Moralfilosofiskt problem Fildelning [skoluppgift]
Moderator: Moderatorgruppen
Moralfilosofiskt problem Fildelning [skoluppgift]
Jag gör en uppsats om ett moralfilosofiskt problem (Filosofi A) och har valt fildelning som ämne. Jag ska utgå från Utilitarismen och Pliktetiken.
Jag har precis skrivit lite om Utilitarismen och vad den skulle säga om fildelning. Jag resonerade som så att det beror på vad intentionen med handlingen är. Det beror på om man (t.ex) måste se en film till varje pris, eller om man bara ser den för att den är gratis. Måste man se en film till varje pris, ja då hade man ju köpt filmen om man inte hade kunnat ladda ned den och då hade de som producerat filmen blivit påverkade på ett negativt sätt. Ser man den bara för att den är gratis, då hade man ju inte köpt den om den var tillgänglig för nedladdning och då påverkas inte de som producerar filmen. Då är det bara jag som tankar filmen som vinner på det.
Några tankar på det? (blev lite komprimerat nu, men det är i stora drag så jag har resonerat i min uppsats)
Vidare ska jag avhandla regelutilitarismen, handlingsutilitarismen samt avsedda, förväntade och faktiska konsekvenser.
Jag ska ärligt säga att jag inte har så superbra koll på de två förstnämnda. Vad säger egentligen regelutilitarismen om fildelning? Just den är lite svår då man måste veta exakt vad den säger om det moralfilosofiska problemet i fråga, så är det någon som har koll på vad den kan tänkas säga om fildelning?
Handlingsutilitarismen förstår jag mig inte riktigt på. Det jag har om handlingsutilitarismen är detta:
"Handlingsutilitarism går ut på att det enda som avgör om en handling är rätt eller fel är konsekvenserna och inte på hur det brukar gå i liknande fall."
Jag förstår inte riktigt vad den vill säga, eller vad den skulle tänka säga i det här ämnet (fildelning). Menar den att det enda man ska utgå från är de faktiska konsekvenserna av JUST den här handlingen?
Avsedda, förväntade och faktiska konsekvenser. Vad är den avsedda konsekvensen om jag laddar ned en film? Det är väl egentligen att jag ska få två timmars underhållning i form av en film? Det måste ju vara den avsedda konsekvensen. Den förväntade konsekvensen kan väl vara att de som producerat filmen inte får några pengar och den faktiska konsekvensen att de som producerat filmen kanske inte vill göra några fler filmer då de inte får några pengar på det? Är jag helt fel här, eller någorlunda rätt?
Sedan ska jag också prata om pliktetiken och vad den säger om fildelning och ska då främst utgå från Kant. Där anser jag att det är lite mer glasklart, men får gärna lite hjälp på traven där också.
Skulle verkligen uppskatta om jag fick lite hjälp med det här och kanske får igång en diskussion som behandlar det här moralfilosofiska problemet.
Tack på förhand 8)
Jag har precis skrivit lite om Utilitarismen och vad den skulle säga om fildelning. Jag resonerade som så att det beror på vad intentionen med handlingen är. Det beror på om man (t.ex) måste se en film till varje pris, eller om man bara ser den för att den är gratis. Måste man se en film till varje pris, ja då hade man ju köpt filmen om man inte hade kunnat ladda ned den och då hade de som producerat filmen blivit påverkade på ett negativt sätt. Ser man den bara för att den är gratis, då hade man ju inte köpt den om den var tillgänglig för nedladdning och då påverkas inte de som producerar filmen. Då är det bara jag som tankar filmen som vinner på det.
Några tankar på det? (blev lite komprimerat nu, men det är i stora drag så jag har resonerat i min uppsats)
Vidare ska jag avhandla regelutilitarismen, handlingsutilitarismen samt avsedda, förväntade och faktiska konsekvenser.
Jag ska ärligt säga att jag inte har så superbra koll på de två förstnämnda. Vad säger egentligen regelutilitarismen om fildelning? Just den är lite svår då man måste veta exakt vad den säger om det moralfilosofiska problemet i fråga, så är det någon som har koll på vad den kan tänkas säga om fildelning?
Handlingsutilitarismen förstår jag mig inte riktigt på. Det jag har om handlingsutilitarismen är detta:
"Handlingsutilitarism går ut på att det enda som avgör om en handling är rätt eller fel är konsekvenserna och inte på hur det brukar gå i liknande fall."
Jag förstår inte riktigt vad den vill säga, eller vad den skulle tänka säga i det här ämnet (fildelning). Menar den att det enda man ska utgå från är de faktiska konsekvenserna av JUST den här handlingen?
