Hej
jag har ett problem som jag tänkt länge länge över och jag undrar om någon kan hjälpa mig, typ hänvisa mig till litteratur eller så.
Problemet är att jag tänker att principetik som inte baseras på religion inte kan rättfärdigas. Om man använder sig av bibeln för att säga att det är fel att stjäla, så avsäger man sig allt ansvar till egen reflektion, ställningstagande osv, och lägger det på någon slags "gud". Men skulle man inte göra det, så håller inga principer. Att moraliska problem alltså alltid är relativa.
Går det att rättfärdiga, eller formulera ett hållbart argument till varför en princip ska efterföljas, utan att man blandar in religion, metafysik, teologi etc. på något sätt?
tack för svar
etik-filosofiskt problem (princip-etik utan gud?)
Moderator: Moderatorgruppen
-
abnegation
- Inlägg: 1
- Blev medlem: 19 feb 2010 23:12
Gud är själv, såsom varande, beroende av en grund.
Som Wittgenstein sa: Det finns rättfärdiganden, men alla rättfärdiganden har en gräns.
Ingenting kan rättfärdigas, och därför är din fråga felaktig. Man kan inte i sista hand argumentera för någonting. Man måste tänka i andra termer. Men i vilka?
Exempelvis talar inte Nietzsche om sanning. Han säger vid ett tillfälle att han förkastar kristendomen pga sin goda smak. Man kan handla etiskt pga av sin goda smak, inte för att det är korrekt.
En metafysikkritisk etiker är Lévinas.
Som Wittgenstein sa: Det finns rättfärdiganden, men alla rättfärdiganden har en gräns.
Ingenting kan rättfärdigas, och därför är din fråga felaktig. Man kan inte i sista hand argumentera för någonting. Man måste tänka i andra termer. Men i vilka?
Exempelvis talar inte Nietzsche om sanning. Han säger vid ett tillfälle att han förkastar kristendomen pga sin goda smak. Man kan handla etiskt pga av sin goda smak, inte för att det är korrekt.
En metafysikkritisk etiker är Lévinas.
Skulle vara intressant att få höra vem som uppfann stölden när samtliga kom till denna värld nakna utan att äga nånting. Det föreligger lätt att föreställa sig att det var någon som roffade åt sig delar av allmänningen som inbillade sig att det var dennes privata. Och som jag ser det vilar hela jordabalken på denna ursprungliga vanföreställning I själva verket existerar ingen enda individ som med rätt kan påstå sig äga nånting på moder jord. Inte underligt att det ser ut som det gör i vår värld när samtliga tycks slåss om något som ingen egentligen äger. Och värst är de sanslöst giriga som roffar åt sig hämningslöst, något som finner stöd även i vår lagstiftning, så mycket rättssamhälle som vi nu tycks anse vår nation vara. Är det inte märkligt att det inte finns något tak för girigheten?
Jörgen, jag skulle vilja rätta till ditt påstående en smula. Om du betänker dig att det finns en jävla massa av oss som gärna klipper en hövding eller drar i sig en lina eller två så är det lätt hänt att det uppstår viss missförstånd om den som gärna drar i sig en lina utan vidare betänkligheter går till sin nästa för att bjuda på något som denne själv gärna skulle vilja bli bjuden på de stunder vederbörande är utan. Gå hellre till din nästa och fråga denne vad du kan göra för densamme så slipper du en del missförstånd.
Ta och begrunda lite mera på allt det som till synes verkar rätt och riktigt, ty så är det inte alltid. Fast dylikt ställer ju, förstås, krav på lite självständigt tänkande. Det sistnämnda borde vara varje skolas självklara uppgift att lära ut och utveckla hos eleverna. Fast det skulle ju inte gynna de giriga, givetvis, så hellre håller vi oss fast vid hävdvunna traditioner, seder och bruk. Resultatet finns att skåda runt om i världen.
