Varför döms naturläkare men inte präster för kvacksalveri?
Moderator: Moderatorgruppen
- Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
varför döms naturläkare men inte präster för kvacksalveri?
Ett helt nytt samhälle kommer snart att skapas utan präster och kyrkor, men med poeter, konstnärer, filosofer, mediafolk, hyggliga arbetare och tekniker.
Justin Case skrev:Enligt wikipedia är förklaringen denna:
Det är tillåtet i Sverige att sälja homeopatmedel i spädningar från D6 och uppåt, eftersom de ur skolmedicinskt hänseende är utan läkemedelseffekt och de ska inte ses som en ersättning för medicinska läkemedel. Medlen måste dock vara registrerade hos Läkemedelsverket, vilket med detta har för avsikt att reglera att beredningar tillkommer på ett rent sätt, och är inte relaterat till eventuell effekt.
Inte mycket till förklaring.
Justin Case skrev:Det är inte långsökt, och jag "låtsas" inte något sådant. Jag visade bara att de två verksamheterna är principiellt lika varandra i det hänseende som är relevant i sammanhanget.
De är inte principiellt lika varandra och därför är resonemanget långsökt. Det hindrar givetvis inte att man kritiserar religiös vidskeplighet för vad den är.
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
Dura M skrev:De är inte principiellt lika varandra och därför är resonemanget långsökt. Det hindrar givetvis inte att man kritiserar religiös vidskeplighet för vad den är.
Varför ska kyrkan slippa lindrigare undan än de naturläkare som av staten kallas kvacksalvare? Både kyrkan och dessa naturläkare lurar i folk att om man beter sig på ett visst sätt så får man ett längre och lyckligare liv. Både kyrkan och naturläkarna tjänar pengar på sitt lurendrejeri, pengar som i båda fallen kommer från de lurades fickor. Kan du verkligen inte se dessa principiella likheter?
Med tanke på nämnda principiella likheter, och med tanke på att det inte i sammanhanget tycks finnas några relevanta skillnader - bara ovidkommande skillnader i fråga om huruvida det utlovade är en livsförbättring i form av att man "slipper hamna i helvetet" eller "får inre frid" om man gör som man blir rekommenderad, eller om det utlovade är en livsförbättring i form av att man blir av med något som kallas "sjukdom"/"cancer"/"reumatism" etc om man gör som man blir rekommenderad (i båda fallen utlovas en icke vetenskapligt bevisad livsförbättring som utlovaren tjänar pengar på att utlova, och detta är det väsentliga) - förstår jag inte varför naturläkare inte skulle ha rätt till en grad av yttrandefrihet i sitt yrkesutövande som motsvarar den grad av yttrandefrihet präster har i sitt dito.
- Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
vaför döms naturläkare men inte präster för kvacksalveri?
Det är bra Justin, sätt munkavel på prästerna, för är inte t.ex. deras pratande från predikstolar likvärdigt med air-pollution
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
Dura M skrev:Justin Case skrev:Enligt wikipedia är förklaringen denna:
Det är tillåtet i Sverige att sälja homeopatmedel i spädningar från D6 och uppåt, eftersom de ur skolmedicinskt hänseende är utan läkemedelseffekt och de ska inte ses som en ersättning för medicinska läkemedel. Medlen måste dock vara registrerade hos Läkemedelsverket, vilket med detta har för avsikt att reglera att beredningar tillkommer på ett rent sätt, och är inte relaterat till eventuell effekt.
Inte mycket till förklaring.
Jag antar att etablissemanget vill ha kontroll över så stor del av naturmedicinområdet som möjligt (för att skydda läkemedelsbolagens syntetiska mediciner från konkurrens från naturmedicin), men att det är en balansgång eftersom de samtidigt vill undvika att folk tolkar denna deras klåfingrighet som ett tecken på att de tror att naturmedicin faktiskt har någon läkande effekt. Homeopatiska preparat består ju ofta av väldigt farliga ämnen, dock extremt utspädda. Etablissemanget har väl fått påtryckningar från läkare om att det på grund av detta finns stor risk att just homeopatiska preparat kan av misstag beredas med en för hög och därmed farlig koncentration av farliga ämnen om man inte sätter läkemedelsverket på att ansvara för kontrollen över framställningen. Andra normalt ofarliga naturläkemedel kanske inte lika lätt råkar bli framställda med farligt höga koncentrationer av farliga ämnen om läkemedelsverket inte kontrollerar framställningen av dem, eftersom de innehåller mindre potenta ämnen, i redan från början större koncentrationer, än vad homeopatiska preparat gör.