Avsedda, förväntade och faktiska konsekvenser. Vad är den avsedda konsekvensen om jag laddar ned en film? Det är väl egentligen att jag ska få två timmars underhållning i form av en film? Det måste ju vara den avsedda konsekvensen. Den förväntade konsekvensen kan väl vara att de som producerat filmen inte får några pengar och den faktiska konsekvensen att de som producerat filmen kanske inte vill göra några fler filmer då de inte får några pengar på det? Är jag helt fel här, eller någorlunda rätt?
Sedan ska jag också prata om pliktetiken och vad den säger om fildelning och ska då främst utgå från Kant. Där anser jag att det är lite mer glasklart, men får gärna lite hjälp på traven där också.
Skulle verkligen uppskatta om jag fick lite hjälp med det här och kanske får igång en diskussion som behandlar det här moralfilosofiska problemet.
Tack på förhand 8)
Regelutilitarism är att man istället för i varje enskilt fall skall bedöma vad som har bäst konsekvenser gör bedömningen formellt och stiftar ett regelverk från det.
Jag har mest hört den versionen hävdas som ett svara på kritik mot utlitarismens epistemologiska problem, alltså hur vi får kunskap om det partikulärt bästa i varje enskilt fall. Regelutilitarismen har ju mindre krav på sig, då den bara stipulerar regler och inte individuella handlingar.
Jag har mest hört den versionen hävdas som ett svara på kritik mot utlitarismens epistemologiska problem, alltså hur vi får kunskap om det partikulärt bästa i varje enskilt fall. Regelutilitarismen har ju mindre krav på sig, då den bara stipulerar regler och inte individuella handlingar.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
"Handlingsutilitarism går ut på att det enda som avgör om en handling är rätt eller fel är konsekvenserna och inte på hur det brukar gå i liknande fall."
Jag förstår inte riktigt vad den vill säga, eller vad den skulle tänka säga i det här ämnet (fildelning). Menar den att det enda man ska utgå från är de faktiska konsekvenserna av JUST den här handlingen?
Ja enligt handlingsutilitarismen så är det inte fenomenet i sig, nedladdning, som bedöms utan det är en partikulär nedladdning, den du gör, som bedöms och det enskilt.
Härav kommer invändningen mot hur vi skall kunna veta vad som är bäst i en enskild handling in, och vi kan jämföra mot regelutilitarismen för att exemplifiera.
De skulle förmodligen göra en bedömning av hela fenomenet nedladdning och inte ta ställning i något enskilt fall. Sen skulle de avge dom över fenomenet i stort, om det främjade det antagna eller inte, och således om det fått ett positivt moraliskt värde.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
Uppdelningen i regelutilitarism och handlingsutilitarism är vilseledande. Det finns bara en sorts utilitarism, alternativt en steglös skala bestående av oändligt många olika regelutilitarismer. Begreppet handlingsutilitarism avser egentligen en regelutilitarism bestående av så många regler som det finns enskilda specifika handlingar - en regel för varje enskild specifik handling. Det finns alltså bara regelutilitarism. I andra änden av spektret, som den logiska motpolen till regelutilitarism med maximalt antal regler, det man kallar handlingsutilitarism, har vi regelutilitarism bestående av endast en enda regel. Problemet är då: vilken regel? Anta att man väljer som enda regel "fildela endast icke-kommersiellt". En sådan regelutilitarism har inget att säga om hur man ska göra på något som helst av de otaliga andra områdena i livet. Detta problem återkommer vilken regel man än väljer som enda regel istället för regeln "fildela endast icke-kommersiellt". Extrem regelutilitarism, i betydelsen "motpolen till vad man brukar kalla handlingsutilitarism", alltså att bara ha en enda regel, är alltså en hopplös moral. Man inser snart att man behöver ett stort antal regler. Men ett alltför stort antal regler, å andra sidan, blir ohanterligt för minnet. Många regler måste vara sådana att de var och en spänner över flera enskilda handlingar och på så sätt minskar den tid som går åt till tanke när betänketiden är begränsad (det vill säga alltid).
