När kommer Gud att förverkligas?

[Algotezza]

När har slumprörelserna i universums materier nått den grad av komplexitet i relationerna mellan elementarpartiklarna att Guds medvetande kommer att emanera därur?

Någon som har ett tips?

undrar

Algotezza

[Jörgen]

I min personlige version av universum som är oändlig,
både i tid och rum, och trotsar bigbang-teorin,
så kan det det tänkas att så har skett oändligt många gångar.

Men vad är gud för något, annat än en föreställning?
Och vems föreställning?

Därmed faller föreställningen om gud under kategorin:
"det som an tänkas men inte nödvändigtvis kan bli verklighet bara för att någon tänkte tanken"

Jag kan tänka mig att det fanns en gud som blev överkörd av en rattfyllerist och dog
- men kan sånt hända ens i en oändlig universum???

[Justin Case]

Jag kan tänka mig att det fanns en gud som blev överkörd av en rattfyllerist och dog
- men kan sånt hända ens i en oändlig universum???

Det beror på om du med "Gud" menar en allsmäktig varelse eller endast en mäktig men inte allsmäktig varelse. En icke allsmäktig varelse kallad "Gud" kan naturligtvis bli "överkörd" av en relativt mäktigare "rattfyllerist" och dö.

Tanken att det skulle kunna finnas något sådant som en allsmäktig Gud tycks mig strida mot Occhams rakkniv (principen att man alltid bör föredra den enklaste förklaringen till allting, allt annat lika). Det är, givet vad vi hittills vet om universum, svårare att förklara hur något eller någon skulle ha kunnat bli allsmäktig (med tanke på att det för en sådan varelse skulle finnas oändligt med materia att bli allsmäktig över, något som skulle ta en evighet, vilket innebär att det är osannolikt att det skulle ha hunnit ske än, med tanke på att universum inte är oändligt gammalt) än att förklara hur någon/något skulle kunna vara visserligen mycket mäktigare än vi, men inte allsmäktig/t. Detta talar emot hypotesen att det skulle finnas något sådant som en allsmäktig Gud.

Detta utesluter dock inte helt att det finns någon/något som har makten över oss och kan styra oss. Men då den allmänt vedertagna definitionen av "Gud" innefattar beskrivningen "allsmäktig", är det osannolikt att det skulle existera någon "Gud" enligt den definitionen, då det är osannolikt att någon/något skulle kunna vara allsmäktig/t.

För övrigt, om vi hypotetiskt antar att det finns någon varelse som är allsmäktig, hur skulle denna varelse då kunna veta att den är allsmäktig? Hur kan den någonsin veta att det inte finns något/någon/några utanför dess värld, något/någon/några som styr den utan att den märker det? Det kan den inte. Den varelsen vet alltså inte allt, och är alltså inte allsmäktig. Alltså kan det inte finnas någon allsmäktig varelse. Alltså måste alla som pratar om "Gud" antingen mena en icke allsmäktig varelse, eller - om de menar en allsmäktig varelse - prata i nattmössan, då det av nyss nämnda skäl inte kan finnas något sådant som en allsmäktig varelse.

[Sceptisk]

Gud beror inte av slumpen. Världen beror av Gud.

[Algotezza]

Gud beror inte av slumpen. Världen beror av Gud.

Fast ser man sig om i världen tycks slumpen till stor del råda medan världen alltmer struntar i Gud. Även de religiösa, i synnerhet de religiösa ledarna. De använder  ofta begreppet Gud som ett argument för att befästa makten över andra och få andra att lyda. Gud - en utlimata mentala dressyrpiskan...

tänker Algotezza

[Algotezza]

Vad jag menar är att om människans medvetande emanerar ur den fysiska kroppens komplexitet och relationerna mellan dess beståndsdelsar, borde väl samma sak gälla universum och Guds medvetande...

preciserar Algotezza

[Plecto]

När har slumprörelserna i universums materier nått den grad av komplexitet i relationerna mellan elementarpartiklarna att Guds medvetande kommer att emanera därur?

Någon som har ett tips?

undrar

Algotezza

Gör du en liknelse mellan människans fysiologiska sammanbundna kropp(som ger ett upphov till medvetandet) och Guds allomfattande kropp(som universum dvs.) till att följa i steg med samma principiella evolution som människan har tagit? Mer precist: Människans ackumulativa resa(evolutionen), som ebbar i ett medvetande, kan också gälla Gud, som ej är klar med sin evolution så att säga, men som sinom tid kommer att emanera i form av ett kosmiskt bundet, allvetande entitet(bortsett från det faktum att den entiteten mycket väl kan vara förhindrat från att kommunicera med oss). Förstår jag dig rätt?

