En av de viktigaste och nödvändigaste insikterna jag gjort på sistone är i Bubers tänkande. Det har alltid varit ett problem för mig att inte förstå hur man påverkar människor utan att manipulera dem, och istället respektera dem. Nu förstår jag lite bättre.
Några viktiga Buber-slutsatser:
1. Om självmedvetande: Min egen uppfattning om mig själv är bara en delaspekt av mig själv, som blir hel genom att den andre förmedlar sin bild av mig till mig. Buber vill gå så långt att människan inte kan få självmedvetande på egen hand. Du är det enda sättet att få självmedvetande. Liksom Jag är det enda sättet för dig att få självmedvetande. Jag-Du-relationen ser till att detta sker. De människor som skapas i relationen är något tredje än bara Jag-Du, man skulle kunna tala om ett vi.
2. Om människan: alla människor är till sin natur varelser som inte är olika det. Dvs. någonting som man kan veta allt om eller kontrollera rakt igenom. Människor förblir olika du. Dvs. någon gåtfull, oviss därför att jag aldrig kan få hel tillgång till någon människa. För Buber är Jag-Du en oundviklig relation, eller en medfödd relation vi människor har. Bindestrecket symboliserar relationen vi har och som vi bär med oss jämt från födseln tills vi dör.
Det betyder att relationen finns där men att den kan glömmas, gömmas, förändras eller förvrängas - men den finns alltid där. Så när vi gör någonting för andra gör vi det också mot oss själva. Och när vi gör någonting mot oss själva så går det alltid ut över någon annan som vi ser eller inte ser.
Därför är det så viktigt att ha det i medvetandet så att man inte gör saker man ångrar. Detta mänskliga villkor Jag-Du, garanterar också att alla kan göra någonting för varandra eftersom alla har den här relationen till någon oavsett man vill det eller inte.
3. om kommunikation: genom att upprätta en relation och dröja kvar i en relation kan människor nå varandra. Kommunikativt handlande är alla handlingar som bidrar till en fungerande relation mellan människor som inte inskränker på de människor som inbegrips. I relationen förlitar sig människor på att andra påverkas genom avstånd och inte genom närgångenhet.
Buber kallar avståndet, distans, men det är ingen kylig distans. Han poängterar bara att distans är något vi vanligen försummar i kommunikationssituationen. De flesta människor blir närgångna eller påstridiga, de minimerar distansen till människor. De vill inskränka eller inkräkta på relationen eller relationsrummet (mitwelt), ett modus hos verkligheten vid sidan av livsvärld och omvärld. Den ena kan omöjliggöra den andres position som du, eller fritt subjekt, om den ene inte vågar förlita sig på att den andre har en självförmåga att ta in den enes ståndpunkt.
4. om gemenskap: i gemenskapen finns saker människor inte kan få på andra vägar än genom dialog och gemenskap. Det är inte bara en lyx att ingå i mänskliga relationer det är minst lika mycket en nödvändighet för att utvecklas som människa. Det krävs en annan människa för att utvecklas. En människa kan inte simulera den andre genom att leka rollspel med sig själv eller ting, som ju inte är människor och därför saknar tänkande som kan spegla mig i en människa. Jag kan inte spegla mig ifall jag omger med en tingvärld. Människovärlden har förmågan att bidra med perspektiv, åsikter, synvinklar - gåtfulla men alltid omstörtande, förändrande och berikande. Människan tar alltid intryck det ska vi förlita oss på menar Buber, och inte skriva folk på näsan.
/Warum
Bubers tänkande
Moderator: Moderatorgruppen
Intressant, kan man läsa mer Buber på nätet?
Självklart behövs människor men jag tvivlar på att det är pga
"Det krävs en annan människa för att utvecklas. En människa kan inte simulera den andre genom att leka rollspel med sig själv eller ting, som ju inte är människor och därför saknar tänkande som kan spegla mig i en människa. Jag kan inte spegla mig ifall jag omger med en tingvärld. Människovärlden har förmågan att bidra med perspektiv, åsikter, synvinklar - gåtfulla men alltid omstörtande, förändrande och berikande."
Handlar det inte mer om att det vi inte kommer tänka kommer vi aldrig få insikt i, det är en del av det oändliga och om vi ska det greppa det så måste alla osannolikheter undaröjas, och greppa det tror jag vi måste.
Och vad vore mer osannolikt, för oss, att finna än det som någon annan finner?
Aja snabbskrivet men hoppas poängen ligger o lurar.
Kanske lär vi oss ödmjukhet genom andra
Kanske hittar vi det aldrig annars ?
Självklart behövs människor men jag tvivlar på att det är pga
"Det krävs en annan människa för att utvecklas. En människa kan inte simulera den andre genom att leka rollspel med sig själv eller ting, som ju inte är människor och därför saknar tänkande som kan spegla mig i en människa. Jag kan inte spegla mig ifall jag omger med en tingvärld. Människovärlden har förmågan att bidra med perspektiv, åsikter, synvinklar - gåtfulla men alltid omstörtande, förändrande och berikande."
