Auktoritet via argumentation eller praktik
Moderator: Moderatorgruppen
Re: Auktoritet via argumentation eller praktik
Minded skrev:Algotezza skrev:Minded skrev:Algotezza skrev:Hänvisa till din egen stora erfarenhet (empirio).
Men den går ju just inte att reellt peka på.
Nej, har man liten erfarenhet inom det område som är aktuellt blir den inte så reell och den blir svår att ta på.
Menar du att en stor erfarenhet, ett starkt minne, skulle vara mer reellt/konkret/gripbart i ögonblicket här och nu, än en mindre?
Vad som finns och är gripbart här och nu beror väl på vad som finns och är gripbart här och nu. Precis allt brukar inte finnas här nu. Det alla här och nu där jag deltar har gemensamt är att jag och delar av min omvärld finns med. I regel.
Minded skrev:Algotezza skrev:Minded skrev:Algotezza skrev:Eller till den inneboende logiken och det förnuftiga i argumentet (ratio).
Hur skulle detta manifesteras menar du? Kan du ge exempel?
Det beror väl på vad frågan gäller. Kan du precisera
Tja, ta tex färg eller fisk - vilken är bättre, vilken är större?
Det har väl varken med logik eller argument att göra. Det beror ju på vad du tycker själv och på vilket sätt något är större och bättre än något annat i dina ögon.
Minded skrev:Algotezza skrev:Minded skrev:Algotezza skrev:Visa fram motsatsen till det du påstår som något absurt, ergo är det mostatsen till motsatsen som gäller (Reductio ad absurdum).
Inverterad bevisteknik.. Men det borde ju bli abstrakt om något? Exempel också här?
Om antagandet av Guds allsmäktighet och att han står över logiken leder till att han måste kunna skapa en sten han inte kan lyfta, kan man kanske dra slutsatsen att Gud inte står över logikens lagar. Eller att allsmäktighet inte är en av hans egenskaper. Så om han finns är han inte allsmäktig. Och är han inte det är han väl mer spaghettimonster än Gud?
Alltså, detta ditt argument skulle jag kanske inte säga är vattentätt, tex har du inte definierat 'allsmäktighet' - jag skulle säga att det verkar vara där som de logiska stegen brister, eller åtminstone har sin svaghet. Men det är lite av en oviktig detaljfråga.
Allsmäktighet är väl inget problem att definiera. Det hörs på ordet. Det innebär att ha makt över allt och alla, hela skiten = kosmos, och makt utan kunna realisera alla sin avsikter, oavsett hur de ser ut.
Minded skrev: Dessutom är detta just abstrakt som jag sa - inte minst begreppet gud. Men motsatsen, vad sa du, reduction ad absurdum - visa att motsatsen (alltså negationen, icke-*något*) till det som sägs inte är... Just eftersom hela slutledningen grundar sig på negationer och negationer av dessa(!), så är det inte reellt. Eftersom det reella aldrig kan vara en distinkt negation av något annat. Snarare kräver en negation något att relatera till - lämpligtvis någonting reellt.
Ja. Saker och ting kan inte negeras, bara påståenden. Ett negerat påstående blir väl inte per automatik en abstraktion? Om vi tar "Det regnar" och negerar det till "Det regnar inte", blir väl inte detta påstående mer abstrakt än det vi utgick från. "Det regnar inte" kan ju innebära att solen skiner, bara det att det just inte regnar.
Minded skrev:Algotezza skrev:Minded skrev:Algotezza skrev:Funkar inte det, ge helt enkelt en fet smäll på lämpligt ställe.
Jag undrar ärligt talat vad som skiljer detta från vanlig argumentation. Bägge är liksom anspråk. Förvisso en fin skillnad i huruvida det som spelar roll vore att svara på någonting, eller om det vore att övertyga någon om något. Men utan det senare, varför då ens en vilja till att svara? I så fall borde det inte spela någon roll vad alls man säger, eller låter. Eller något helt annat.
Precis, i stort spelar ingenting någon roll. Det är bara lite fisar i kosmos. Galaxen, jordklotet, vi...
Kan du bevisa att dina invändningar är vettiga? Att de leder samtalet framåt?
Tja, alltså återigen om perfektion - vilket är syftet? Att leda samtalet framåt är diffust för mig. Jag söker ett svar, genom dessa ordväxlingar som jag får nya vinklingar, riktningar, att förhålla mig till. Och det tycker jag i viss mån att det gör - när det gör det. förvisso är det svårt att avgöra på förhand, innan något reellt är manifesterat, genomgånget, gjort.
