Respekt och förståelse för sina medmänniskor

[J R Auk]

Är det verkligen så lätt Zokrates att du kan avfärda dina val genom de tre kategorierna? Du med ditt stora vetande, och med ålderns pondus, borde väl kunnat frigöra dig från statens bojor med ett litet torp och självförsörjning någon stans? Hade dina mödor inte lönat dig någonting i form av kapital?

Där är väl problemet om något, att de flesta saknar utgångsläge. Dvs saknar kapital till att påbörja något. Den första investeringen kommer inte till skott, och då finns det inget att skörda och leva på, ingen produktion, och då blir man konsument och så klart, de facto, beroende.

Var din protest att inte jobba riktad mot fel och orättvisor, revolution och blodbad? Hur hade du tänkt att den protesten skulle hörsammas? Nu säger jag inte att det är en dålig sak att vägra jobba om jobbet inte bedöms produktivt för det goda samhälle man önskar, men jag undrar hur du tänkte här.

[J R Auk]

Sen det här med kriminell, vi är alla redan kriminella vi är och blir det bara på olika sätt.

[Kallekula]

Men visst exakt. Alla är vi kriminella i det kapitalistiska samhället. Så stöld, vad är egentligen det? Vem är den stora boven? Att ta från överklassen ju inte enbart en bra symbolisk handling. Man löser den finansiella biten när man väljer bort det småborgerliga som att jobba eller gå på och traditionella bidrag.

[J R Auk]

Tex att underminera samtalspartnern med härskartekniker.

Men läser du allt utifrån en retorisk horisont så försvinner i processen just det (för filosofin) väsentliga, det vill säga sanningen. Du kan inte bara se till formen, du måste se till innehållet också! Utgår man från att allt är retorik så finns bara maktkamp och självhävdelse, och då avslöjar du dig själv genom din läsning. Något annat medger inte retoriken, och allt annat är för den meningslöst kacklande.

Att underminera samtalspartners position (notera, än en gång, det är skillnad på sak och person!), inte samtalspartnern, är precis vad en bra argumentation ska göra! Det visar på att samtalspartnerns position inte håller och bör överges! Man ska inte krampaktigt klamra sig fast vid en åsikt som nåt slags fotbollssupportertänkande, utan man ska låta sanningen guida en.

Retoriken är dessutom ett tveeggat svärd, för precis enligt samma logik som du fare fram med här kan vi beskylla dig för att falla på eget grepp (du underminerar din egen position med andra ord - och så är det strikt taget alltid, den Andre är bara budbäraren som kommer med upplysningen, och den ska man ta emot istället för att stå kvar i dunklet). Att hävda att det är att "kasta skit" att "underminera samtalspartnern med härskartekniker" kan just betraktas som en "härskarteknik". Ergo: du lägger krokben på dig själv, men eftersom du är lat så måste jag göra arbetet åt dig.

Kastar jag skit nu, eller upplyser jag dig om ett nytt sätt att se på det? Skillnaden är hårfin och beror helt enkelt på om man sätter sanning ovan makt och självhävdelse, eller makt och självhävdelse ovan sanning. Det borde aldrig ens behöva tvivlas på vilket filosofin väljer, och väljer man det andra (och är känslig för ljuset) i filosofins sällskap får man skylla sig själv om man får utslag av dess starka sken.

Jag vill säga emot dig, allt skall läsas retoriskt, enligt mig, allt är retoriskt. Men inte "retoriskt" i den bemärkelse som är nedsättande. Retorik är ju konsten att uttrycka sig för att få sin sak uttryckt på bästa sätt. Det är ju inte något inherent dåligt att vara retorisk. Bara när ens sak är så att säga demagogisk, ser till mig istället för sin sak blir den dålig. Nu gör du den distinktionen men inte explicit varför jag tycker det här påpekandet bör tålas.

Även de egna utsagor skall väl synas i ljuset av varför de blev sagda för att även för oss själva sättas under lupp. Eller utvecklar sig meningarna av sig själv? Vi upprättar oss ju genom språket, genom den kamp för makt som begripandet innebär. Att komma med värde-lösa uttryck ser jag som en omöjlighet. Varför skulle de infinna sig då? Det är väl helt i linje för övrigt med det subjekt som ges innehåll snarare än för in innehåll diskussioner. Eller om jag har förstått dina utsagor om den Derridianska positionen så måste vi väl försöka nå det narrativ som en text tas i ljuset av (är osäker på om du menar att det här narrativet enbart står att finna vid en läsningen eller även vid författandet).