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
haralddavidsson skrev:Det är bra Justin, sätt munkavel på prästerna, för är inte t.ex. deras pratande från predikstolar likvärdigt med air-pollution
Jag ser hellre att man ökar yttrandefriheten för naturläkarna istället. Religion bör motarbetas med information, inte med inskränkningar i prästers yttrandefrihet. På samma sätt bör flummiga naturläkare behandlas. Jag tror yttrandefrihet är en underskattad grundsten för ett bra samhälle. Yttrandefriheten är hotad i vår tid, jag tänker bland annat på de våldsamma reaktionerna på Muhammedkarikatyrer och rondellhundar och liknande, och på att den globala makteliten nu tycks planera att genom allt hårdare lagstiftning för internetoperatörer i praktiken stänga av fler och fler oliktänkande från att kommunicera fritt på internet tills internet bara är en marknadsplats för några få kolossala mediekonglomerat och fritt från ifrågasättande diskuterande som t.ex. detta. Att bara försöka ge sina egna vänner yttrandefrihet och försöka tysta sina motståndare är inte en framkomlig väg, eftersom det bara bemöts med samma mynt från motståndarsidan så att parterna bara tystar varandra alltmer med allt hårdare yttrandefrihetskränkande lagar. Därför framstår i mina ögon strategin "ökad yttrandefrihet åt alla" som den bästa av någorlunda realistiska vägar i vår tid.
Att jämställa predikande (ren information) med air-pollution (åsamkan av fysisk skada) som du gör, det är farligt. Om du förespråkar inskränkt yttrandefrihet för vissa människor, kan du rätt som det är falla i den grop du själv grävt. Om man "ger fan lillfingret", uppstår lätt en ond cirkel av yttrandefrihetsinskränkning efter yttrandefrihetsinskränkning, tills ingen utom makteliten får säga något alls och vi har fått en global diktatur.
Att jag pekade på det faktum att präster idag har laglig rätt att predika ovetenskapligheter var främst för att visa att av liknande skäl som präster bör få lägga fram sina teorier (hur stolliga dessa än kan vara) om hur man ska leva för att si och så ska hända, borde även naturläkare och liknande få göra det.
- Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
varför döms naturläkare men inte präster för kvacksalveri?
Jag har ingen yttrandefrihet här på FF, därför att FFs medlemmar ej tillåter tankefrihet, tror du på lagen eller på det naturliga urvalet,,ifall vi stänger alla domstolar vad ska då hända med Zokrates...har du tänkt på konskvenserna av yttrandefrihet????
- Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
varför döms naturläkare men inte präster för kvacksalveri?
Jag måste fråga dig två saker, Justin, du som är helfrälst på Dawkins bio-religion, känner du till Bagavadgita och berättelsen om Rama, hur som helst, Rama som var en avatar av Vishnu dödade Ravana, en så kallad demon och Krihsna, som också var avatar dödade de onda,
här visar Gud att han inte lagstiftar men dödar, förintar det onda. Vad säger du om det.
här visar Gud att han inte lagstiftar men dödar, förintar det onda. Vad säger du om det.
Justin Case skrev:- förstår jag inte varför naturläkare inte skulle ha rätt till en grad av yttrandefrihet i sitt yrkesutövande som motsvarar den grad av yttrandefrihet präster har i sitt dito.
Bör säljaren av en vara eller tjänst inte ha någon som helst skyldighet att tala sanning menar du? Bör säljaren få lura i kunden precis vad som helst, i yttrandefrihetens namn?
Justin Case skrev:Jag antar att etablissemanget vill ha kontroll...
Du antar mycket och som vanligt mynnar det ut i en konspirationsteori om "etablissemanget".
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
Dura M skrev:Justin Case skrev:- förstår jag inte varför naturläkare inte skulle ha rätt till en grad av yttrandefrihet i sitt yrkesutövande som motsvarar den grad av yttrandefrihet präster har i sitt dito.
Bör säljaren av en vara eller tjänst inte ha någon som helst skyldighet att tala sanning menar du?
