Moralfilosofiskt problem Fildelning [skoluppgift]

Moderator: Moderatorgruppen

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 04 jan 2010 12:57

Hur kan Kants pliktetik ge ett svar på det?

Hur kan någon etik, förutom utilitarismen, ge ett svar på det?

(På Kants tid var fildelning för övrigt inte ens möjlig. Därför betvivlar jag att han ens hade någon åsikt om den.)


Men Kant var så förutseende att han ville skapa en moral som inte var kontingent på resultat. Så därför kan vi applicera hans moralteori även på dessa frågor.

Vad man gör är att man frågar sig om man kan önska det upphöjt till allmän lag att man delar filer.

Dvs man applicerar det kategoriska imperativet på denna specifika fråga.

Kan jag önska att alla delar filer med varandra?

Bedömningen gäller främst om det är motsägelsefullt. Så som lögnen är motsägelsefull eftersom den kräver att vissa talar sanning för att lögnen ens skall fylla sitt syfte som lögn. Således så är det i lögnens fall frågan om något som inte kan önskas upphöjas till allmän lag.

Lycka till danill.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 05 jan 2010 01:16

J R Auk skrev:
Hur kan Kants pliktetik ge ett svar på det?

Hur kan någon etik, förutom utilitarismen, ge ett svar på det?

(På Kants tid var fildelning för övrigt inte ens möjlig. Därför betvivlar jag att han ens hade någon åsikt om den.)


Men Kant var så förutseende att han ville skapa en moral som inte var kontingent på resultat. Så därför kan vi applicera hans moralteori även på dessa frågor.

Vad man gör är att man frågar sig om man kan önska det upphöjt till allmän lag att man delar filer.

Dvs man applicerar det kategoriska imperativet på denna specifika fråga.

Kan jag önska att alla delar filer med varandra?

Bedömningen gäller främst om det är motsägelsefullt. Så som lögnen är motsägelsefull eftersom den kräver att vissa talar sanning för att lögnen ens skall fylla sitt syfte som lögn. Således så är det i lögnens fall frågan om något som inte kan önskas upphöjas till allmän lag.

Lycka till danill.


Pliktetiken tycks inte kunna producera någon övertygande maxim när det gäller fildelning. Fildelare kan anse sig tillämpa pliktetik, genom att de "kan önska upphöjt till allmän lag att alla får fildela vad de vill hur mycket de vill". Samtidigt kan motståndare mot fildelning lika mycket anse sig tillämpa pliktetik, genom att de "kan önska upphöjt till allmän lag att alla artister ska få betalt i proportion till hur många som lyssnar på deras musik". En tredje grupp människor kan "önska upphöjt till allmän lag att fildelning i kommersiellt syfte ska vara förbjuden men att fildelning som fildelaren inte tjänar pengar på (d.v.s. inte får in pengar på) ska vara tillåten". En fjärde grupp människor kan "önska upphöjt till allmän lag att man fildelar endast sådan musik vars upphovsman redan har pengar så han/hon klarar sig resten av livet." Och så vidare.

Det tycks alltså inte vara möjligt för olika pliktetiker att komma överens om vad pliktetiken egentligen har att säga om fildelning. Pliktetiken tycks mig som ett stycke modell-lera som man kan forma hur man vill för att den ska passa ens egna syften. D.v.s. precis samma problem som utilitarismen ofta anklagas för.

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 05 jan 2010 01:22

Dock finns det något som verkligen är det utilitaristiska att göra. Det är mycket mer tveksamt om det finns något sådant som "ens plikt", att det finns något som "man" (ty vem då "man"?) "kan vilja upphöja till allmän lag". Vad som enligt pliktetiken bör upphöjas till allmän lag och inte, det tycks bero helt och hållet på vem denna "man" syftar på. Det kan inte finnas något sådant som universellt gällande plikter.

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9937
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Inläggav Zokrates » 05 jan 2010 01:23

Justin Case skrev:Pliktetiken tycks mig som ett stycke modell-lera som man kan forma hur man vill för att den ska passa ens egna syften. D.v.s. precis samma problem som utilitarismen ofta anklagas för.