Ang fisarna så skiter jag blankt i dem. Jag strävar efter någonting - eller varför inte i ljuset av just denna diskussion; jag strävar efter någonting reellt, någonting faktiskt - inte en negation av något.[/quote]
En negation av något - ett påstående t.ex. - kan vara lika reellt som det som negeras - det beror bara på vad det handlar om.
Vad vi i regel strävar efter är kontrasten till det vi är trötta på och som vi i ställer längtar efter och har behov av. Omväxling förnöjer.
/Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Re: Auktoritet via argumentation eller praktik
Rorschach skrev:Algotezza skrev:
Om antagandet av Guds allsmäktighet och att han står över logiken leder till att han måste kunna skapa en sten han inte kan lyfta, kan man kanske dra slutsatsen att Gud inte står över logikens lagar. Eller att allsmäktighet inte är en av hans egenskaper. Så om han finns är han inte allsmäktig. Och är han inte det är han väl mer spaghettimonster än Gud?
Det är väl klart att en allsmäktig gud kan skapa en sten som han inte kan lyfta, det är inget motsägelsefullt med det. Inte heller behöver han i någon outgrundlig mening "stå över logikens lagar".
Allsmäktighet innebär väl att ha makt att kunna lyfta allt, att ha vilka egenskaper man önskar.
Det räcker väl med att Gud står över naturlagarna, kanske.
Om Gud har all makt, har han all makt även över sig själv, och då måste han även kunna påverka sin hårdvara och göra sig helt maktlös, för evigt. Eller förinta sig. Fixar han inte det är han inte allsmäktig. Ty då finns det någon del av tillvaron han ej har makt över.
/Algotezza
Algotezza aka Algotezza
- Skogsälvan
- Avslutat konto
- Inlägg: 5803
- Blev medlem: 28 jun 2005 18:54
Re: Auktoritet via argumentation eller praktik
Algotezza skrev:Rorschach skrev:Algotezza skrev:
Om antagandet av Guds allsmäktighet och att han står över logiken leder till att han måste kunna skapa en sten han inte kan lyfta, kan man kanske dra slutsatsen att Gud inte står över logikens lagar. Eller att allsmäktighet inte är en av hans egenskaper. Så om han finns är han inte allsmäktig. Och är han inte det är han väl mer spaghettimonster än Gud?
Det är väl klart att en allsmäktig gud kan skapa en sten som han inte kan lyfta, det är inget motsägelsefullt med det. Inte heller behöver han i någon outgrundlig mening "stå över logikens lagar".
Allsmäktighet innebär väl att ha makt att kunna lyfta allt, att ha vilka egenskaper man önskar.
Det räcker väl med att Gud står över naturlagarna, kanske.
Om Gud har all makt, har han all makt även över sig själv, och då måste han även kunna påverka sin hårdvara och göra sig helt maktlös, för evigt. Eller förinta sig. Fixar han inte det är han inte allsmäktig. Ty då finns det någon del av tillvaron han ej har makt över.
/Algotezza
Jag har sagt det förut; stenen är av kärlek och vi kan lyfta den och vi kommer att lyfta den, men skaparen kan inte själv göra det.
Re: Auktoritet via argumentation eller praktik
Skogsälvan skrev:Algotezza skrev:Rorschach skrev:Algotezza skrev:
Om antagandet av Guds allsmäktighet och att han står över logiken leder till att han måste kunna skapa en sten han inte kan lyfta, kan man kanske dra slutsatsen att Gud inte står över logikens lagar. Eller att allsmäktighet inte är en av hans egenskaper. Så om han finns är han inte allsmäktig. Och är han inte det är han väl mer spaghettimonster än Gud?
Det är väl klart att en allsmäktig gud kan skapa en sten som han inte kan lyfta, det är inget motsägelsefullt med det. Inte heller behöver han i någon outgrundlig mening "stå över logikens lagar".
Allsmäktighet innebär väl att ha makt att kunna lyfta allt, att ha vilka egenskaper man önskar.
Det räcker väl med att Gud står över naturlagarna, kanske.
