filosofisk dialog kontra livsåskådande tyckande

Moderator: Moderatorgruppen

meanman
Inlägg: 497
Blev medlem: 06 jun 2005 17:37

filosofisk dialog kontra livsåskådande tyckande

Inläggav meanman » 28 jun 2005 19:24

Det kretsar mycket kring tyckande i det här forumet, och det kan man ju börja med, men jag saknar seriös fokusering och intentionsdjup.
Och det är som jag tycker mera givande att resonera utifrån egna synteser av läst och levt. Vi sitter inte i ett seminarium med uppgift att tolka en filosofisk uppsats. Det vi inte kan behandla med egna ord och förmedla utan hänvisning, det har vi inte tagit till oss. Naturligtvis ingen tänkare glömd fast inte nämnd.
Aforismer eller slogans har vi dock allihopa...
En av mina är 'att leva är att låta sig illusioneras'....
När det inte går längre. då är det lustiga slut..
Och vad jag är led på är det återkommande talet om Meningen och
Gudarna med stor begynnelsebokstav. Sitter det så djupt hos många av er, den där lusten att söka alltings Väsen?
Väl mött filosofer(?)

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 29 jun 2005 16:41

Vad kan vi annars göra?

Din aforism utesluter ju allt annat.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

meanman
Inlägg: 497
Blev medlem: 06 jun 2005 17:37

filosofisk dialog kontra livsåskådande

Inläggav meanman » 01 jul 2005 00:18

J R Auk skrev:Vad kan vi annars göra?

Din aforism utesluter ju allt annat.


Snälla du, aforismen var bara en 'eyecatcher'.
Jag menar som du nog förstår att det skulle vara mer inspirerande ju mer man fokuserar på en tanketråd efter att man utgått från ett tyckande. Som filosof gillar jag att 'gå runt cykelhjulet och fördjupa mig längs med ekrarna'..
väl mött!

Användarvisningsbild
Zi
Inlägg: 256
Blev medlem: 05 mar 2005 23:34

Inläggav Zi » 01 jul 2005 00:55

Jag kan känna att det skulle vara skönt att ha en religös övertygelse. Det skulle vara bekvämt att ha fasta principer istället för att ständigt ifrågasätta allt. Jag skulle gärna ansluta mig till en religös rörelse som har svar på alla mina frågor, det gäller bara att hitta den.

Angelina
Inlägg: 1666
Blev medlem: 21 aug 2003 02:04

Inläggav Angelina » 01 jul 2005 01:29

Väl mött meanman, är du en mean man ? :lol:

Du kräver alltså att någon slags topp-filosofi skulle råda? Där olika åskådningar har olika värde, eller poängsystem inom rådande åskådning beräknat?
Intressant, vi kanske ska ha en omröstning..

Ibland utgår man naivt att alla riktiga människor tillbeder materialismen.
Var det så vi tänkte?

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

why, Why?, WHY??!!!

Inläggav hovnarr » 01 jul 2005 14:14

meanman skrev:Sitter det så djupt hos många av er, den där lusten att söka alltings Väsen?


Som hunger och törst.

Skål och välkommen! 8)

-narr-

P.S. Angelina, jag förundras så över din avatar! Jag har alltid tolkat den där bleka stackars handen som skymtar i högerkanten som att den släpper dig, likt ett barn som låter en vattenballong falla från ett fönster, eller kanske puttar iväg dig - ger dig en knuff i rätt riktning? Men det kan ju vara så att den griper efter din nacke också... Hur är det egentligen - hoppas få se hela bilden vid tillfälle! D.S.

Angelina
Inlägg: 1666
Blev medlem: 21 aug 2003 02:04

Inläggav Angelina » 01 jul 2005 23:37

Roligt att den gett dig så mycket huvudbry, ska kolla upp om hela bilden finns kvar nånstans på datorn.
:lol:

Användarvisningsbild
AlLvEtArEn
Inlägg: 83
Blev medlem: 27 feb 2005 22:50

Inläggav AlLvEtArEn » 02 jul 2005 01:06

Kan vara att hon viftar med sin egen hand också?

meanman
Inlägg: 497
Blev medlem: 06 jun 2005 17:37

filosofisk dialog kontra livsåskådande tyckande

Inläggav meanman » 02 jul 2005 09:12

Angelina skrev:Väl mött meanman, är du en mean man ?