Handlar det inte mer om att det vi inte kommer tänka kommer vi aldrig få insikt i, det är en del av det oändliga och om vi ska det greppa det så måste alla osannolikheter undaröjas, och greppa det tror jag vi måste.
Och vad vore mer osannolikt, för oss, att finna än det som någon annan finner?
Aja snabbskrivet men hoppas poängen ligger o lurar.
Kanske lär vi oss ödmjukhet genom andra
Kanske hittar vi det aldrig annars ?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
-
Warum
Jag har försökt söka bra källor om och av Buber på nätet men det finns endast fragmentariska bitar att tillgå. Bättre är att låna Bubers verk på bibliotek. De är lättillgängliga och populära och små till omfånget. De böcker jag läst är svenska översättningar:
"Distans och relation", "Dialogens väsen", "Jag och Du", "Logos", "Det mellanmänskliga"
Buber menar att människan har en benägenhet att göra Jag-Det-relationer till Jag-Du-relationer men eftersom Det i verkligheten inte är något Du får människor inte samma utbyte i Jag-Det-relation som i en Jag-Du-relation. Det är ting/alla ting runt omkring oss. Att leka med dockor är typexemplet på hur man gör Det till Du. Men sådana omstöpta relationer är inte lika fullödiga som verkliga Du-relationer. Därför föredrar nog de flesta Du-relationer i de flesta möjliga fall.
"Distans och relation", "Dialogens väsen", "Jag och Du", "Logos", "Det mellanmänskliga"
Buber menar att människan har en benägenhet att göra Jag-Det-relationer till Jag-Du-relationer men eftersom Det i verkligheten inte är något Du får människor inte samma utbyte i Jag-Det-relation som i en Jag-Du-relation. Det är ting/alla ting runt omkring oss. Att leka med dockor är typexemplet på hur man gör Det till Du. Men sådana omstöpta relationer är inte lika fullödiga som verkliga Du-relationer. Därför föredrar nog de flesta Du-relationer i de flesta möjliga fall.
-
Warum
Menons paradox
Handlar det inte mer om att det vi inte kommer tänka kommer vi aldrig få insikt i, det är en del av det oändliga och om vi ska det greppa det så måste alla osannolikheter undaröjas, och greppa det tror jag vi måste. Och vad vore mer osannolikt, för oss, att finna än det som någon annan finner?
Det där som du tar upp påminner om Menons paradox och den säger att: för att få reda på någonting måste jag veta vad jag söker fast jag inte vet vad det är jag söker, skulle jag veta det skulle jag inte behöva söka, och skulle jag inte veta det skulle jag behöva söka efter det för att förstå vad det var jag sökte.
Paradoxen kan uttryckas på många sätt. Man kan sammanfatta det hela med att säga för att veta någonting behöver du redan förkunskaper men om du har stora förkunskaper så skulle nog de flesta se det som att du redan vet och därför inte behöver lära dig det du redan vet.
Jag tycker det är förvånande hur lite uppmärksamhet denna Menons paradox. Andra paradoxer har man ju hört talas om men denna som är en av de viktigaste; hur får man kunskap om man inte har kunskap och hur ska den kunskap man har kunna leda till ny kunskap?
Härmed vill jag uppmärksamma alla på Menons paradox. Menons paradox härstammar från Platons dialog Menon.
Hur ska vi känna igen kunskap eller ny kunskap hos oss själva eller hos andra om vi inte redan vet vad vi söker eller om vi inte redan vet vad det är men då blir det väl onödigt att ta reda på det om man redan vet?
Det är paradoxens kärna. Ingen har lyckats lösa paradoxen på över 2000 år. Någon som vågar försöka?
Hehe ingen lösning står att finna, inte hos mig iallafall.
Men du kanske kan hjälpa mig?
Nämn något som någon människa någonsin har skapat helt utifrån sig själv
"The turds in the toilet doesn´t count"
Leroy LaCroix
Men du kanske kan hjälpa mig?
Nämn något som någon människa någonsin har skapat helt utifrån sig själv
"The turds in the toilet doesn´t count"
Leroy LaCroix
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Re: Menons paradox
Warum skrev:[
Hur ska vi känna igen kunskap eller ny kunskap hos oss själva eller hos andra om vi inte redan vet vad vi söker eller om vi inte redan vet vad det är men då blir det väl onödigt att ta reda på det om man redan vet?
Det är paradoxens kärna. Ingen har lyckats lösa paradoxen på över 2000 år. Någon som vågar försöka?
Eller egentligen är det ju inte så svårt. Sluta följa stigen som du gått. Gå tills du en ny stig ser danas och följ den sen.
Man skiljer det nya från det gamla genom att det nya vet man inget om.
Men kvar återstår problemet med, VARIFRÅN ..........
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 20 och 0 gäster