Om Gud har all makt, har han all makt även över sig själv, och då måste han även kunna påverka sin hårdvara och göra sig helt maktlös, för evigt. Eller förinta sig. Fixar han inte det är han inte allsmäktig. Ty då finns det någon del av tillvaron han ej har makt över.
/Algotezza
Jag har sagt det förut; stenen är av kärlek och vi kan lyfta den och vi kommer att lyfta den, men skaparen kan inte själv göra det.
Ja, det som den hele och fullkomlige inte klarar av, klarar den trasige och ofullkomlige av.
/Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Re: Auktoritet via argumentation eller praktik
Algotezza skrev:Minded skrev:Avknoppare från david brax-tråden.
Om man vill argumentera (dvs via ord) för en sak, hur kan man göra detta utan att abstrahera någon auktoritet?
Dekonstruktion; Lila är häftigare än turkos. Varför? Eftersom att lila helt sonika är en bättre färg än turkos.
Då är det bara sagt att lila är bättre - dvs antaget som en auktoritet, visst en regel. Hur kan man istället göra det praktiskt - utan att reellt förringa betydelsen av de i argumentet använda orden?
Hänvisa till din egen stora erfarenhet (empirio). Eller till den inneboende logiken och det förnuftiga i argumentet (ratio). Visa fram motsatsen till det du påstår som något absurt, ergo är det mostatsen till motsatsen som gäller (Reductio ad absurdum). Funkar inte det, ge helt enkelt en fet smäll på lämpligt ställe.
/Algotezza
Vad man också kan göra är att erkänna det som en åsikt, förkroppsliga och stå för den. Du gör dig själv till auktoritet genom att vara en cool person som alla andra vill vara. Mindet som är en sån cool person menar att lila är häftigare än turkost. Om Mindet verkligen är en cool person så kommer jag också att tycka att lila är häftigare för att bygga en gemenskap med Mindet.
Det är ju så man bygger varumärken.
Re: Auktoritet via argumentation eller praktik
Fication skrev:Algotezza skrev:Minded skrev:Avknoppare från david brax-tråden.
Om man vill argumentera (dvs via ord) för en sak, hur kan man göra detta utan att abstrahera någon auktoritet?
Dekonstruktion; Lila är häftigare än turkos. Varför? Eftersom att lila helt sonika är en bättre färg än turkos.
Då är det bara sagt att lila är bättre - dvs antaget som en auktoritet, visst en regel. Hur kan man istället göra det praktiskt - utan att reellt förringa betydelsen av de i argumentet använda orden?
Hänvisa till din egen stora erfarenhet (empirio). Eller till den inneboende logiken och det förnuftiga i argumentet (ratio). Visa fram motsatsen till det du påstår som något absurt, ergo är det mostatsen till motsatsen som gäller (Reductio ad absurdum). Funkar inte det, ge helt enkelt en fet smäll på lämpligt ställe.
/Algotezza
Vad man också kan göra är att erkänna det som en åsikt, förkroppsliga och stå för den. Du gör dig själv till auktoritet genom att vara en cool person som alla andra vill vara. Mindet som är en sån cool person menar att lila är häftigare än turkost. Om Mindet verkligen är en cool person så kommer jag också att tycka att lila är häftigare för att bygga en gemenskap med Mindet.
Det är ju så man bygger varumärken.
Vari består coolhet? I attityden och/eller hur den uttrycks? I vad som finns där eller i vad som inte finns där?
Vad bygger cool auktoritet på? Cred? eller: Att hävda att man inte är en auktoritet - vara emot sådana?
/Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Den sociala heliga graalen, hur man blir cool.
Ett försök till (nu gällande) recept: Att ligga (lagom mycket) i framkant för trender och värderingar, att ses som en resurs - kunskapsmässigt, kraftmässigt, prestationsmässigt, socio-ekonomiskt och social kompetensmässigt.
Att vara emot auktoriteter är väl såååå 2000-tal?! (Eller 70-tal)
Ett annat recept är väl att absolut inte försöka vara cool, utan bara göra sin grej utan att bry sig om vad andra tycker om det. Här är ju gränsen mellan patetisk outsider/nörd och unik/cool hårfin.
Ett försök till (nu gällande) recept: Att ligga (lagom mycket) i framkant för trender och värderingar, att ses som en resurs - kunskapsmässigt, kraftmässigt, prestationsmässigt, socio-ekonomiskt och social kompetensmässigt.
