Vad är Utveckling?

[Marksa]

Vad är utveckling?

konvertit, proselyt eller renegat
En sak är att bryta med den religion som familj, samhälle och som predikas i den lokala kyrkan (moskén eller templet) en annan sak är vad man i så fall bryter till.

Att så att säga byta från en teistisk tro till en annan teistisk tro, detta på trots eller opposition. Har denna konvertit, proselyt eller renegat då vunnit något?

Att regress till "vulgärateism" synes vare ett än värre val.

Så vad är då alternativet?
Att se livet som ett ständigt utvecklande av medvetenheten om sakernas tillstånd och i och med detta öka sitt medvetande tillstånd torde vara en väg att gå. Att se livet som en fyrdimensionell rörelse där vi anammar inkorporerar våra tidigare erfarenheter och transcendenterar vidare på livets stig, med alla de erfarenheter vi har inom oss mot nya och vidare mål för vad som är ett jag.
Att anamma kärnan i människans försök att skapa en förståelig värld. Att från religionen ta det som vi alla delar i social interaktiv mening såsom: Älska din näst som dig själv. Och själva huvud konceptet av att vi är alla delar av detsamma. Och att vi delar och är delar av samma biosfär och behöver vårda densamme. Med en självklar vördnad för skapelsen Källa den Gudom som satt allt i rörelse, eller annorlunda utryckt livet självt..
Från den beskrivande vetenskapen hämtar vi allt som kan befrämja detta vårt gemensamma ideal och mål. Att som en troende människa arbeta emot vetenskapens landvinningar synes mig vara ytterst kontraproduktivt. Inneslut istället detta i det personliga tankegodset, med bibehållna värderingar.
I ande mening är jag ute efter tankar kring ett tillstånd/utvecklingslinje som står ovan religioners begränsande regelverk. Men som inte låter sig falla in en naiv materialistisk värdeskala.

[Harald Davidsson]

Till Marksa...

Du skulle ha delat upp din fråga i  dels kvalitets-utveckling och dels kvantitets-utveckling..

och då kunde du ha pratat om t.ex. livs-kvalitet..vad är det??? mera empati, mera medmänsklighet, mera vänligt-samarbete osv.. går det upp eller ner..

[Algotezza]

Utveckling är ett vapen i egots kamp mot omvärlden för att vinna makt över denna genom att hävda sig vara mer utvecklad än "pöbeln/flocken", vilket innebär vissa andliga maktbefogenheter. T.ex. rätten att mena sig vara mer utvecklad än andra samt att man böra ha högre lön och få mer sex än vanliga dödliga.

Nej, jag vet inte. Det är de som anser sig mer utvecklade som  intresserar sig för och definierar begreppet.

Det mesta förändras oupphörligen men utvecklas det också?

/Algotezza

[Harald Davidsson]

Till algot,,


vissa utvecklar regler, andra frihet.

[Gassendi]

Så vad är då alternativet?
Att se livet som ett ständigt utvecklande av medvetenheten om sakernas tillstånd och i och med detta öka sitt medvetande tillstånd torde vara en väg att gå. Att se livet som en fyrdimensionell rörelse där vi anammar inkorporerar våra tidigare erfarenheter och transcendenterar vidare på livets stig, med alla de erfarenheter vi har inom oss mot nya och vidare mål för vad som är ett jag.

Dessa två linjära alternativ bör du avfärda utan vidare. Vårt jordklot har sett kulturer och civilisationer frodas och gå under utan någon klar koppling till deras religion eller till individers personliga utveckling, och utan att deras humanistiska och teknologiska framsteg bevarats för en nästföljande. Exempelvis degenererade den hellenistiska kulturen efter Spartas seger, och Kina och Indien var båda högre stående socialt, kulturellt och teknologiskt på 1200-talet än på 1800-talet.

I ande mening är jag ute efter tankar kring ett tillstånd/utvecklingslinje som står ovan religioners begränsande regelverk.

Glöm först bort tanken på linjer eller kumulativa tillstånd i människans utveckling och glöm därefter bort behovet av att systemera detta fenomen. Det ena bygger på en falsk föreställning, det andra på ett tvivelaktigt trygghetsbehov.

