Ateism är en tro, liksom kristendomen
Moderator: Moderatorgruppen
- Johan Ågren
- Administratör
- Inlägg: 3368
- Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
- Ort: Gävle
Tro är ett speciellt förhållningssätt till vår existens, ett ställningstagande som inte bara är ett enskilt konstaterande av fakta, utan ett integrerat system som aktivt involverar personen. Relevant artikel:
http://www.svd.se/kulturnoje/mer/kultur ... 751233.svd
Sedan kan vi även använda ordet i många sammanhang: "- Nej, jag tror inte det.", kan man säga om de mest enskilda och banala ting. Men begreppet tro definieras bra i länken ovan.
Det är således skillnad att tro på vetenskapen och att ägna sig åt en vetenskaplig process eller studera en sådan. En vetenskapsman kan i högre eller mindre grad tro på Vetenskapen (med stort "V"), som illustreras i länken ovan.
En ateist har gjort ett aktivt ställningstagande att inte tro på Gud. Destå mer han engagerar sig i detta ställningstagande destå starkare kan man säga att hans tro är att Gud inte finns. Vi kan således vara ateist på en skala.
"- Jag tror inte på Gud, jag är ateist!" I ett perspektiv - särskillt historiskt - så innebar detta ett normbrott. Det var inte neutralt på något sätt.
Så huruvida vi är en troende ateist, eller bara inte tror på Gud avgörs av första meningen ovan. Om någon frågar: "- Tror du på Gud" så är det lite fel att svara: "- Nej, jag är ateist", om det nu bara är så att du inte aktivt rannsakat dig själv och din inställning.
Själv är jag ateist with a twist som jag brukar säga. :)
http://www.svd.se/kulturnoje/mer/kultur ... 751233.svd
Sedan kan vi även använda ordet i många sammanhang: "- Nej, jag tror inte det.", kan man säga om de mest enskilda och banala ting. Men begreppet tro definieras bra i länken ovan.
Det är således skillnad att tro på vetenskapen och att ägna sig åt en vetenskaplig process eller studera en sådan. En vetenskapsman kan i högre eller mindre grad tro på Vetenskapen (med stort "V"), som illustreras i länken ovan.
En ateist har gjort ett aktivt ställningstagande att inte tro på Gud. Destå mer han engagerar sig i detta ställningstagande destå starkare kan man säga att hans tro är att Gud inte finns. Vi kan således vara ateist på en skala.
"- Jag tror inte på Gud, jag är ateist!" I ett perspektiv - särskillt historiskt - så innebar detta ett normbrott. Det var inte neutralt på något sätt.
Så huruvida vi är en troende ateist, eller bara inte tror på Gud avgörs av första meningen ovan. Om någon frågar: "- Tror du på Gud" så är det lite fel att svara: "- Nej, jag är ateist", om det nu bara är så att du inte aktivt rannsakat dig själv och din inställning.
Själv är jag ateist with a twist som jag brukar säga. :)
- Johan Ågren
- Administratör
- Inlägg: 3368
- Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
- Ort: Gävle
Ja vi kan ju till och med vara tvugna att deklarera vilken typ och grad av ateist vi är: "Nej, jag tror inte på en skäggig gubbe som sitter på ett moln, och som mer eller mindre styr och ställer i världen. Men jag skulle ändå inte säga att jag är en riktig ateist, nu för tiden så har ju vetenskapen nästan blivit en religion, jag den liknar ju allt mer traditionella gudsmetaforer. Så jag tror nog på Gud ändå. En sån där stram och torftig ateist är jag alls inte. Lite får man vara öppen. Jag känner en sån där ateist, och han ska alltid förstöra stämningen på varje fest. Tråkig jävla tyd den där ateisten, synn om an. Hörde att han hade en jobbig barndom." OSV.
Johan Ågren skrev:Ja vi kan ju till och med vara tvugna att deklarera vilken typ och grad av ateist vi är: "Nej, jag tror inte på en skäggig gubbe som sitter på ett moln, och som mer eller mindre styr och ställer i världen. Men jag skulle ändå inte säga att jag är en riktig ateist, nu för tiden så har ju vetenskapen nästan blivit en religion, jag den liknar ju allt mer traditionella gudsmetaforer. Så jag tror nog på Gud ändå. En sån där stram och torftig ateist är jag alls inte. Lite får man vara öppen. Jag känner en sån där ateist, och han ska alltid förstöra stämningen på varje fest. Tråkig jävla tyd den där ateisten, synn om an. Hörde att han hade en jobbig barndom." OSV.