Hej Angelina!
Nej jag är nog ganska harmonisk, med ett stänk av vemod.Nu tillbringar jag mycket tid med djur och natur, åter tillbaka i min norrländska uppväxtmiljö.
'Meanman' står snarast för 'man have in mind'.
Och nej, jag är inte vulgärmaterialist. Däremot har jag intresse för 'mind and body' teorier och i det sammanhanget kan jag inte utelämna nervsystemet som något basalt för sinnet.Oavsett hur man tror att sinnet uppstått och huruvida det kan existera i annat media och oavsett om det existerat före det jag minns och/eller efter det att mitt nervsystem upphört att fungera.
Och nej, jag efterlyser inte någon toppfilosofi i det här trevliga forumet. Det jag önskade var att det i likhet med på universitetet, finns både mycket givande (inte så uppbundna) samtal samt mer fokuserade (argumentation inte agitation) meningsutbyten.
Och ja, du är alltid en frisk färgstark förekomst i forumet!

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 02 jul 2005 16:04

Hej Meanman!

Den s.k. "nivån" på debatterna i forumet är en ständigt återkommande fråga. Det glädjer mig att även du värnar om den. Samtidigt är ju detta inget forum för yrkesfilosofer, utan för folk från livets alla vägar. Därmed inte sagt att man inte måste kunna uttrycka sig i skrift för att skriva inlägg här, men allt det där står i Regler och FAQ. Som i det flesta fall tycks det bästa vara att föregå med ett gott exempel - det inspirerar andra till att inte ge ifrån sig halvmesyrer.

Hoppas du sett mitt inlägg till dig i tråden "Vem skapade gud?" och att du finner det vara både ett givande samtal och ett fokuserat meningsutbyte.

-narr-

meanman
Inlägg: 497
Blev medlem: 06 jun 2005 17:37

filosofisk dialog kontra livsåskådande tyckande

Inläggav meanman » 06 jul 2005 14:04

Hej här Hovnarr!
Jodå, visst tycker jag att vår dialog om 'vem skapade gud' är intellektuellt stimulerande!
Jag bryter ut det jag menar är livsåskådning och säger några ord här om förutsättningarna för vår dialog...
LM-frågorna tynger eljest ner vårt försök att mötas i något slags logiskt/semantiskt samspråk om analogier och deras konsistens, och möjliga implikationer.
Anledningen till att jag ville få klargjort huruvida jag talade med en predikant är att jag alltifrån dina första svar har fått en känsla av att du är. mer eller mindre, en förkunnare av något som jag upplever som ett
slags nutida skolastik.
Och eftersom detta är ett dogmatiskt tänkande så är en filosofisk dialog
inte förutsättningslös utan tjänar syftet att försöka rationalisera den uppfattning man på förhand har, kanske grundad på en uppenbarelse, eller intuitiv övertygelse av annat slag.
Nåväl, du har presenterat dig som civilingeniör men humanist i hjärtat.
Själv har jag av en slump redan från början haft det som nu kallas IT som s.k födkrok men läste samtidigt med detta in en fil. kand i teoretisk och praktisk filosofi.
Därvid är jag analytiskt/semantiskt orienterad även om det inte utesluter att jag även intresserar mig för kontinenttal filosofi,
typ nyskolastiken, existentialismen, marxismen.
Humanist vill även jag kalla mig; något i stil med von Wrights "Humanismen som livshållning".
väl mött var du än svarar....

A friend of ours
Inlägg: 242
Blev medlem: 21 maj 2005 04:21

Inläggav A friend of ours » 06 jul 2005 22:57

Hej meanman!

Jag reagerade något på ditt ovanstående inlägg, här är några tankar.