[Marksa]

Till Marksa...

Du skulle ha delat upp din fråga i  dels kvalitets-utveckling och dels kvantitets-utveckling..

och då kunde du ha pratat om t.ex. livs-kvalitet..vad är det??? mera empati, mera medmänsklighet, mera vänligt-samarbete osv.. går det upp eller ner..

Ja Harald, det skulle jag gjort,,kan inte du skriva mina inlägg istället?

Kvantitetsutveckling säger du. Ja inte behöver livet någe mer kvantitet om kvaliteten ej tillgodoses.
Så kvaalitet är det om efterfrågas.
För vad är det för vits med att endast äta och skita?

[Marksa]

Det mesta förändras oupphörligen men utvecklas det också?

Kan man ackumulera kunskap, ja jag anser detta. Och när man avänder sin ackumulerade kunskap på så sätt att en själv och ens omgivning kan må bättre, möta en lycklig dag...Ja visst torde detta vara utveckling av mig själv, och att detta i sin tur genererar en rippeleffekt av utveckling i min omgivning.

Kan man ackumulera Kärlek. Jag tror inte det, den skall givas vidare eller tillbaks så fort tillfälle erbjuds.

[Marksa]

Så vad är då alternativet?
Att se livet som ett ständigt utvecklande av medvetenheten om sakernas tillstånd och i och med detta öka sitt medvetande tillstånd torde vara en väg att gå. Att se livet som en fyrdimensionell rörelse där vi anammar inkorporerar våra tidigare erfarenheter och transcendenterar vidare på livets stig, med alla de erfarenheter vi har inom oss mot nya och vidare mål för vad som är ett jag.

Dessa två linjära alternativ bör du avfärda utan vidare. Vårt jordklot har sett kulturer och civilisationer frodas och gå under utan någon klar koppling till deras religion eller till individers personliga utveckling, och utan att deras humanistiska och teknologiska framsteg bevarats för en nästföljande. Exempelvis degenererade den hellenistiska kulturen efter Spartas seger, och Kina och Indien var båda högre stående socialt, kulturellt och teknologiskt på 1200-talet än på 1800-talet.

Det ligger en aura av uppgivenhet i ditt utalande. Visst i det långa loppet kanske inte min peronliga utveckling har någomsom hellst mening..Men ack så trågigt det låter. Hur skulle du vilja defienera ett livsprojekt?

I ande mening är jag ute efter tankar kring ett tillstånd/utvecklingslinje som står ovan religioners begränsande regelverk.

Glöm först bort tanken på linjer eller kumulativa tillstånd i människans utveckling och glöm därefter bort behovet av att systemera detta fenomen. Det ena bygger på en falsk föreställning, det andra på ett tvivelaktigt trygghetsbehov.

Vad är det då man ser hos en människa som kan upprätta ett lung över sin varelse ochäven  dela denna Aura med sin omgivning?

[Gassendi]

Så vad är då alternativet?
Att se livet som ett ständigt utvecklande av medvetenheten om sakernas tillstånd och i och med detta öka sitt medvetande tillstånd torde vara en väg att gå. Att se livet som en fyrdimensionell rörelse där vi anammar inkorporerar våra tidigare erfarenheter och transcendenterar vidare på livets stig, med alla de erfarenheter vi har inom oss mot nya och vidare mål för vad som är ett jag.

Dessa två linjära alternativ bör du avfärda utan vidare. Vårt jordklot har sett kulturer och civilisationer frodas och gå under utan någon klar koppling till deras religion eller till individers personliga utveckling, och utan att deras humanistiska och teknologiska framsteg bevarats för en nästföljande. Exempelvis degenererade den hellenistiska kulturen efter Spartas seger, och Kina och Indien var båda högre stående socialt, kulturellt och teknologiskt på 1200-talet än på 1800-talet.

Det ligger en aura av uppgivenhet i ditt utalande. Visst i det långa loppet kanske inte min peronliga utveckling har någomsom hellst mening..Men ack så trågigt det låter.

