Jordan Maxwell debunked

[Sceptisk]

Vill du bli allmänbildad? Börja med att lyssna på detta.

http://www.youtube.com/watch?v=FJ3XR2Do ... re=related

Det är 10 avsnitt, jag rekommenderar dig att lyssna på samtliga delar.

---

OBS Senare tillägg: Det finns betydande faktafel i vad denne man säger.

Här är ett klipp som går igenom några av hans felaktigheter:

http://www.youtube.com/watch?v=YVV0_mNcJlw

[nytt namn]

Göteborg = Gudsborg?

[nytt namn]

Tyckte förresten det var lite kasst ljud på länken.

här finns lite mer godis:

http://thepiratebay.org/torrent/4278888 ... everything

http://www.youtube.com/watch?v=bvjROPfv0X4

[Sceptisk]

Tack för länkarna!

Gjorde en liten undersökning gällande det Skandinaviska ordet "Gud" och hittade att det från början kan komma från ordet "GJUTA".

GJUTA verkar också vara ursprungsord även för Göte som i Göteborg och kanske även Got som i Gotland. Både Got och Göte verkar ha utvecklats från eller är besläktade till GJUTA.

Innebörden av ordet "gjuta" verkar härröra från något form av flöde. Utgå (som i ett utflöde), flod, ränna, dike, sjö, att utgjuta.

När man offrade till sina gudar förr i tiden så gjorde man det bland annat som ett dryckesoffer, man hällde ut mjöd eller vin eller liknande.

Människor verkar sedan lång tid tillbaka tänkt sig att det finns några eller någon bakom denna världs tillblivelse eller/och skötsel. Om man då vill ha något av denna eller dessa oidentifierade varelse/r så 'offrade' man. Offret var att  'utgjuta'. Verkar logiskt både i betydelsen att spilla ut ett djurs (eller människas) blod eller hälla ut någon dryck åt gudarna.

[Zokrates]

http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... php?t=5111

[Zokrates]

Förresten så är han helt ute och cyklar när han påstår att Palestina kommer från , phallos-stein, han borde forskat lite mer...

[Sceptisk]

Vart säger han det någonstans? Jag har läst lite mer om Jordan och det är fler saker som han säger som inte verkar stämma. Det är synd för det han sa lät väldigt bra i början.

[Zokrates]

Jag såg alla 15 klippen i rak följd, det gör att jag inte kan minnas mer än att det var i mitten någonstans, sedan har han fler allvarliga faktafel, men dem lämnar jag för tillfället, eller förresten, jag tar ett av dem.

Sunset, i engelskan kommer från sun sol+set i betydelsen sätter sig. Uttrycket är inte dokumenterat äldre än från 1300 talet i engelskan, jmf svenskans solnedgång och solen sätter sig.
Detta ord, sunset har inget, absolut inget med den egyptiske Guden Set att göra, ej heller har hour med Horus att göra. Det är billiga efterhandskonstruktioner som saknar all vetenskapligt stöd.

[Sceptisk]

Sant, har kollat upp lite mer om denne man. Hans riktiga namn är Russel Pine. Har gått igenom andra youtube klipp som går igenom hans faktafel. Det denne man säger går inte att lita på. Det är synd, trodde faktiskt att han hade koll. Nu visade det sig att han bara kör ett eget race.

[Johan Ågren]

Tack för länkarna!

Gjorde en liten undersökning gällande det Skandinaviska ordet "Gud" och hittade att det från början kan komma från ordet "GJUTA".

GJUTA verkar också vara ursprungsord även för Göte som i Göteborg och kanske även Got som i Gotland. Både Got och Göte verkar ha utvecklats från eller är besläktade till GJUTA.

Innebörden av ordet "gjuta" verkar härröra från något form av flöde. Utgå (som i ett utflöde), flod, ränna, dike, sjö, att utgjuta.

När man offrade till sina gudar förr i tiden så gjorde man det bland annat som ett dryckesoffer, man hällde ut mjöd eller vin eller liknande.

Människor verkar sedan lång tid tillbaka tänkt sig att det finns några eller någon bakom denna världs tillblivelse eller/och skötsel. Om man då vill ha något av denna eller dessa oidentifierade varelse/r så 'offrade' man. Offret var att  'utgjuta'. Verkar logiskt både i betydelsen att spilla ut ett djurs (eller människas) blod eller hälla ut någon dryck åt gudarna.

"Gjuta" är ett komplext/utvecklat ord. Mest logiska: Gud härstammar från det goda: God, gott, got. Guter och goter/götar = det goda folket/gudaaktiga. Ordet "Gud" har sedan fått en distal betydelse. Vilket ändå visar på att gudsuppfattningen har en naturlig uppkomst i människans eget känsloliv.

[Sceptisk]

Men den logiken verkar bygga på att om ord låter lika eller ser lika ut så har de samma djupare innebörd och ursprung. Det finns många ord som ser ut och låter helt likadant, men placerade i en annan kontext får de en helt annan betydelse. Ordet lut till exempel eller får eller häll.