Inte om man utgår från vad majoriteten vill, globalt blir det då ett ja till fildelning, vilket jag är starkt övertygad om, men när det gäller Sverige är jag inte lika säker, tror att det hamnar på ett hälften för, hälften emot förhållande mest på grund av denna stackars Svenska trälmentalitet som nej sägarna verkar lida av, för det är väl trots allt bara någon enstaka procent som tjänar på ett fildelningsförbud?

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 05 jan 2010 01:29

J R Auk skrev:Bedömningen gäller främst om det är motsägelsefullt. Så som lögnen är motsägelsefull eftersom den kräver att vissa talar sanning för att lögnen ens skall fylla sitt syfte som lögn. Således så är det i lögnens fall frågan om något som inte kan önskas upphöjas till allmän lag.


Det resonemanget tycks mig utgå från någon sorts villfarelse att valet skulle stå mellan att alla alltid ljög varenda gång de yttrade något och att alla aldrig någonsin ljög. Varför ska man bara utgå från dessa två ytterpoler? Det bästa är troligen en medelväg: att lögner tas till i undantagsfall, men att sanningsenlighet är det normala. På det sättet blir det möjligt att få någon att tro på en lögn när detta är nödvändigt (ty det är det ibland, t.ex. när någon farlig kriminell frågar en åt vilket håll en oskyldig person som han jagar sprang), och samtidigt kommer människor i hyfsad grad att lita på vad varandras sanningsenliga yttranden eftersom folks yttranden brukar vara sanningsenliga. Varför skulle inte en maxim i stil med "ljug endast när det är utilitaristiskt att ljuga" vara lika god pliktetik som maximen "ljug aldrig"? Maximen "ljug endast när det är utilitaristiskt att ljuga" är definitivt en maxim jag "kan vilja upphöja till allmän lag". Alltså ser jag inte vad som gör att den inte skulle kunna gå in under pliktetik.

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 05 jan 2010 01:40

Zokrates skrev:
Justin Case skrev:Pliktetiken tycks mig som ett stycke modell-lera som man kan forma hur man vill för att den ska passa ens egna syften. D.v.s. precis samma problem som utilitarismen ofta anklagas för.


Inte om man utgår från vad majoriteten vill, globalt blir det då ett ja till fildelning, vilket jag är starkt övertygad om, men när det gäller Sverige är jag inte lika säker, tror att det hamnar på ett hälften för, hälften emot förhållande mest på grund av denna stackars Svenska trälmentalitet som nej sägarna verkar lida av, för det är väl trots allt bara någon enstaka procent som tjänar på ett fildelningsförbud?


Ska man alltså i pliktetiken utgå från vad majoriteten skulle vilja ha upphöjt till allmän lag? Majoriteten av vilka då i så fall? Här tycks pliktetiken i så fall behöva förklara var rösträttsåldern ska gå, för att kunna komma fram till vilken majoritet den ska utgå från (majoriteten av alla människor eller bara majoriteten av alla vuxna människor, till exempel?). Pliktetiken tycks mig bara alltmer diffus och godtyckligt uttolkbar.

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 05 jan 2010 11:52

Alltså Justin jag tycker det verkar som om du inte riktigt förstått vad maximen menar på.

Det är en betoning på; vad du kan önska upphöjt till allmän lag.

"Kan" bestäms här av förnuftet, den rationella bedömningen, och man antar att det är inte möjligt att, vi kan inte, upphöja något till allmän lag om det är förnuftsvidrigt.

Jag har bara tagit del av resonemanget om hur man gör den här rationella bedömningen i anslutning till lögnen så jag vet inte hur de formulerar sin metod för bedömning. Men det är inte som du tycks tro att man kan önska sig lite vad som helst upphöjt till allmän lag.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 05 jan 2010 16:46

Justin Case skrev:
J R Auk skrev:Bedömningen gäller främst om det är motsägelsefullt. Så som lögnen är motsägelsefull eftersom den kräver att vissa talar sanning för att lögnen ens skall fylla sitt syfte som lögn. Således så är det i lögnens fall frågan om något som inte kan önskas upphöjas till allmän lag.


