Vad är gott eller ont?

[Okunnig]

Frågan om vad som är moraliskt fel eller rätt är uråldrig. Men oavsett vilket skrift du väljer att tro på, oavsett vilken logik du väljer att använda dig av, finns det ett grundläggande problem i frågan. Alla våra tankar om moral grundar sig i att vi har en uppfattning om vad som räknas som "ont" eller "gott". Så jag undrar...

Vad betyder "gott"?
Vad betyder "ont"?

Observera här att jag INTE talar om moral, utan istället de språkliga, verbala eller skriftliga, definitionerna på orden "gott" och "ont".

Jag har vissa tankar om en potentiellt objektiv regel om vad som är ont eller gott. Jag anser att *om* det finns en OBJEKTIV sanning om gott eller ont, bör den per definition gälla oss alla. Kvinnor som män, människor som djur, djur som växter.....

Om det då finns en sådan objektiv sanning på gott och ont, borde inte den vara likadan för alla levande väsen? Och om so vore, borde man då inte kunna närma sig den objektiva sanningen genom att bedöma vad som är den minsta gemensamma faktorn bland allt levande idag och i historien?

Min teori är enkel: OM det finns något objektivt gott, och något objektivt ont, borde majoriteten av varelser lyda dessa regler. Därmed borde man, genom att studera vad majoriteten av alla varelser gör, kunna tyda vilka dessa eventuellt objektiva sanningar är.....


Eller har jag  missat något viktig poäng?

[seekeroftruth]

Om det finns en objektiv sanning för ont och gott innebär det då att det är vettigt för mig att följa den sanningen? Nej, varför om jag inte vinner något på det.

Om vi antar att naturen är denna objektiva sanning som du tar upp i exemplet med djuren så kommer vi fram till slutsatsen att starkast vinner... med andra ord det som är ont är det som förhindrar dom starkaste att vinna och det som är gott är det som möjliggöra dem att vinna.

[Björne]

...Min teori är enkel: OM det finns något objektivt gott, och något objektivt ont, borde majoriteten av varelser lyda dessa regler...

Du menar alltså att... Det majoriteten gör är objektivt rätt? För att majoriteten gör det?

Jag vet inte, men jag känner att du missat en poäng som är att:

Bara för att alla gör en sak så innebär det inte att det är rätt?



Eller har jag missuppfattat något?


Menar du att allting som händer, är det som ska hända?


Det känns endå som att du har något här... Vet ej vare är...  :?:

[Zokrates]

Frågan om vad som är moraliskt fel eller rätt är uråldrig. Men oavsett vilket skrift du väljer att tro på, oavsett vilken logik du väljer att använda dig av, finns det ett grundläggande problem i frågan. Alla våra tankar om moral grundar sig i att vi har en uppfattning om vad som räknas som "ont" eller "gott". Så jag undrar...

Vad betyder "gott"?
Vad betyder "ont"?

Observera här att jag INTE talar om moral, utan istället de språkliga, verbala eller skriftliga, definitionerna på orden "gott" och "ont".

Jag har vissa tankar om en potentiellt objektiv regel om vad som är ont eller gott. Jag anser att *om* det finns en OBJEKTIV sanning om gott eller ont, bör den per definition gälla oss alla. Kvinnor som män, människor som djur, djur som växter.....

Om det då finns en sådan objektiv sanning på gott och ont, borde inte den vara likadan för alla levande väsen? Och om so vore, borde man då inte kunna närma sig den objektiva sanningen genom att bedöma vad som är den minsta gemensamma faktorn bland allt levande idag och i historien?

Min teori är enkel: OM det finns något objektivt gott, och något objektivt ont, borde majoriteten av varelser lyda dessa regler. Därmed borde man, genom att studera vad majoriteten av alla varelser gör, kunna tyda vilka dessa eventuellt objektiva sanningar är.....


Eller har jag  missat något viktig poäng?

Ja vad betyder god och ond rent språkligt.

Min teori är enkel, god och ond har uppstått ur de naturliga läten en människa utbrister spontant när den utsätts för antingen något människan gillar eller ogillar, en primitiv reaktion ger upphov till ett ljud på samma sätt som när man slår sig och säger eller skriker aj.

God är då ett uttryck över förtjusning, spontant gillande= oh! Vokalen o är stommen som är kvar i ordet god, resten har förändrats över tid, men ljudet var initialt mer ett uhh-ljud ( jmf finskans hyvä ) och än mer initialt då tillsammans med konsonanten s, vilket ger att den primitive människan utstötte ett ljud som bör ha lätit ungefär som ett suhh, lustigt nog så bildas onomatopoetiskt ordet stön, ur detta.

Bärande vokalen o i ordet god, historisk omvandling från -(s)-u, där uet finns kvar än idag i t.ex ordet tjus, förtjusning.
su finns även kvar i sukta, suga och givetvis, söndag, solens dag, alltså sol=god-, ( senare även gud* vilket ger vid handen att människan väldigt länge varit soldyrkare, kanske den första religionen rent utav) och återfinns i ordet goddag, vars ursprung borde bli typ sudagia och alltså borde betyda början på den goda dagen varvid det utvecklats till en hälsningsfras och givetvis är stommen för vårt nuvarande ord för söndag.