Om säljaren har moralisk skyldighet att tala sanning? Det beror på de förväntade konsekvenserna - som sagt är t.ex. placeboeffekter ofta av godo och borde kanske utnyttjas som läkeredskap mer än idag. Om du däremot undrar om säljaren av en vara eller tjänst bör vara i lagen förpliktad att tala sanning i sin marknadsföring, även om han/hon dessförinnan aldrig lovat att tala sanning i sin marknadsföring, är mitt svar nej. Generellt är det moraliskt sett inte bra att ljuga, men ett samhälle som i väldigt stor utsträckning straffar den som ljuger gör ett problematiskt intrång i yttrandefriheten. Jag föreslår att ingen ska kunna straffas av rättsväsendet bara för att han/hon ljugit, så länge han/hon inte i förväg lovat att inte ljuga. För de fall där kunden inte är beredd att ta någon risk att som följd av lögnaktig marknadsföring köpa något han/hon förlorar på att köpa, finns en bättre lösning än ett "lögnförbud by default" för säljaren. Jag föreslår att man avskaffar förbudet mot vad som idag kallas falsk marknadsföring. Istället ska varje säljare av varor och/eller tjänster, som vill att hans kunder ska kunna lita på att han talar sanning i sin marknadsföring, ha möjligheten att bedyra sin ärlighet medelst någon form av sanningscertifiering grundad på ett schablonavtal med staten (eller med kunden eller med frivilliga kundsammanslutningar av olika slag), där säljaren ger kunden och/eller staten rätt att straffa säljaren på i avtalet stipulerade sätt om säljaren av domstol befinns ha ljugit i sin marknadsföring, det vill säga brutit mot avtalet som skrevs vid certifieringen. Ungefär som med KRAV-certifieringen.
Ingen säljare av livsmedel som inte är KRAV-certifierad anses idag vara skyldig att följa KRAV:s regler. Vill man som kund slippa bekämpningsmedel i sin mat, kan man köpa KRAV-certifierad mat. Detta har skapat en marknad för KRAV-certifierad mat. Om man som kund accepterar bekämpningsmedel i sin mat kan man köpa billigare mat som inte är KRAV-certifierad. Att låta kunden välja fritt funkar strålande. Tack vare möjligheten för livsmedelsproducenter att frivilligt KRAV-certifiera sig gör marknaden nu att såväl mer hälsoinriktade som mer lågbudget-inriktade kunders önskemål tillgodoses. Den som vill ta risker med sin hälsa, genom att äta besprutad mat, för att kunna köpa t.ex. en dyrare dator för de insparade pengarna, kan göra det. Och bör ha rätt att göra det, eller hur?
På samma sätt bör kunden kunna välja mellan 1) att ta risken att bli lurad av naturläkemedelsförsäljares marknadsföring och köpa och använda preparat som läkemedelsverket inte kallar för mediciner utan kanske rentav varnar för, och 2) att gardera sig mot den risken genom att bara köpa mediciner som läkemedelsverket kallar för mediciner. Jag tror att en sanningscertifiering av det slag jag här föreslår skulle funka ungefär lika bra som KRAV-certifieringen hittills funkat. Sanningscertifieringen ska vara gratis för alla säljare och marknadsaktörer som uppfyller de av staten bestämda kraven beträffande vad för sorts påståenden som enligt sanningscertifieringens definitioner är att betrakta som sanning respektive lögn. Statens administrationskostnader för sin hantering av sanningscertifikatsavtalen ska betalas av skattebetalarna, eftersom det ligger i skattebetalarnas intresse att det finns en möjlighet för säljare att sanningscertifiera sig. Ja, även de skattebetalare som kanske aldrig tänker köpa något sanningscertifierat tjänar på en skattefinansierad sanningscertifiering av säljare, eftersom sanningscertifieringen skapar en högre grad av yttrandefrihet generellt. Ökad yttrandefrihet på ett område i samhället (så länge den inte drabbar alltför många individer alltför orättvist) skapar positiva ringar på vattnet, ökar möjligheterna att öka yttrandefriheten även på andra områden, och ökar på så sätt generellt välmåendet hos folket eftersom yttrandefrihet, allt annat lika, tenderar främja välmående.
