Ja, jag menar ungefär så.
Vilka möjligheter har vi att som barn att välja den moral och de ord och begrepp och tänkande där bakom som pådyvlas oss? Det är klart, tror vi på karma och reinkarnation är ju individen själv ansvarig för precis allt, hon väljer allt själv på ena eller andra sättet, och omgivningen är mest bara till för att bidra till att verkställa hennes karma och förverkliga eller motarbeta hennes önskningar, men om vi inte är helt säkra på dessa ting, utan utgår från den gängse bilden att vi föds med anlag vi ärvt från föräldrarna till ett liv och en miljö som startar med födelsen och där omgivningen nästan helt har makten över oss under vår uppväxt, hur mycket har vi då att säga till om hur vi blir som vuxna, vad har vi ansvar för om vi inte har någon makt över vad vi utsätts för under den tid som främst formar oss?
Livet består i mångt och mycket att utsättas för etiska pekpinnar och verbalt moraliserande, om vad som är "nyttigt", från mat, njutningsmedel och vad som "är bra för hälsan" till politiska åsikter och egna handlingar.
Just nu pågår en viss kampanj från min närmaste omgivning på jobbet (ej hemma) att jag solidariskt skall ta svininfluensaspruten. Solidaritet med läkemedelsbolag som haussat upp denna influensa till pandemistatus genom lobbying i WHO med massvaccination som ett måste som en logisk följd? Eller?
Jag har sällan moraliserat som förälder och försöker hålla en låg moraliseringsprofil som lärare även om det ingår i jobbet att moralisera. Lärarjobbet är FP-yrket framfört andra = upplagt för etiska pekpinnar!
Jag har ibland ansetts som lite "slapp" och "låt-gå"-aktig så det gäller hela tiden att hålla en balans mellan min naturliga drift att inte moralisera och tjata utan leva och låta leva å ena sidan och å den andra att leva upp till de krav som omgivningen ställer hur man skall agera som s.k. ansvarsfull vuxen. Ensam i livet hade jag förmodligen varit helt amoralisk. Det moraliska kravet ställs av och via "den andre".
MVH
Algotezza
Algotezza aka Algotezza
- TekheeTaiteilijan
- Inlägg: 251
- Blev medlem: 29 nov 2009 17:07
- Ort: varande
Erkki skrev:Algotezza, Du anser att oskulden berövas av språket och moralen som ju barnet får genom att härma den föregående generationen, eller hur? Så fort barnet blir mottagligt för några som helst argument börjar man banka in de "rätta" värderingarna. Sak samma hur snedvridna än värderingarna än är. Är det så du menar?
När sen barnet hoppar över skaklarna så öser man eder och väcker skuldkänslor hos barnet; "förbannade unge, begriper du inte hur du skämmer ut mamma och pappa."
I förvärvslivet ska individen förverkliga sig och inte bara det; för de allra flesta är det ett nödvändigt ont att lönearbeta för att kunna unna sig livets nödtorft. För att kunna arbeta blir det för en förälder nödvändigt att lämna in barnet på dagis. Denna omständighet innebär att man för en liten penning lägger över barnets fostran i främmande händer för att själv kunna förtjäna en något större penning som en liten kugge i apparaten som producerar diverse varor och tjänster.
Barnet skriker hjärtskärande fast föräldern försäkrar att denne älskar sitt barn men att pappa och mamma måste till arbetet. Något av en känslokonflikt.
När sen inte resultatet blir tillfredsställande är det barnet som får motta klander.
Algotezza. är det ungefär så du menar? Då är jag beredd att hålla med dig.
Så tycker jag också.
Det där med den omedvetna skulden menade jag på ett djupare plan, handlar mer om roten till allt ont liksom.
To attain knowledge add something every day....
...to attain wisdom remove something every day
Man kan inte få allt...
...to attain wisdom remove something every day
Man kan inte få allt...
- TekheeTaiteilijan
- Inlägg: 251
- Blev medlem: 29 nov 2009 17:07
- Ort: varande
Tror folk är klara med den här tråden vad gäller ditt ämne.
Ska vi ta en liten avstickare om droger? :D
Jag är nyfiken;
Vad är det du tar för ämne?
Vad vill du uppnå med det?
Har du tittat på om det kan medföra några hälsorisker i längden?
Hur ofta tar du det?
Kan du tycka att vissa narkomaner har tappat kontrollen över sitt användande?
Så, vi börjar med dem frågorna så länge
OBS! Ta i beaktskap att frågorna inte är dömande utan jag står neutral redo för att ta in information!
Ska vi ta en liten avstickare om droger? :D
Jag är nyfiken;
Vad är det du tar för ämne?
Vad vill du uppnå med det?
Har du tittat på om det kan medföra några hälsorisker i längden?
Hur ofta tar du det?
Kan du tycka att vissa narkomaner har tappat kontrollen över sitt användande?
Så, vi börjar med dem frågorna så länge
OBS! Ta i beaktskap att frågorna inte är dömande utan jag står neutral redo för att ta in information!
To attain knowledge add something every day....
...to attain wisdom remove something every day
Man kan inte få allt...