Oavsett om man är utilitarist eller något annat, fungerar människohjärnan naturligt så att den först har en default-uppsättning medfödda regler och därefter lär sig nya vartefter, så att nya regler ömsom kompletterar, ömsom läggs vid sidan av, ömsom ersätter gamla regler. Ordvalet "lär sig" är dock missvisande, det är bättre att säga att vi bestämmer oss för att leva efter den och den nya regeln vartefter som vi lever och får erfarenheter. Icke-utilitarister gör detta på grundval av sina värderingar, utilitarister gör det på grundval av sina (de utilitaristiska). Olika utilitarister skiljer sig i fråga om hur många regler de tror ger mest utilitaristiskt resultat att leva efter, och kanske viktigare, vilka regler de tror ger mest utiltaristiskt resultat att fästa särskilt stor vikt vid jämfört med vilka andra regler. De regler som tilldelas särskilt stor vikt kan kallas "övergripande". Den vilseledande indelningen i "handlingsutilitarister" och "regelutilitarister" kommer antagligen från motsättningar mellan utilitarister av olika uppfattningar om vilket som är det mest utilitaristiska antalet övergripande regler. I själva verket finns som sagt ingen handlingsutilitarism, bara regelutilitarismer av olika utformning, med olika många regler, med regler av olika slag och olika viktade i förhållande till varandra.
Hur många regler som torde ge det mest utilitaristiska resultatet, och vilka regler i så fall, och hur de bör viktas mot varandra, är något man får delvis basera på erfarenheter och inlärda fakta, delvis tänka ut själv, delvis diskutera fram tillsammans med andra, delvis känna efter med intuitionen, etc. Där kommer man in på beslutsteori. Målet för utilitaristen är givet - att leva på det sätt som maximerar det förväntade överskottet av lycka över lidande i universum - men metoden för att uppnå detta mål är inte given utan hanteras lämpligen med vettig beslutsteori. Så är det väl med alla frågor. Ingen vet något med hundra procent säkerhet om något, alla laborerar mer eller mindre med gissande om allt. Ovissheten är alltså utilitarismen inte på något sätt ensam om. Det är därför osjyst att klandra utilitarismen särskilt för svårigheten att veta något säkert om världen, som om inte andra moralsystem eller ideologier eller tänkesätt skulle ha samma problem.
När det gäller vad utilitarismen har att säga om fildelning, är min inställning att fildelning bör legaliseras och uppmuntras världen över, att den är bra för folket sammantaget, att de flesta upphovsmän även tjänar på den eftersom den sprider deras verk till fler öron och ögon, och att det relativa fåtal upphovsmän som trots allt förlorar på fildelningen bör få incitament i form av statliga stipendier i vissa fall (i den mån deras verk bidrar till en bättre framtid för mänskligheten men utan att detta betalar sig på den fria marknaden). Skiv- och filmbolag får gärna försvinna, i den mån det visar sig att fildelning gynnar folket mer än vad skiv- och filmbolag gör. Jakten på fildelare bör helt avblåsas, så att pengar kan frigöras, från det nuvarande farliga byggandet av kontrollsamhället, och läggas på desto mer skapande av verkliga värden istället. Alltför mycket resurser läggs idag på att se till att alla får de kronor och ören de är förtjänta av. Fördelningen av pengar behöver inte bli rättvis, det är inte det viktiga. Det är viktigare att mänskligheten utvecklas på ett sätt som maximalt främjar det förväntade överskottet av lycka över lidande. Och det skulle en legalisering av all fildelning bidra till.
Oavsett om man är utilitarist eller något annat, fungerar människohjärnan naturligt så att den först har en default-uppsättning medfödda regler och därefter lär sig nya vartefter, så att nya regler ömsom kompletterar, ömsom läggs vid sidan av, ömsom ersätter gamla regler. Ordvalet "lär sig" är dock missvisande, det är bättre att säga att vi bestämmer oss för att leva efter den och den nya regeln vartefter som vi lever och får erfarenheter. Icke-utilitarister gör detta på grundval av sina värderingar, utilitarister gör det på grundval av sina (de utilitaristiska). Olika utilitarister skiljer sig i fråga om hur många regler de tror ger mest utilitaristiskt resultat att leva efter, och kanske viktigare, vilka regler de tror ger mest utiltaristiskt resultat att fästa särskilt stor vikt vid jämfört med vilka andra regler. De regler som tilldelas särskilt stor vikt kan kallas "övergripande". Den vilseledande indelningen i "handlingsutilitarister" och "regelutilitarister" kommer antagligen från motsättningar mellan utilitarister av olika uppfattningar om vilket som är det mest utilitaristiska antalet övergripande regler. I själva verket finns som sagt ingen handlingsutilitarism, bara regelutilitarismer av olika utformning, med olika många regler, med regler av olika slag och olika viktade i förhållande till varandra.