Att vara emot auktoriteter är väl såååå 2000-tal?! (Eller 70-tal)
Ett annat recept är väl att absolut inte försöka vara cool, utan bara göra sin grej utan att bry sig om vad andra tycker om det. Här är ju gränsen mellan patetisk outsider/nörd och unik/cool hårfin.
Fication skrev:Den sociala heliga graalen, hur man blir cool.
Ett försök till (nu gällande) recept: Att ligga (lagom mycket) i framkant för trender och värderingar, att ses som en resurs - kunskapsmässigt, kraftmässigt, prestationsmässigt, socio-ekonomiskt och social kompetensmässigt.
Att vara emot auktoriteter är väl såååå 2000-tal?! (Eller 70-tal)
Ett annat recept är väl att absolut inte försöka vara cool, utan bara göra sin grej utan att bry sig om vad andra tycker om det. Här är ju gränsen mellan patetisk outsider/nörd och unik/cool hårfin.
Är det coolt att skapa recept på hur man blir cool? :)
Antingen är man cool vad man än gör eller så kan man aldrig bli det, vad man än gör. Men liksom vid upplevda utseendebrister kan man "operera sig" och/eller "använda botox".
Själv städar jag våra toaletter. Vet inte omd et är cool. Städade dassen när jag växte upp också. Gillar det äckliga. Får mig att känna mig relativt fräsch i förhållande till toa-grunge. Samt ger en skön känsla av berättigat martyrskap. Vilket inte alls är cool.
/Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Fication skrev:Att vara emot auktoriteter är väl såååå 2000-tal?! (Eller 70-tal)
Att vara emot auktoriteter är vetandets grundpelare, annars stämmer man bara in, vilket lämnar ett tyckande.
Att vara emot auktoritet är det enda moraliska förhållandet till livet. Annars är du korrekt mot auktoriteten och inte den moral som ges dig.
Att vara emot auktoritet är det enda sättet att garantera att man alltid kan göra gott, då du annars bara gör gott om auktoriteten är god. Du gör det goda kontingent.
Så om det ändå vore att det är 2000-tal
Men nej vi är för fan kvar i den mörkaste medeltid, varken framtid eller historia. Ett formlöst inte, där vi ger upp, om och om igen, inför auktoriteten. Kanske mer på väg dit än någonsin.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Re: Auktoritet via argumentation eller praktik
Minded skrev:J R Auk skrev:Men varför vill du argumentera för det? Är det godtyckligt tyckande som leder dig ut i argumentationen.
Det här är vad min följdfråga blir också, varför ens argumentera från första början - om det inte skulle handla om att (ditt) resa en auktoritet som just en sådan. Varför då ens kommunicera - annat än genom själva sin existens? Vilket ger mig en snabb association till det nyss, i annan tråd, omskrivna - att sitta för att sitta.
Därför att varje formulering är sin egen fråga (se nedan). Kommunikationen är inte till den andra, utan även till Den Andre.
Minded skrev:J R Auk skrev:Jag anser ju att vi är teleologiska i talet, vi måste vara det, fanns inte något innan så är det svårt hur något kunde formuleras. Syftena avtäcks i en god argumentation. Det ligger inget dolt och allt relaterar till det bredare liv vi lever. Varför jag vill säga det, hur jag säger det, varför någon skall acceptera det är alla viktiga saker i en god argumentation enligt mig.
Teleologi, på wikipedia.. Att tolka och utgå från syftet med lagtexten, snarare än att läsa den finstilt. Kan du säga om det där i lekmannatermer?
Teleologi, att något har ett mål som kausalt samband. Vägen styrs av målet.
Språket, talet eller skriften, är för mig uppenbart ett sådant fall. Vi kan inte förklara vad som avses sägas genom vad som sägs, utan vi (om vi skall försöka oss på att nå en Något "korrekt" symbolik) kan förklara vad som sagts genom vad som avsågs sägas. Tolkning, förståelse och meningsfull relation, kräver att vi har re-presenterat, upprättat samma teologi, som det som gav uttrycket. Det är alltså, enligt mig, inte talet eller symboliken som kan skapa förståelsen, utan de skapar sammanhang som måste ges relevans av föreställningen. Som tex vad avser krona? Renens krona, kungens krona, två buggs krona, en av de tre krona? Kontexten, symboliken som ger sammanhanget, föreställningen tänker sig de som "verkliga", behäftar dem med det ospråkligt förnumna, det som nås men inte kan uttryckas, (minnen, känslor, skugglika varseblivningar som lurar snarare än uppdagar), och gör ett omdöme om sannolikhet. När en sådan sannolik re-presentation av symboliken tagen som något för mig, infunnit sig säger jag att jag förstår, och då har jag teleologin som gör att jag också kan förstå vad som blev sagt och inte bara varför det blev sagt.
