Tankar utan ord

[Ranchi]

.

[Jörgen]

- som människan huvudsakligen tänker (tror jag),
förnimmelser som ger reaktioner, bilder,
väcker minnen av händelser.

Orden är bara en bland flera kanaler som aktiveras vid tänkandet.

[Zokrates]

Tänker kanske är fel ord i sammanhanget, det borde vara känner istället.
Utan ord är det inte lika lätt att ha ett självmedvetande som kan tolka omvärlden, förstå sig själv eller andra. Begrepp om vad saker och ting är blir ju då än mer diffusa utan ett fungerande språk.

Vad den människan känner är ju då intrycket den får från omgivningen och sin egen kropp, skulle anta att den människan även funkade sämre än vilket annat djur som helst i sin omgivning och vara  ganska handikappad.

[Justin Case]

Kan det inte vara tvärtom, så att vårt översättande av våra känslor och tankar till ord upptar onödig hjärnkapacitet, skapar distraktion och oro och gör tankeprocesserna mindre effektiva, ungefär som när en översättare sitter och översätter muntligt till någon i samma rum och stör samtalet bara för att någon ska få samtalet översatt till sitt språk? Kanske skulle vi tänka effektivare om vi kunde hoppa över att översätta våra tankar till ord?

Man kan läsa en text snabbare, men med lika bra läsförståelse, genom att strunta i att i sitt inre uttala orden man läser, och istället bara ta in synintrycken av orden och låta dessa omedelbart förvandlas till förståelse utan att översättas till auditivt uppfattade ord. Jag tänker att motsvarande "överhoppande" av en annan komponent, vid ickeverbala synintryck, hörselintryck, känselintryck etc., skulle kunna ge en ytterligare effektivitetsvinst: att hoppa över språket helt och hållet.

[Harald Davidsson]

Undrar hur en människa tänker om den inte har några språkkunskaper alls

hon tänker då som Edbvard Munch, som Jackson Pollock, som Kadinsky, som mirro, som Asker Jorn, hon tänker alltså precis som barnet det första levnadsåret Genom ögonen. Sant. äkta och harmoniskt, ja i käärlek.

[maxexhact]

De finns de som hävdar att människan kan tänka i bilder – jag har dock svårt att förstå denna ståndpunkt. Hur skulle man i bilder kunna tänka de tankar som jag just nu förmedlar via språket?

Däremot är jag helt övertygad om att vår mentala aktivitet – vid sidan av tänkandet – består av såväl bilder, dofter och känslor. Som, när de aktiveras, kan ge upphov till tankar.

En definitionsfråga med andra ord...

[Zokrates]

De finns de som hävdar att människan kan tänka i bilder – jag har dock svårt att förstå denna ståndpunkt. Hur skulle man i bilder kunna tänka de tankar som jag just nu förmedlar via språket?

Däremot är jag helt övertygad om att vår mentala aktivitet – vid sidan av tänkandet – består av såväl bilder, dofter och känslor. Som, när de aktiveras, kan ge upphov till tankar.

En definitionsfråga med andra ord...

Låt mig försöka att definiera det då.
Bilder är ju lättare att minnas än ord, dels så har vi ju en lillhjärna som till största delen behandlar synintryck och vars celler helt enkelt spelar in det vi ser ungefär som på ett kassetband, därefter har vi ju mängden information att ta hänsyn till, en bild innehåller ju mer ren pixelinformation än ett ord,eller i klartext, bilden är flera tusen gånger större än ordet, vilket gör att bilderna måste katalogiseras, här menar jag att alla liknande objekt som vi ser hamnar på var för sig olika ställen beroende på vad det är för objektklass i en grovsortering. Det vi ser däremot registreras som hela filer, varpå det styckas upp i mindre enheter och placeras i objektklasserna, därefter skapas en minnestråd bestående av ett hjärnsignalsmönster som funkar lite som laserstrålen på en cd, den läser minnesspåret som dock i hjärnan inte följer en rät linje eller en förutsägbar kurvlinje till skillnad från cd,n utan hoppar fram och tillbaka men likväl, vi ser det spelas upp igen för vår inre syn, men eftersom det har sparats på flera olika platser behövs det inte mycket för att informationen skall brytas, ungefär som om man klipper lite vilt i en inspelad film eller ser på ett tv program med taskig bild som kommer och går, bildminnet har sina svagheter men det är ändå överlägset orden när det gäller att förbättra sitt minne med hjälp av just inre föreställda bilder då en bild till skillnad från ord är svårare att sudda ut när den väl föreställts.