Det skulle alltså vara tillåtet för en naturläkare, som inte sanningscertifierat sig, att i sin reklam skriva t.ex. "Naturläkemedlet Carilarix-rot botar bröstcancer på en vecka!" - även om det inte finns någon forskning alls till stöd för något sådant påstående. Samma påstående skulle däremot en sanningscertifierad naturläkare inte få skriva i sin reklam (vi antar här hypotetiskt att det existerar en produkt som heter Carilarix-rot). Om han gör det, blir han stämd av staten eller kunden och får ett straff som står i sanningscertifikatavtalet han skrivit på och som är så pass hårt att det avskräcker sådana som han från att ljuga i sin marknadsföring. Staten skulle ha ett register över vilka naturläkare som är sanningscertifierade, och kunderna skulle lätt kunna kolla upp, bl.a. på internet, till vilka naturläkare de kan vända sig om de vill vara "säkra" på att inte bli lurade. Ordet "säkra" i föregående mening ska dock förstås som "säkra enligt statens bedömning". Eftersom det är statens bedömning, och inte individens, som legat till grund för vad som definierats som "sanning" och "inte sanning" i sanningscertifikaten, bör det för individens autonomis skull finnas möjlighet för individen att välja mellan sanningscertifierade produkter och icke sanningscertifierade produkter. Alla individer delar som bekant inte statens åsikter.
Jag tror att, om man införde ovan föreslagna reform, många människor i många fall skulle välja att fortsätta köpa sådant som inte är sanningscertifierat, till exempel därför att de anser vissa beviskrav i statens sanningscertifiering vara för högt ställda, t.ex. så att inget av de företag som säljer ett visst naturläkemedel som t.ex. bara fungerar för vissa typer av människor och bara ibland (d.v.s. fungerar med endast måttlig förutsägbarhet) lyckats bli sanningscertifierat, eller därför att delar av en naturläkemedelssäljares sortiment inte uppfyller kraven för sanningscertifiering medan andra delar av det skulle göra det om säljaren i fråga ansökte (något han/hon kanske inte gör eftersom han/hon ändå mest har sådana kunder som ändå litar på att hon/han åtminstone inte avsiktligt ljuger eller säljer preparat han/hon vet är lögnaktigt beskrivna på förpackningen). Andra kan välja att köpa icke-sanningscertifierat därför att det är billigare och för att de misstänker att de politiker som beslutat om hur kraven i sanningscertifieringen ska se ut är korrumperade eller oförsvarligt hälsofanatiska. Vidare kan det finnas människor som värdesätter så högt att bli botade från en viss sjukdom A att de är villiga att ta en väldigt stor risk att få en ännu värre sjukdom B som ett visst naturläkemedel kan ge som biverkning, ett läkemedel som läkemedelsverket idag anser vara alltför farligt för att få säljas som läkemedel. Varför ska inte en individ, som kanske lider av en svår sjukdom som etablissemangets läkare inte kan rå på, kunna bli motiverad att köpa (vilket förutsätter att han får information om de positiva effekterna av) ett visst kanske ganska farligt naturläkemedel, om han/hon kan (och av staten skulle uppmuntras till att) informera sig ordentligt om både fördelarna och riskerna med preparatet? Om individen ibland gör en annan bedömning än vad läkemedelsverket idag gör, so what? Frihet är farligt. Det är farligt att leva. Man skulle kunna totalförbjuda försäljning av bilar som kan köras snabbare än 50 km i timmen och förklara det med att ett sådant totalförbud skulle minska antalet dödsolyckor i trafiken, men vore det rimligt? Låt individer ta risker efter eget huvud, så länge det bara är sin egen hälsa de riskerar! I fallet med bilar som kan köra snabbt tillåter man ju i dag förresten bilister att ta risker inte bara med sitt eget liv utan även med andras liv som insats. Varför då vara så oproportionellt restriktiv i frågan om naturläkemedel och naturläkares behandlingsmetoder, när dessa bara riskerar den individ som väljer att ta en risk med sin egen hälsa?
Kunden vet mycket som läkemedelsverket inte vet: han/hon vet t.ex. hur han/hon själv värderar risker och möjligheter för sitt eget livs del. Det vet inte läkemedelsverket. Sådant kan vara något mycket individuellt. Där (och på många andra områden också) bör staten lägga sig i sina undersåtars val så lite som möjligt. Individens autonomi är något som främjar individens känsla av autonomi, och denna känsla har i sin tur en välmåendefrämjande effekt i sig, för individen - en välmåendefrämjande effekt som är svår att uppnå om individens autonomi i verkligheten är kraftigt beskärd. Detta har sossarna och den av sossarna uppbyggda staten hittills alltför mycket underskattat eller rentav blundat för, i sin strävan att alltmer detaljkontrollera och få alltmer makt över medborgarna. Staten bör släppa sitt grepp om individen, inte helt kanske, men mer än idag, åtminstone på området individens val av hälsa, individens val av grad av risktagande för sin egen hälsa till förmån för andra värden än trygghet och säkerhet (vilka värden det nu kan vara, det är individuellt).