En intressant tanke måste jag säga. Tänk om Gud egentligen inte existerar, vilket i sig är en livlig debatt i bådadera blocken teism - ateism, men att faktumet kvarstår i att det kan finnas en möjlighet i att Gud egentligen börjar sin existens i och med en fullbordad evolution.

Nu kan det här te sig som rena rappakaljan, då universum inte påvisar något spår av en sammanflätad sofistikerad kommunikation, såsom hjärnans många komponenter gör. Men likaså är det en kittlande tanke Algotezza. En mycket intressant tanke måste jag medge.

[Justin Case]

Nu kan det här te sig som rena rappakaljan, då universum inte påvisar något spår av en sammanflätad sofistikerad kommunikation, såsom hjärnans många komponenter gör.

Dock sägs det ju att vi inte använder hela vår hjärna. De delar av vår hjärna vi inte använder kanske inte ser ett dugg sofistikerade ut inifrån hjärncellerna. Kanske lever vi i en del av universum som motsvarar en sådan oanvänd hjärndel hos ett mäktigare väsen (en "gud"). Frågan är varför "han" skulle låta någon del av sin "hjärna" vara oanvänd. Eller så kanske den inte är oanvänd? En möjlighet är att vi och vårt observerbara universum är en slumpfaktor, avsiktligt slumpmässig, som ingår i något större projekt. Vår skapare kanske håller på att räkna ut något som är svårt till och med för honom själv (och som vi naturligtvis inte skulle ha en chans att fatta). Om en mänsklig matematiker vill räkna ut något riktigt komplicerat, kan han behöva införa ett och annat slumpelement, kanske långa strängar av slumpmässiga följder av ettor och nollor, för att testa sina uträkningar mot dessa, för att se om ekvationerna är allmängiltiga. Vi kanske ingår i en sådan slumpsträng - vårt observerbara universum inklusive mänskligheten kanske bara är en slumpsträng i en räkneoperation helt enkelt, och är nödvändig för räkneoperationen enbart i egenskap av att vara slumpmässig! Matematikern som använder oss, och hans räknaoperations helhet och sammanhang, kan då inte observeras inuti vårt observerbara universum. Vi förväntar oss ju inte att några enstaka slumpsträngar i någon matematisk ekvation vi själva håller på och räknar på ska förstå ekvationen vi håller på och räkna på, eller ens förstå poängen med sin existens - eller ens ha medvetande. Nu råkade den här slumpsträngen bli sådan att den fick medvetande. Det kanske inte var avsiktligt, men kanske inte heller vore förvånande för vår matematiker om han kände till det - slumpsträngen är helt enkelt så stor att det mycket väl kan råka bli sådana sammanträffanden av partiklar som ger upphov till sådant som mänskligheten.

[dokido]

Antar att med världen du menar alla människor? I så fall är det ju precis tvärtom: Utan människor ingen som tror på gud = ingen gud.

Eftersom Gud är en projektion av människans medvetande på något ofattbart är inte chansen särskilt stor att hans medvetande skulle utvecklas. Men om det ändå skulle utvecklas så...

[Plecto]

Justin Case

Att hjärnan använder endast en del, eller en potentiell kapacitet, av sitt tillfogade material är något av en snedvriden myt(vissa säger minne, kapacitet, "vakenhet" etc.). Hjärnan har olika delar aktiva olika mycket, men ingetdera är inaktivt. Argumentet ditt säger att om man nu undersöker människans inaktiva del av hjärnan, för argumenteringens skull, så är det omöjligt att skilja den från annat i sin omgivning, i form av död materia, då den delen inte påvisar något tecken på aktivitet - därav kan vi inte hitta medvetandet om vi söker "fel" del.

Nu är det ju väldigt lätt för oss människor att utpeka vissa delar av ett okänt organ, och härleda dess primära funktioner ur tidigare kunskaper om hur ett likartat organ fungerar. Vi skulle lätt kunna förstå hur en njure till exempel fungerar hos andra däggdjur, fastän formen och utlägget kan vara annorlunda, och fastän organet är ur bruk. Om den hjärnan(medvetandet) inte går att lokalisera för den ponerade undersökningen, så går det att påvisa den på annat vis - genom dess fotspår.

Du behöver inte undersöka ett medvetande för att komma i samfund med dess existens. Designen av ditt skrivbord är ett bra exempel. Utan att ha undersökt snickarens hjärna, så förstår du mycket väl av bordets form och attribut att den så kallade "snickaren" måste ha haft ett medvetande för att skapa en, i naturen, abstrakt design.

