SvD idag..

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Ewelina
Inlägg: 85
Blev medlem: 11 sep 2009 18:46

SvD idag..

Inläggav Ewelina » 04 apr 2010 17:02

I Dagens SvD är det en bra artikel om psykiatern Manfred Lütz

http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/jakten-pa-normalitet-gor-samhallet-sjukt_4516575.svd
Vad tror ni om hans resonemang?

Själv anser jag att han har både rätt och fel, men mest rätt.
Jag känner för att läsa Unser Problem sind die Normalen, vårt problem är de normala då den verkar begriplig även för newbies som mig själv.

Det som intresserar mig mycket är hans åsikter om diagnoser, och jag vet inte riktigt om man borde vara rädd för "diagnossjukan" eller glad för att människan kanhända har kommit längre i sitt forskande om sinnet.
Jag hade lite svårt att läsa hela artikeln så jag vet inte riktigt vad som stod i slutet, och om det var något positivt eller negativt.
Min diagnos är Adhd säger dom ;)
Tack

Minded
Inlägg: 2129
Blev medlem: 19 mar 2006 19:50

Inläggav Minded » 04 apr 2010 19:11

Vår rationalitet är begränsad, eftersom att kartan aldrig är landskapet.

Ta allt vad alla säger med en nypa salt... i 9 fall av 10 vet de ändå inte vad de pratar om, och ännu mindre varför de säger något från första början. Etiketter, bokstavskombinationer och faktiskt alla våra logiskt konsekventa ord och meningar är just abstraktioner. Se hellre vad som är, snarare än tro på vad någon säger är.

Maya...

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 05 apr 2010 18:44

Jag tror att det är bättre att det finns diagnoser som adhd än om man inte skulle uppmärksamma de svårigheter människor med adhd m.m. har, och något måste man ju kalla dessa svårigheter för att kunna förklara vilka som på grund av sina svårigheter ska ha rätt till den och den skattefinansierade hjälpen av samhället och vilka som inte ska ha det. Men det finns ett stort problem, när man förhastat tror att frågan om huruvida någon har adhd eller inte är en "antingen-eller"-fråga. Den är inte alls en "antingen-eller"-fråga, den är istället nästan helt och hållet en gradfråga. Många "vanliga" människor verkar inte veta (eller inte anse?) detta, eller så glömmer de det när de borde tillämpa det.

Anta att varje stor bokstav nedan står för en medborgare. Ju längre till höger en bokstav står, desto mer av adhd-kriterierna uppfyller den medborgaren ("mer" i betydelsen "fler och/eller i högre grad"), d.v.s. desto mer "adhd-ig" är han/hon.


A     B   C    D   E  F G H I  J KLMNOP;QRS;T U  V   X    Y         Z


Anta att A-P enligt så gott som varenda psykolog inte ska ha diagnosen adhd, att T-Z enligt så gott som varenda psykolog ska ha diagnosen adhd, och att Q-S enligt en ansenlig andel av psykologerna är i gränsområdet.

Vi kan då konstatera att skillnaden i "adhd-ighet" mellan människor åskådliggörs dåligt av den "antingen-har-man-adhd-eller-så-har-man-det-inte"-bild som blotta förekomsten av adhd-begreppet tenderar ge. Skillnaden i "adhd-ighet" mellan t.ex. A och P (två människor som enligt nästan alla psykologer inte ska ha adhd-diagnos) är ju mycket större än skillnaden i "adhd-ighet" mellan P och T, som enligt nästan alla psykologer hör hemma på varsin sida om gränsområdet mellan "inte adhd" och "adhd".

Adhd-diagnosen är på detta sätt en väldigt godtycklig gränsdragning, även givet antagandet att det finns något sådant som adhd och givet antagandet att vissa men inte alla människor har adhd. Detsamma gäller säkerligen massor av andra diagnoser också, kanske alla.

Detta behöver kanske inte vara något stort problem om - jag betonar om - människor i allmänhet vet och kommer ihåg att det som i och med diagnosernas existens kan framstå som ett "antingen-eller" egentligen är en gradfråga. Tyvärr tycks det vara si och så med den insikten (eller med ihågkommandet av den insikten, i de fall där insikten finns någonstans i personens minne men inte tillämpas).

Det hela kompliceras ytterligare av att - om vi håller oss till adhd som exempel - vissa personer med adhd-diagnos uppfyller vissa av adhd-kriterierna i rentav lägre grad än vissa personer som konstaterats inte ha adhd. Psykologerna måste ta hänsyn till flera olika parametrar för att komma fram till vem som ska ha adhd-diagnos och vem som inte ska ha det. Det kan tänkas innebära att vissa sådana som t.ex. V kan klara sig bättre (även utan samhällets hjälp) än vissa sådana som t.ex. G, t.ex. på grund av att vissa V:ns tillvaro råkar vara sådan att de delar av adhd-kriterierna dessa V:n uppfyller inte är till någon nackdel för dessa V:n, medan de delar av ahdh-kriterierna vissa G:n uppfyller är till nackdel för dessa G:n. I sådana fall är det orättvist och kanske även outilitaristiskt att V på grund av sin adhd-diagnos får hjälp han/hon inte behöver, medan G, på grund av sin avsaknad av adhd-diagnos, nekas hjälp han/hon behöver.