Ja, det stämmer nog in på många GRAVA ateister...
tycker Spinoza var en vacker ateist samt Einstein...
- Johan Ågren
- Administratör
- Inlägg: 3368
- Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
- Ort: Gävle
nuddle skrev:Johan Ågren skrev:Ja vi kan ju till och med vara tvugna att deklarera vilken typ och grad av ateist vi är: "Nej, jag tror inte på en skäggig gubbe som sitter på ett moln, och som mer eller mindre styr och ställer i världen. Men jag skulle ändå inte säga att jag är en riktig ateist, nu för tiden så har ju vetenskapen nästan blivit en religion, jag den liknar ju allt mer traditionella gudsmetaforer. Så jag tror nog på Gud ändå. En sån där stram och torftig ateist är jag alls inte. Lite får man vara öppen. Jag känner en sån där ateist, och han ska alltid förstöra stämningen på varje fest. Tråkig jävla tyd den där ateisten, synn om an. Hörde att han hade en jobbig barndom." OSV.
Ja, det stämmer nog in på många GRAVA ateister...
tycker Spinoza var en vacker ateist samt Einstein...
Ja, de där svartklädda fundamentalist ateisterna ska man akta sig för! Tacka vet jag gudsfromma ateister. :)
- freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
dokido skrev:tja, kanske ateismen är viktig, den sista utposten för kunskapens försvar? tänkte först skriva att vem bryr sig om ateismen, men det kanske är ett viktigt ställningstagande?
I Sverige spelar det nog inte någon större roll (ingen som bryr sig) om man är ateist eller inte. Det är nog mer i länder där religionen har väldigt stort inflytande eller på olika sätt märks (t.ex. Kristna högern i USA eller muslimerna i arabvärlden) som detta "ställningstagande" kan vara av visst intresse.
Det där med kunskapens försvar som du skriver om vet jag inte hur jag ska tolka så den lämnar jag därhän (med en stilla undran om det ska tolkas som att religiösa människor har en större avsaknad av kunskap än icke-religiösa?) . . .
Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
dokido skrev:tja, kanske ateismen är viktig, den sista utposten för kunskapens försvar? tänkte först skriva att vem bryr sig om ateismen, men det kanske är ett viktigt ställningstagande?
Ja, säker och verifierad kunskap på de fem ordinära sinnenas grund samt analys av vad vi kan få fram via dessa. Att inte lita på några ev. sjätte, sjunde sinnen. Inte lita på så sådant "som kommer att bevisas/ finnas i framtiden" som en del New ageare menar. Och tar som "bevis" för vilka påståenden om det "övernaturliga" som helst... "En gång i framtiden skall vi leva på luft som telepater. En gång skall vi alla 'se Gud'." Ja, men vad är hyfsat säkert här och nu? En relativt fast grund här och nu? Förutom tautologier...
/Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Harald Davidsson skrev:Så du menar att det ej finns några andra normgivande system?
Annars så har evolutionen sett till att den medkännande människan har överlevt och kan ta hand om de sina.
Och Ondskan kan ofta defineras som egots manifestation hos utövaren av densamma skriver Marksa
haraldsvarar
sofisterna sa att allting är människans mått, jag vet inte vilket normsystem nazismen hade om godhet, vet du,
Nej, är ingen specialist på Nazister, är du?
Men generellt sätt så har väll härskarideologier någon typ av "vi och de andra" perspektiv på tillvaron, detta försvaras med politiska, religiösa eller enbart nationalistiska förtecken. Vi är bäst, vi vet mest ungefär, och de andra de som inte delar vår ideologi är förbrytarna, de mindre värda människorna. Och trummar man in detta budskap så kan detta utvecklas till något riktigt otäckt. Vilket Jorden fått se ett antal gånger som bekant.
Människan alltings mått, ja på sätt och vis men ej som det först ser ut när man betänker citatet.
Utan snarare vad människan har blivit som ett resultat av utvecklingen över årmiljonerna. De beslut vi fatter, de mått vi mäter med är inte så fria som vi kan tänkas tro. Vi är Människor kort och gott.
Varje dag är en resa.
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
Johan Ågren skrev:En ateist har gjort ett aktivt ställningstagande att inte tro på Gud.