Varför föregår vad enligt mig. Om vi nu skall prata förståelse.
Minded skrev:J R Auk skrev:Jag antar att du menar att "abstrahera en auktoritet" är att påstå att något bör tas som en auktoritet.
Jag försökte omtolka ditt att 'resa en auktoritet som en auktoritet', till min egen begreppsvärld.
Men detta att resa en auktoritet som en auktoritet avser ju vad du vill säga om något, hur du normerar det. Du föregår det du vill uppnå genom att pådyvla det innan. Då blir trögheten större hos den du söker utöva påtryckningar på. Och tja när jag applicerar mitt sätt att skapa förståelse för dig så synar jag ju vad som ger att du kräver att jag antar den auktoritet som du avser visa innan jag har blivit visad den. Vad som ger den är en dogmatism i mina ögon, en auktoritär hållning.
Du har egentligen då sagt att du inte tänker låta mig göra ett omdöme, du kräver ett specifikt omdöme och det att "visa fisken" är bara formellt. Det är alltså inte relevant för det omdöme du söker få mig att gå med på genom din argumentation.
Minded skrev:J R Auk skrev:Min poäng har varit att man överhuvud taget inte skall påstå det. Det kan tyckas ligga implicit i alla argumentation. Men det är ändå av betydelse enligt mig att inte resa auktoriteten. Den skall resa sig själv.
En god argumentation övertygar. Något som övertygar har auktoritet inför det relevanta.
Det jag undrar då är bara vad i en god argumentation som de facto är det som övertygar? Det låter nämligen som en tautologi hittills, att en god argumentation övertygar, just eftersom den övertygar, och en dålig övertygar inte, och den är dåligt, just eftersom den inte övertygar - dvs cirkelresonemang.
En argumentation kan självfallet vara god på flera sätt. "God" är ju bara ett värdebegrepp och implicit normerande. Alltså relaterar det till något, mig om jag är subjektivistiskt värderande, något annat om jag är det objektivistiskt. God argumentation kan ju vara att göra det finkänsligt, språkligt välformulerat osv. Men god i den mening som jag talar om det är god relaterande målet med argumentationen, teleologin igen, skälet till att argumentet finns där, att övertyga. Så visst är det tautologiskt.
Men att det är tautologiskt är inte det samma som det är meningslöst. Det säger om ett argument att det inte är gott genom något annat än sitt egen teleologiska förverkligande.
Sen kan man väl tala om argumentation som ett sammanhang, det argumentativa moduset, som något som avtäcker för mig lika mycket som för någon annan, meningen med argumentationen och genom det ger en ny grund, ökad självinsikt hos det frågande.
Minded skrev:Ang ditt förra stycke - 'att man överhuvud taget inte skall påstå det'... det är den jag försöker få kläm på. På fri hand; Hur kan man säga något med ord, där de faktiska orden är betydelsefulla, och likväl inte hänvisa till någonting abstrakt, något frånvarande? Detta verkar ju vara själva ordens funktion, att de används eftersom att ett reellt som man vill peka på inte närvarar. Dvs om man vill peka på betydelsen hos något abstrakt, så gör man detta genom att via ord (symboler/abstraktioner) omtala detta. Detta anleder visst också ovan min (och också din, vad det verkar) fråga om varför man kommunicerar med orden från första början - om inte för att vinna någon slags plats, någon slags övertygelse, någon slags följeslagare, i partnern? Alltså, varför alls prata, om man inte är intresserad av att kommunicera något?
Men vad söker du kommunicera, symbolerna eller symboliken? Vad är symbolernas symbolik? Reellt eller abstrakt?
Jag ser det som att man spelar upp en scen, precis som en film, och får en respons, i det att åhöraren sätter sig in med inlevelse, tar det som visas som sitt. Är scenen empatisk, och kan därmed nå symboliken utöver symbolerna, fördelen med att inte vara sätta ord hela vägen ner som andra ofta gör.