Enkelt uttryckt, ju mer information bilden ger desto lättare att minnas och associera till det senare, även om så bara ett par vaga fragment av bilden finns kvar, så går det ju att rekonstruera den i minnet vilket även får vara en delförklaring till varför vi som art har en så livlig fantasi, då vi  utifrån en stillbild kan se en hel film spelas upp inne i huvudet, på ett liknande sätt förhåller det sig med orden, ett ord kan ju ge upphov till en tegelstensroman, men nackdelen med orden är att de är mer beroende av bildminnet för att inte glömma bort hörselminnet för att levandegöras. Är man däremot blind, så är det hörselminnet som ersätter bildminnet i kombination med den inre rumsuppfattningen. Orden däremot som du värdesätter så högt, skulle ju inte existera om det inte vore för att de i sin tur är en ljudhärmande bild.

Enkelt uttryckt, vi ser först och sätter orden sedan på det vi såg, därmed repeterar vi bilden med ordet och när ordet sägs ser vi åter bilden ordet syftar på, jag säger en röd boll, du ser nu en röd boll vare sig du vill detta eller ej, detta är även förklaringen till att det via orden är så lätt att manipulera dina egna minnesbilder, orden associeras ju även de i fack, där de tangerar varandra i grupper, ordklasser, varpå det räcker med ett ord för att nästa skall följa automatiskt, därför är det så lätt att med orden just vilseleda dig till att skapa falska minnen av sådant du enbart tidigare skapat utifrån ordens klassificeringsmönster.

[maxexhact]

mmm... Det stämmer nog allt det som du säger men jag har lite svårt att föreställa mig hur du skulle kunna förmedla allt detta med hjälp av minnesbilder, känslor eller dofter?

Att många begrepp till stor del har bilder som en slags utgångspunkt är väl troligt men att laborera "tankemässigt" med alla dessa bilder ser jag som tämligen komplicerat.

Ta till exempel allt det du skrev i ditt svar, vilket jag förmodar vi bägge två anser vara en samling med ord. Om du nu inte hade ord till hjälp för att utveckla din tankegång – vad använde du dig då utav?

[Zokrates]

mmm... Det stämmer nog allt det som du säger men jag har lite svårt att föreställa mig hur du skulle kunna förmedla allt detta med hjälp av minnesbilder, känslor eller dofter?

Att många begrepp till stor del har bilder som en slags utgångspunkt är väl troligt men att laborera "tankemässigt" med alla dessa bilder ser jag som tämligen komplicerat.

Ta till exempel allt det du skrev i ditt svar, vilket jag förmodar vi bägge två anser vara en samling med ord. Om du nu inte hade ord till hjälp för att utveckla din tankegång – vad använde du dig då utav?

Intressant att du frågade just om det, först såg jag allt i en inre syn, visualiserade hur det hängde ihop, sedan satte jag ord till bilderna efteråt.

Visst påverkar även de andra sinnena vårt sätt att styra upp tänkandet,
kroppens känsel, hormoner, samt molekyler som ger upphov till olika lukter och smaker, vi tänker ju inte allenast via en input, nej hela organismen måste ju samarbeta och synkroniseras för att komma till sin rätt i våra inre tankeprocesser.

Därmed menar jag att huvudfrågan är felställd, "Tankar utan ord" är som att fråga hur någon springer utan ben.

[maxexhact]

Yes! Tack Zokrates... Att ställa frågan hur man tänker utan tankar är som du säger, att fråga "hur man springer utan ben"!

Dock är jag öppen för möjligheten att det kan finnas andra tankeprocesser som inte använder sig av kända symboliska begrepp – men jag kan inte föreställa mig hur det skulle gå till. (Det finns en kvinna som är veterinär som håller ett anförande på TED som menar att hon alltid bara tänkt i bilder – men jag undrar förstås hur hon då hanterar vissa abstraktioner?)

[Ripper]

Undrar hur en människa tänker om den inte har några språkkunskaper alls.

Jag tror inte att man kan tänka medvetet utan ett språk. Själva medvetandet, dvs. det metaforiska rum som vi har i våra huvuden (i andra kulturer kan medvetandet sitta i magen eller på andra håll, tar man LSD kan det hamna i taket eller vart som helst) och där våra tankar oavsett om de är ord eller bilder utspelar sig, tror jag har en förutsättning i språket.

Ett spädbarn eller människor som levde för många tusen år sedan tror jag inte har tankar som vi föreställer oss dem. Deras hjärnor kalkylerar förstås fortfarande och tänker i den bemärkelsen, men de kan inte föreställa sig sådant som inte är givet för handen. De kan inte tänka på vad de ska göra i morgon eller vad de gjorde härom veckan, ej heller kan de tänka "borde jag gå ditåt eller borde jag gå ditåt".

Tänk dig att du kör bil. Det gör man automatiskt, man tänker inte på det. Däremot så tänker man antagligen på någonting annat när man kör bilen, man kanske pratar i mobiltelefon. Skala bort allt det och tänk dig att du bara kör bilen och reagerar på stimuli, svänger höger och svänger vänster osv. men utan att tänka på någonting. Ungefär så antar jag att det är. Livet flyter på och man agerar och man känner men reflekterar inte över någonting.