Från wikipedia:
Etymologically, the ethnonym of the Goths derives from the stem Guton-",[3]  which gave Proto-Germanic *Gutaniz (also surviving in Gutar, the self-designation of the Gotlanders). Related, but not identical, is the Scandinavian tribal name Geat, from the Proto-Germanic *Gautoz (plural *Gautaz). Both *Gautoz and *Gutaniz are derived (specifically they are two ablaut grades) from the Proto-Germanic word *geutan, meaning "to pour".[4]  The Indo-European root of the "pour" derivation would be *gheu-d- as it is listed in the American Heritage Dictionary (AHD). *gheu-d- is a centum form.

Goths
Guton
Gutaniz
Gutar
Geat
Gautoz
Gutaniz
Geutan - to pour
Gheud - to pour

(SAOB:GOT)
[fsv. gotar, pl.; jfr t. gote, eng. goth, etymologiskt samma ord som GUTE]

(SAOB:GUTE)
[fsv. gutar (gotar), pl.; jfr d. guter, mht. goten, pl.; etymologiskt samma ord som GOT; av omtvistat urspr.; sannol. nära släkt med folknamnet GÖT(AR)

(SAOB:GÖT)
[jfr y. fsv. göte, metallmassa som smälts på en gång, smälta, sannol. av mnt. gote, f., gjutning, ngt som gjutes l. gjutits m. m. (varav ut. göte, göte, gööt), av samma stam som t. guss, m., gjutning, ngt som gjutes l. gjutits, gjuthål, meng. o. eng. -got i ssgn ingot, gjutform, metalltacka, o. bildat på det svaga avljudsstadiet av stammen i GJUTA.
Anm. 1: o I nsv. (där ordet anträffats tidigast i ssgn INGÖTE vid midten av 1700-talet, ss. enkelt ord först 1834) torde ordets anv. bero på förnyat lån. 2: o I bet. 2–4 torde ordet närmast vara en elliptisk bildning till ssgn INGÖT(E). 3:o Formen göt har sannol. utvecklats ur formen göte därigm att sg. best. götet uppfattats ss. bildad till en enstavig obest. sg.]

(SAOB:GÖT2)
[fsv. göte (pl. -ar; i bet. 1, 2, 4; oftast i pl.); jfr isl. gautar, pl. (i bet. 1, 4), i sg. gautr, dels ss. poetisk beteckning för man, dels ss. Odensnamn, feng. (Beowulf) zĕatas, pl. (i bet. 1), samt i grekisk form Γοῦται (möjl. Γαῦται), pl., Γαυτοί, det förra anfört av geografen Ptolemaios (omkr. 150 e. Kr.) ss. namn på ett folk i södra "Skandia") det senare av historieskrivaren Prokopios (omkr. 550 e. Kr.) ss. namn på en folkrik stam i "Thule", ävensom det hos östgoternas historieskrivare Jordanes (omkr. 550 e. Kr.) ss. namn på "ett tappert o. krigiskt folk" i "Skandia" förekommande gauthigoth (där goth trol. urspr. är en glossa till gauti som influtit i texten); enligt de flesta forskares åsikt besläktat med GOT  o. GUTE  (i mlat. o. nylat. återgivet liksom dessa båda folkslagsnamn med gothus, pl. gothi) o., med annat avljudsstadium än dessa, i avljudsförhållande till GJUTA; för övrigt av omstridd bildning o. urspr. bet.; eni. en numera av ett flertal forskare omfattad åsikt eg.: (manhaftig) man (urspr.: den som utgjuter säd, befruktare; i fråga om bet.-utvecklingen jfr sanskr. uksán, tjur (se
OXE), till uksáti, väter, samt gr. ἄϱσην, ἄϱ᾽ϱ῾ην, manlig, pers. arsan, man, till ieur. roten ers, väta, utgjuta) jfr ORNE, ORRE); jfr för övrigt AERDMANN i AntT XI. 4 (1891), HELLQUIST EtymOrdb., WESSÉN HednMyt. 81 f. (1924). Anm. 1: o Stamformen got- i gen. pl. gota, gotes torde bero på invärkan av lat. gen. pl. gothorum. 2:o Gen. pl. götas har uppkommit därigenom att till den gamla gen. pl. göta lagts -s i anslutning till sg. Gen. pl. på -es torde urspr. vara ett fall av den under 1500-talet (i kanslispr.) vanliga försvagningen av a i obetonad stavelse. – Jfr GÖTICISM, GÖTISERA, GÖTISK]

Runeberg etymologisk ordbok:
http://runeberg.org/svetym/0306.html
http://runeberg.org/svetym/0307.html



(SAOB:GUD)