Hur många regler som torde ge det mest utilitaristiska resultatet, och vilka regler i så fall, och hur de bör viktas mot varandra, är något man får delvis basera på erfarenheter och inlärda fakta, delvis tänka ut själv, delvis diskutera fram tillsammans med andra, delvis känna efter med intuitionen, etc. Där kommer man in på beslutsteori. Målet för utilitaristen är givet - att leva på det sätt som maximerar det förväntade överskottet av lycka över lidande i universum - men metoden för att uppnå detta mål är inte given utan hanteras lämpligen med vettig beslutsteori. Så är det väl med alla frågor. Ingen vet något med hundra procent säkerhet om något, alla laborerar mer eller mindre med gissande om allt. Ovissheten är alltså utilitarismen inte på något sätt ensam om. Det är därför osjyst att klandra utilitarismen särskilt för svårigheten att veta något säkert om världen, som om inte andra moralsystem eller ideologier eller tänkesätt skulle ha samma problem.
När det gäller vad utilitarismen har att säga om fildelning, är min inställning att fildelning bör legaliseras och uppmuntras världen över, att den är bra för folket sammantaget, att de flesta upphovsmän även tjänar på den eftersom den sprider deras verk till fler öron och ögon, och att det relativa fåtal upphovsmän som trots allt förlorar på fildelningen bör få incitament i form av statliga stipendier i vissa fall (i den mån deras verk bidrar till en bättre framtid för mänskligheten men utan att detta betalar sig på den fria marknaden). Skiv- och filmbolag får gärna försvinna, i den mån det visar sig att fildelning gynnar folket mer än vad skiv- och filmbolag gör. Jakten på fildelare bör helt avblåsas, så att pengar kan frigöras, från det nuvarande farliga byggandet av kontrollsamhället, och läggas på desto mer skapande av verkliga värden istället. Alltför mycket resurser läggs idag på att se till att alla får de kronor och ören de är förtjänta av. Fördelningen av pengar behöver inte bli rättvis, det är inte det viktiga. Det är viktigare att mänskligheten utvecklas på ett sätt som maximalt främjar det förväntade överskottet av lycka över lidande. Och det skulle en legalisering av all fildelning bidra till.
Javisst borde det vara fritt fram, inte bara musik och film då det finns många förtjänster med internet, som att slippa betala inträde på gallerier!
Människan skapar konsten
Och konsten skapar människan
tills allt flyter ihop och dikten ej går att skilja från
verkligheten
Konsten däremot, har som utrycksmedel inga begränsningar
allt är möjligt.
Människan skapar konsten
Och konsten skapar människan
tills allt flyter ihop och dikten ej går att skilja från
verkligheten
Konsten däremot, har som utrycksmedel inga begränsningar
allt är möjligt.
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Nu är jag för skraj för att åka fast och för slö för att ta reda på hur man ser till att man inte gör det, så jag pröjsar för de få upphovsrättsskyddade alster jag åstundar.
Men det beklämmer mig lite, ur ett perspektiv som gränsar till det jag förstått vara utilitarism, "så mycket gott till så många som möjligt", ungefär. Jag tror nämligen att det är gott ur ett "bra för alla"-perspektiv att flytta kapital till de som brukar ladda ned från de som äger upphovsrätt. Tror inte att artiser och de som äger skivbolag gör särskilt mycket för att öka medellivslängd, mer sannolikt de som knäcker lösenordsskydd. Även om man kan relaxa skönt till Melody Gardot.
Rent, som jag fattar det, utilitaristiskt, då.
Men det beklämmer mig lite, ur ett perspektiv som gränsar till det jag förstått vara utilitarism, "så mycket gott till så många som möjligt", ungefär. Jag tror nämligen att det är gott ur ett "bra för alla"-perspektiv att flytta kapital till de som brukar ladda ned från de som äger upphovsrätt. Tror inte att artiser och de som äger skivbolag gör särskilt mycket för att öka medellivslängd, mer sannolikt de som knäcker lösenordsskydd. Även om man kan relaxa skönt till Melody Gardot.
Rent, som jag fattar det, utilitaristiskt, då.
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
Avantgardet skrev:Billigt att låna M. C. Escher att illustrera dina poänger Zokrates... :)
Om det är något som är billigt, så är det att kalla Zokrates tilltag för billigt. Varför uppfinna hjulet på nytt? Jag tror att den illustration Zokrates valde till sin tankegång gick kolossalt mycket fortare för Zokrates att ta fram än om han skulle ha satt igång med att måla egna tavlor för att illustrera sin tankegång. Just detta är en stor del av poängen med fildelning: ju mer människor fritt får ta del av varandras verk (som nu Zokrates tog del av Eschers verk till exempel), desto bättre kan de uttrycka sig och desto bättre nya verk kan de skapa, på kortare tid! Och tid är pengar...
