TIDENS NATUR

[* KYREUS **]

Tiden är din vän.

[Algotezza]

Tiden är din vän.

... så länge vi inte kämpar emot den...

/Algotezza

[* KYREUS **]

Vad är "kämpa emot"?

[dokido]

Vad är tid?

[* KYREUS **]

Kolla på årstiderna!

[Algotezza]

Vad är "kämpa emot"?

Försöka göra som Faust - hålla kvar ögonblicket... eller vägra åldras, vägra inse att man åldras... kalla sig killar och tjejer fastän man fyllt åttio...


Man glömmer då att tid medför erfarenhet och att erfarenhet i lyckliga fall kan förädlas till VISHET - inte bara informationsmättnad...


/Algotezza

[Algotezza]

Vad är tid?

Tid är det som går fort när man har roligt och som nästan står stilla när man sitter i tandläkarstolen...

Tid kan vara något mycket konkret...

När jag cyklar på natten kan jag ta på den...

Eller cykla förbi den...

/Algotezza

[dokido]

årstiderna tja kallt varmt förändring
ändring

men är det tid
tiden bara försvinner
står aldrig still

men kan man ta på tiden
är tiden fysisk
är tiden en enhet eller bara nåt som försvinner

kanska har med mörk energi eller materia att göra?

[Morningstar]

---

[highway]

Hej!

Tänkte försöka mig på mitt första inlägg här.

Jag har tänkt en del på tidens natur. Jag har kommit på en liten tankenöt om just detta ämne. Föreställ er att universum skulle vara statiskt, stillastående, helt utan förändringar. Skulle det då vara meningsfullt att prata om tid? Allt som har hänt och ska hända kan betraktas som ett enda ögonblick.

Kan vi inte då säga att tiden är ett mått på förändring?

Jag upplever att detta sätt att förställa sig tiden på också fungerar på ett subjektivt plan. Sitter du i ett mörkt och tyst rum i x antal timmar upplevs den förflutna tiden som mångfaldigt längre en om du sysselsätter dig med något komplext och intressant.

Tiden är ett resultat av förändringar. En emergent egenskap precis som vatten är en emergent egenskap av väte-syre kombinerat.

Tacksam för tankar om detta!

[freddemalte]

Hej!

Tänkte försöka mig på mitt första inlägg här.

Jag har tänkt en del på tidens natur. Jag har kommit på en liten tankenöt om just detta ämne. Föreställ er att universum skulle vara statiskt, stillastående, helt utan förändringar. Skulle det då vara meningsfullt att prata om tid? Allt som har hänt och ska hända kan betraktas som ett enda ögonblick.

Kan vi inte då säga att tiden är ett mått på förändring?

Jag upplever att detta sätt att förställa sig tiden på också fungerar på ett subjektivt plan. Sitter du i ett mörkt och tyst rum i x antal timmar upplevs den förflutna tiden som mångfaldigt längre en om du sysselsätter dig med något komplext och intressant.

Tiden är ett resultat av förändringar. En emergent egenskap precis som vatten är en emergent egenskap av väte-syre kombinerat.

Tacksam för tankar om detta!

Hej highway!

Det var verkligen inget dåligt inlägg för att vara det första! Intressant. Jag tycker att det verkar fullt rimligt att anta att ditt tankeexperiment faktiskt är mer än så! Med andra ord är det nog inte omöjligt att världen faktiskt är helt statiskt, stilla, ett "här och nu" och ingenting annat. Det är ju (självklart) ganska svårt att "förstå" eller "ta in" vid första tanken på det, men det är ju ganska vårt att även ta in att jorden snurrar runt sin egen axel eller för den delen runt solen etc. Så mer vardagliga ting är också ganska svårbegripliga . . . hur som helst - åter tillbaks till din tanke. För mig känns det inte alls främmande att världen är ett tillstånd och alltså inte står under någon förändring över huvud taget. Totalt fryst i ett läge. Oändligt stilla. Tiden finns inte. Inga rörelser eller förändringar.

Nu undrar du antagligen hur jag löser det faktum att "vi upplever" en ständig förändring, tidens gång eller processer och utveckling etc. Men det löser sig ganska elegant, ty det vi minns. Dvs att jag nyss skriv orden ovan, eller vad jag åt till frukost, eller min barndom etc, ja det ingår i detta statiska tillstånd. Samma sak med det jag förväntar mig, min känsla av att något ska hända, om en stund, om några dagar, om ett år. Ja det ingår också i det statiska tillståndet. Här och nu.

Jag ska förska förklar vad jag menar med en liten tankenöt precis i samma handa som du, det är ofta väldigt effektivt. Här kommer då en lite tanke:

Tänk dig in i att just du, exakt det som du upplever NU och den du är (med tillhörande omgivning = världen) "kom till" eller "skapades" precis exakt NU. Du har alla minnen, erfarenheter och känslor så som du är nu i dig helt fix färdiga, precis som en dator kan levereras färdig med vissa program och operativsystem, eller precis som en bil kan levereras med AC och läderratt. Finns det något sätt som du då kan skilja mellan om du kom till precis NU eller om dina minnen och erfarenhet de facto härrör från ett "upplevt liv"? När du skapas, exakt NU kommer du även levererad med känslan av vad som ska hända. Men det kommer inte att hända något. Ty du är bara i det där NU:et. Och inget annat.

Fundera på det och återkom med dina funderingar om du känner för det!

Vänligen

Fredrik

[nuddle]

Tiden existerar ej... mötet mellan två existerar... du existerar...

det är ett komplicerat ämne, men du tänker rätt tror jag

[nuddle]

ur evighetssynvinkel och ifall vi antar att rummet skulle vara oändligt...

då kan vi inte längre ställa oss frågor VAR eller NÄR...

RUm OCH tid existerar alltså inte på detta vis...

du finns...

[* KYREUS **]

Delar inte din uppfattning.
Den är - endast - immanent.

Själv har jag en transcendent kosmologi,
och därmed existerar sk fenomen
- BORTOM våra sinnen.

Från den transcendenta "trädgården",
kommer blomman TID,
vilket får vår tillvaro här att frodas
- i sinom tid.

(c) KYREUS

[freddemalte]

Delar inte din uppfattning.
Den är - endast - immanent.

Själv har jag en transcendent kosmologi,
och därmed existerar sk fenomen
- BORTOM våra sinnen.

Från den transcendenta "trädgården",
kommer blomman TID,
vilket får vår tillvaro här att frodas
- i sinom tid.

(c) KYREUS

"Problemet" med att  hänvisa till en värld där transendencen skulle vara ett faktum är att den i princip kan "erkänna" allt som "sant" efter godtycke. Något kan påstå X och hänvisa till det trancendenta - en metod som är ganska lurig eftersom vi vanligtvis baserar vår uppfattning om värden på det immanenta. Förvisso kan du ju då replikera att vi på vardaglig basis (common-sens) accepterar saker och ting som sanna trots att de är bortom våra sinnen. T.ex. att fysiska platser finns trots att de inte är allsetäders närvarande i våra sinnevärldar eller att vi accepterar att saker "har hänt" trots att vi inte kan uppleva dem i "nuet". Ja, det är sant att vi referarar till sådana "trancendenta" fenomen som "sanna" eller i någon mening "konkreta". Skeptiker som jag är förhåller jag mig agnostisk även till dessa fenomen. Med andra ord är jag inte 100% säker på att t.ex. New York finns nu, i skrivande stund, eller att det vi kallar dåtiden "finns" etc. . .

Vänligen

Fredrik