Jag instämmer att man skall underminera sin samtalspartners position i diskussion, det är syftet, man ställer mening mot mening, för att förhoppningsvis syna dem gemensamt. Det är en god diskussion. Men hur man gör det är olika. Ålderns rätt, för att ta ett lätt exempel, är ju ett sätt som knappast kan sägas vara bra, och i faktiskt mening underminerande den egna positionen, genom den frånvaro av ett annat sakligt som det implicerar, men ändå får som utfall i många diskussioner att det underminerar motståndarens. Och i sociala sammanhang där dylika undermineringar sker, se Göran Perssons bemötande mot Gustav Fridolin i riksdagen som exempel, kan inte resultatet tas enbart på basis av de två opponenterna utan alla åhörande parters bedömning måste tas i beräkning. Än en gång, det är inte vad det är utan vad det heter, alltså hur det tas för att vara, som blir relevant då.

Sakfrågor måste ju ha ett rum att existera i, legitimitet, till ämnet som särskådas, positionerna som ställs mot varandra, måste ju finnas. Annars går diskussionen som sådan om intet, och inget ljus, oavsett styrka, räcker då.

Tar vi ett forum så är det publikt, och även om bara tänkta åhörare närvarar så blir formen för diskussionen lidande av dess tänkta åhörare likväl som de faktiska. Åtminstone så kan jag identifiera vissa reaktioner hos mig som beror på detta tänka som tar plats inför diskussionen, och jag tycker mig se samma hos andra.

Sen vill jag också säga att ibland, när den andan faller på, använder du dig av vad som kan kallas härskartekniker, även om det oftast separeras från det innehåll du vill presentera. Så helt fri från "skuld" tycker jag inte du kan svära dig där (skuld tagen i den bemärkelse som jag angav för några veckor sen).

Kan ge tydligt exempel om du efterfrågar det även om det är ovidkommande. Poängen är ju att inte själv bländas av det sken lyktan man bär i sökandet efter sanning ger. Det är ju saken som skall belysas. Jag kan inte göra den skarpa distinktion av självhävdelse som du verkar göra.

[J R Auk]

Jag skulle vilja påstå att människan är mer sina handlingar än sina sympatier.

Tanken är den handling jag gör mot mig själv? Eller hur löd aforismen?

[Anders]

Jag skulle vilja påstå att människan är mer sina handlingar än sina sympatier.

Tanken är den handling jag gör mot mig själv? Eller hur löd aforismen?

Hm. Håller med om att människan är MER handling än sympatier. Tankar och sympatier kan ju leda fram till att man gör saker. I mitt fall är det tyvärr alltför vanligt.

Men: Är människan mer sina handlingar än sina potentialer?

[Anders]

Tänkte på det här som Avantet skriver om Retorik och Sanning. På nåt vis ser jag det som en bil med kaross och chassi. En jävla ful bil, rosa och rostig. Men väl på plats går den som ett spjut, är bekväm och drar inget alls.

Bra, men ingen kör den.

Såklart att innehållet är viktigast. Men om man inte lyckas kommunicera det till den andra på ett sätt att denne har tagit sanningen till sig har man bara åstadkommit en knäckt person.

Däremed inte sagt att man behöver få den andre att må bra, direkt.

[J R Auk]

Din bil allusion gick mig helt om intet, är inte chassi ett annat ord för kaross? Är inte så inne på bilar.

[J R Auk]

Ah nu har jag kollar begreppen, borde kanske gjort först, men men.

Vad tror du om "ignorans is a bliss", "truth hurts" och alla liknande deviser? Är det ens smidigt vi vill gå fram? Jag menar är det stäckan, eller åtgången på drivmedel som skall maximeras? Är det inte körglädjen, eller rent av skrotandet av bilen till fördel för fötterna som eftersträvas.

Men sen är jag ju en nihilist också

[matahari]

Zokrates

Själv så ogillar jag den småborgerlighet som förment vänsterideologiska ff forumister anser sig hata men i praktisk handlig utövar.

Nu jevlar fick vänstern problem minsann!

[Zokrates]

och än sen då? Lever man i en demokrati så är det majoriteten som röstat fram dem som lägger ribban som resten tvingas krypa under och ett försvinnande fåtal kan strunta i, tror inte att jag ensam skulle kunna påverka varken av eller till och jag har heller ingen lust att bli medlem i någon radikal minoritetsgrupp med klantskallar som styr.