Anders skrev:Nu är jag för skraj för att åka fast och för slö för att ta reda på hur man ser till att man inte gör det, så jag pröjsar för de få upphovsrättsskyddade alster jag åstundar.
Men det beklämmer mig lite, ur ett perspektiv som gränsar till det jag förstått vara utilitarism, "så mycket gott till så många som möjligt", ungefär. Jag tror nämligen att det är gott ur ett "bra för alla"-perspektiv att flytta kapital till de som brukar ladda ned från de som äger upphovsrätt. Tror inte att artiser och de som äger skivbolag gör särskilt mycket för att öka medellivslängd, mer sannolikt de som knäcker lösenordsskydd. Även om man kan relaxa skönt till Melody Gardot.
Rent, som jag fattar det, utilitaristiskt, då.
har du pröjsat för escher bilderna som din browser laddat ner på datorn i temp mappen? :lol:
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
Anders skrev:Nu är jag för skraj för att åka fast och för slö för att ta reda på hur man ser till att man inte gör det, så jag pröjsar för de få upphovsrättsskyddade alster jag åstundar.
Men det beklämmer mig lite, ur ett perspektiv som gränsar till det jag förstått vara utilitarism, "så mycket gott till så många som möjligt", ungefär. Jag tror nämligen att det är gott ur ett "bra för alla"-perspektiv att flytta kapital till de som brukar ladda ned från de som äger upphovsrätt.
Flytta kapital? Du menar väl legalisera fildelning, snarare än flytta kapital? Som sagt tror jag att upphovsmän kommer att tillföra samhället mer värde om de får ekonomiska incitament, men att ekonomiska incitament inte behöver vara i form av royalty utan kan vara i form av statliga stipendier och bidrag till upphovsmän som på grund av den myckna fildelningen av deras verk har svårt att upprätthålla sitt skapande rent ekonomiskt.
Tror inte att artiser och de som äger skivbolag gör särskilt mycket för att öka medellivslängd, mer sannolikt de som knäcker lösenordsskydd.
Medellivslängd är inte allt. Livskvalitet måste också tas med i bilden. Mången kreatör har förbättrat mången medborgares livskvalitet. Det kan bli mindre av det om kreatörerna får svårare att få ihop till mat, hyra och omkostnader för sitt skapande. Men som sagt är jakt på fildelare inte den bästa lösningen; den bästa lösningen tror jag är statliga bidrag och stipendier till kreatörerna. Det går inte att hoppa över att det behövs en lösning. Kreatörer kommer inte att fortsätta förse dig med förstklassiga kreationer i samma utsträckning och grad som hittills, om de inte får ihop till mat och hyra och övriga omkostnader genom att göra det.
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
dokido skrev:har du pröjsat för escher bilderna som din browser laddat ner på datorn i temp mappen? :lol:
Har du pröjsat för det utläckande ljudet från rockkonserten du inte gick på men som var så högljudd att du hörde varenda ton ändå? Jag tror man har betraktat temp-mappen som mer eller mindre ekvivalent med människohjärnans korttidsminne. Upphovsmännen bjussar på tillfälliga "teasers" i form av att du kan kolla in deras verk på nätet; det ligger i deras intresse. Det ligger också i deras intresse att du betalar när du vill använda deras verk bortom detta användande. Därav den till synes inkonsekventa lagstiftningen enligt vilken det (tycks det mig) är lagligt att ha upphovsrättsskyddade bilder i sin dators temp-mapp men ingen annanstans utan att betala för det. Inkonsekvensen är endast imaginär.
Justin Case skrev:Därav den till synes inkonsekventa lagstiftningen enligt vilken det (tycks det mig) är lagligt att ha upphovsrättsskyddade bilder i sin dators temp-mapp men ingen annanstans utan att betala för det. Inkonsekvensen är endast imaginär.
Det beror ju på hur insatta de är som dömer i ett mål, det finns personer som har blivit fällda för innehav av saker som legat i just tempmappen.
På liknande sätt som det finns personer som har blivit fällda för narkotikainnehav, utan att de själva känt till detta innehav, ex. En man förvarar saker åt en vän på sin vind både har och kan åka dit för detta, en annan person köper en beg. bil som först när han efter några år, då han åker utomlands, blir stoppad på hemresan och då bilen söks igenom narkotikan hittas som har legat där denne ovetandes hela tiden. Svåra fall att prata sig ur.