Jörgen, jag skulle vilja rätta till ditt påstående en smula. Om du betänker dig att det finns en jävla massa av oss som gärna klipper en hövding eller drar i sig en lina eller två så är det lätt hänt att det uppstår viss missförstånd om den som gärna drar i sig en lina utan vidare betänkligheter går till sin nästa för att bjuda på något som denne själv gärna skulle vilja bli bjuden på de stunder vederbörande är utan. Gå hellre till din nästa och fråga denne vad du kan göra för densamme så slipper du en del missförstånd.
Ta och begrunda lite mera på allt det som till synes verkar rätt och riktigt, ty så är det inte alltid. Fast dylikt ställer ju, förstås, krav på lite självständigt tänkande. Det sistnämnda borde vara varje skolas självklara uppgift att lära ut och utveckla hos eleverna. Fast det skulle ju inte gynna de giriga, givetvis, så hellre håller vi oss fast vid hävdvunna traditioner, seder och bruk. Resultatet finns att skåda runt om i världen.
DEN ENDA SANNINGEN ÄR DEN TOTALA OVISSHETEN; EN SANNOLIKHET SOM INTE UTESLUTER NÅGON MÖJLIGHET!
var det inte foucault som skrev att man uppfann de kriminella eller anstalterna, inte för att skydda samhället från desamma utan för att skydda fångarna från vedergällning
efter ett tag förändras historien och all mening försvinner men vi sitter med en massa konstiga traditioner som ingen fattar varför de finns men de flesta tror är bra
det vore ju roligt, det är väldigt intressant att kolla varför traditioner finns och så, finns ju mycket att gräva i, fast lärarna är nog rätt uppbundna med betyg nu för tiden
det är ju inte så svårt att hitta fel men skolan är ju inget forskningscenter och det är ju många som har monopol på sanningen, var det inte nån sorts ny katolsk indoktrineringsskola som var på väg, omnus dei el vad den hette
efter ett tag förändras historien och all mening försvinner men vi sitter med en massa konstiga traditioner som ingen fattar varför de finns men de flesta tror är bra
det vore ju roligt, det är väldigt intressant att kolla varför traditioner finns och så, finns ju mycket att gräva i, fast lärarna är nog rätt uppbundna med betyg nu för tiden
det är ju inte så svårt att hitta fel men skolan är ju inget forskningscenter och det är ju många som har monopol på sanningen, var det inte nån sorts ny katolsk indoktrineringsskola som var på väg, omnus dei el vad den hette
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
Erkki skrev:Skulle vara intressant att få höra vem som uppfann stölden när samtliga kom till denna värld nakna utan att äga nånting. Det föreligger lätt att föreställa sig att det var någon som roffade åt sig delar av allmänningen som inbillade sig att det var dennes privata. Och som jag ser det vilar hela jordabalken på denna ursprungliga vanföreställning I själva verket existerar ingen enda individ som med rätt kan påstå sig äga nånting på moder jord. Inte underligt att det ser ut som det gör i vår värld när samtliga tycks slåss om något som ingen egentligen äger. Och värst är de sanslöst giriga som roffar åt sig hämningslöst, något som finner stöd även i vår lagstiftning, så mycket rättssamhälle som vi nu tycks anse vår nation vara.
Men hur skulle människor någonsin kunna komma överens om var gränsen ska dras för hur girig någon får vara, alternativt var gränsen går för när någon ska kallas girig? Är man för girig för din smak redan om man väljer att anstränga sig lite mer än andra människor, ta lite mer risker, satsa lite mer av sina resurser, med syftet att få det lite bättre än andra som belöning? Är det i ditt idealsamhälle förbjudet att ha det lite bättre än andra, även om man har slitit hårt för att få det? Om ingen skulle få ha det lite bättre än någon annan, skulle inte många idas arbeta - det skulle ju inte löna sig! Visst finns det några få människor som är beredda att jobba för samhällets bästa, utan att själva få något extra för det. Men hur ska du i ditt idealsamhälle skapa incitament så att även de som inte är beredda att jobba för ingenting fortsätter jobba? Behovet av belöningsincitament för att bli motiverad till att anstränga sig är djupt nedärvt och inget man trollar bort, hur som helst, från majoriteten av människorna. Genteknik och/eller cyborgisering och/eller liknande kan eventuellt råda bot på det. Rena argument och ren politik kan det inte.