...to attain wisdom remove something every day
Man kan inte få allt...
Vadå "synd"?
Vi ligger och skvalpar i högsta välmåga, käk genom navelsträngen och morsans behagliga röst ekande. Synd man inte minns.
Sen kläms man ut till den här operfekta världen. Klart man reagerar. I början är man bara kapabel till att tjura, men vartefter så ökar förmågan.
Sen kan man ju få uppskattning och fördelar av att vara en jesus, det är en taktik att göra den här jämmerdalen uthärdlig. Att avreagera sig eller att roffa åt sig är andra sätt att få lite myspys igen.
Det kommer nog lite eftervart, skulle jag vilja säga.
Vi ligger och skvalpar i högsta välmåga, käk genom navelsträngen och morsans behagliga röst ekande. Synd man inte minns.
Sen kläms man ut till den här operfekta världen. Klart man reagerar. I början är man bara kapabel till att tjura, men vartefter så ökar förmågan.
Sen kan man ju få uppskattning och fördelar av att vara en jesus, det är en taktik att göra den här jämmerdalen uthärdlig. Att avreagera sig eller att roffa åt sig är andra sätt att få lite myspys igen.
Det kommer nog lite eftervart, skulle jag vilja säga.
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026
Jag har kvar väldigt tidiga barndomsminnen, få är säkert de vuxna som minns när de ammades som barn, än färre de som minns hur det var att komma ut ur skötet. Självklart möts ens minnen med sceptism, för det är ju inte normalt att minnas detta. Klart är dock, att som nyfött barn fanns det inga begrepp hos mig om skuld och oskuld, först långt senare i 6 årsåldern kom förändringen. Från att allt varit direktupplevt och spontant, inträde nu en broms i form av en inre röst, samvetet hade etablerat sig.
Följden av detta blev att allt man tänkte säga eller göra, först fick revideras via de konsekvenser som kunde uppstå av det man ville göra.
Från 7 års åldern fanns det inget som var omedvetet eller spontant kvar, alla handlingar var beräknade, från denna åldern skulle alla felsteg vara medvetna sådana, därmed inträdde skulden. Gjorde jag något dåligt så visste jag ju redan innan handlingen att detta inte var bra, en kalkylerad risk att åka fast, en chansning som kunde vara en vinst eller en förlust.
När barnet är medvetet om rätt och fel.
Vad är då rätt och fel, därom kan vi alla ha olika åsikter, kanske till och med ifrågasätta om begreppen är giltiga överhuvudtaget. Men i varje kultur finns det sociala normer, regler, följer man dem så handlar man rätt, bryter man dem så handlar man fel. Dessa normer är inte statiska och förändras över tid, påverkas av andra värderingar, nya seder och bruk. Att bryta mot normen innebär att riskera att straffas, för att straffet skall vara effektivt så måste begreppet skuld infinna sig. För att känna skuld måste vi ha ett visst samvete, för att få detta samvete indoktrineras barnen. När barnen etablerat samvetet blir de skyldiga.
Samvetet är etablerat före prepuberteten, cirka 6 till 9 års åldern, gissar att de flesta 7 åringar alltså har ett samvete och därmed förstår meningen med en bestraffning. Att bestraffa någon utan insikt i varför den bestraffas är helt verkningslöst, ( psykopater hör till den gruppen som aldrig utvecklar ett fungerande samvete, de förblir jättebarn hela livet, dock är det inte längre gulligt).
Följden av detta blev att allt man tänkte säga eller göra, först fick revideras via de konsekvenser som kunde uppstå av det man ville göra.
Från 7 års åldern fanns det inget som var omedvetet eller spontant kvar, alla handlingar var beräknade, från denna åldern skulle alla felsteg vara medvetna sådana, därmed inträdde skulden. Gjorde jag något dåligt så visste jag ju redan innan handlingen att detta inte var bra, en kalkylerad risk att åka fast, en chansning som kunde vara en vinst eller en förlust.
När blir det oskyldiga barnet skyldigt?
När barnet är medvetet om rätt och fel.
Vad är då rätt och fel, därom kan vi alla ha olika åsikter, kanske till och med ifrågasätta om begreppen är giltiga överhuvudtaget. Men i varje kultur finns det sociala normer, regler, följer man dem så handlar man rätt, bryter man dem så handlar man fel. Dessa normer är inte statiska och förändras över tid, påverkas av andra värderingar, nya seder och bruk. Att bryta mot normen innebär att riskera att straffas, för att straffet skall vara effektivt så måste begreppet skuld infinna sig. För att känna skuld måste vi ha ett visst samvete, för att få detta samvete indoktrineras barnen. När barnen etablerat samvetet blir de skyldiga.
Samvetet är etablerat före prepuberteten, cirka 6 till 9 års åldern, gissar att de flesta 7 åringar alltså har ett samvete och därmed förstår meningen med en bestraffning. Att bestraffa någon utan insikt i varför den bestraffas är helt verkningslöst, ( psykopater hör till den gruppen som aldrig utvecklar ett fungerande samvete, de förblir jättebarn hela livet, dock är det inte längre gulligt).
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 28 och 0 gäster