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
Zokrates skrev:Det beror ju på hur insatta de är som dömer i ett mål, det finns personer som har blivit fällda för innehav av saker som legat i just tempmappen.
De som dömer i sådana mål konsulterar väl IT-experter? De kanske gör det, men utgår från att de själva vet bättre. Vad ska de ha expertis till om de inte lyssnar på den? Har våra domstolar lika lite respekt för experter på andra områden, eller är det bara när det gäller IT? Litar våra domstolar mindre på IT-experters utlåtanden än på t.ex. rättsläkares utlåtanden?
På liknande sätt som det finns personer som har blivit fällda för narkotikainnehav, utan att de själva känt till detta innehav, ex. En man förvarar saker åt en vän på sin vind både har och kan åka dit för detta, en annan person köper en beg. bil som först när han efter några år, då han åker utomlands, blir stoppad på hemresan och då bilen söks igenom narkotikan hittas som har legat där denne ovetandes hela tiden. Svåra fall att prata sig ur.
Jag tror dig. Det är nog ett stort rättssäkerhetsproblem som inte debatterats så mycket som det borde. Det riktigt otäcka är att det enda sättet för samhället att komma tillrätta med problemet kanske är att låta intelligenta svärmar av nanokameraförsedda nanorobotar övervaka oss allihop in i minsta detalj dygnet runt, så att ingen av oss kan plantera några olagliga substanser/föremål i någon annans ägo utan att polisen i efterhand kan gå in och se på skärmen att så skett. En sådan "mölighet att höja rättssäkerheten för oskyldiga" (som det isolerat sett kan ses som) kommer nog i själva verket att föras fram som ett argument för att få utöka polisstaten med nanorobotarméer och liknande inom ett par årtionden när tekniken möjliggör det. Man kommer att lugna folket med att "polisen bara får titta på övervakningsbilderna efter att en domstol gett klartecken" och liknande lömska grepp a la "två steg framåt, ett steg tillbaka" i de små stegens tyranni mot den slutgiltiga totalitära polisstaten.
Innan dess är det viktigt att folket tänkt efter ordentligt om folket verkligen vill lägga sina liv mer och mer i händerna på en polisstat bara för att kortsiktigt (och imaginärt) ytterligare öka sin trygghet. Utvecklingen går steg för steg i den riktningen, så det krävs nog något utöver det vanliga för att folk ska vakna.
Personligen ser jag bra mycket hellre att någon då och då blir oskyldigt dömd för innehav av olagliga substanser/föremål, än att polisstaten fullbordas. En tredje väg, som jag tror är bättre än båda dessa (men som inte heller den är oproblematisk), är att alla människor utan undantag får rätt att extremövervaka alla människor utan undantag. Det är inte den alltmer extrema övervakningen som är det värsta med vår tids övervakningssamhälles utveckling; det värsta är att det relativa fåtal människor, som idag har långt större befogenheter att övervaka vanligt folk än vad vanligt folk har möjlighet att övervaka dem tillbaka, kan missbruka sin makt så länge de bara utgör en del av folket och alltså tenderar ha särintressen som kommer i konflikt med folkets intressen. Risken för maktmissbruk hos övervakarna skulle elimineras om alla människor gavs ungefär lika stora möjligheter allihop att övervaka andra människor (inklusive sina ledare) - något som endast kan uppnås varaktigt om denna allas rätt att övervaka alla är obegränsad även i fråga om hur inträngande övervakningen får vara. Den lilla rest av privatliv vi ännu har försvinner då helt, och istället får vi ett väldigt jämlikt samhälle där vi alla kan bli som en enda jätteperson tillsammans. Jag föredrar detta framför en polisstat där någon nyckfull liten klick makthavare har så stor makt över resten av folket att de kan göra vad de vill med folket. Tyvärr tror jag vi måste välja mellan dessa två alternativ.
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
Re: Moralfilosofiskt problem Fildelning [skoluppgift]
danill skrev:Handlingsutilitarismen förstår jag mig inte riktigt på. Det jag har om handlingsutilitarismen är detta:
"Handlingsutilitarism går ut på att det enda som avgör om en handling är rätt eller fel är konsekvenserna och inte på hur det brukar gå i liknande fall."
Jag förstår inte riktigt vad den vill säga, eller vad den skulle tänka säga i det här ämnet (fildelning). Menar den att det enda man ska utgå från är de faktiska konsekvenserna av JUST den här handlingen?
Avsedda, förväntade och faktiska konsekvenser.