Bör säljaren få lura i kunden precis vad som helst, i yttrandefrihetens namn?
Ja, så länge säljaren inte är sanningscertifierad, för då har ju kunden ingen anledning att tro mer på säljaren än på t.ex. präster eller spågummor, och det vet rimligen kunden i det samhälle jag förespråkar. Staten ska naturligtvis informera folket ordentligt om att den avskaffar det generella förbudet mot falsk marknadsföring och ersätter det med en möjlighet till sanningscertifikat som ingen säljare är skyldig att skaffa sig men som varje säljare som lovat att följa kraven i har rätt till utan kostnad. (Varje säljare ska naturligtvis också ha rätt att avsäga sig sin sanningscertifiering. Risken, för att det skulle löna sig för säljare att i lurendrejerisyfte frekvent göra sig av med sanningscertifikat och skaffa nytt sanningscertifikat om vartannat, är nog liten; det ger nog ett alltför dåligt rykte för att kunna löna sig.)
Justin Case skrev:Jag antar att etablissemanget vill ha kontroll...
Du antar mycket och som vanligt mynnar det ut i en konspirationsteori om "etablissemanget".
Även du antar saker och ting. Du antar att etablissemanget har rätt och att "konspirationsteoretiker" som jag har fel. Även de som utgör etablissemanget är bara människor, och kan ha fel. Jag tror inte att du har så starka skäl för dina antaganden som etablissemanget har fått de flesta människor i vårt samhälle att tro (jag syftar t.ex. på ditt underförstådda antagande att den forskning etablissemanget stöder sig på och som ligger till grund för kvacksalverilagstiftning och läkemedelsverkets hållning inte är i stor utsträckning köpt av läkemedelsbolagen).
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
Jag kom på att termen "sanningscertifikat" skulle framställa staten som mer felfri i sina bedömningar om vad som är sant och falskt än vad som nog är befogat. Det skulle eventuellt kunna leda till att det uppstår ett Sanningsministerium som i George Orwells 1984, ett ministerium som med Orwells nyspråk utger sig för att främja sanningen men i verkligheten gör raka motsatsen. Istället föreslår jag att det statligt kontrollerade "sanningscertifikat" jag talar om ovan ska heta:
CESÅ = Certifikat för Enligt Statens Åsikt sanna påståenden
Om någon har något bättre förslag är jag idel öra.
CESÅ = Certifikat för Enligt Statens Åsikt sanna påståenden
Om någon har något bättre förslag är jag idel öra.
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
Till moderator: flytta gärna den här tråden till Politik/Samhälle, jag tänkte fel när jag startade den under Religion. Att religion är en väsentlig komponent i trådens ämne gjorde att jag tänkte fel; tråden handlar ändå i grunden mest om politik och samhälle. Religioner är en del av samhället, så egentligen kanske man borde slå ihop Politik/Samhälle med Religion/Andlighet till "Politik, Samhälle, Religion och Andlighet"?
Justin Case skrev:Om du däremot undrar om säljaren av en vara eller tjänst bör vara i lagen förpliktad att tala sanning i sin marknadsföring, även om han/hon dessförinnan aldrig lovat att tala sanning i sin marknadsföring, är mitt svar nej.
Så när man "lovar" måste man tala sanning, annars får man ljuga för sina kunder om precis vad som helst. Skojsigt. Nästan som i förskolan. Hur fungerar det om säljaren håller fingrarna i kors?
Även du antar saker och ting. Du antar att etablissemanget har rätt och att "konspirationsteoretiker" som jag har fel.
Nu gör du åter ogrundade antaganden. Att jag betraktar konspirationsteoretiker som dig som aningslösa fjantar betyder inte att jag förhåller mig okritisk till "etablissemanget".
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
Dura M skrev:Justin Case skrev:Om du däremot undrar om säljaren av en vara eller tjänst bör vara i lagen förpliktad att tala sanning i sin marknadsföring, även om han/hon dessförinnan aldrig lovat att tala sanning i sin marknadsföring, är mitt svar nej.
