Med anledning av vad som diskuterades i tråden om förintelsen i politik och om hur vi kan göra bedömningar om sanningshalt i påståenden rörande detta tänkte jag göra en liten utläggning om hur vi bör göra våra bedömningar inför vårt omdöme.
Det vi har för bedömning är faktum och utsagor. Faktum finns det få av som direkt relaterar till det vi undersöker. Ett faktum definierar jag som det som föreligger frågan. Det är tillgängligt för oss redan innan vi ställer oss en fråga om det. Tex är det ett faktum för mig när jag läser en bok att det i en bok står ett X som påstås av förläggare X och redaktör X skrivits av författare X. Det är inte ett faktum att det är sagda författare, inte ens dessa X är fakta, utan består av påståenden. Men att det påstås att dessa X är involverade är inte ett påstående utan ett faktum. Vidare är det ett faktum att 2+4=6, allmänt förstått, för mig i min matematiska diskurs. Jag förstår '6' som '2+4'.
Utsagor är då förstås faktum där tolkning inte ges oss utan måste explikeras. Att lik har hittats där och där är en utsaga, vilket är ett faktum när det ges, av någon. En berättelse om vad som hände är en berättelse om ett här och om ett där. 'Jag' är det 'här' likväl som berättelsens värderingar är del av detta 'här'. Detta 'här' är vad som gör det till utsaga. Det föreligger inte inför oss vad detta 'här' skall förstås som. Vi tar det som ett 'här' i meningen av vårt 'här' men vi frågar oss, i frågan om tex vad förintelsen var, i meningen av ett 'där'.
Alla utsagor är av den typen. Även basala sådana som en tidnings väderrapporter. "Regn 20 mm" talar om ett 'här' som i vår fråga är ett 'där'.
Så det vi ställs inför är att vi för att nå en sanningshalt i påståenden om ett skeende måste förstå det 'här' som omtalas. Det är oftast mest relevant genom personen. Vad ett påstående om "något stort på horisonten" innebär ges bara genom en tolkning. Vad "det var 20 m i diameter och runt" innebär måste också tolkas.
Det jag tycker mig se att man allmänt gör för att göra omdömen om dessa utsagor är att man behandlar utsagans innehåll som ett faktum med en sanningshalt. Utsagan är det objektiva innehållet som skall bekräftas eller förnekas. Detta objektiva innehåll svarar mot subjektet. Det är personen som vi tillskriver egenskaper genom att den har gett en utsaga. Detta sätt kan stöds av sådant som empiriska observationer. Hur väl stämmer andra angivelser av mått på det som kan nås i erfarenhet nu osv. Subjektet tillskrivs sedan egenskapen av att tala sanning alternativt ljuga i ljuset av huruvida de objektiva faktumen låter sig bekräftas.
Detta är fel sätt att angripa frågan påstår jag.
Det vi bör göra är det motsatta i fråga om vad vi ger som subjekt och vad vi ger som objekt. Det som når oss som faktum, det som föreligger, är utsagan. Utsagan torde då vara subjektet. Utsagan, som uttalad, är det som inte behöver något annat för att närvara. Precis som "jag" mitt ego inte behöver något annat än sig självt för att närvara och alltså är frågandets subjekt. Egot bestäms genom sin aktivitet, "jag" bestäms genom vad jag gör. Det som uttalar utsagan närvarar enbart genom utsagan och är alltså inte sig självt nog i fråga om att "existera". Så vi sätter utsagan som subjektet, det är vad som bestäms av de predikat vi kan ge det. Personen som framträder för oss tar vi således som objekt. Objektet i undersökningen ger oss subjektets bestämmelse.
I exemplet med förintelsen blir utsagor rörande vad någon upplevde i Tyskland det vi sätter som subjekt för vår undersökning. Det är faktumet vi bygger på. Personen som gett utsagan blir för oss ett faktum i sina framträdelser så som de ges oss. Personen låter sig undersökas utan meningsinnehåll som objekt. Genom att vi här inte har ett förförstått innehåll som genom språket så kan vi genom tolkning här överantvarda mening till utsagans objektiva innehåll. Personen är inte ett essentiellt vara utan objekt i faktum som ges genom framträdelse. Inget som frånvarar läggs i det som framträder för oss. Vi kan hålla oss till det reella. Genom att sätta vårt subjekt på detta sätt så tillåter vi alltså utsagans innehåll verkligen ge sitt eget innehåll istället för att vår explikation rör vår förförståelse.
Det här är en typ av fenomenologisk metodik. Kan den appliceras? Och vad är anspråkens sanningshalt?
