Gränsen mellan avsiktliga beslut och reflexhandlingar

[Justin Case]

Gör följande.
Sitt ned, andas ut, slappna av och observera därefter din andning utan att avsiktligt styra den. Andas inte med vilje, utan låt andningen sköta sig helt själv i några minuter. Förmodligen kommer du att andas in någon gång under den första minuten. När det än sker, ska du inte avsiktligt hejda, justera, påverka, styra, hålla tillbaka, driva på eller hålla igång din andning, bara observera den. Lyckas du låta din andning ske helt av sig själv?

[Justin Case]

Hur många gånger jag än gör detta experiment kan jag inte avgöra om jag styr min andning avsiktligt eller inte. När jag i början av experimentet väntat i några sekunder eller något tiotal sekunder på att inandningen ska komma av sig själv, och jag börjar bli "sugen" på att andas in, har jag svårt för att avgöra om det faktum att jag vid det laget fortfarande inte andas in är ett tillstånd jag upprätthåller avsiktligt (genom att vara inställd på att inte andas in med vilje) och om jag alltså börjat avsiktligt hindra en inandning från att ske som, om denna avsikt inte hade funnits, redan skulle ha skett vid det här laget, eller om min fortsatta passivitet bara är något som fortsätter av sig själv i brist på vidare order från mitt medvetet beslutsfattande jag. När jag (eller "min andningsmekanism") sedan slutligen andas in, kan jag inte avgöra om det sker genom ett avsiktligt beslut från mitt medvetandes sida eller om det bara sker av sig självt. Under de därpå följande cirka två sekunderna av fortsatt inandning kan jag inte avgöra om jag fortsätter andas in bara så länge och så kraftigt som "blir fallet av sig självt" eller om jag påverkar även detta avsiktligt på något sätt. Till slut har jag kanske fyllt lungorna med mer luft än vad som känns naturligt, och slutleder i de fallen att jag antagligen avsiktligt styrde min inandning åtminstone under dess sista skede (utan att upptäcka det förrän så här i efterhand). Men ibland händer det (eller så gör jag?) att utandningen påbörjas bara cirka två sekunder efter att inandningen är klar, och då kan jag inte avgöra om det är i någon mån mitt medvetna jag som avsiktligt väljer att beordra min andningsmekanism att andas ut just vid den tidpunkten eller om utandningen är uteslutande min andningsmekanisms autonoma "reflex", en reflex som mitt medvetna jag då bara väljer att inte hindra.

Varje gång jag gör det här experimentet har jag mycket svårt för att avgöra om jag lyckas med att enbart observera, och inte avsiktligt påverka, min andning. Hur många gånger jag än upprepar försöket, kvarstår samma osäkerhet.

Jag svarar alltså "3. Kan inte avgöra det".

Till vardags observerar jag ju inte min andning, så det faktum att jag ännu är vid liv talar väl för att min andning till vardags sköter sig själv utan min medvetna, avsiktliga viljas inblandning. Men det verkar som att så fort jag observerar min andning, kan jag inte avgöra om den fortsätter gå av sig själv eller om mitt observerande av den även gör att jag börjar påverka den avsiktligt. Detta, att jag inte kan avgöra om jag avsiktligt påverkar eller inte avsiktligt påverkar min andning, upplever jag som en mycket störande observation, eftersom jag hitintills utgått från att man självklart alltid vet huruvida det ens kropp gör är något man avsiktligt får sin kropp att göra (som t.ex. när man efter noggrann eftertanke röstar på ett visst parti i riksdagsvalet) eller om det är något kroppen bara gör av sig själv (som t.ex. när ens ben rycker till när doktorn slår med en hammare på ens knä). Detta väcker för mig frågan om var gränsen mellan avsiktliga beslut och icke-viljestyrda reflexer går.

[seekeroftruth]

Jag verkar inte kunna göra det...

Fast det är en svår fråga du ställer också. Jag kan se på saker utan att värdera dom eller nämna deras namn.... men det kan jag göra med andning också fast indirekt genom att samtidigt vara fokusera på något annat OCH min andning (verkar så iafall).

[Andreas]

Kan du observera dina tankar utan att påverka dem?

Jag vill säga ja på båda frågorna. Med reservationen att steget tillbaka är som Johan tog upp i sina senaste bidrag den påverkande viljehandlingen i det hela.

[Justin Case]

Kan du observera dina tankar utan att påverka dem?

Jag vill säga ja på båda frågorna. Med reservationen att steget tillbaka är som Johan tog upp i sina senaste bidrag den påverkande viljehandlingen i det hela.

Vem Johan? Syftar du på något som skrivits i någon annan tråd?

När du säger att steget tillbaka är den påverkande viljehandlingen i det hela, syftar du med "steget tillbaka" på beslutet att bara observera andningen, och menar du att det beslutet gör att andningen blir annorlunda än vad den hade blivit om man aldrig hade gjort experimentet utan bara tänkt på annat hela tiden? I så fall påverkar väl ditt observerande av andningen andningen, om än kanske bara så att endast det första ögonblicket av observerande (som orsakas av att du beslutat observera din andning) påverkar hur du kommer att andas hela den tid under vilken du sedan fortsatt observerar andningen. Eller missförstår jag dig?

[Andreas]

Det är praktik du behöver Justin. Du är besatt av teoretiserande.

[Justin Case]

Det är praktik du behöver Justin. Du är besatt av teoretiserande.

Jag tror säkert att jag bara skulle behöva praktik om mitt mål bara vore att lära mig observera andningen utan att påverka den, men det är inte den enda avsikten med den här tråden, inte ens den främsta. Jag tänkte mig lite diskussion kring fenomenet medvetande och fenomenet observation ur filofisk synvinkel.

"Besatt av teoretiserande" - tja, det här är ett filosofiforum. Är det så konstigt om man här finner i första hand just sådana människor som är besatta av att filosofera?