Är det inte märkligt att det inte finns något tak för girigheten?
Nej, det är inte märkligt, tycker jag. Däremot tror jag att det vore bra att införa ett sådant tak, om det vore möjligt (något det nog tyvärr inte är). Att jag inte anser det vara märkligt att det inte ännu finns ett sådant tak är för att det alltid lönat sig för de rikaste och mäktigaste 51 procenten att tillåta de allra rikaste att få bli hur rika som helst, utan tak. Om de allra rikaste skulle åläggas ett tak för hur rika de får vara, skulle de hota sluta samarbeta med de övriga av de 51 procent rikaste i samhället - ett samarbete som de 51 procenten inte vill förlora eftersom det är lukrativt för dem. 51 procent i valen räcker för såväl demokratisk som icke-demokratisk makt över övriga 49 procent, de fattigaste 49 procenten i samhället. Medelklassen har alltid haft mer att vinna på att samarbeta med de rikaste än på att samarbeta med de fattigare, och girighet är vad som naturligt sållas fram genom evolution eftersom närhelst en icke-girig mutation uppstår löper denna stor risk att dö ut eftersom den får för lite näring då de giriga lägger beslag på nästan all näring. Jag är snarare förvånad över att intelligensskillnaderna mellan de rikaste och de fattigare i samhället inte är större än vad de är, med tanke på skillnaden i tillgång till näring genom historien. Men det sker väl så pass mycket korsbefruktning över klassgränserna, och klassresor, att de genetiska skillnaderna i intelligens aldrig hinner bli särskilt stora. Och så kanske de fattiga har utvecklat gener för att klara av fattigdom bättre - lite som att människans behov av att äta animalier är mindre idag än vad det var hos våra råttliknande föregångare som levde för 65 miljoner år sedan och som mest åt insekter. (Missförstå mig nu inte, kära överklass, jag liknar er inte vid råttor (i någon annan bemärkelse än den nyss föreslagna)...
Justin
Tyvärr förmår de moderna människorna inte komma överens om vare sig hur girig någon får vara eller hur omfattande den egna girigheten får vara när uppfostran går ut på att lära redan de allra yngsta att kräva sin rätt för att kunna hävda sig i den allestädes förekommande konkurrensen, samt lagstiftningen i de moderna civiliserade samhällena gynnar de giriga. Man kan ju ställa sig frågan vem det är som ska ge om alla bara kräver. Givetvis blir följden med rådande system att de som redan har mycket kommer att få ytterligare medan de som ingenting har kommer heller ingenting att få. En villfarelse är att tro att konkurrensen på något sätt skulle garantera för god kvalitet när det enda konkurrensen borgar för att det snart råder otrygghet för alla.
Det är inte min uppgift att reglera någon annan individs girighet. Jag har fullt upp med att reglera min egen och jag vet var min gräns för min girighet går. Vet du din Justin eller följer även du den förhärskande låt gå mentaliteten och roffar åt dig var du kommer och förklarar ditt beteende med att ju mer du roffar åt dig själv desto enklare blir det för dig att hjälpa andra. Men när vet du i så fall när du har försett dig själv tillräckligt för att unna även andra något?
Det där påståendet att det är de som slitit hårt som belönas tror du väl knappast själv på ens. De som verkligen slitit hårt för bevarande av hög standard har sällan fått efter förtjänst. Det är alltid de giriga som gynnas i vårt västerländska system, ty vad som krävs är vassa armbågar och hänsynslöst sinnelag.