Det handlar absolut inte om uppgivenhet utan om respekt inför världens okända och osynliga krafter. Därtill har jag inte förtagit meningen vare sig i din personliga utveckling eller i ditt livsprojekt. Det var snarare så att jag placerade två av dina alternativ i specifika perspektiv för att understryka deras objektiva olämplighet.

Hur skulle du vilja defienera ett livsprojekt?

Det behöver jag inte. Ordet -- liksom fiskespö, schackspelare eller balettdansös -- är självförklarande. Och håller jag fram mitt eget livsprojekt som ideal för min omvärld blir jag solipsistisk, vilket i nästa led tillintetgör min argumentation.

I ande mening är jag ute efter tankar kring ett tillstånd/utvecklingslinje som står ovan religioners begränsande regelverk.

Glöm först bort tanken på linjer eller kumulativa tillstånd i människans utveckling och glöm därefter bort behovet av att systemera detta fenomen. Det ena bygger på en falsk föreställning, det andra på ett tvivelaktigt trygghetsbehov.

Vad är det då man ser hos en människa som kan upprätta ett lung över sin varelse ochäven  dela denna Aura med sin omgivning?

Cirkulära frågeställningar genererar sällan annat än cirkulära, tautologiska eller solipsistiska svar.

[Harald Davidsson]

Du skulle ha delat upp din fråga i  dels kvalitets-utveckling och dels kvantitets-utveckling.. skrev jag..


Till Marksa..

om vi ser en kvantitets-utveckling t.ex. befolkningsexplosionen..från kanske nån million 7000 f.kr till 7000 millioner idag..vi måste då fråga varför inte mera genier föds..vi borde ha haft minst 1000 filosofer bättre än Platon, och vetenskapsmän, inte speciellt klyftiga, som jag sagt ,...att Newtons geni överstiger kraftigt einsteins..

detta skulle kunna föras fram som bevis för,.... att kvantitet skulle också skapa kvalitet.. inte är sant...
och detta skulle helt förkasta Darvins teser..

[Forrest Gump]

Vad är utveckling?

konvertit, proselyt eller renegat
En sak är att bryta med den religion som familj, samhälle och som predikas i den lokala kyrkan (moskén eller templet) en annan sak är vad man i så fall bryter till.

Att så att säga byta från en teistisk tro till en annan teistisk tro, detta på trots eller opposition. Har denna konvertit, proselyt eller renegat då vunnit något?

Att regress till "vulgärateism" synes vare ett än värre val.

Så vad är då alternativet?
Att se livet som ett ständigt utvecklande av medvetenheten om sakernas tillstånd och i och med detta öka sitt medvetande tillstånd torde vara en väg att gå. Att se livet som en fyrdimensionell rörelse där vi anammar inkorporerar våra tidigare erfarenheter och transcendenterar vidare på livets stig, med alla de erfarenheter vi har inom oss mot nya och vidare mål för vad som är ett jag.
Att anamma kärnan i människans försök att skapa en förståelig värld. Att från religionen ta det som vi alla delar i social interaktiv mening såsom: Älska din näst som dig själv. Och själva huvud konceptet av att vi är alla delar av detsamma. Och att vi delar och är delar av samma biosfär och behöver vårda densamme. Med en självklar vördnad för skapelsen Källa den Gudom som satt allt i rörelse, eller annorlunda utryckt livet självt..
Från den beskrivande vetenskapen hämtar vi allt som kan befrämja detta vårt gemensamma ideal och mål. Att som en troende människa arbeta emot vetenskapens landvinningar synes mig vara ytterst kontraproduktivt. Inneslut istället detta i det personliga tankegodset, med bibehållna värderingar.
I ande mening är jag ute efter tankar kring ett tillstånd/utvecklingslinje som står ovan religioners begränsande regelverk. Men som inte låter sig falla in en naiv materialistisk värdeskala.