Det resonemanget tycks mig utgå från någon sorts villfarelse att valet skulle stå mellan att alla alltid ljög varenda gång de yttrade något och att alla aldrig någonsin ljög. Varför ska man bara utgå från dessa två ytterpoler? Det bästa är troligen en medelväg: att lögner tas till i undantagsfall, men att sanningsenlighet är det normala. På det sättet blir det möjligt att få någon att tro på en lögn när detta är nödvändigt (ty det är det ibland, t.ex. när någon farlig kriminell frågar en åt vilket håll en oskyldig person som han jagar sprang), och samtidigt kommer människor i hyfsad grad att lita på vad varandras sanningsenliga yttranden eftersom folks yttranden brukar vara sanningsenliga. Varför skulle inte en maxim i stil med "ljug endast när det är utilitaristiskt att ljuga" vara lika god pliktetik som maximen "ljug aldrig"? Maximen "ljug endast när det är utilitaristiskt att ljuga" är definitivt en maxim jag "kan vilja upphöja till allmän lag". Alltså ser jag inte vad som gör att den inte skulle kunna gå in under pliktetik.


Resonemanget gör gällande att vi skall betänka ett idealfall för att se om det kan önskas vara ett universellt beteende, upphöjas till allmän lag.

Varför vi inte kan stipulera en maxim i stil med "ljug endast när det är utilitaristiskt att ljuga" är för att det inte är en maxim. Maximer är inte kontingenta, vilket allt som tar hänsyn till "det bästa" måste anses vara. Maximen är något som kommer av erfarenheten. Det blir erfarenhet eftersom betänkandet gäller idealfallet, när vi gjort betänkandet har vi en erfarenhet om det tänka utfallet, huruvida det är kontingent.

Det hela är ganska komplicerat och har att göra med hur förnuftet tänks fungera. Förnuftet har alltid ett "bästa" framför sig, och det avger sin dom endast på grund av detta "bästa" föreligger. Men det bästa är inte ett bästa i den mening som du talar om det utan det är en förnuftets nödvändighet. Så det hela kommer ner till om du handlar förnuftigt eller inte, alltså om du ålägger dig regeln att agera enligt ditt förnuft framför dina böjelser, eller dina begär.

Alltså pliktetiken bygger på idén om att det moraliskt goda INTE ligger i effekten av ditt agerande. Vissa pliktetiker baserar sig på Gud eller annan auktoritet. Det goda är gott därför att det är garanteras av en auktoritet, plikten föreligger att vörda auktoriteten. Kant, med sitt kategoriska imperativ baserar sig på förnuftet, förnuftet blir auktoriteten. Eller mer exakt reglerna som vi kan lägga inför förnuftet, som så att säga föregår dess bedömning.

Problemet är dock att jag aldrig har stött på någon pliktetik utanför Kants. Så det är svårare att tala om pliktetik än Kants pliktetik.

"Plikten" enligt Kant är ju inte en extern anmodan, utan snarare en intern sådan. Vi följer alltså inte någon annan, som gud, utan vi följer oss själva, eller den del av oss själva som förnuftet sägs vara. Dvs fullständigt rationella varelser kan bara agera på ett sätt enligt denna syn.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 05 jan 2010 16:49

Justin Case skrev:
Zokrates skrev:
Justin Case skrev:Pliktetiken tycks mig som ett stycke modell-lera som man kan forma hur man vill för att den ska passa ens egna syften. D.v.s. precis samma problem som utilitarismen ofta anklagas för.


Inte om man utgår från vad majoriteten vill, globalt blir det då ett ja till fildelning, vilket jag är starkt övertygad om, men när det gäller Sverige är jag inte lika säker, tror att det hamnar på ett hälften för, hälften emot förhållande mest på grund av denna stackars Svenska trälmentalitet som nej sägarna verkar lida av, för det är väl trots allt bara någon enstaka procent som tjänar på ett fildelningsförbud?