Belöningsincitament, vad annat beskriver väl det än kejsarens nya kläder. Säg hellre själviskhet och det är förvisso djupt inrotat i den mänskliga mentaliteten. Den är till och med äldre än människan själv. Ursprungligen ett villkor för överlevnad. Det var inte alltid så gästvänligt i tidernas begynnelse. Men det råder helt andra förhållande för den civiliserade människan. Resurserna är fullt tillräckliga för att mätta varenda mun. Fast det är nånting som girigheten förvägrar.
Och för att kommentera resten av ditt inlägg så förklarar du utomordentligt begripligt hur det kommer sig att allt det som människan utför mot betalning blir kvalitetsmässigt undermåligt. Du ser ägandet som en lösning när i själva verket ägandet är just det som skapat problemen.
Varför kommenterade du den "kära överklassen" inom en parentes? Vad är det att hymla om, överklassen beter sig som råttor även om de i de flesta fall inte själva rår för det, vilket de själva tror, men det får man förlåta dem, ty de förstår inte riktigt vad de gör.
Tyvärr förmår de moderna människorna inte komma överens om vare sig hur girig någon får vara eller hur omfattande den egna girigheten får vara när uppfostran går ut på att lära redan de allra yngsta att kräva sin rätt för att kunna hävda sig i den allestädes förekommande konkurrensen, samt lagstiftningen i de moderna civiliserade samhällena gynnar de giriga. Man kan ju ställa sig frågan vem det är som ska ge om alla bara kräver. Givetvis blir följden med rådande system att de som redan har mycket kommer att få ytterligare medan de som ingenting har kommer heller ingenting att få. En villfarelse är att tro att konkurrensen på något sätt skulle garantera för god kvalitet när det enda konkurrensen borgar för att det snart råder otrygghet för alla.
Det är inte min uppgift att reglera någon annan individs girighet. Jag har fullt upp med att reglera min egen och jag vet var min gräns för min girighet går. Vet du din Justin eller följer även du den förhärskande låt gå mentaliteten och roffar åt dig var du kommer och förklarar ditt beteende med att ju mer du roffar åt dig själv desto enklare blir det för dig att hjälpa andra. Men när vet du i så fall när du har försett dig själv tillräckligt för att unna även andra något?
Det där påståendet att det är de som slitit hårt som belönas tror du väl knappast själv på ens. De som verkligen slitit hårt för bevarande av hög standard har sällan fått efter förtjänst. Det är alltid de giriga som gynnas i vårt västerländska system, ty vad som krävs är vassa armbågar och hänsynslöst sinnelag.
Belöningsincitament, vad annat beskriver väl det än kejsarens nya kläder. Säg hellre själviskhet och det är förvisso djupt inrotat i den mänskliga mentaliteten. Den är till och med äldre än människan själv. Ursprungligen ett villkor för överlevnad. Det var inte alltid så gästvänligt i tidernas begynnelse. Men det råder helt andra förhållande för den civiliserade människan. Resurserna är fullt tillräckliga för att mätta varenda mun. Fast det är nånting som girigheten förvägrar.
Och för att kommentera resten av ditt inlägg så förklarar du utomordentligt begripligt hur det kommer sig att allt det som människan utför mot betalning blir kvalitetsmässigt undermåligt. Du ser ägandet som en lösning när i själva verket ägandet är just det som skapat problemen.
Varför kommenterade du den "kära överklassen" inom en parentes? Vad är det att hymla om, överklassen beter sig som råttor även om de i de flesta fall inte själva rår för det, vilket de själva tror, men det får man förlåta dem, ty de förstår inte riktigt vad de gör.
DEN ENDA SANNINGEN ÄR DEN TOTALA OVISSHETEN; EN SANNOLIKHET SOM INTE UTESLUTER NÅGON MÖJLIGHET!
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 26 och 0 gäster