själens Stängda Rum?

[Luipa]

jag föreslår att vi håller oss till möjligheten att se in i den egna själen innan vi berör konsten att genomskåda andras. Den märklige alistair crowley sade att vilken fråga man än ställer sig så mynnar den förr eller senare alltid ut i: vad är materia? eller: vad är sinnet?

hur skulle du definiera, ringa in, beskriva själen?

är det själen som kan ha kunskap om ett fenomen eller?

Vad är själens begränsningar?

är själen påverkbar, d v s föränderlig?

[* KYREUS *]

Se upp. Vad är det du säger: att vi skall fokusera på möjligheten att se in i vår egen själ innan vi kan se in i andras (=genomskåda dessa)? Men: har du då inte redan bekräftat denna analytiska svårighet. Förlåt: detta inte sagt som en o-förskämdhet: jag märker din ´ödmjuka ´hållning och den uppskattar jag. en sak i taget. Nåväl.

1. Vad är en människas själ? Frågan beror på hur man ser människan som totalitet. Vill man deffa strikt immanent; eller: kan man tänka sig att inkludera transcendenta perspektiv? I Kadmos fall: svar ja!!

Alors! MÄNNISKAN ÄR EN HELHET: en gränsöverskridande fusion av kropp+själ+ande.

Stannar här nu: vi fortsätter när du Luipa, deffat din sk människosyn.

/To be continued, *Kadmos

[Luipa]

ett mindre klargörande: Jag upplevde frågeställníngen som två, kan vi se djupast in i oss själva och kan vi se djupast in i andra?
Om vi överhuvudtaget kan se djupast in i den ena av dessa parter så medför inte det att vi automatiskt kan se in i den andra. Jag förstår inte vad du menar med "bekräftat denna analytiska svårighet", utveckla gärna - missförstånd är en orsak till fördjupning.
jag säger inte att vi skall se in i oss själva för att sedan se in i andra, jag föreslår bara att vi diskuterar den ena möjligheten innan den andra, och det alternativet verkar du vara öppen inför, så då fortsätter vi...

"MÄNNISKAN ÄR EN HELHET: en gränsöverskridande fusion av kropp+själ+ande"

betyder ordet fusion att de tre enheterna smälter in i varandra?

Om de smälter in i varandra, betyder det då att deras respektive natur inte är väsensskild?
(med väsensskild menar jag som olja och vatten eller descartes dualism mellan själ och materia där själen enbart kunde påverka materian via gud. Om jag vill lyfta min hand hör gud det och ser till att armen lyfts (gudomlig intervention).)

Om de tre enheterna kropp, själ och ande inte är väsensskilda, vari ligger då deras skillnad?

min tur:
Jag ser människan som ett konglomerat av på ytan två enheter, kropp och sinne. Kroppen är mer en funktion av sinnet än tvärtom, skapad för att ge stabilitet, ett slags ankare. Utan kropp påminner tillvaron om drömvärldens, fragmentarisk och osammanhängande. Det skulle dessutom bli svårt att möta andra varelser, vi skulle bli helt inneslutna i vår egna tanke och känslovärld, kroppen är med andra ord inte bara ett ankare utan även en länk eller bro till omvärlden och våra medvarelser.
kroppen är, tror jag, en trög och grov sinnesform. Om något händer kroppen, t ex, den får i sig alkohol så påverkas sinnet och om något sker i sinnet, exempelvis en rädsla så påverkar det kroppen(stresshormoner), detta är möjligt för att det inte rör sig om två fundamentalt olika naturer.

Sinnet i sin tur har många egenskaper där den mest kännetäcknande är förnimmelsen, sinnet kan förnimma, sinnet är det som förnimmer, upplever.
Min definition av sinnet: Det som förnimmer!

Den beskrivning jag hittills givit stämmer lika väl in på djuren, så vari ligger skillnaden? Jag tror att det bara rör sig om en gradskillnad.
Sinnet i sin tur har många egenskaper, det kan bearbeta och förhålla sig till samma fenomen på olika sätt, det kan reflektera, döma, klänga fast vid, släppa taget och förneka, det kan även undersöka och förstå. Sinnets gräns känner jag inte till men det har som sagt var förmågan att uppleva och t o m undersöka upplevelsen - detta är ett mirakel som jag inte har någon som helst aning om hur det kan ske.
Jag tror att sinnet, av rädsla för tomrummet och ickexistensen klänger sig fast vid sina egna skapelser, från tankar till kroppen och t o m helt världsliga ting som pengar(jag är tyvärr inget undantag ) Men nu kommer vi nära kärnfrågan, jag tror inte detta fastklängande är nödvändigt, om vi låter alla fenomen vara som de är, utan att identifiera oss med dem, inte ens med tankarna och känslorna, låt de uppstå, vara och försvinna - utan manipulation, utan att vi klänger, då tror jag sinnets natur, förnimmelsens Vara, visar sig i sin nakenhet och då existerar ingenting dolt, det är bara ren och skär, gnistrande...

ooops, nu jag går händelserna i förväg.