Utvecklingen för människan kanske består i att nå visdom. Idag är vi på väg att skapa en ny religion, den heter vetenskap. Den är i mina ögon lika påstridig som alla andra religioner, allt går ut på att finna vem som har rätt eller fel och därför ska allt motbevisas, synas och debatteras (vilket jag inte har nått emot då jag vill stilla min nyfikenhet) Jag antar att vetenskapens grunder går ut på att med människans sinnen, förnuft och intelligens kunna bevisa vad som är sant. Men jag undrar, även om människan skulle veta hur allt är, skulle hon sluta att söka efter svar? Eller är vetenskap och religioner en egots manifestationer på visdom? Visdomen kanske går utanför förnuftet och intelligensen, att dessa är hjälpmedel till att uppnå visdomen.

[Marksa]

Utvecklingen för människan kanske består i att nå visdom.

ja jag vill gärna tro att det är så. Det känns tillfredställande på något vis att den enskilde människans mål är att nå visdom. Men så har jag en naiv förutfattad mening om vad visdom är och vad den genererar.

Idag är vi på väg att skapa en ny religion, den heter vetenskap. Den är i mina ögon lika påstridig som alla andra religioner, allt går ut på att finna vem som har rätt eller fel och därför ska allt motbevisas, synas och debatteras (vilket jag inte har nått emot då jag vill stilla min nyfikenhet) Jag antar att vetenskapens grunder går ut på att med människans sinnen, förnuft och intelligens kunna bevisa vad som är sant.

Ett vetenskapligt undersökande av verkligheten ger oss svaret på frågan "hur"? men inte varför. Och visst med ett tillräckligt klart och tydligt "hur" så har vi funnit mycket av den visdom vi kanske är ämnade för...

Men jag undrar, även om människan skulle veta hur allt är, skulle hon sluta att söka efter svar? Eller är vetenskap och religioner en egots manifestationer på visdom? Visdomen kanske går utanför förnuftet och intelligensen, att dessa är hjälpmedel till att uppnå visdomen.

Nej förmodligen skulle vi fortsätta att söka svar och se möjligheter bortom det absolut sanna då detta verkar vara en inprogrammerad del av vårat vara. Att bara lägga sig ner och njuta tycks inte vara människans lott. Gör hon det så är hon död, oberoende av om hon är medveten om detta eller ej.
En visdom bortom förnuft och intelligens säger du! Men är denna visdom en sanning eller en illusion?

[Marksa]

Till Marksa..

om vi ser en kvantitets-utveckling t.ex. befolkningsexplosionen..från kanske nån million 7000 f.kr till 7000 millioner idag..vi måste då fråga varför inte mera genier föds..vi borde ha haft minst 1000 filosofer bättre än Platon, och vetenskapsmän, inte speciellt klyftiga, som jag sagt ,...att Newtons geni överstiger kraftigt einsteins..

detta skulle kunna föras fram som bevis för,.... att kvantitet skulle också skapa kvalitet.. inte är sant...
och detta skulle helt förkasta Darvins teser..

Ja du säger så, men är det inte också så att människans utveckling är en sisådär 350 000 år och att våran variant Homosapiens funnits en sisådär 150 000 år och det av dig valda tidsspannet på knappt 10 000 inte innebär mer än 5 % av tiden då människan utvecklats. Och detta är högt räknat då jag endast håller mig till den någorlunda korta tidsspann i utvecklingslinjen som vi "moderna" människor definierar att det funnits något som kan definieras som människa.

Är det inte också så att en Platon, en Newton och för all del en Einstein lättare framträder i en mindre befolkning, då han så att säga inte försvinner i mängden av den stora massan. Jag tror nog att många universitet och tempel innehar sin beskärda del av genier, men dessa drunknar i det moderna bruset och världens brutalitet. Att du sedan använder din personliga värdeskala för att värdera vad som är genialiskt underlättar inte ditt sökande efter människor med framåtskridande tankar.
Som en liten avstickare i tanken: Jag vet varför men jag kom att tänka på ett exempel på en modern tänkare utanför main stream som gjort viss skillnad, Karl Henrik Robért med ”Det Naturliga Steget” denna typ av människor borde få en allt större genomslag i vårat samhälle.