Ska man alltså i pliktetiken utgå från vad majoriteten skulle vilja ha upphöjt till allmän lag? Majoriteten av vilka då i så fall? Här tycks pliktetiken i så fall behöva förklara var rösträttsåldern ska gå, för att kunna komma fram till vilken majoritet den ska utgå från (majoriteten av alla människor eller bara majoriteten av alla vuxna människor, till exempel?). Pliktetiken tycks mig bara alltmer diffus och godtyckligt uttolkbar.


Nej pliktetiken utgår snarare från motsatsen. Den är personlig och har bara med din egen bedömning att göra. Att basera det på en majoritet är att göra moralen kontingent precis som den är om vi baserar den på konsekvens, som i konsekventialism.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 08 jan 2010 20:04

J R Auk skrev:Alltså Justin jag tycker det verkar som om du inte riktigt förstått vad maximen menar på.

Det är en betoning på; vad du kan önska upphöjt till allmän lag.

"Kan" bestäms här av förnuftet, den rationella bedömningen,


Jag tvivlar på att ens Kant visste vad som verkligen är förnuftigt, vad förnuftet säger - d.v.s. hur vi kan veta att det vi tror, när vi tror något, är något vi tror med förnuftet och inte med något förvirrat, ickeförnuftigt tänkande. Vi tänker ju inte alltid så förnuftigt. Kanske vet vi egentligen aldrig med 100-procentig säkerhet att vi tänker förnuftigt. Alltså är jag tveksam till att ens Kant hade full koll på vad förnuftet är. När som helst kan det t.ex. visa sig att man drömde, och så kan man upptäcka att det man i drömmen tyckte var förnuftigt inte alls känns så förnuftigt i vaket tillstånd. Vilket motiverar att man ifrågasätter om vi ens i vaket tillstånd tänker förnuftigt alla de gånger då vi tycker att vi tänker förnuftigt.

Jag har bara tagit del av resonemanget om hur man gör den här rationella bedömningen i anslutning till lögnen så jag vet inte hur de formulerar sin metod för bedömning.


Ok.

Men det är inte som du tycks tro att man kan önska sig lite vad som helst upphöjt till allmän lag.


Visst kanske man inte kan önska sig "lite vad som helst" upphöjt till allmän lag, men utilitarism är inte "lite vad som helst". Utilitarism kan jag önska upphöjd till almän lag av goda skäl.

Annat vore det med något uppenbart motbjudande, t.ex. en plikt att alltid bada i avföring. En sådan handling skulle jag inte önska upphöjd till allmän lag.

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 08 jan 2010 20:29

J R Auk skrev:Varför vi inte kan stipulera en maxim i stil med "ljug endast när det är utilitaristiskt att ljuga" är för att det inte är en maxim. Maximer är inte kontingenta, vilket allt som tar hänsyn till "det bästa" måste anses vara.


Kan inte även påståendet (som enligt Kant är en maxim) "man ska aldrig ljuga" anses vara kontingent - på t.ex. faktumet/förmodan att det är neurologiskt möjligt att i precis alla lägen låta bli att ljuga? Eller kontingent på faktumet/förmodan att, om man ljuger, andra riskerar att därefter ha en felaktig uppfattning om fakta och/eller mindre tillit till en och/eller till andra människor, om man i sin kommunikation med dem utför den handling som kallas för att "ljuga"? Jag menar, om det inte vore fallet att levererandet av en lögn kunde göra att andra skulle komma att ha en felaktig uppfattning om fakta, och om det inte heller vore fallet att levererandet av en lögn kunde få som konsekvens att någon i framtiden skulle komma att vara mindre tillitsfull gentemot någon annan på något sätt, och om heller inga andra oönskvärda konsekvenser skulle kunna ens tänkas uppkomma av att man ljög, varifrån fick då någon alls idén att det skulle vara fel att ljuga? Är inte den idén i så fall lika märklig och obefogad som idén att det är fel att säga t.ex. "äpple" vore?

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 09 jan 2010 17:17

Justin Case skrev:
J R Auk skrev:Alltså Justin jag tycker det verkar som om du inte riktigt förstått vad maximen menar på.