Didaktik är förvisso en käpp i hjulet på en fri dialog men ibland är en kunskapsmässig syntes endast möjlig om man förutsätter vissa premissers faktiska existens - exempelvis matematikens grundvalar. Att till fullo, agnostiskt, förneka dessa med avsikten att hålla stoffet obesudlat av tyckande resulterar redan genom denna handling i premisser som måste anses begränsande - eller om vi tar semantiken i beaktning så är ju alla analogier begränsande för den filosofiska dialogen. Det här blir nervkittlande ur ett hermeneutiskt perspektiv. Saknar du verkligen denna törst? Vi ser... men VAD är det vi ser? Den subjektiva upplevelsen är väl sannerligen av vikt för förståelsen av fenomenet, utan denna skulle nog inte Aristoteles menat att man hade förståelse för detsamma. Jag tycker, personligen, att det föreligger en väsentlig skillnad i hur jag själv upplever något och om det sedan går att överhuvudtaget applicera på någon annan.

Jag håller med om att världen bör undersökas genom en obefläckad lupp men detta hindrar väl inte att man tar ställning till sina observationer (förutsatt att dessa tycks visa på något)? Är inte detta en process som är nödvändig för att strukturera upp sina upptäckter? Kan inte anomalierna utgöra en funktion, inom våra subjektiva paradigm, som leder till en ny syntes som för oss närmre sanningen?

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

sofiskt skådande kontra logiskt tyckande

Inläggav hovnarr » 06 jul 2005 23:49

Hej där meanman!

Visst kan vi snacka här också, utanför de ramar som vi ställt upp för oss själva i den andra tråden kring sjävreferens, gudomlighet och annat skoj.

meanman skrev:Anledningen till att jag ville få klargjort huruvida jag talade med en predikant är att jag alltifrån dina första svar har fått en känsla av att du är. mer eller mindre, en förkunnare av något som jag upplever som ett
slags nutida skolastik.
Och eftersom detta är ett dogmatiskt tänkande så är en filosofisk dialog
inte förutsättningslös utan tjänar syftet att försöka rationalisera den uppfattning man på förhand har, kanske grundad på en uppenbarelse, eller intuitiv övertygelse av annat slag.


Låt oss gå två mil med varandra längs etikettsättningens väg. Ett slags nutida skolastik säger du... Om mina historiekunskaper inte missminner var skolastiken ett försök att förena vetenskap och religion, inte sant? Nåväl, om man betraktar gapet mellan dessa två - som knappast någon förnekar att existerar - kan man ju likt skolastikerna antingen söka överbrygga det, eller ge plats för något tredje som är värdigt att utforska, begrunda, beskriva och kontemplera detta mellanrum. Jag är mer för den senare lösningen, än för en syntes. Jag vill inte ersätta religion eller vetenskap, men gärna täcka upp dit ingen av dem når.

Tidigare har jag ägnat mig mycket åt pyrrhonism (du kan säkert gräva upp gamla trådspöken i filosofi-underforumet om du är intresserad) och det dogmatiskas bekämpande, på ett synnerligen odogmatiskt sätt naturligtvis. Sedan tog jag steget ut till tillit och se var jag hamnade! Senaste året av min inre utveckling i ett nötskal.

Tills vi hörs igen!

-narr-

meanman
Inlägg: 497
Blev medlem: 06 jun 2005 17:37

Inläggav meanman » 09 jul 2005 22:47

Jon Hallqvist skrev:.

Didaktik är förvisso en käpp i hjulet på en fri dialog men ibland är en kunskapsmässig syntes endast möjlig om man förutsätter vissa premissers faktiska existens - exempelvis matematikens grundvalar. Att till fullo, agnostiskt, förneka dessa med avsikten att hålla stoffet obesudlat av tyckande resulterar redan genom denna handling i premisser som måste anses begränsande - ...