[* KYREUS *]

Genialt, din längtan att gå bortom det uppenbara. Men är det egentligen vad du - faktiskt - gör? Jag är inte så säker. Därför, bäste (bästa?) kollega: du får vänta några dagar medans jag analyserar din glasklart genomträffande pilbågeträff i måltavlans centrum. Problemet: undrar faktiskt om du träffat samma måltavla som jag siktade på...if you see what I mean?

/To be continued, *Kadmos

[* KYREUS *]

Kadmoz helhetssyn på människan:

1. Vi är kropp+själ+ande i en sammansmält symbios.

2. Det enda begränsade är kroppen;
dess förgänglighet; dess yttre form

3. Själen är den inre människan vars konturer ingen kan rita av.
- själen är summan av alla inre betingelser som sinnet
OBS!! FÖRSÖKER FÖRNIMMA

- emotionella perspektiv, existentiella influenser osv


4. Anden; det andliga >>>> alla gränsöverskridande konsekvenser:
- personligheten ´flyter iväg ´ uti den transcendenta verkligheten;
OBS! BORTOM TOTAL-KONTROLL

5. GUD/Skaparen kommunicerar/relaterar till hela människan,
inte minst "osynligt" via Andens Transcendentala "Flykt"
utom oss själva.

Alors, Luipa!!
Nu är det din tur att gå vidare med försök till beskrivningar
av själen.

Allt gott till dig förresten, i sommarvärmen, *Kadmos

[Luipa]

tackar ödmjukast för repliken, nu fortsätter vi...

1. Vi är kropp+själ+ande i en sammansmält symbios.

2. Det enda begränsade är kroppen;
dess förgänglighet; dess yttre form

3. Själen är den inre människan vars konturer ingen kan rita av.
- själen är summan av alla inre betingelser som sinnet
OBS!! FÖRSÖKER FÖRNIMMA

menar du att själen "går bortom" sinnet, inkluderar sinnet men mer därtill? Att sinnet är den medvetna delen av själen, eller vad? Under punkt två skriver du att det enda begränsade är kroppen, av det följer att själen och anden är gränslösa, men vad är då sinnet?
Om själen är summan av alla inre betingelser(betingelser = fenomen?) undrar jag om den också är något i sig, d v s har en självständig kvalitet eller är en själ där ingen verksamhet pågår en icke-själ, likt en bilkö utan bilar?

4. Anden; det andliga >>>> alla gränsöverskridande konsekvenser:
- personligheten ´flyter iväg ´ uti den transcendenta verkligheten;
OBS! BORTOM TOTAL-KONTROLL

Är anden alltså enbart en konsekvens av att personligheten överskrider vad? Vad är det som personligheten "flyter iväg" från/till. Eller menar du löses upp? Och om personligheten håller sig inom ramarna d v s inte "flyter iväg", finns då ingen ande (bilkön utan bilar)?

5. GUD/Skaparen kommunicerar/relaterar till hela människan,
inte minst "osynligt" via Andens Transcendentala "Flykt"
utom oss själva.

Vad är det gud kommunicerar? Och om själen och anden är gränslösa borde väl de innesluta även Gud, eller?