Det är en betoning på; vad du kan önska upphöjt till allmän lag.

"Kan" bestäms här av förnuftet, den rationella bedömningen,


Jag tvivlar på att ens Kant visste vad som verkligen är förnuftigt, vad förnuftet säger - d.v.s. hur vi kan veta att det vi tror, när vi tror något, är något vi tror med förnuftet och inte med något förvirrat, ickeförnuftigt tänkande. Vi tänker ju inte alltid så förnuftigt. Kanske vet vi egentligen aldrig med 100-procentig säkerhet att vi tänker förnuftigt. Alltså är jag tveksam till att ens Kant hade full koll på vad förnuftet är. När som helst kan det t.ex. visa sig att man drömde, och så kan man upptäcka att det man i drömmen tyckte var förnuftigt inte alls känns så förnuftigt i vaket tillstånd. Vilket motiverar att man ifrågasätter om vi ens i vaket tillstånd tänker förnuftigt alla de gånger då vi tycker att vi tänker förnuftigt.


Till skillnad från dig då? Som verkligen vet det, eller approximerar det tillräckligt väl? ;)

Poängen är inte om han vet eller inte vet det. Förnuftigt är inte det absoluta hos Kant, förnuftigt är behandlat av den förnuftiga fakulteten. Det förnuftiga är ungefär som det logiskt giltiga. Det kommer av vad vi antar.

Men visst jag tvivlar också på att Kant hade full koll på vad förnuftet är, för jag tycker han tar det som för mycket av något eget istället för något som benämns och upprättas av oss. Det tas som för diskret. Men det är inte riktigt samma som vad du här uttrycker, då du accepterar det diskreta förnuftet men betvivlar att det nåtts kunskap om det.

Vad det gäller förnuftet och drömmar samt vakenhet så visar det hur du har missuppfattat idén om förnuftet som garant. Det garanterar bara något i ljuset av vad som antagits, så det behöver inte vara motsägelsefullt att en sak är förnuftig i drömmen som inte är det i vaket tillstånd. Om vi kan flyga, erfarenheten ger oss det, så skiljer sig väl ett förnuftigt beslut om värdet av en flygmaskin åt beroende på om den erfarenheten är giltig (så som den inte är när vi erfarenheten getts oss i drömmen och vi vaknar till något annat).

Vidare så är det här med 100% förnuftighet inte relevant, vi behöver bara vara så förnuftiga, om man nu ens skall tala i de termerna, så att vi ser de implikationer som kommer av antaganden. Det är alltså inte ett absolut förnuftigt som skall nås, utan ett på antagandena kontingent förnuftigt omdöme.

Justin skrev:
Men det är inte som du tycks tro att man kan önska sig lite vad som helst upphöjt till allmän lag.


Visst kanske man inte kan önska sig "lite vad som helst" upphöjt till allmän lag, men utilitarism är inte "lite vad som helst". Utilitarism kan jag önska upphöjd till almän lag av goda skäl.

Annat vore det med något uppenbart motbjudande, t.ex. en plikt att alltid bada i avföring. En sådan handling skulle jag inte önska upphöjd till allmän lag.


För att förtydliga, du kan inte önska vad som helst om du antar den kantianska pliktetiken. Då följer du den inte.

Du kan inte argumentera mot en annan etik genom antagandet av din egen etik. Det är inte rent spel.

Du skall ju jämföra dem, inte förkasta den ena vid antagandet av den andra. Då är det godtyckligt omdöme som styr ditt val.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 09 jan 2010 17:28

Justin Case skrev:
J R Auk skrev:Varför vi inte kan stipulera en maxim i stil med "ljug endast när det är utilitaristiskt att ljuga" är för att det inte är en maxim. Maximer är inte kontingenta, vilket allt som tar hänsyn till "det bästa" måste anses vara.