Vetskapen att någon har en adhd-diagnos eller liknande bör alltså tas med åtskilliga nypor (eller rentav kilo) salt, tills man vet mer detaljerat hur personen i fråga är beskaffad (både hur hon/han är beskaffad i adhd-hänseende och i övrigt). Även frånvaron av en (adhd- eller annan) diagnos ska tas med lika mycket salt. Dessa två uppmaningar borde hörsammas både av vanligt folk och av lagstiftaren. Även försäkringskassan och andra statliga institutioner borde nämligen få en lagstiftning som tar mindre hänsyn till formella diagnoser av "antingen-eller"-karaktär, och mer hänsyn till hur varje individ verkligen är beskaffad.

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 05 apr 2010 19:01

Minded skrev:Ta allt vad alla säger med en nypa salt... i 9 fall av 10 vet de ändå inte vad de pratar om,


Om du har rätt i det, torde statistiskt sett du själv vara bland de där 9 som enligt dig själv inte vet vad de pratar om, och alltså bör vi inte tro på det du säger, vilket inkluderar det där att folk i 9 fall av 10 inte vet vad de pratar om. Alltså har vi inga skäl att anta att folk i 9 fall av 10 inte vet vad de pratar om. Du har just presterat en logisk paradox. Det du säger faller på eget grepp.

Etiketter, bokstavskombinationer och faktiskt alla våra logiskt konsekventa ord och meningar är just abstraktioner.


Men utan dessa skulle vi å andra sidan inte kunna tänka intelligent. Det skulle bli för mycket information att hålla reda på, om vi inte placerade saker och ting i fack och satte förenklande etiketter på stora grupper av saker och ting.

Se hellre vad som är, snarare än tro på vad någon säger är.


Problemet är att vi inte kan veta om det vi tycker oss se verkligen är "det som är". Ibland kan det vara bättre att lita på vad andra säger än på vad man tycker sig se. Du kan t.ex. inte nödvändigtvis se på en spruta med antibiotika att du bör ta den. Den kanske snarare ser motbjudande ut i dina ögon. Men anta att du blivit akut sjuk och läkaren säger att du kommer att dö om du inte låter honom/henne omedelbart ge dig en sådan spruta. Det är i det fallet kanske bättre att lita på vad någon - läkaren i detta fall - säger än att bara gå efter vad man kan "se är". Eller vad säger du?

Minded
Inlägg: 2129
Blev medlem: 19 mar 2006 19:50

Inläggav Minded » 05 apr 2010 19:42

Justin Case skrev:
Minded skrev:Ta allt vad alla säger med en nypa salt... i 9 fall av 10 vet de ändå inte vad de pratar om,


Om du har rätt i det, torde statistiskt sett du själv vara bland de där 9 som enligt dig själv inte vet vad de pratar om, och alltså bör vi inte tro på det du säger, vilket inkluderar det där att folk i 9 fall av 10 inte vet vad de pratar om. Alltså har vi inga skäl att anta att folk i 9 fall av 10 inte vet vad de pratar om. Du har just presterat en logisk paradox. Det du säger faller på eget grepp.


Statistiken på den nivå du pekar mot skiter jag fullständigt i. DN och resterande media skriver och sänder information till oss, som vi (i 9 fall av 10) tar in okritiskt. På tal om gudomar och kristendom och annat.. Reklam är en miljardindustri, eftersom att den reellt påverkar folks uppfattning om vad som är.

Men i själva poängen har du helt rätt - det är en paradox. Försöker vi täcka in landskapet mha kartan? Söker vi förstå verkligheten? Via ord?

Justin Case skrev:
Etiketter, bokstavskombinationer och faktiskt alla våra logiskt konsekventa ord och meningar är just abstraktioner.


Men utan dessa skulle vi å andra sidan inte kunna tänka intelligent. Det skulle bli för mycket information att hålla reda på, om vi inte placerade saker och ting i fack och satte förenklande etiketter på stora grupper av saker och ting.


Det är precis som med salt - livsnödvändigt i små mängder, men livsfarligt i för stora. Problemet är när vi litar på etiketter för etiketterna, och etiketter för dessa. Man tappar helt enkelt verklighetsförankringen, för att istället leva i en illusion. Och vad är egentligen relevant i detta?


Justin Case skrev:
Se hellre vad som är, snarare än tro på vad någon säger är.


Problemet är att vi inte kan veta om det vi tycker oss se verkligen är "det som är". Ibland kan det vara bättre att lita på vad andra säger än på vad man tycker sig se. Du kan t.ex. inte nödvändigtvis se på en spruta med antibiotika att du bör ta den. Den kanske snarare ser motbjudande ut i dina ögon. Men anta att du blivit akut sjuk och läkaren säger att du kommer att dö om du inte låter honom/henne omedelbart ge dig en sådan spruta. Det är i det fallet kanske bättre att lita på vad någon - läkaren i detta fall - säger än att bara gå efter vad man kan "se är". Eller vad säger du?


Förvisso, så länge man väljer att finnas kvar i samhället kan man ju lika gärna ha kläder på sig trots att man tycker det är väldigt varmt på stan... Jag är egentligen inte för en viss livsstil, annan än en relativt medveten.

På tal om; vaccinerade du dig mot svininfluensan?


Återgå till "Psykologi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 15 och 0 gäster