Jag tror att ordet "ateist" egentligen inte är en rättvisande beskrivning av vad så kallade ateister själva anser sig stå för, om de tänker efter. Det är inte specifikt just Gud de inte tror på, det är vidskepelse i största allmänhet. De borde kanske hellre kalla sig "a-vidskepelse-ister" eller något i den vägen. Att de tycks ha gjort ett "aktivt ställningstagande" att inte tro på just Gud (av allt man kan göra aktiva ställningstaganden att inte tro på) beror förstås på att det finns så många som tror på Gud, och att dessa utgör en viktig maktfaktor i världen. Hade världen innehållit lika många människor med en tro på spagettimonster istället, hade ateisterna kallat sig "a-spagettimonster-ister" istället, eller något liknande. Det är alltså inget särskilt med just Gud som ateisterna är emot; vad de är emot är allt vidskepligt (och därmed bland annat Gud).
Destå mer han engagerar sig i detta ställningstagande destå starkare kan man säga att hans tro är att Gud inte finns. Vi kan således vara ateist på en skala.
"- Jag tror inte på Gud, jag är ateist!" I ett perspektiv - särskillt historiskt - så innebar detta ett normbrott. Det var inte neutralt på något sätt.
Verbet för substantivet "normbrott" är "bryta mot normer". Att bryta är en handling. En ateists icke-troende på Gud är inte en handling, utan ett underlåtande (ett underlåtande av att utföra handlingen att utöva vidskepelse). Huruvida det är neutralt att underlåta att utöva vidskepelse beror på om man frågar sig vad som är neutralt inifrån ateistens jag eller om man frågar sig vad som är neutralt i omgivningens ögon.
Så huruvida vi är en troende ateist, eller bara inte tror på Gud avgörs av första meningen ovan. Om någon frågar: "- Tror du på Gud" så är det lite fel att svara: "- Nej, jag är ateist", om det nu bara är så att du inte aktivt rannsakat dig själv och din inställning.
Rannsakningen som sker under den sekund man ägnar åt eftertanke innan man svarar räcker väl? Varför skulle frågan "tror du på Gud?" vara värd mer än en sekunds rannsakning innan man konstaterar att man är ateist, d.v.s. inte tror på "Gud" - med tanke på att t.ex. frågan "tror du på den religion som går ut på att världsalltet skapats av ett spagettimonster?" inte skulle förtjäna mer än en sekunds rannsakning innan det vore fullt rimligt att svara att man är "a-spagettimonster-ist", d.v.s. att man inte tror på nämnda spagettimonster.
Att förutsätta att frågan om man tror på just "Gud" skulle motivera till någon särskilt stor rannsakning av vad man tror på och inte tro på (mer än t.ex. frågan om man tror på ett spagettimonster) är att spela de krafter i händerna som vill utnyttja att så många människor idag tror på denne "Gud".
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
freddemalte skrev:dokido skrev:tja, kanske ateismen är viktig, den sista utposten för kunskapens försvar? tänkte först skriva att vem bryr sig om ateismen, men det kanske är ett viktigt ställningstagande?
I Sverige spelar det nog inte någon större roll (ingen som bryr sig) om man är ateist eller inte. Det är nog mer i länder där religionen har väldigt stort inflytande eller på olika sätt märks (t.ex. Kristna högern i USA eller muslimerna i arabvärlden) som detta "ställningstagande" kan vara av visst intresse.
Det där med kunskapens försvar som du skriver om vet jag inte hur jag ska tolka så den lämnar jag därhän (med en stilla undran om det ska tolkas som att religiösa människor har en större avsaknad av kunskap än icke-religiösa?) . . .
Fredrik
Ateismen är viktig även här i Sverige. Religion påverkar politiken även här i Sverige, det är ju långtifrån bara i Kd man finner kristna makthavare som låter sin politik påverkas av irrationellt tänkande. Framför allt är det rationellt tänkande som det behövs mer av. Och det för med sig ateism. Rationellt tänkande gynnas också av ateism. Och Sveriges befolkning påverkar världens befolkning, via Internet och via fysiskt resande. Ju fler i Sverige som är ateister, d.v.s. gör sig av med sin vidskeplighet, desto större chans är det att världen som helhet snabbare kan göra sig av med sin vidskeplighet.
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
Marksa skrev:De observationer den troende kan ha är de jag listat upp:
A. Beslutet kan mycket väl vara tagna ur uppriktig personlig övertygelse,
Övertygelse, som grundar sig på vad, i sin tur? På ingenting? Om övertygelse är resultatet av ett resonemang, är det inte nödvändigtvis något fel med den, men om övertygelse är utgångspunkten, grundorsaken, början - ja, det verkar för mig helt bakvänt. Det är som att tro att man kan få solbränna att orsaka solsken.
utifrån en stark Känslo eller Höjdupplevelse.