Att kommunicera symbolen är att kommunicera makten som den har, det socialt konstruerade. Att söka kommunicera symbolens symbolik är att söka ge en självliknelse genom den empatiska relationen. Det första är auktoritärt det andra att ge auktoritet. Här är symboliken ger omdömet, här är symbolen ger maktupprättandet.
Minded skrev:Och om man ändå är intresserad av att föra fram en poäng, om man är intresserad av något abstrakt själv (eftersom ett visst mål ligger i en eventuell framtid), vad är skillanden mellan att just säga något, att skrika detta, att hålla fast och skaka om den man pratar med när man säger det, eller just att ge denne en käftsmäll? Skillnaden är för mig inte uppenbar, det verkar än så länge bara handla om just anspråk - förvisso i (uppenbarligen) olika allvarlig form, men likväl? har man tänkt något, så är det gjort, liksom.
Det här hänger jag inte med på vad du menar med.
Minded skrev:J R Auk skrev:Det är som om du står och skryter om fisken du fångat, vad tjänar det till att säga att den var stor. Du måste ju visa fisken, och låta omdömet bero på den som du visar fisken för.
Heh, jag kan inte förneka känslan av att vi pratar om samma sak, bara i olika ord. Häftigt.
Kul
Minded skrev:J R Auk skrev:Praktiskt gör man det genom att inte rikta sig till någon för att övertyga, utan genom att lägga ut för beskådan, som ett objekt båda äger och förfogar över, argumentationen. Mitt och ditt är irrelevant. Allmänt är det som leder. Personen skall inte vara investerad, omdömet inte avgöra värdet hos den ena eller den andra.
Ah, nu börjar det brännas. Vad menar du skillnaden är mellan att inte rikta sig till någon för att övertyga, resp att vilja lägga ut det för beskådan? Måste den andre se det? Eller ser den det bara om den väljer att titta? Och om det ens inte spelar någon roll för den som praktiserar, varför väljer då denne från första början att visa någonting? Vore inte en frånvaro av visande också ett visade av samma princip?
Se ovan, det handlar mer om att resa symboler eller nyttja symbolik. Ger jag dig en symbol så ger jag dig hur jag tycker du skall förstå den. Ger jag dig en symbolik så ger jag dig hur jag har förstått symbolen. Det ena gör anspråk det andra visar, och utelämnar. Minns här också det som jag sa om teleologin i språket. Vill jag visa varför jag säger det jag gör? Eller vill jag att du skall reagera på det som jag säger. Alltså vill jag styra din respons eller vill jag att du skall styra din respons. Kontrollera eller ge kontroll.
Minded skrev:J R Auk skrev:Som om du säger att fisken är stor, och har den på ett kort. Om någon då motsäger dig så frågar du vad som då är att kalla stort. Då hämtar denne ett kort på en annan fisk. Ni försöker finna en gemensam referensram. Personerna som stolt lyfter fisken på bilden relateras till varandra, och så relateras fiskarna till varandra.
Precis. Att peka på kortet och säga att den är stor är visst att 'resa en auktoritet som en auktoritet'. Att peka på det som inte är reellt, dvs via symbolik ändå få en partner att associera till något abstrakt och frånvarande.
Och en vidare fundering; när man väl har en gemensam referensram, vad nu då? Vad gör man då med den ramen?
Alltså kortets liknelse är inte optimal eftersom kortet är en avbildning så som vi antar en symbol idealt är. Men det jag menade var snarare att kortet ofta tas som något "närt på verkligt som det som avbildas". Alltså det har ett högt värde, starkt kapital, att visa det som avses. Jämför med teckningen tex.
Så kortet menar jag är att ge något som det är, utelämna något, och låta omdömet bero.
Men visst som du säger om jag säger i pekandet att den är stor den fisken så reser jag en auktoritet som auktoritet. Det jag bör göra är att peka och fråga om den inte är stor, och då inte retoriskt som ett utryck för att den är stor, utan som en fråga. Omdömet ligger då hos den andre och enbart ansträngningen att visa på det som tillåter sig visas är mitt.
Vad man gör med referensramen är att dela en sanning, i det här mera behändiga anspråket på "sanning" där det är övertygelse, och insikten om den och dess upprinnelse.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
J R Auk skrev:Fication skrev:Att vara emot auktoriteter är väl såååå 2000-tal?! (Eller 70-tal)
Att vara emot auktoriteter är vetandets grundpelare, annars stämmer man bara in, vilket lämnar ett tyckande.
