freddemalte skrev:
Jo jag är med på hur du menar vad gäller tiden och om tiden finns "inom oss" eller "utanför oss" är en lika klurig fråga som om färgen röd finns där ute eller i oss etc. Ja, rent krasst kan man väl tänka så om hela livet och då kan det ju vara allt från att solipsismen är sann till att superpanteismen är sann. Det sistnämnda hittade jag på nyss och skulle väl kunna beskrivas som att jaget (den subjektiva) inte existerar alls utan är ett epifenomen av den yttre världens processer . . . .två ytterligheter som egentligen inte går att skilja på eller reda ut!
Så till det där med fördröjningen. Du gör en mycket intressant distinktion mellan hjärnan och den upplevande individen som om vore det inte samma sak. Hur tänker du då? Även om jag "upplever" det jag gör 0,5 sek efter det att jag gör det är det ju ändå jag som gör det? Sedan kan väl det gälla oavsett fri vilja eller inte?
Fredrik
Det är en klurig fråga om tiden existerar inom oss eller "där ute". Men är detta inte ett forum för att diskutera just sådana saker? Och jag tycker inte du kan jämföra tidens existens med färger. Färger är ett fysiskt fenomen som direkt beror av vilken våglängd elektromagnetisk strålning har. Strålning har ingen färg förrän den når en observatör. Hjärnan kodar av strålningen och ger den en färg så vi kan orientera oss i världen. Evolutionen har valt ut vilka våglängder som användbara för oss människor och just dessa våglängder avkodar hjärnan och sätter en färg på. Men hjärnan kunde lika hjärna ha avkodat strålning till ett ljud och vi skulle levt i en värld liknande fladdermöss som ser världen genom ekon. Men den diskussionen är väl avsett för en annan tråd men minst lika intressant!
Till det med fördröjningen. Hjärnan tar emot enormt mycket information varje sekund från våra sinnen. Det har uppskattats till ungefär 11 miljoner bit/sek. Vi kan aldrig vara medvetna om så mycket samtidigt. Vårat medvetande kan ungefär hålla 16 bitar information per/sek. Om vi skulle vara medvetna om alla kroppsliga processer (t.ex. matsmältning, hjärtrytm, hormonutsöndringar, varje liten muskels läge) samtidigt så skulle vi inte ha mycket tid för annat. Bara det mest viktiga för stunden når medvetandet. Så hjärnans processer och den upplevande individen borde man dra en skarp distinktion mellan. Du är nu antagligen bara medveten om vad jag skriver. Inte om hur tajjt dina strumpor sitter på fötterna eller om hur din tunga ligger i munnen. Medvetandet tar upp ett väldigt litet rum i hjärnan.
Jag rekommenderar er starkt att läsa om Benjamin Libets experiment om "Volitional acts and readiness potential".
http://en.wikipedia.org/wiki/Benjamin_Libet Där får ni antagligen en klarare bild om vad jag menar med fördröjning.
Det som händer när det känns som tiden stannar är att hjärnan går helt förbi medvetandet. Till exempel när du lägger handen på en varm spisplatta så är det inget medvetet beslut att rycka bort den. Hjärnan sänder ut en signal till muskeln och den rycks bort. Alltså en så kallad reflex. Detta går alldeles för snabbt för att hinna bli medvetet. Efteråt känns det som "slow motion" bara därför att hjärnan justerar tidsskillnaden så att du upplever det som att du tog beslutat att lyfta på handen medans det helt fysiskt omöjligt finns tid att skicka signal först till medvetandet (ditt jag) och fråga om "jag" ska lyfta bort handen och sedan lyfta den.
Och detta leder tillbaka till frågan om tid är ett "subjektivt" fenomen. När du sover är du inte medveten. Och det är helt omöjligt att avgöra hur länge du har sovit när du vaknar (utan hjälp av ringklocka, solsken osv). Om tiden skulle vara ett "objektivt" fenomen skulle du veta exakt hur lång tid du hadde sovit. Men eftersom jag anser att tiden är en produkt av "subjektet" så kan du inte det. Du måste vara medveten för att uppleva tidens flöde.
Förövrigt anser jag att klockan har lett den moderna människan i fördärvet.
Tack för mig!