Kan inte även påståendet (som enligt Kant är en maxim) "man ska aldrig ljuga" anses vara kontingent - på t.ex. faktumet/förmodan att det är neurologiskt möjligt att i precis alla lägen låta bli att ljuga? Eller kontingent på faktumet/förmodan att, om man ljuger, andra riskerar att därefter ha en felaktig uppfattning om fakta och/eller mindre tillit till en och/eller till andra människor, om man i sin kommunikation med dem utför den handling som kallas för att "ljuga"? Jag menar, om det inte vore fallet att levererandet av en lögn kunde göra att andra skulle komma att ha en felaktig uppfattning om fakta, och om det inte heller vore fallet att levererandet av en lögn kunde få som konsekvens att någon i framtiden skulle komma att vara mindre tillitsfull gentemot någon annan på något sätt, och om heller inga andra oönskvärda konsekvenser skulle kunna ens tänkas uppkomma av att man ljög, varifrån fick då någon alls idén att det skulle vara fel att ljuga? Är inte den idén i så fall lika märklig och obefogad som idén att det är fel att säga t.ex. "äpple" vore?


Det är kontingent antaganden men inte sakförhållanden. Du måste väl se en skillnad på ett antagande och ett sakförhållande? I den menings om du talar om kontingent här så är allt det, allt beror på något annat. Allt vävs ju upp i system osv.

Du måste sluta förutsätta konsekvenser i en icke-konsekventialistisk etik. Annars förnekar du den snarare än betänker den.

I övrigt;
Det berör inte lögner som uttalas i tron att de inte är lögner. Det är när du är medveten om lögnen som en lögn som du bedömer den moraliskt annars bedömer du inte lögnen utan sanningen.
Så att du inte drar in det perspektivet.

Fast nu när jag tänker efter så kanske vi visst kan ha kontingenta maximer. Måste tänka över det där. Men i det avseende som man talar om maximer i den kantianska etiken kan du inte ha det.

Förnuftet ålägger förståndet regler, vilket ger en förståelse som stipulerar regler för hur du agerar. Maximen är först förestående när du agerar, så den är praktisk och inte spekulativ.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 11 jan 2010 01:00

J R Auk skrev:För att förtydliga, du kan inte önska vad som helst om du antar den kantianska pliktetiken. Då följer du den inte.


Jag utgick inte från att jag ska följa den. Jag prövade om den verkar värd att följa. Jag trodde att det var meningen att man, för att utröna om en maxim håller enligt Kantiansk pliktetik, bara skulle förutsättningslöst fråga sig själv om man kan vilja ha maximen i fråga upphöjd till allmän lag, och så svara ärligt på den frågan. Detta räcker tydligen inte, om jag nu förstår dig rätt. Så vad mer ska jag göra (för att utröna om en maxim håller enligt Kantiansk pliktetik)?

Du kan inte argumentera mot en annan etik genom antagandet av din egen etik.


Jag utgick från mitt eget omdöme. Ska man inte lita på sitt eget omdöme? Ska man med andra ord köpa Kants pliktetik hur dåligt man än tycker att den går ihop?

Du skall ju jämföra dem, inte förkasta den ena vid antagandet av den andra. Då är det godtyckligt omdöme som styr ditt val.


Jag jämför dem utan att i början ta ställning för den ena eller den andra, och frågar mig vilken av dem som tycks mig vettigast. Om resultatet av det blir godtyckligt, vet jag inte vad man skulle kunna göra för att resultatet ska bli icke-godtyckligt.

Menar du att man ska bestämma sig för att följa den Kantianska pliktetiken innan man börjar pröva den mot sitt omdöme? I så fall har man ju börjat i slutändan. Det är väl först efter att den etik man prövar har klarat prövningen som man ska bestämma sig för att följa den. Trodde jag. Om man börjar med att bestämma sig för att följa den, varför ska man då alls pröva den? Att ha bestämt sig för att följa en etik är att ha programmerat sig själv till att följa den. Självklart kommer man då att se på den med uppskattande glasögon, hur tokig den än är. Man startade ju redan från början partisk, genom att bestämma sig för att följa den. Att man uppskattar en etik som man bestämt sig för att följa bevisar alltså inte att etiken är bra eller att den skulle klara en opartisk granskning. Ungefär som att man inte är en pumpa även om man börjat uppriktigt tro att man är en pumpa.


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 14 och 0 gäster