J R Auk skrev:Ateisten vet ju att vissa tror på gud, så han tror på icke-gud.
[...]
så är negationen beroende av vad det negerar dvs 'gud'
[...]
Alltså, de tror på icke-X! Därav vi inte kan ge innehåll till 'icke' utan 'X'.
Negationer används för att negera påståenden, inte objekt. Du kan inte negera "Gud", eftersom "Gud" inte är ett påstående. Däremot kan du negera "Gud existerar".
Formell filosofi, som sagt.
JC,
Justin Case skrev:Det verkar finnas två olika definitioner av ordet "tro"; enligt den ena men inte enligt den andra kan ateism kanske kallas för en "tro". Låt oss dela upp ordet "tro" i två ord, ett för vardera definitionen:
tro1 = ställningstagande som tagits utan hänsyn till om det har stöd i några observationer. Detta är den sorts tro religiösa och andra vidskepliga människor har, när de i trots mot fakta väljer att hårdnackat tro att det finns ett övernaturligt väsen av något slag, en "Gud", en jultomte, ett spagettimonster eller vad det vara månde.
tro2 = teori baserad på observationer. Detta är den sorts "tro" man kanske kan säga att ateister har.
Att ha en tro1 är att låta beslutet komma först (eller ha kommit först, om man redan tagit det), och sedan strunta i hur verkligheten är, och inte låta fakta påverka det beslut man en gång tagit.
Att ha en tro2 är att fråga sig: "hur verkar det vara?", observera vad som finns att observera, och så på basis av det dra en slutsats; den slutsatsen kallar jag för en tro2.
Du verkar vilja göra distinktionen mellan teism och ateism i termer av två olika trosbegrepp, tro1 och tro2. Tro1 ska där vara ett övertygelse som nås utan att ta hänsyn till empirisk evidens, medan tro2 är en övertygelse som nås med hänsyn till empirisk evidens. Teister påstås då ägna sig åt tro1; ateister åt tro2.
Argumentet att ateism är att föredra framför gudstro bör dock göras med hänvisning till metafysisk parsimonitet och Occam's rakkniv - d.v.s att du inte behöver inbegripa en Gud i din metafysik - inte med argumentet att "evidensen talar mot en Gud", vilket är ett mycket mer ambitiöst påstående. Det är en viktig skillnad mellan att säga "evidensen kräver inte en Gud" och "evidensen talar mot en Gud". För att det senare påståendet skall vara begripligt måste du ju då först ha en uppfattning om hur en värld skapad av Gud skulle se ut, och sen konstatera att den här världen inte överensstämmer med en sådan. Det skulle väl vara empirisk evidens som talade mot Guds existens, ungefär som jag kan ta en titt på en dåligt lagad bil och säga "denna bil inte reparerad av en kompetent mekaniker" (eftersom en sådan inte skulle lämna topplocket avskruvat och fläktremmen i handskfacket, etc., utan göra si och så istället).
Det finns en skillnad på teism och ateism, men skillnaden utgörs inte med hänvisning till huruvida den påverkas av empirisk evidens. En ateist har inte mer empirisk evidens som talar mot Guds existens än vad teisterna har empirisk evidens som talar för Guds existens. Alltså; en ateist kollar sig inte runt för att se hur saker förhåller sig och sen säger "Jaha, det här verkar ju tyda på att Gud inte finns, så det ska jag tro2!". Möjligtvis tittar han sig omkring och säger "Ok, för att förklara det här behöver man inte en Gud, så jag ser ingen anledning till att införa en Gud i min metafysik", men det är något helt annat. Skillnaden mellan teism och ateism är inte en fråga om bevisföring, och att inte ha evidens för något är inte samma sak som att ha evidens mot något.
Likheten mellan de två positionerna är dock slående.
Freddemalte,
freddemalte skrev:Vi har ett språkligt system för att skilja på olika grader av vetande:
1. Tro
2. Övertygelse
3. Kunskap
Skillnaden mellan "kunskap" och de övriga 2 begreppen är inte en gradskillnad utan en artskillnad. Det är begripligt att säga "A tror att P, P är inte fallet" men obegripligt att säga "A vet att P, P är inte fallet". Kunskap om A implicerar att A är fallet, vilket varken tro eller övertygelse gör. "Knowledge is factual", som det så fint heter. Tro är inte en grad av kunskap, utan en komponent i kunskap.
Vidare,
Det finns många olika sorters "tro". Man kan t ex "tro på Gud" i bemärkelsen "lita på Gud", eller vara övertygad om att Gud kommer att göra gott för mig, etc, i samma bemärkelse som man kan "tro på sina föräldrar". Detta är dock "tro" i en annan bemärkelse en den som behandlas här. Här handlar det istället om, grovt talat, en individs inställning gentemot sanningsvärdet hos vissa språkliga påståenden, t ex "Gud existerar". Om du låter X beteckna objekt (t ex Gud) och P beteckna påståenden, är det syntax error att säga "Jag tror på X", men inte "Jag tror på P", eftersom du inte kan tro på ett objekt (i den relevanta bemärkelsen av tro) - däremot på utsagor om objektets existens (såsom "P" = "X existerar"). Du kan säga "Jag tror på X", men då i den tidigare bemärkelsen "lita på".
Om "P" är "Gud existerar" så betyder "A tror att P" ungefär "A tror att Gud existerar". Vi kan då också uttrycka "A tror att ~P", vilket översätts till "A tror att icke(Gud existerar)". Det gäller alltså A:s inställning till sanningsvärdet hos P, och "A tror att icke-P" torde då tolkas som att A bedömer sannolikheten att för att påståendet "Gud existerar" skulle vara sant som relativt låg.
Det teisten och ateisten har gemensamt är att de båda intar en aktiv ståndpunkt beträffande existensen hos ett övernaturligt väsen - teisten hävdar att Gud finns, ateisten förnekar detta. Båda borde dock rimligen ha ett gudsbegrepp, eftersom ateisten annars inte vet vad han förnekar existensen av. Alltså; meningen hos "P" är en förutsättning för sanning eller falskhet hos "P".
T ex kan man tänka sig att båda går med på nått i stil med att Gud skulle vara en skäggig gubbe som bor bland molnen och skapade världen, och det är existensen hos denna eventuella varelse som diskuteras. Då kan man tänka sig att teisten tror på "P" = "∃x(Skäggig gubbe(x) & bor bland molnen(x) & skapade världen(x) & ditten och datten...)".
Ateistens påstående blir helt enkelt negationen av denna konjunktion. Det är dock, som synes, ett ganska oambitiöst påstående eftersom endast en av konjunkterna behöver vara falsk för att satsen som helhet skall vara falsk, alternativt "∀x~(Skäggig gubbe(x) & bor bland molnen(x) & skapade världen (x))" - alltså, det finns ingen entitet som uppfyller alla dessa påståenden.
Däremot kan du inte inta en tro beträffande ett påstående om du inte vet vad påstående uttrycker (alltså, du kan inte ha en uppfattning om sanningsvärdet hos en meningslös sats). Därför kan barn inte sägas vara ateister, eftersom de saknar gudsbegrepp. Ateismen, förstådd som övertygelsen att Gud inte existerar, kräver att du erkänner Gud som ett meningsfullt begrepp. Det är inte nått "default state".
Förresten kan man tänka sig en, förvisso något cynisk, teist som visserligen tror att Gud existerar men som likväl "inte tror på Gud", i bemärkelsen att han anser att Gud är en lömsk jävel och därför konsekvent misstror allt som Gud säger.