Nu är ju ovanstående argument ett flitigt använt tilltugg för de flesta kreationister. Att naturens komplexitet är ett bevis på ett högre väsens härjningar, med andra ord Guds härjningar. Men även ett väsen som Gud kräver en tillbaka-i-stegen skapare som har skapat den, vilken själv kräver en... Ja, du förstår driften. Det blir en evig omöjlig regression. Evolutionen, det naturliga urvalet, tillskrivs ju oftast bragden till den komplexiteten vi finner i naturen. Utan att för den delen ha ett medvetande - då evolution är endast en process, inte något "medvetet".

Med det sagt så behöver det inte betyda att en Gud(jag använder ordet Gud i dess mest abstrakta mening) ej kan skapas ur ett kosmiskt tillgängligt material(fråga mig inte hur jag ska förklara det fysikaliska skeendet). Men mycket möjligt kan, som du sa Justin, något bortom vår egen ekvation interagera med oss trots att vi ej kan förklara honom med våra mått mätt, för vi ser endast en del av helheten. Den Guden kan mycket väl ha andra tillgängliga material för att skapa sig själv, till skillnad från de basala grundämnen vi behöver för vår eget tillkommande.



En liten kuriosa: Det jag finner intressant är om den Guden, när han fullbordar sin kosmiska evolution, kommer att förgöra oss medvetet. Så som den starke förgör den svage.

(Läsaren får ta alla ovanstående teorier med en nypa salt. De är endast fantasier, spekulationer som bäst)

[RUSSEL]

va?

förverkligas???

va............

[Harald Davidsson]

Till Algotezza

När kommer Gud att fölrverkligas?
När kommer människan att förverkliga sig själv?,
...och när människan försöker förverkliga sig själv kommer Gud i henne att förverkligas,  och det kommer att starta så smått redan i år, men först nästa år kan vi kanske se klara tecken på det, säger de ledande Brahminska prästerna,

men det gäller bara för de som ohämmat ger sig hän i sin subjektiva Guds-kärlek, Gud är ingen jultomte, så de så kallade onda kommer att förgöras enligt Vishnu-purana...kvar kanske 25 millioner människor...säger de Brahminska prästerna..och dessa 25 millioner ...kommer att skapa den nya världen..

[Justin Case]

Justin Case

Att hjärnan använder endast en del, eller en potentiell kapacitet, av sitt tillfogade material är något av en snedvriden myt(vissa säger minne, kapacitet, "vakenhet" etc.). Hjärnan har olika delar aktiva olika mycket, men ingetdera är inaktivt.

Nog måste det väl i en och annan människas hjärna finnas en och annan molekyl, eller rentav en och annan cell, som inte fyller någon funktion för vederbörandes tänkande?

Med det sagt så behöver det inte betyda att en Gud(jag använder ordet Gud i dess mest abstrakta mening) ej kan skapas ur ett kosmiskt tillgängligt material(fråga mig inte hur jag ska förklara det fysikaliska skeendet).

Evolution är nog den vanligaste vägen till uppkomsten av en (icke allsmäktig) "Gud". Att det skulle finnas en allsmäktig Gud är dock mycket osannolikt, som jag visat.

En liten kuriosa: Det jag finner intressant är om den Guden, när han fullbordar sin kosmiska evolution, kommer att förgöra oss medvetet. Så som den starke förgör den svage.

Vi kommer i varje fall inte att förgöras slutgiltigt. Det kommer alltid att uppstå fortsättningar på våra liv, på andra platser, hur mycket än någon "Gud" (eller några "Gudar") "förgör" oss. Och vad beträffar att "Gud" skulle förgöra oss medvetet, hör det nog till ovanligheterna. Det vanliga, när en "Gud" "förgör" sådana som vi, är nog att han är helt omedveten om vår existens och bara fimpar vårt observerbara universum (med oss i) utan att veta att där finns några sådana som vi (och utan att ens komma på tanken att ta reda på det). Inte bryr vi ju oss om huruvida det finns t.ex. just ett sesamfrö i soppåsen när vi slänger soporna.

[Harald Davidsson]

Walt Whitman, som jag älskar, och som är större än alla påvar, religösa ledare och präster som någonsin existerat, och han säger det själv också i sin underbara diktsamling strå av gräs,......

Jag är gudomlig inifrån och ut, och allt blir heligt, som jag vidrör eller berörs av
Doften från dessa armhålor är arom finare än bönen
Detta huvud är förmer än kyrkor, biblar och trosbekännelser...

[Harald Davidsson]

Walt Whitman yttrade,
.. "jag bidar sjäv min tid för att bli en Gud en dag."