Vad är intet???

[Algotezza]

Den enda aspekt av intet som bör intressera oss är väl den där vi själva inte är närvarande?

Mitt jag uppfyller min tillvaro.

Där jag är är inte du, där du är är inte jag.

Men vi kan likväl dela rum (när mannen penetrerar sin partner). Tiden är vår egen subjektiva.

Om jag är A är intet -A (I[C]KE-A)

A

[pumuckl]

Oj,intressant, bortsett från IKEA- delen :)  

Jag provar med det här:

Det går inte att definera intet för att det är individuellt.

Eller är intet isåfall det som börjar där våra tankar tar slut?
Ett gränslöst (?) utrymme i form av allt: tid,rymd,sak o ting

[Algotezza]

Oj,intressant, bortsett från IKEA- delen  

Jag provar med det här:

Det går inte att definera intet för att det är individuellt.

Eller är intet isåfall det som börjar där våra tankar tar slut?
Ett gränslöst (?) utrymme i form av allt: tid,rymd,sak o ting

Intet är väl i vardagsspråket bara frånvaro av något som man förväntade sig finns på ett visst ställe. Förväntar vi oss att en viss person skall sitta  i kafferummet men som inte är där när vi sticker in näsan, kan vi säga:"Jaså det var ingen här", fastän andra sitter där. Hyggligt!

Eller om jag kommer till ett rum där jag väntade mig finna stolar och bord och dessa är undanplockade, säger jag kanske: "Det finns ingenting där!" Ett relativt ingenting av detta slag är ju fullt begripligt. Men ett "absolut ingenting"? Det kan man ju inte ens tänka sig - för då "finns det som tanke"... En tom etikett bara? Men då finns det som "tom etikett"... Hur man än vänder sig, så...

Ingenting är kanakse bara förnekelsen/negationen "av något"  och vad denna leder till...

A

[Loke]

[pumuckl]

[ Det kan man ju inte ens tänka sig - för då "finns det som tanke"... En tom etikett bara? Men då finns det som "tom etikett"... Hur man än vänder sig, så...

Ingenting är kanske bara förnekelsen/negationen "av något"  och vad denna leder till...

A[/quote]

Men isåfall förutsätter du då att all "ting" först har existerat i våra tankar? uppfattar vi bara det vi kan tänka?-ja,det tror jag. men finns det något (eller inget) utöver det? Det kan ju komma något "utifrån" i vår riktning istället för att allting utgår ifrån oss och någonstans.

[tomtefader]

Man kan väl spekulera kring intet i en smärre evighet, och ändå inte finna något svar. Det finns dock en intressant aspekt av det hela. Om det tillstånd vi givit namnet "intet" inte existerar, hur kan man då säga att tanken når det tillståndet och därtill kan namnge det? Är inte intet istället det som vi inte kan föreställa oss, vill säga ett absolut intet, som inte ens existerar i tanken?

[Algotezza]

Det kan man ju inte ens tänka sig - för då "finns det som tanke"... En tom etikett bara? Men då finns det som "tom etikett"... Hur man än vänder sig, så...

Ingenting är kanske bara förnekelsen/negationen "av något"  och vad denna leder till...

A

Men isåfall förutsätter du då att all "ting" först har existerat i våra tankar? uppfattar vi bara det vi kan tänka?-ja,det tror jag. men finns det något (eller inget) utöver det? Det kan ju komma något "utifrån" i vår riktning istället för att allting utgår ifrån oss och någonstans.

Ingenting är ju också allt vi ännu inte fattat/upplevt att det finns.

MVH

Algiotezza

[pumuckl]

ok. men vad gör vi med det kloka argumentet av tomtefadern , att det egentligen vore omöjligt att tankarna kan nå intet,för att det är ju inget. men kommer vi fram till dess gräns,så är det ju något-eller?

alltså stämmer det att intet inte existerar i "vår värld"..??

[Algotezza]

ok. men vad gör vi med det kloka argumentet av tomtefadern , att det egentligen vore omöjligt att tankarna kan nå intet,för att det är ju inget. men kommer vi fram till dess gräns,så är det ju något-eller?

alltså stämmer det att intet inte existerar i "vår värld"..??

Ja, om vår värld = vad vi hittills upplevt...

MVH

Algotezza

[Avantgardet]

Vet inte om jag kan instämma. Säg mig vad, eller vilket objekt, som vårt tänkande i samma bemärkelse "når fram till"? Tinget-i-sig är väl förborgat, är det inte? Vi gör väl oss en föreställning om "intet" på samma sätt som vi gör oss en föreställning om "staten" eller "nationen"?

[Angelina]

Ja, det är bara vitt, i min föreställning.

Nej vänta, jag ser ett brus.  

Jag byter kanal.

Nu rör de på sig igen.

[Algotezza]

Ja, det är bara vitt, i min föreställning.

Nej vänta, jag ser ett brus.  

Jag byter kanal.

Nu rör de på sig igen.

Tinget i sig - myrornas krig?

MVH


Algotezza

[freddemalte]

Hur stort är Universum, kan vi förstå detta? Enligt mig så är det vara omöjligt att universum är oändligt av oändligt djup med en environg som aldrig tar slut. Någon stans så börjar intet. Ett inte som är obegripligt och förmodligen består av ett nihilismiskt värde som vi aldrig kommer att begripa oss på.

Vad är intet, finns energi, finns liv, finns det egenskaper, är det gud? Frågor som kommer förstår oss men frågor som vi inte kommer att förstå oss på. Om vi någonsin kommer inse enbart en glimt av sanningen så tror jag att vi kommer at förtärs av den. Intet är ett novationiskt, paradoxalt och ett berusande tillstånd tror jag dock. Enligt min övertygelse så är universums undergång intets novation. Vi kommer förgås av samma öde, skillnaden är att universums öde är allas. Sammanfattat så är intet vår slutgiltiga undergång.

Det finns ett mycket bra avsnitt av Filosofiska rummet som behandlar just detta!  http://www.ronnebybokhandel.se/sound/ingenting.mp3

Fredrik

PS. Tänk dig objekt X med utsträckning i rummet, t.ex. en dator. Enligt vår vanliga syn på världen kan den plats den upptar i rummet inte upptas av något annat samtidigt! Om vi nu går fram till datorn och tar bort den från den plats den stod på, vad händer då. Jo omedelbart uppfylls den platsen av något annat, t.ex. luftmolekyler, elemntarpartiklar etc. Det är just den platsen, som datorn upptar som är inget. Ty datorn kan inte stå någon annans stans än i intigheten. DS.

[Zokrates]

Intet är avsaknaden av det man anser är något.

Intet är det man saknar när man behöver det som mest, oftast pengar....

[Zokrates]

Vet inte om jag kan instämma. Säg mig vad, eller vilket objekt, som vårt tänkande i samma bemärkelse "når fram till"? Tinget-i-sig är väl förborgat, är det inte? Vi gör väl oss en föreställning om "intet" på samma sätt som vi gör oss en föreställning om "staten" eller "nationen"?

Den falska staten, falskt vakum?