Subjektet i frågan
Moderator: Moderatorgruppen
Subjektet i frågan
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Om någon blir intervjuad, så är ju själva upplevelsen av att se detta en upplevelse i sig, men huruvida detta 'här' stämmer överens med det 'där', är inte säkert, alltså om berättelsen är sann eller inte, det behövs ett subjektivt ställningstagande. Utan objektivitet med röster från olika håll blir nyheter som underhållning. Jag tror egentligen inte att problemet är vem man litar på eller att man tror fel, under förutsättning att man har tillgänglig information. Det är väl ofta under brist på information, där man kanske tar vissa saker för givet och där man inte vågar eller har möjlighet att ta strid, som tveksamma beslut tas. Jag tänker tex på maffian i Italien, på Wiki står det att den bank på vilken Silvio Berlusconis far arbetade var centrum för pengatvätt. Nyhetsmedierna rapporterar inte särskillt mycket om det.
Men det jag menar att vi skall göra är att vi skall släppa det som en utsaga talar om som ett objektivt faktum.
Vi skall alltså inte ta en nyhetsförmedling som antingen sant eller falsk, eller sant i grader. Istället säger vi att utsagan är något levande, utsagan bär med sig sina egna förutsättningar för existensen precis som vi ser på personer.
Precis som jag frågar mig: -Varför gjorde hon så?; över något som jag inte kan förstå anledningen till så bör vi ha samma inställning mot allt vi läser, hör, ser osv.
Detta bygger på antagandet att allting redan bär sin mening. Att det inte finns något som inte är meningsfullt i vår perception. Genom att anta det så finns det alltid något att avslöja bakom en utsaga. Antingen en inställning hos mig, varför jag uppmärksammade det. Eller en avsikt hos den som gav utsagan, en avsikt som bärs i utsagan.
Och något som blir intressant i en sådan applicerad metod är att frånvaron av nyheter är något som gjorts perceptuellt hos dig, att de inte rapporterar om Berlusconis bank, och alltså bär sin mening hos sig.
Det är då inte så att det inte finns något som talar om dessa maffiaförbindelser, utan tvärt om finns det just det. Om även i att man inte talar om det.
Sen får man förstås vara varlig hur man behandlar det frånvarande som talande för något då det annars är lätt att anta lite vad som i ljuset av en frånvaro.
Vi skall alltså inte ta en nyhetsförmedling som antingen sant eller falsk, eller sant i grader. Istället säger vi att utsagan är något levande, utsagan bär med sig sina egna förutsättningar för existensen precis som vi ser på personer.
Precis som jag frågar mig: -Varför gjorde hon så?; över något som jag inte kan förstå anledningen till så bör vi ha samma inställning mot allt vi läser, hör, ser osv.
Detta bygger på antagandet att allting redan bär sin mening. Att det inte finns något som inte är meningsfullt i vår perception. Genom att anta det så finns det alltid något att avslöja bakom en utsaga. Antingen en inställning hos mig, varför jag uppmärksammade det. Eller en avsikt hos den som gav utsagan, en avsikt som bärs i utsagan.
Och något som blir intressant i en sådan applicerad metod är att frånvaron av nyheter är något som gjorts perceptuellt hos dig, att de inte rapporterar om Berlusconis bank, och alltså bär sin mening hos sig.
Det är då inte så att det inte finns något som talar om dessa maffiaförbindelser, utan tvärt om finns det just det. Om även i att man inte talar om det.
Sen får man förstås vara varlig hur man behandlar det frånvarande som talande för något då det annars är lätt att anta lite vad som i ljuset av en frånvaro.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Sen talar du om "tillgänglig information" som något som kommer utifrån och ger oss skäl att tolka i den ena eller andra riktningen. Så är det förstås, det är kontexten.
Men jag vill förtydliga att det jag avser beskriva är hur vi bör ta utsagan som något som tolkas i sig, något som sträcker sig mot världen, istället för något som man kan säga världen sträcker sig mot.
Vi har satt utsagan, nyheten i en rapportsändning tex, som ett subjekt. Med ett liv som ger den dess existentiella förutsättningar.
Men jag vill förtydliga att det jag avser beskriva är hur vi bör ta utsagan som något som tolkas i sig, något som sträcker sig mot världen, istället för något som man kan säga världen sträcker sig mot.
Vi har satt utsagan, nyheten i en rapportsändning tex, som ett subjekt. Med ett liv som ger den dess existentiella förutsättningar.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Ok då tror jag att jag förstår vad du menar. Bra tanke, väldigt intressant! Det här med 'rätt' och 'fel'; tex om man tar ett fotografi och händelsevis råkar fånga en väskryckning på bild, en person blir alltså bestulen på sin väska. Bedömmare av denna bild skulle givetvis fördömma tjuven, men, detta var bara en bild, om man fått hela förloppet och bakgrunden, tjuvens motiv och meningen som säkerligen fanns där, så skulle dommen förmodligen falla annorlunda, så det har mycket med tiden att göra detta med mening.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 35 och 0 gäster