Om vi betänker en som blir kristen orsakat av "stark Känslo eller Höjdupplevelse", vad finns det i denna "starka Känslo eller Höjdupplevelse" som talar för att just kristendomen skulle vara den rätta religionen och som därmed leder in vederbörande på just kristendomen? Brukar det i en "stark Känslo eller Höjdupplevelse" ingå något tecken på att just kristendomen skulle vara det rätta, t.ex. en uppenbarelse av en Gud som säger "jag är den Gud som finns beskriven i biblen, det är mig du ska tro på", typ? Eller drar man den slutsatsen själv? Om man drar den slutsatsen själv, beror det antagligen på att man växt upp i en huvudsakligen kristen omgivning. Det bör man kunna se, och därmed bör man kunna ifrågasätta och sätta stopp för varje eventuell förhastad idé om att t.ex. just kristendomen skulle vara den rätta. Men det finns något som kommer i vägen för en sådan rationalitet. Vad? Jo, en vilja att tro. Man kanske söker tröst, eller stora upplevelser, eller kärlek, eller något annat. Man väljer att tro, inte för att det finns faktaskäl av typen "det här och det här talar för att det är så här", utan för att man har motiv av typen "om jag tror så här så kommer jag att känna mig bättre till mods (t.ex. känna frid), och det vill jag". Problemet är att det är samma tänkande som får t.ex. drogmissbrukare att fortsätta missbruka droger. Detta eftersom det är fråga om tro1 snarare än tro2.
Jag bestrider inte att många vidskepligas tro till stora delar kan utgöras av tro2, men problemet med påståendet "ateism är också en tro" är att det lätt tolkas som om ateister skulle vara lika öppna för att basera sin världsbild på en tro1 som många (om än kanske inte alla) vidskepliga (åtminstone delvis) är.
Att påstå att ateism är en tro kan jämföras med om någon skulle påstå att schack, precis som lotto, avgörs av tur. Det är inte direkt felaktigt, givet en viss synvinkel, men väldigt missvisande i en annan. (En nybörjare kan - med en kolossal massa tur - råka vinna över världsmästaren i schack, så det är inte ett spel helt utan påverkan från tur, men... ja, du kanske förstår hur jag menar.)
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
nuddle skrev:tror du alla troende människor är vidskepliga?
Det beror på vad du menar med troende. Att tro på ens en hundradel av de uppenbart påhittade brott mot naturlagar som enligt bibeln ägt rum, det är att vara vidskeplig. Men att tro (i betydelsen bedöma som sannolikt) att vi har en skapare, utan att försöka fastställa hurdan denna skapare är, det är inte vidskepligt; det finns rationella argument för att det kan finnas civilisationer långt mäktigare än vi och som kan ha skapat t.ex. vårt s.k. observerbara universum. Det är däremot vidskepligt är att tro specifika saker om denna skapare, detaljer, saker det inte finns några observationer som talar för skulle vara särskilt sannolikt sanna. Att något står i någon gammal bok är inget bevis för någonting, annat än för att någon skrivit det i boken i fråga.
jag är 99,87% övertygad om att TRO kan göra människor MER SNÄLLA, utan att göra dem mindre realistiska eller så!
Att en "tro" inte gör människor mindre realistiska är svårt att avgöra om man redan har "tron" i fråga och om den redan gjort en irrationell och därmed orealistisk. En snäll men irrationell människa kan ställa till med minst lika mycket elände som en egoistisk men rationell människa. Det är viktigare att människor är rationella än att de är snälla. En irrationell människa kanske inte ens kan avgöra vad som är snällt och vad som inte är snällt. Kristna ansåg t.ex. en gång i tiden att det var god moral att bränna "häxor" på bål. De såg sig säkert som snälla när de gjorde det, snälla mot de människor de räddade från att bli "vilseledda" av dessa "häxor". Idag är det istället andra kategorier oskyldiga människor som blir brända på bål (bildligt talat) som en konsekvens av att världen styrs av kristna människor och "kristna värderingar". Och det tillåts fortgå eftersom kristna lyckats framställa sig som "snälla" (och kanske även själva helt uppriktigt tycker sig vara snälla).
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 35 och 0 gäster