Och, hur påverkar anden och själen kroppen? Hur uppstår kontakt, hur ser kontaktytan ut?
Jag påstår att kommunikation enbart är möjlig där det finns en gemensam nämnare, vad påstår Kadmos?
sist men inte minst, vilken komponent i din människosyn förhindrar total insyn, varför måste det dolda rummet förbli dolt och människan förevigt vara en främling inför sig själv?
min tur:
Skrev att sinnet är det som förnimmer men detta är ingen heltäckande definition, sinnet har egenskaper utöver förnimmelsens, en aktiv aspekt - kreativiteten. Kreativiteten i sin tur tar sig många uttryck, från tanken till självmedvetenheten och allt det spel som springer därur. Denna självmedvetenhet är arrogant och erkänner inte att dess existens vilar på fenomen utanför den själv, därutav den svårförvärvade självinsikten. Självmedvetenhetens främsta vapen är kategoriseringens, att så snabbt som möjligt benämna de företeelser den tycker sig kunna urskilja och i och med det bekräfta sig själv i relation till denna företeelse - eftersom du finns, finns jag som kan erfara dig. Men, blockeringen (följden av att självmedvetenheten vägrar inse sin relativitet, sitt beroende) kan omöjligt vara total, självmedvetenheten är ett sammansatt system vars minsta beståndsdel är tanken och tanken är begränsad, mellan två tankar finns alltid ett mellanrum. Detta mellanrum finns där oavsett om vi är medvetna om det eller ej. Om vi, som jag skrev i mitt förra inlägg, slutar jaga fenomenen, d v s slutar uppmuntra självmedvetenheten i dess kategoriseringsiver samt dess efterföljande behandling av det upplevda fenomenet så minskar dess kraft varpå rummet mellan tankarna blir lättare att urskilja och sikten fri, vi blir nakna, utan barriär, ingenting döljer längre något, vi ser vad vi djupast sett är.

Heder åt Kadmos och dialogen, vi möts igen.

[* KYREUS *]

Du ställer intressanta frågor, samtidigt ser jag att de tycks bygga på något slags för utsättning: en uttalad eller o- uttalad kosmologi.
Därför, för fortsatt kommunikation, lägger jag min bakgrundsbild
ut på sajten.
Kadmoz har en teologisk och transcendental kosmologi.
Det betyder helt kort:

1, GUD finns och är alltings Skapare
2. GUD har skapat människan till sin avbild
3. GUD gav människan en

>>> INTELLEKTUELL SPELPLAN<<<<<<<<<<<<

Dess gränser: å ena sidan=ingenting...å andra sidan: oändligheten

Utanför denna intellektuella sfär kan människan i sin förgängliga
kropp inte "expandera"

Nu skall jag ha lite semester och skrivuppehåll, bäste Luipa, så tänk lite över min kosmologi - och din - så hörs vi snart igen och fortsätter kommunikationen!

Varm-grön-sköna sommar hälsningar från *Kadmos

[Luipa]

det är sant att mina resonemang bygger på en kosmologi, men det är en kosmologi jag bara anar och därmed undersöker, fördjupar, stöter, blöter och omvärderar. En av de metoder jag använder är diskussionens och vilken plats kan vara mer lämpad för den än detta forum?

några av grunderna min världsbild för tillfället vilar på:
* det finns en tingens ordning.
* denna ordning kan människan få kunskap om.

Till skillnad från många andra anser jag därmed att tillvaron inte är absurd, för evigt höljd i ett dunkel, vilket initiativtagaren till denna tråd - du kadmoz, har påstått (rätta mig om jag har fel).
När två oförenliga verklighetsuppfattningar möts kan det resultera i att bådas respektive svaga sidor exponeras och därmed möjliggörs begrundan och fördjupning eller med andra ord, kris och utveckling - genom svagheten kan vi bli starka. Därför ställer jag nu återigen samma fråga, till dig och alla andra:
vilken komponent i er människosyn förhindrar total självinsikt, varför måste det dolda rummet förbli dolt och människan förevigt vara en främling inför sig själv?
(eller, vilka är de svagaste länkarna i mina här (denna tråd) återgivna resonemang?)

[* KYREUS *]

/En semster-kort kommentar till din senaste tanke:
" Det finns en tingens ordning som vi kan få del av".

(1) Sant, bästa Luipa. Men för mig är GUD, Skaparguden, också den fördolde GUDen, som inte röjer hela sanningen.

(2) Det betyder att GUD kommunicerar *aningen av ett mönster*
till oss människor, till dom som söker ett mönster. Men liksom ett fördiglagt puzzel kräver ALLA BITARNA TILLGÄNGLIGA OCH LAGDA RÄTT, så kan vi människor inte lägga hela mönstret - för att vi har inte alla puzzelbitarna här i det förgängliga livet.
>>>>>>>>> Skall utveckla de här frågorna när jag vilat ut lite till.

Sommarhälsningar till Luipa! KADMOZ

[Avatar Bhima Gir]

Kadamos skrev :
så kan vi människor inte lägga hela mönstret - för att vi har inte alla puzzelbitarna här i det förgängliga livet.

Vem,Vad säger att vi människor inte kan lägga hela puzzlet?

