filosofisk dialog kontra livsåskådande tyckande
Moderator: Moderatorgruppen
-
A friend of ours
- Inlägg: 242
- Blev medlem: 21 maj 2005 04:21
Med andra ord, jag försöker kasta lite granskande ljus på "vägen" till sanningen. Det är redan någon här som nämnt Douglas Adams, men det hjälps inte, denne skojar lite med vår existentiella fattigdom och skriver att meningen med livet, universum, och allting är 42 - problemet för oss blir således att ingen utav oss har den blekaste om vad frågan faktiskt gäller.
Hallqvist/Luipa
Ni berör något verkligt intressant, tycker jag , (på olika trådar), det där med emotionell förståelse och begränsande exempel..
Om P1 hävdar å1 i en dialog med P2 och P2 därvid fattar det som å2, så behöver det inte bli 'godag yxskaft' av det hela. De kanske utformar å3, som har sitt eget atityd intresse.
Jag håller med om att det emotionella är av stor vikt vid kommunikation.
(tyvärr räcker väl inte 'smilies' på långa vägar.
Jag kan till och med hävda att utan engagemang, så inget tänkande, inget handlande. Då är det apati som råder.
Jag håller verkligen med om att exempel, tankemodeller, inte får bli annat än 'en pekande hand', och som sådan tjänstgöra som det begränsande instrument, verktyg det är.
Detta skall dock inte förta betydelsen av att rikta handen noggrant, mot månen t.ex, så att det inte uppfattas som ett utpekande av Sirius. Och det behövs flera exempel och förklaringar för att det inte skall uppfattas så, att man kallar flugskiten på fönstret för 'månen'.
Det är min erfarenhet att det är exemplen i en väl genomförd filosofisk dialog som eventuellt kan leda till en attityd förskjutning hos någon av, eller båda parter. Inte slutsatserna. Och inte huruvida man kommer överens, eller kommer underfund om(på nytt!) vari man skiljer sig. Sådant vet man eller känner på sig(emotionen igen!) från början!
Ni berör något verkligt intressant, tycker jag , (på olika trådar), det där med emotionell förståelse och begränsande exempel..
Om P1 hävdar å1 i en dialog med P2 och P2 därvid fattar det som å2, så behöver det inte bli 'godag yxskaft' av det hela. De kanske utformar å3, som har sitt eget atityd intresse.
Jag håller med om att det emotionella är av stor vikt vid kommunikation.
(tyvärr räcker väl inte 'smilies' på långa vägar.
Jag kan till och med hävda att utan engagemang, så inget tänkande, inget handlande. Då är det apati som råder.
Jag håller verkligen med om att exempel, tankemodeller, inte får bli annat än 'en pekande hand', och som sådan tjänstgöra som det begränsande instrument, verktyg det är.
Detta skall dock inte förta betydelsen av att rikta handen noggrant, mot månen t.ex, så att det inte uppfattas som ett utpekande av Sirius. Och det behövs flera exempel och förklaringar för att det inte skall uppfattas så, att man kallar flugskiten på fönstret för 'månen'.
Det är min erfarenhet att det är exemplen i en väl genomförd filosofisk dialog som eventuellt kan leda till en attityd förskjutning hos någon av, eller båda parter. Inte slutsatserna. Och inte huruvida man kommer överens, eller kommer underfund om(på nytt!) vari man skiljer sig. Sådant vet man eller känner på sig(emotionen igen!) från början!
-
A friend of ours
- Inlägg: 242
- Blev medlem: 21 maj 2005 04:21
meanman skrev:Detta skall dock inte förta betydelsen av att rikta handen noggrant, mot månen t.ex, så att det inte uppfattas som ett utpekande av Sirius. Och det behövs flera exempel och förklaringar för att det inte skall uppfattas så, att man kallar flugskiten på fönstret för 'månen'.
Och om månen är något som vi bara kan förstå emotionellt, eller kan vi förstå allting rationellt? Hur stor förståelse har våra förnuft av ett begrepp som kärlek?
Kan jag bara förstå månen emotionellt, då, förmodligen, gör jag som vargen. YLAR...
Jag tror att man lätt blandar ihop begrepp och föreställnig. Ett begrepp om 'kärlek'? Jag får bilden av en sökande strålkastares ljuskägla i tankarna. Kan bli vad vi önskar stanna upp inför...
Men en föreställning om kärlek kan jag göra mig, från egen erfarenhet, och från läst och hört.
Jag håller inte för rimligt att vissa av oss skulle ha ett särskilt emotionellt organ(och ännu mindre ett uppenbarelseorgan), som andra saknar eller har en förtvinad version utav.
Jag tror att man lätt blandar ihop begrepp och föreställnig. Ett begrepp om 'kärlek'? Jag får bilden av en sökande strålkastares ljuskägla i tankarna. Kan bli vad vi önskar stanna upp inför...
Men en föreställning om kärlek kan jag göra mig, från egen erfarenhet, och från läst och hört.
Jag håller inte för rimligt att vissa av oss skulle ha ett särskilt emotionellt organ(och ännu mindre ett uppenbarelseorgan), som andra saknar eller har en förtvinad version utav.
-
A friend of ours
- Inlägg: 242
- Blev medlem: 21 maj 2005 04:21
meanman skrev:Kan jag bara förstå månen emotionellt, då, förmodligen, gör jag som vargen. YLAR...![]()
Och ylar gör vi, i kärleken, från dess gnyende början, genom dess vrålande klimax, till dess ylande blues tongångar.
meanman skrev:Jag tror att man lätt blandar ihop begrepp och föreställnig. Ett begrepp om 'kärlek'? Jag får bilden av en sökande strålkastares ljuskägla i tankarna. Kan bli vad vi önskar stanna upp inför...
Vi kan skaffa oss en föreställning om begreppet men förståelse för detsamma har vi först när vi själva badar i strålkastarljuset.
meanman skrev:Jag håller inte för rimligt att vissa av oss skulle ha ett särskilt emotionellt organ(och ännu mindre ett uppenbarelseorgan), som andra saknar eller har en förtvinad version utav.
Det gör inte jag heller (personer med Aspergers saknar emellertid delar av deta). Dock vidhåller jag att begränsade erfarenheter kan utgöra samma hinder. Vi kan knappast förklara färg för blinda.
-
A friend of ours
- Inlägg: 242
- Blev medlem: 21 maj 2005 04:21
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 14 och 0 gäster