[Zokrates]

Jag tror inte att man kan tänka medvetet utan ett språk. Själva medvetandet, dvs. det metaforiska rum som vi har i våra huvuden (i andra kulturer kan medvetandet sitta i magen eller på andra håll, tar man LSD kan det hamna i taket eller vart som helst) och där våra tankar oavsett om de är ord eller bilder utspelar sig, tror jag har en förutsättning i språket.

Varför inte nöja dig med att säga kroppen, om det är så svårt att placera medvetandet till hjärnans frontallober, en del gör ju även kopplingen om medvetandet som synonymt med själen, varpå vi kan fråga oss varför inte även djuren skulle ha en själ, eller saknar de frontallober?

Ett spädbarn eller människor som levde för många tusen år sedan tror jag inte har tankar som vi föreställer oss dem. Deras hjärnor kalkylerar förstås fortfarande och tänker i den bemärkelsen, men de kan inte föreställa sig sådant som inte är givet för handen. De kan inte tänka på vad de ska göra i morgon eller vad de gjorde härom veckan, ej heller kan de tänka "borde jag gå ditåt eller borde jag gå ditåt".

Kopplingen med människor som levde för flera tusen år sedan och spädbarn, är svag. Att spädbarn däremot till skillnad från vuxna oavsett när i tiden de levt,  saknar ett användbart talspråk vore ett bättre sätt att förklara bristerna i det självresonerande tänkandet.

Tänk dig att du kör bil. Det gör man automatiskt, man tänker inte på det. Däremot så tänker man antagligen på någonting annat när man kör bilen, man kanske pratar i mobiltelefon. Skala bort allt det och tänk dig att du bara kör bilen och reagerar på stimuli, svänger höger och svänger vänster osv. men utan att tänka på någonting. Ungefär så antar jag att det är. Livet flyter på och man agerar och man känner men reflekterar inte över någonting.

Tänk dig att du ser allt, men inte vet vad allt det du ser heter, du hör ljud men vet inte heller varifrån alla ljuden kommer och vad de betyder, tänk dig att du har kvar alla dina djupa känslor, hunger, törst, lust och olust, tänk dig att du nu skall klara dig ensam mitt ute i skog. För att göra scenariot begripligt så låtsas vi att ett gänk sparkade dig hårt i huvudet, varpå du drabbades av en total minnesförlust inkluderande ditt språk, därefter dumpade de dig i en skog flera mil från närmsta bebyggelse.

Rädslan finns där, allt är okänt och du måste på egen hand tolka din omvärld, göra den begriplig och därmed användbar. En del saker har du fått till skänks, du kommer till ett vattendrag, du dricker, du ser olika föremål på träden, du tuggar på dem. En del saker är goda, du har ju kvar din smak och ditt belöningscenter, det går inte att tappa på samma sätt som du inte tappar din känsel och har du tur så kommer du att överleva enbart genom att du förlitar dig på att dina sinnen klarar utmaningen.
På natten drömmer du om det du upplevt, saker som varit goda och händelser som skrämt dig. Din hörsel och din syn är grunden till ditt medvetande, du kommer att utforska platser och din hjärnas naturliga rumsliga förmåga att skapa minnen gör att du hittar tillbaka till platser du varit på utan att behöva leta särskilt aktivt eller ens fundera på var just de där goda bären fanns ( som du enbart namngett i form av en minnesbild i färg form och smak ).

[Harald Davidsson]

De finns de som hävdar att människan kan tänka i bilder – jag har dock svårt att förstå denna ståndpunkt. Hur skulle man i bilder kunna tänka de tankar som jag just nu förmedlar via språket? skriver MAXE..

har du sett en Charlie Chaplin FILM...

[J R Auk]

Alltså är det ingen som har upplevelsen av att behöva tänka vad man skall säga om man skall kontrollera det hela?

Klart att man kan säga utan att tänka över det, men är det då så att det du säger är det tänkta eller det anpassat sagda av det tänkta?

Min upplevelse är att jag kan göra meningsfullt en bråkdel av det som är meningsfullt för mig. Och då ser jag mig ändå som språkligt begåvad, dvs van vid talet/skriften som något som kan överta mig.

[Harald Davidsson]

Alltså är det ingen som har upplevelsen av att behöva tänka vad man skall säga om man skall kontrollera det hela? , skriver Auk,


jo, alla upplever det på det sättet, det är därför dom är slavar under SUPER-EGO, don`t think twice it`s all right, säger Dylan,
men jag säger, ifall Gud inte skyddar mig kan jag lika gärna dö,  och möter Goliat utan att tänka att det är Goliat, allt handlar om MODET  att vara sig själv, bara gå in i situationen, hur farlig den än är, och sedan göra sitt bästa,