[Avatar Bhima Gir]

Kadmos skrev :

3. Själen är den inre människan vars konturer ingen kan rita av.
- själen är summan av alla inre betingelser som sinnet
OBS!! FÖRSÖKER FÖRNIMMA

- emotionella perspektiv, existentiella influenser osv

Kan man inte bara andvända sig av att själen är rent medvetande. Om man tar in sinnet, som har saker som vrede,hat,fåfänga,girighet,makt,begär,matialism osv Har då dom sakerna någonting med själen att göra menar du?

Jag ser själen som rent medvetand fri från illusion så som matrialism,konsumtion,kapitalism utopi.

[onosendai]

/En semster-kort kommentar till din senaste tanke:
" Det finns en tingens ordning som vi kan få del av".

(1) Sant, bästa Luipa. Men för mig är GUD, Skaparguden, också den fördolde GUDen, som inte röjer hela sanningen.

(2) Det betyder att GUD kommunicerar *aningen av ett mönster*
till oss människor, till dom som söker ett mönster. Men liksom ett fördiglagt puzzel kräver ALLA BITARNA TILLGÄNGLIGA OCH LAGDA RÄTT, så kan vi människor inte lägga hela mönstret - för att vi har inte alla puzzelbitarna här i det förgängliga livet.
>>>>>>>>> Skall utveckla de här frågorna när jag vilat ut lite till.

Sommarhälsningar till Luipa! KADMOZ

Vackert Kadmos, fan mitt i prick.

Men varför skulle sanningen vara dold och puzzlet okomplett? Vad vore i så fall meningen med puzzlet från första början?

[Skogsälvan]

Min bäste Kadmos, du bad om min syn på saken och den kan jag givetvis dela med mig. Jag har inga belägg för mina åsikter i det här ämnet. Jag är också inne på ett pusseltänkande, men jag tror att bitarna ser likadana ut egentligen, mer eller mindre solblekta och vindpinade. Och jag ser varje pusselbit som ett kalejdoskop. Fundera på det en stund. Spegelväggarna kan gå sönder och synliggöra de enstaka pärlorna.

Håll till godo med ett vanligt blåbärs resonemang

[Luipa]

en fråga till kadmos som skrev:

Men för mig är GUD, Skaparguden, också den fördolde GUDen, som inte röjer hela sanningen.

Är det liksom en del av definitionen av Gud, att vara delvis dold? Annars undrar jag varför du tror att Gud är dold? Och om nu Gud är dold, innebär det då att vi inte kan se in i vårt innersta? Eller har de sakerna inte med varandra att göra?
vidare skriver du:

3. GUD gav människan en
>>> INTELLEKTUELL SPELPLAN<<<<<<<<<<<<
Dess gränser: å ena sidan=ingenting...å andra sidan: oändligheten
Utanför denna intellektuella sfär kan människan i sin förgängliga
kropp inte "expandera"

Om dess gräns är oändligheten förstår jag inte var hindret ligger? Eller har jag kanske missförstått den verksamhet som kan bedrivas på det intellektuella planet? Vad försiggår på det intellektuella planet?

stardancer skrev:

Kan man inte bara andvända sig av att själen är rent medvetande. Om man tar in sinnet, som har saker som vrede,hat,fåfänga,girighet,makt,begär,matialism osv Har då dom sakerna någonting med själen att göra menar du?

Upplever "rena medvetandet" olika känslotillstånd? Var äger känslotillstånden rum? Är två rena medvetanden identiska med varandra?

skogsälvan skrev:

Spegelväggarna kan gå sönder och synliggöra de enstaka pärlorna.

Motsvarar spegelväggarna något psykologiskt fenomen? Vad upplever du att spegelväggarna är?

[Avatar Bhima Gir]

Luipa skrev:

Upplever "rena medvetandet" olika känslotillstånd? Var äger känslotillstånden rum? Är två rena medvetanden identiska med varandra?

ett rent medvetande upplever olika känskotillstånd, men oro/rädslan är borta på grund att en med rent/själs/enhet/kosmiskt medvetande ser sig som Evig i ett Evigt nu. Han ser sig som en gäst i denna kropp (Anima). Han utgår ifrån kärlek som bas då han vet att läga energi på vrede,girighet,oro bara är till 90% en Illusion av medvetandet för idifikation.

Känslotillståndet äger rum i det ända som existerar, och det är i Nuet. Framtiden respektive Då tid existerar inte. Allt händer i nuet. När du tänker på framtiden så gör du det i Nuet. Du projekterar upp bild fragment från livet ur medvetandet ,som små kort slutnings impulser. Och detta gör du i Nuet ingen annastans.

Dom är identiska på det sätt att att dom reseprenterar samma sak. men på grund av olika personligheter förändras människors sätt att agerandet utåt.