Mr.M skrev:"Är det din semantiska definition av ordet sanning eller är det en "ontologisk" beskrivning av sanningen som sådan"
I tanken existerar egentligen inte sanning, det är ett verktyg för förstå världen jag befinner mig i.
Tanke och känslor och själen samverkar. men jag ser dessa som olika delar.
Tanken är en fysisk process, andlig är en icke tänkande process och känslan är kanske mer ett eutektisk stadie mellan den fysiska och den andliga världen.
kännslan är lite av facit i en bok.. (facit har ju alltid rätt

)
så vad jag känner är en del av det som existerar runt mig och inom mig.
Intressanta tankegångar - tja, det är väl inte omöjligt att du har rätt i detta, dvs att sanningen inte finns i sig (i någon mening). Då hamnar man väl även lätt i diskussionen om vad som överhuvud taget finns (samt vad som menas med finns, rätt etc.). Svårt att egentligen säga att världen är på något speciellt sätt (vid sidan av de privata erfarenheter som sker i det så kallade nuet). Huruvida dessa är sanning eller inte - ja mot vad ska man jämföra det?
Kanske är känslan och intuitionen den bästa mätaren på hur världen är beskaffad? Kanske logiken, kanske rationaliteten, kanske fantasin, kanske ingen av dem, kanske alla av dem?
Kanske har vi en själ, kanske finns det andar, kanske är allt enbart materia, kanske är det du kalla ditt jag hjärnan, och enbart hjärnan, kanske är du helt ensam och allt enbart inom dig, kanske är det tvärt om, att du inte finns utan enbart resten och att det som upplever ditt jag är en bieffekt av omgivningen strukturella system? Vad vet vi och vad vet vi inte?
Tja, det beror på vilken nivå vi vill lägga oss vad gäller epistemologin, det beror på vad vi tycker är viktigt att fokusera på, det beror på fördjupningen - hur mycket vi kommer fram till gällande detta. Om det sedan är sant eller ej, ja det kan vi ju fantisera om . . . och det kanske är det (fantiserandet) som gör livet extra intressant, spännande, underhållande och kanske till och med värt att leva (i någon mening) - det är en subjektiv (eller objektiv?) bedömning . . . .
Detta är fenomenologi, detta är ontologi, detta är epistemologi, detta är filosofi, detta är att vara en människa - att ständigt fråga sig: Vem är jag? Varför finns jag? Varför finns världen? Hur är världen beskaffad? Om sedan dessa frågor har ett svar eller inte, ja det kanske i grunden inte spelar någon roll, ty det är frågorna som sådana som är motorn i vår nyfikenhet och vår vilja att ta reda på mer.
Min personliga favorit är: Hur upplever andra människor världen?
Vänligen
Fredrik