J R Auk skrev:Är frågan om vi bör tro på gud knuten till konsekvensen av den tron?
Skall vi anlägga ett pragmatiskt förhållande till gud? Alltså ex; -Jag tror på gud för det känns bra, om det skulle kännas bra att inte tro skulle jag göra tro det istället!
Eller?
Anta hypotetiskt följande. Du är för resten av ditt liv fastspänd i en maskin som behandlar dig enligt följande regler. Varje gång du tänker en tanke som på något sätt förhärligar gudstro eller implicerar att du tror att det finns en gud, får du genast en serie extremt plågsamma elchocker som pågår ända tills du slutar tänka den tanken/sådana tankar. Närhelst du tänker att man inte kan veta om det finns eller inte finns en gud, eller på annat sätt tänker något som implicerar agnosticism, händer ingenting. Varje gång du tänker en tanke som på något sätt går ut på ett förnekande av möjligheten att det skulle kunna finnas en gud, eller tänker någon annan tanke som implicerar ateism, genomströmmas du genast av en lycka mer underbar än du någonsin trott var möjlig. Anta att du under en längre tid experimenterar fram och tillbaka mellan de tre ovan beskrivna typerna av tankar, för att kolla att konsekvenserna verkligen alltid blir enligt ovan, och finner att de alltid blir det. Kommer du då till slut att besluta dig för, och med tiden göra till din egen och verkligen ta för sann, den typ av världsbild som får maskinen att göra/hålla dig underbart lycklig? Ja, förmodligen. Förr eller senare upphör det nog att spela roll för dig huruvida gudstro, agnosticism eller ateism är den sanna tron/världsbilden; vad som spelar roll för dig är nog till slut bara att stanna kvar i det som gör dig lycklig, vad det än är. Och resultatet blir med tiden att du till slut växt fast i den världsbilden, så att det känns otänkbart att någon konkurrerande världsbild skulle kunna vara sann.
Just detta är en av de farligaste sakerna med religion: vi människor tenderar vara mer angelägna om att vara lyckliga "nu" än om att tro på det mest vetenskapliga. Och religion fungerar tydligen som en oemotståndlig lyckodrog för många.
Varför då inte helt enkelt tro på det som (tills vidare) gör en lyckligast att tro på? Det finns ett bra skäl att inte göra det. Det kan nämligen vara så att man på lång sikt blir ännu lyckligare av att välja en tro/världsbild som man på kort sikt inte blir så lycklig av att ha. Tänk på t.ex. fysisk träning - den är jobbig till en början, men gör susen för lyckonivån på längre sikt. Detsamma gäller förmodligen även agnosticism/ateism. De som kapade planen och körde in i Twin Towers 2001 var kanske väldigt lyckliga under sina sista timmar i livet på grund av sin religion, men de hade nog fått ännu mer lycka i livet sammanlagt på längre sikt om de hade varit ateister, för då hade de valt att leva länge och därmed fått mycket mer tid att fylla med lycka.
Även om kristna kanske inte gör liknande uppenbart livsförkortande saker som Twin Towers-attacken, kan de mycket väl komma att förkorta livet för hela mänskligheten istället, genom en upptrappning av Israel-Palestina-konflikten som kan leda till ett s.k. "all out" kärnvapenvärldskrig som kan förinta mänskligheten. Om sådana katastrofer kan undvikas, kan många av de som lever idag ha turen att vara vid liv när mer och mer extremt livsförlängande medicinsk teknik uppfinns om x antal årtionden, och på så sätt få extremt långt liv. Av dessa människor är nog en stor andel kristna. Kristna kan alltså ha mycket lycka att förlora (på sikt) på att satsa på kortsiktig lycka genom kristen tro (då denna kan leda till sådant som ett mänsklighetsförintande Harmagedon enligt ovan), och skulle ha mer lycka att vinna (på sikt) på att gå över till ateism eller agnosticism, och på så sätt få mycket längre liv och därmed mycket mer lycka på sikt.