Det är inte krångligare än hur du fattar beslut i din vardag (om du är hyfsat rationell). Du har ett visst hum om vad du vill ska ske, vad du inte vill ska ske, vad du tror kan komma att ske, och du försöker bedöma vad du tror kommer hända om du gör si respektive om du gör så respektive om du gör så etc, samt hur stora sannolikheterna är för dessa olika utfall beroende på vad du gör, och så fattar du beslut om handling utifrån dessa bedömningar. Ingen kan veta något med hundraprocentig säkerhet om framtiden, därför får vi laborera med "förväntade" konsekvenser.
När det gäller "avsedda" konsekvenser kanske ett konkret exempel är bäst för att illustrera: ambulansen måste ibland överträda hastighetsbegränsningarna för att rädda liv, men det finns en gräns även för detta: om ambulansförare skulle köra alltför fort, skulle de alltför ofta köra ihjäl folk; det finns en hastighetsgräns någonstans (exakt var vet de kanske inte riktigt, förutom möjligen med intuitionen) där de sammanlagda konsekvenserna av deras handlande (att köra en ambulans alltför fort) skulle bli sämre än om de inte kör fullt lika fort. Goda avsikter kan aldrig rättfärdiga medvetet slarv med sannolikhetskalkylen över vad man tror kan komma att hända om man gör si respektive så. Anta att en ambulansförare skulle säga "jag anser att jag gjorde rätt i att köra i 180 km/h genom bostadsområdet eftersom min avsikt bara var att rädda den nödställda som vi var utskickade att rädda". Det vore inte en hållbar moral. Riktigt lika illa vore det inte om han uppriktigt bedömde (d.v.s. förväntade) att färre skulle komma att dö om han höll 180km/h genom bostadsområdet än om han inte gjorde det; då skulle han ha handlat välmenande utifrån de av honom förväntade konsekvenserna, men då hans förväntningar inte var rimliga, borde man ändå byta ut honom eller åtminstone se till att han lär sig göra riskbedömningar bättre. Vi andra skulle tro oss kunna förvänta konsekvenserna mer rimligt än vad en sådan ambulansförare kan, och därför tror vi att vi bör se till att han inte kör så fort som han själv tror är bäst att han gör. Vad de faktiska konsekvenserna blir är det enda riktigt relevanta, men då är det för smalt att bara se på huruvida just den här ambulansföraren körde ihjäl någon vid just det här tillfället trots att han körde så galet fort som han gjorde (han kan ha haft tur), är det snarare de (av allt att döma) de sammantagna konsekvenserna av att över tid låta ambulansförare i största allmänhet köra i mer än [vad det nu är för hastighet som diskuteras, i den och den typen av trafikmiljö etc] som är det relevanta att bedöma. Att någon enstaka ambulansförare hindras från att, genom att köra "galet fort", rädda ett liv som han skulle ha kunnat rädda, är bättre än att två ambulansförare som gör lika galna riskbedömningar som han råkar köra ihjäl två personer i onödan i tron om att de skulle kunna undvika detta.
Hierarkin är alltså:
1) de faktiska konsekvenserna är "det mest grundläggande" viktigaste.
2) de förväntade konsekvenserna, d.v.s. konsekvenser som människor förväntar sig, kan leda fel, men är dessvärre det bästa vi har att jobba med, eftersom vi inte har tillgång till total, hundraprocentigt tillförlitlig kunskap om de faktiska konsekvenserna.
3) de avsedda konsekvenserna är ännu mindre grundläggande relevanta, men vore fortfarande kanske bättre än ingenting om vi inte hade de förväntade konsekvenserna att jobba med.
Kom ihåg: Handlingsutilitarism finns inte. Regelutilitarism är den enda utilitarism som finns. Betänk att för att kunna förvänta vissa konsekvenser snarare än andra, måste man tänka med hjälp av regler. Det är omöjligt att tänka ut något vettigt utan att tänka med hjälp av regler. Tor Norretranders har hävdat att LSD-rus gör att man tar in allt "som det är", utan att ordna sitt tänkande med några regler. Utan LSD eller liknande tycks detta inte vara möjligt. Och säg någon som fått något vettigt gjort i LSD-rus! Nej, att ordna sitt tänkande med regler är överlägset mer framgångsrikt än ett regellöst tänkande, oavsett vilka syften man har. Det gäller även när syftet är att komma fram till vad som är utilitaristiskt att göra.
Man skulle alltså kunna säga att de utilitarister som påstår sig vara handlingsutilitarister vore trovärdiga endast om de tog LSD (och förmodligen inte då heller, men det återstår kanske att undersöka?).