Hej John!
Bra att du reagerade, då blir det lite tankeutbyte kanske..
Jag skall försöka förtydliga min hållning.
Jag håller med om att man gör klokt i sin matematiska praxis om man godtar de aktuella grundvalarna inom det område av matematik som man ägnar sig åt. Eljest kommer man ingen vart. Men min attityd är att matematikens Grundvalar är matematisk/logisk filosofi och även att jag håller mer för rimligt att matematiska begrepp och sanningar är konstruerade och inte något man så att säga lyckats avtäcka. Alltså uppfinningar och inte upptäckter (jfr t.ex Brouwer och Quines matematikfilosofi). Den senare lär väl t.o.m ha uttryckt att matematik bör likställas med de olika naturvetenskaperna. Alltså att även matematiken bör lämna öppet för att revideras.
Alltså innebörden av detta applicerat på skolastikernas logik är att de ville finna ett sätt att övertyga icke troende, som inte var mottagliga för, eller enbart för Uppenbarelsen. Alltså hypotesen var oantastbar redan innan de konstruerat premisser och slutledningar. De ville inte förena vetenskap och religion. Det ansåg dom att Aristoteles och påvarna redan gjort. Nej, dom ville frälsa de människor som var, vad skall jag säga, religiöst osensibla kanske.

Jon Hallqvist skrev:
.. eller om vi tar semantiken i beaktning så är ju alla analogier begränsande för den filosofiska dialogen.


Jag vet inte vad Hovnarren tycker(det får vi väl höra), men jag skulle egentligen ha använt ordet 'exempel', det är ju ett viktigt instrument i allt filosoferande, och tvingar de samtalande, om de är logiskt/semantiskt sensibla, och inte 'ballar ur', att tänka sig in i hur det skulle hänga ihop och vad det kan ha för teoretiska konsekvenser, om det exemplifierade skulle vara så som ens exempel vill tydliggöra. Vanligtvis vill och gör båda parter korrigeringar av sina exempel. Även om det sker i bokform och över årtionden. Och det tillvägagångssättet menar jag, är inte begränsande på dialogen i sin helhet

Jon Hallqvist skrev:
...Det här blir nervkittlande ur ett hermeneutiskt perspektiv...


Ja det där med tolkningar! Och tänk på människans helhetstolkning av livet och världen..Man får så lätt en mytologi ersatt med en annan. Man trodde att NU, men nej! Jfr att gå till Freud på sin tid(eller nutida dogmatiska efterföljare) med sina besvär som man biktat sig för och kanske fått rådet att bli korsfarare och därmed frälsas från helvetet. Väl hos Freud får man en annan mytologi....


Jon Hallqvist skrev:

Saknar du verkligen denna törst? Vi ser... men VAD är det vi ser? Den subjektiva upplevelsen är väl sannerligen av vikt för förståelsen av fenomenet, utan denna skulle nog inte Aristoteles menat att man hade förståelse för detsamma. Jag tycker, personligen, att det föreligger en väsentlig skillnad i hur jag själv upplever något och om det sedan går att överhuvudtaget applicera på någon annan.

Jag håller med om att världen bör undersökas genom en obefläckad lupp men detta hindrar väl inte att man tar ställning till sina observationer (förutsatt att dessa tycks visa på något)? Är inte detta en process som är nödvändig för att strukturera upp sina upptäckter? Kan inte anomalierna utgöra en funktion, inom våra subjektiva paradigm, som leder till en ny syntes som för oss närmre sanningen?


Vissa av de här meningarna tror jag att jag förstår din mening med, men inte alla. Du kanske kan spjälka upp det och förtydliga?
(men så du vet: Aristoteles är inte någon auktoritet för mig.Visst har han åstadkommit lysande saker, men det finns några vanprydande ärr, tycker jag, sådana som kristallhimlar och 'prima motorer'...

.......................

A friend of ours
Inlägg: 242
Blev medlem: 21 maj 2005 04:21

Inläggav A friend of ours » 10 jul 2005 12:44

Vad jag var ute efter i mitt opponerande vara att påvisa att även metaforer är begränsande instrument (semantiskt) och att emotionell förståelse, omän inte filosofiskt puritant, faktiskt är precis lika behövt i den slutgiltilga förståelsen av frågan.


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 30 och 0 gäster