[fsv. guþ, motsv. dan. o. nor. gud, fnor. guð (ä. fnor. ngn gg goð), isl. guð o. goð, got. guþ, fsax., feng., eng. o. fris. god, fht. got, t. gott. Ordet, som är egendomligt för de germanska språken, var ursprungligen neutrum (jfr samma genus hos (skogs)rå, troll, ävensom hos lat. numen) i dem alla (i nysv. har anträffats en neutral pluralform gud två ggr under 1600-talet – se ovan – , o. ssgn AVGUD  har ngn gg neutralt genus under
1500-talet), men antog småningom överallt maskulint genus (gm lån från det ena folket till det andra) vid kristendomens antagande till följd av det mera personliga kristna gudsbegreppet, kanhända också därför att Gud av de nyomvända icke skildes från Kristus. Det antog emellertid icke den maskulina ändelsen i nom. sg. (i fsv. -er, i got. -s); den i nysv. två ggr anträffade formen guder är säkerligen rent sporadisk. – Ordets härledning är dunkel och omstridd. Man har bl. a. i senare tid sammanställt det dels med sanskr. ghŏrás, skräckinjagande, dels med sanskr. puruhŭta-, eg.: den mycket åkallade, ett av Indras binamn (av roten hū-, åkalla), dels med sanskr. hutá-, offrad, som man offrar till (av roten hu-, gjuta, göra drickoffer, motsv. gr. χέειν, sv. GJUTA)]

Runeberg:
http://runeberg.org/svetym/0296.html
http://runeberg.org/svetym/0297.html

[Johan Ågren]

Men den logiken verkar bygga på att om ord låter lika eller ser lika ut så har de samma djupare innebörd och ursprung. Det finns många ord som ser ut och låter helt likadant, men placerade i en annan kontext får de en helt annan betydelse. Ordet lut till exempel eller får eller häll.

Jag ser att dessa ord förvånandsvärt ofta finner varrandra. Ordet "häll" är ju en form av slät plattform Berghäll, spishäll OSV. Att hälla upp något är att placera något på denna yta. Till exempel så betyder "hälla sig" att gå och lägga sig. Att hälla upp något betyder fokuserar främst på det som "hälls ut", och kopplingen till att något placeras på en yta har blivit vagare. Vidare så ser vi att det främst är en vätska idag och inte fast form.

Mer vild variant som jag inte bekräftat (min egen version): Lut betyder att bereda något i vätska. "Lägga på lut". När man lägger något på lut så får något vila för att ett beslut ska avvägas, därav "lutar det åt ett håll". Vidare så "lutar vi oss tillbaka" i avvaktan på. Att något "lutar" betyder alltså inte först och främst att det är "snett", utan har först senare fått denna betydelse. När vi "lutar oss tillbaka" så har det fått betydelsen att vi placerar vår rygg mot ett stöd. Något kan således inte "luta" utan att det lutar mot något, vidare kan det inte luta om det inte är en avvaktan, och vidare kan det inte luta utan att det ligger något i blöt som kräver sin tid. Så frågan är om vi kan säga att "lutande tornet" i Pisa verkligen "lutar"?

Vi säger "kåk" om ett hus idag, vidare säger vi "kåken" om fängelset, och även "kåk" i kortspel. Dessa har alla samma historia från ordet "kok", att hetta upp något, få något att svida värma. En "kåk" var vidare den påle den person som skulle piskas sattes fast i. Denna påle fick sedan ett tak, som vidare kom att härleda till våra "kåkar", och även den naturliga kopplingen "kåken" om fängelse. Kåken i kortspelet visar då på kåkens två sidor och det trekantiga taket. "Kåk" och "koka" är idag två helt olika ord, men med en naturlig koppling.

I huvudtaget så har jag funnit att komplexa ord kan härledas till några få enkelstavade ord, som utgjort den mest primitiva förstålsegrunden mellan olika människor från skilda platser. T.ex ord som börjar på "sl" slå, slaga, slägga, släpa släppa, slänga, slipa, är alla ord som visar hur vi agerar med våra händer.

La, lasta, Lägga, lagg, lada, låda - farvaring av saker.

Vidare: Ställa, stå, stilla, städ, stycka, visar på hur vi placerar, bereder eller samlar något. "Stock" kommer inte från "träd" eller "stam", utan hur något ställs samman "stockas". Ha på lager - "have in stock". En pallisad - stocking. Sedan har enskilda element i denna "samling" kommit att kallas stock. Att mjölk "stockar sig" har således inget med trädstammar alls att göra, men trädstammarna har med "anhopning/samling" att göra. Ordet "stock" kan således ha helt olika betydelse, men samma ursprung ändå, men inte om man först gör kopplingen "stock" och "trädstam".

[Sceptisk]

Det får bli din teori, jag ser bara ingen relevans eftersom det som räknas är ändå de fakta vi kan hitta om de folk som levde då och vilka ord dom använde sig av och lära oss vart dom kommer ifrån och hur de förändrats.

[Zokrates]

Det får bli din teori, jag ser bara ingen relevans eftersom det som räknas är ändå de fakta vi kan hitta om de folk som levde då och vilka ord dom använde sig av och lära oss vart dom kommer ifrån och hur de förändrats.

Ordet Gud kan ju ursprungligen stamma från sumeriska ord som t.ex, "gud"=oxe, men det kan ju även komma från "utu"= solgud. Det är omöjligt att 100% dra en rak linje, folkvandringarna och influenserna har ju varit enorma.