Sedan ska jag också prata om pliktetiken och vad den säger om fildelning och ska då främst utgå från Kant. Där anser jag att det är lite mer glasklart, men får gärna lite hjälp på traven där också.
Vad Kants pliktetik innebär i fildelningsfrågan är långtifrån glasklart för mig. Musik- och filmfiler är information. Informationen utgörs enbart av mönstret i vilket ettor och nollor är ordnade i filen. När jag köpt en skiva i vilken ett sådant mönster är inbränt, varför skulle jag inte ha rätt att visa detta mönster för andra? De jag visar detta mönster för kan sedan välja att skapa likadana mönster i sina datorer (detta kallas kopiering och är inte detsamma som stöld, eftersom de lämnar originalinformationen kvar i oförändrat skick där de hittade den). Varför skulle de inte ha rätt att göra det? Man har rätt att härma vad en annan människa säger och hur en annan människa rör sig. Varför skulle man då inte ha rätt att härma även de mönster i vilka någon lagrat information i sin dator? Visserligen finns här kanske en stor skillnad i fråga om hur exakt informationen återges, men var ska gränsen, för hur exakt man inte får återge något när man härmar det, dras?
Hur kan Kants pliktetik ge ett svar på det?
Hur kan någon etik, förutom utilitarismen, ge ett svar på det?
(På Kants tid var fildelning för övrigt inte ens möjlig. Därför betvivlar jag att han ens hade någon åsikt om den.)
Justin visst finns det handlingsutilitarism såväl som regelutilitarism. Det där du framför är en semantisk anmärkning på vad handlingsutilitarism är. Distinktionen är gjord och distinktionen är meningsfull. Och många diskuterar utifrån distinktionen så jag tycker du gör en otjänst när du säger att det inte finns någon handlingsutilitarism.
Det som skiljer de två perspektiven är givetvis inte om de inbegriper regler inför handlingen per se, utan om det antagna värdet skall relatera till den enskilda handlingen eller en generell regel för handlandet.
Regelutilitarism har ett "svagare" epistemologiskt problem då det stipulerar en regel som statistiskt bekräftas, spekuleras om inför regeln, medan handlingsutilitarism bekräftas i det faktiska och enskilda.
Det är svårare att tillfredsställa kunskapen om vad det antagna värdet bör leda till om det relaterar till ett nytt partikulärt fall varje gång.
Det är alltså inte frågan om vi använder en regel för tänkandet utan det är en fråga om vad tänkandet, den moraliska principen, skall ge för norm för beteendet. I det ena fallet normeras ett partikulärt beteende inför varje situation, eller agerande, och i det andra så normeras ett beteende generellt inför en regel som stipulerats som "bäst" eller "maximerad". Så vad som tillfredsställer den moraliska principen i fråga om en faktisk princip inför en partikulär fråga skiljer sig fundamentalt åt.
Handlingsutilitarism kan ge att jag skall göra en sak och du en annan, regelutilitarism anger att både du och jag skall göra samma sak. Åtminstone enligt de definitioner jag tagit del av.
Det som skiljer de två perspektiven är givetvis inte om de inbegriper regler inför handlingen per se, utan om det antagna värdet skall relatera till den enskilda handlingen eller en generell regel för handlandet.
Regelutilitarism har ett "svagare" epistemologiskt problem då det stipulerar en regel som statistiskt bekräftas, spekuleras om inför regeln, medan handlingsutilitarism bekräftas i det faktiska och enskilda.
Det är svårare att tillfredsställa kunskapen om vad det antagna värdet bör leda till om det relaterar till ett nytt partikulärt fall varje gång.
Kom ihåg: Handlingsutilitarism finns inte. Regelutilitarism är den enda utilitarism som finns. Betänk att för att kunna förvänta vissa konsekvenser snarare än andra, måste man tänka med hjälp av regler.
Det är alltså inte frågan om vi använder en regel för tänkandet utan det är en fråga om vad tänkandet, den moraliska principen, skall ge för norm för beteendet. I det ena fallet normeras ett partikulärt beteende inför varje situation, eller agerande, och i det andra så normeras ett beteende generellt inför en regel som stipulerats som "bäst" eller "maximerad". Så vad som tillfredsställer den moraliska principen i fråga om en faktisk princip inför en partikulär fråga skiljer sig fundamentalt åt.
Handlingsutilitarism kan ge att jag skall göra en sak och du en annan, regelutilitarism anger att både du och jag skall göra samma sak. Åtminstone enligt de definitioner jag tagit del av.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 27 och 0 gäster