Att vara emot auktoritet är det enda moraliska förhållandet till livet. Annars är du korrekt mot auktoriteten och inte den moral som ges dig.
Att vara emot auktoritet är det enda sättet att garantera att man alltid kan göra gott, då du annars bara gör gott om auktoriteten är god. Du gör det goda kontingent.
Så om det ändå vore att det är 2000-tal
Men nej vi är för fan kvar i den mörkaste medeltid, varken framtid eller historia. Ett formlöst inte, där vi ger upp, om och om igen, inför auktoriteten. Kanske mer på väg dit än någonsin.
Meh, guuuh va du är pk och ocool!! Nu ska ju alla vara kritiska till auktoriteter, inse vad som är viktigt i livet (= inte jobba, utan vara närvarande och vara där för barnen osv osv) - ocoolt!
Nu ska jag avslöja vad som verkligen är coolt 2010: Att underkasta sig en guru. Det är vad alla drömmer om innerst inne, men ingen vågar erkänna det och stå för det. Nu är det ju mainstream att alla ska tänka själva och ifrågasätta auktoriteter.
Tänk the Bride i Kill Bill 2 som åker upp till templet i bergen. Eller Bruce Wayne hos Ra's al Ghul.
Fast det duger ju inte med vilken stolpskottsekt som helst, det måste förstås vara en cool sekt eller guru. Och hur vet man det?
Det ju först på högskolan man lär sig att tänka självständigt och vara sin egen auktoritet...
Redan på lågstadiet i grundskolan lär man ju sig att underkasta sig andra auktoriteten.
Men ni kanske var "glidare" redan i grundskolan?
...
Dock har jag inte fattat grejen med skolan riktigt:
först lägga ner extremt mycket jobb och möda i grundskolan för att hjärntvätta en hel generation, för att senare försöka banka in "självständigt tänkande" i deras små HenryFordhjärnor.
Redan på lågstadiet i grundskolan lär man ju sig att underkasta sig andra auktoriteten.
Men ni kanske var "glidare" redan i grundskolan?
...
Dock har jag inte fattat grejen med skolan riktigt:
först lägga ner extremt mycket jobb och möda i grundskolan för att hjärntvätta en hel generation, för att senare försöka banka in "självständigt tänkande" i deras små HenryFordhjärnor.
Wilbers Integral Meta-Theory:
http://www.integralworld.net/helfrich.html#ABS
http://integrallife.com/node/37539/
http://www.integralworld.net/helfrich.html#ABS
http://integrallife.com/node/37539/
Var glidare redan innan grundskolan. Kände lukten av fisk det första som hände
Nej men allvarligt, lögner är lätta att se igenom, och en värld byggd på lögner gör en smått nervös. Smått nervös så litar man inte på världen, när man inte litar på världen blir man kritisk.
Det var ganska lätt att se att lärare oftast brydde sig mer om sig som lärare i relation till eleverna än de brydde sig om eleverna.
Inte för att jag kunde formulera det då
Har alltid fått påtalat att jag har haft problem med auktoriteter, men det är ju just för att jag inte har det. Jag har problem med det som inte är auktoriteter, det som söker vara auktoritärt.
Nej men allvarligt, lögner är lätta att se igenom, och en värld byggd på lögner gör en smått nervös. Smått nervös så litar man inte på världen, när man inte litar på världen blir man kritisk.
Det var ganska lätt att se att lärare oftast brydde sig mer om sig som lärare i relation till eleverna än de brydde sig om eleverna.
Inte för att jag kunde formulera det då
Har alltid fått påtalat att jag har haft problem med auktoriteter, men det är ju just för att jag inte har det. Jag har problem med det som inte är auktoriteter, det som söker vara auktoritärt.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Jo att vara a är mer att axla rollen som självständig skapare, snarare än att agera papegoja/papperstiger när man springer andras ärenden och kallar det "vara som folk".J R Auk skrev:Har alltid fått påtalat att jag har haft problem med auktoriteter, men det är ju just för att jag inte har det. Jag har problem med det som inte är auktoriteter, det som söker vara auktoritärt.
Wilbers Integral Meta-Theory:
http://www.integralworld.net/helfrich.html#ABS
http://integrallife.com/node/37539/
http://www.integralworld.net/helfrich.html#ABS
http://integrallife.com/node/37539/
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 24 och 0 gäster