Så när man "lovar" måste man tala sanning, annars får man ljuga för sina kunder om precis vad som helst. Skojsigt. Nästan som i förskolan. Hur fungerar det om säljaren håller fingrarna i kors?
Om du lovar mig att du aldrig gjort något inlägg på forumet Z, och jag sedan lyckas bevisa vetenskapligt och ur juridisk synvinkel bortom varje rimligt tvivel att du faktiskt gjort inlägg på forumet Z, har du då brutit mot någon lag genom att ljuga för mig? Har du försatt dig i någon sorts moralisk skuld till mig? Har jag någon rätt att få skadestånd eller liknande av dig? Nej på alla tre frågorna.
Oavsett om du höll fingrarna i kors eller inte.
Grundprincipen för människors uttalanden till varandra är yttrandefriheten. Den innebär - vad man än kan tycka om det - att man har rätt att bland annat ljuga. Sveriges lagstiftare har emellertid gjort undantag från detta, för vissa typer av lögner uttalade av aktörer inom det så kallade "näringslivet"; man har lagstiftat att vissa lögner ska kunna leda till åtal och straff under rättsväsendet. Detta har man gjort genom att påstå att vissa sorters lögner ska betraktas som "kvacksalveri" och att dessa är så dåliga att de måste förbjudas. Vad jag ifrågasätter är att detta undantag skulle vara tillfredsställande motiverat. Så länge det inte är tillfredsställande motiverat, är det naturligt att utgå från den grundläggande yttrandefriheten och låta alla människor, inklusive de människor man kallar för "näringslivet", utnyttja den rätt att säga vad man vill - inklusive medvetna lögner - som naturligt följer av den grundläggande yttrandefrihet vi alla har och bör ha.
Att man sedan kanske moraliskt sett alltid bör tala sanning, det är en helt annan debatt. Det är nog för övrigt få som skulle skriva under på att man ens har moraliskt sett någon skyldighet att aldrig ljuga; ibland kan lögn vara moraliskt befogad. Lagstiftningen går normalt inte ens så långt som moralen; långt färre saker är förbjudna i lag än vad som är moraliskt dåliga att göra. Detta talar ytterligare emot den föreställning, som du tycks utgå från som norm: att människor normalt inte skulle ha rätt att ljuga. Människor har som utgångspunkt rätt att säga vad de vill. Om det de säger sedan är sanning eller lögn är inte det centrala. Det centrala och viktiga är yttrandefriheten.
Det undantag från yttrandefriheten, som "kvacksalverilagen" utgör, är ett undantag som lagstiftaren uppenbarligen gjort utifrån en von-oben-attityd som går ut på en föreställning om att folk inte vet sitt eget bästa, att staten vet bättre än vanligt folk vad som är bäst för vanligt folk. Det är en oförsvarligt förmyndande, paternalistisk attityd från statens sida gentemot vanligt folk, en attityd som tillmäter värdet av individens autonomi oförsvarligt liten vikt i sammanhanget. Förbudet mot så kallat "kvacksalveri" borde därför avskaffas. Vanligt folk har rätt att själva få kunna bedöma - utan att ha fått sin informationstillgång på förhand partiskt beskuren genom censur från statens sida - vilka påståenden de vill tro på, hur noga de vill kolla med vetenskapsmän vilka påståenden som har vetenskaplig grund och vilka som inte har det.
Din jämförelse mellan vår grundläggande yttrandefrihet och förskolebarns beteende att hålla fingrarna i kors må vara effektivt om ditt syfte bara är att göra dig lustig, men faktum kvarstår att varken vuxnas eller barns ljugande är på något sätt olagligt. Skulle du vilja att det blev olagligt för vuxna att ljuga för varandra, så där i största allmänhet, bara för att du inte vill låta vuxna lyda under samma principer som "förskolebarn som håller fingrarna i kors"?
Men du svarar inte på min fråga Justin. Varför vill DU inskränka yttrandefriheten för affärsidkare som "lovar" saker? Varför får inte affärsidkaren, lika väl som förskolebarnet, ljuga när han "lovar"? Vad du inte tycks fatta är att DIN föreslagna inskränkning av yttrandefriheten är lika godtycklig som den du kritiserar.
Återgå till "Religion och andlighet"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 26 och 0 gäster