Även ordet lycka bör då ha haft samma utveckling där den ursprungliga vokalen u senare blivit till ett y, från det då mer kanske ursprungliga suckian, vilket bör ha haft den betydelsen "god glädje".

Samma utveckling för ordet ond
Ond, utryck för missnöje, spontant smärtljud= ooh! Jmf. vånda.
Jämfört med "illa"=aj som blir bad på engelska, ursprungligen alltså mer likt "badil" liksom engelskans "ill" för sjukdom. ( Engelsmännen har givetvis oerhört svårt att själva begripa ordens ursprung och utveckling och lär väl knappast ha förstått eller ens upptäckt detta samband, ordet båd=bud + illa=badil, ombildas till enbart bad efter ett a omljud och borttagelse av ändelsen) Jmf bäva, frukta).

Sett ur denna relativt enkla förklaring till orden god och onts uppkomst kan vi ju anta att orden är direkt kopplade till upplevelser och nästan lika självklart som att du säger aj! av smärta och kan urskilja och begripa detta som något smärtsamt, bör människan ha kunnat se och förstå skillnaden mellan "gott och ont", vilket som leder till vilket och det utan att nämnvärt ens behöva ifrågasätta varför. Jag tror att man kan finna antingen ett y (i), u, o, å eller ö ljud i nästan alla världens språk än idag som en bärande rest i deras respektive språks egna ord för"god", men det är vanligt att konsonanterna byts ut eller att ordet spegelvänds typ att su blir us, vilket säkert betyder god på nått större språk med någon smärre dialektal ljudförändring typ "os eller ås".

* Stråle, solstråle. Ray på engelskan och ordet rey för kung i franskan,
solen gud sänder strålar, rey, kungen är sänd av gud och inte för inte har folk använt begrepp som ers strålande höghet etc. för kungar.

[Boson]

Man måste skilja människor från djuren och djuren ifrån växter. Växter har ju i princip inga sinnen vilket djuren har och djuren i sin tur har ingen möjlighet att skapa begrepp på samma vis som människor har genom sitt intellekt.

Annars skulle man kunna t.ex. säga att Livet är ett objektivt värde för alla levande varelser, Livet skulle då alltså vara något Gott och alltså skulle Död var något ont. Sen får man utveckla fler moraliska värden utifrån det.

[freddemalte]

Frågan om vad som är moraliskt fel eller rätt är uråldrig. Men oavsett vilket skrift du väljer att tro på, oavsett vilken logik du väljer att använda dig av, finns det ett grundläggande problem i frågan. Alla våra tankar om moral grundar sig i att vi har en uppfattning om vad som räknas som "ont" eller "gott". Så jag undrar...

Vad betyder "gott"?
Vad betyder "ont"?

Observera här att jag INTE talar om moral, utan istället de språkliga, verbala eller skriftliga, definitionerna på orden "gott" och "ont".

Jag har vissa tankar om en potentiellt objektiv regel om vad som är ont eller gott. Jag anser att *om* det finns en OBJEKTIV sanning om gott eller ont, bör den per definition gälla oss alla. Kvinnor som män, människor som djur, djur som växter.....

Om det då finns en sådan objektiv sanning på gott och ont, borde inte den vara likadan för alla levande väsen? Och om so vore, borde man då inte kunna närma sig den objektiva sanningen genom att bedöma vad som är den minsta gemensamma faktorn bland allt levande idag och i historien?

Min teori är enkel: OM det finns något objektivt gott, och något objektivt ont, borde majoriteten av varelser lyda dessa regler. Därmed borde man, genom att studera vad majoriteten av alla varelser gör, kunna tyda vilka dessa eventuellt objektiva sanningar är.....


Eller har jag  missat något viktig poäng?

Generellt sett antar jag att det är så att det som anses vara ont är sådant som upplevs som smärtsamt, negativt, otäckt, farligt etc. Sådant som vi i vardagen helt enkelt tänker oss in i som "de skulle jag inte vilja vara med om", eller "det skulle jag inte önska min värsta fiende". Gott är i så fall motsatsen till detta: "detta skull jag vilja vara med om", "en sådan värld skulle jag vilja ha" etc. Men detta var då alltså hur jag har uppfattat att andra anser att dessa ord ska/kan användas och dessutom något som jag kan tänka mig att själv skriva under på utan något djupare filosofiskt resonemang. Som du ser så är ju denna tolkning av orden gott och ont referat till den enskildes subjektiva upplevelse av världen och dennes förställningsförmåga. En annan tolkning av orden skulle kunna vara "de handlingar som leder till lidande respektive njutning" (generellt sett). Ytterligare en tolkning skulle kunna vara "de människors tankar som syftar till att skapa lidande eller njutning eller på annat sätt leverera denna glädje eller sorg".

Så en människa kan då alltså antingen vara god därför att hon vill att andra ska ha det bra, eller så kan man säga att hon är god därför att hennes handlingar leder till att andra har det bra (oavsett vad hon hade tänkt sig eller inte). ytterligare en tolkning av orden är att se den om icke-relaterade till handlingar och konsekvenser och bara  konstatera att när något inte är bra så är det per definition ont (what så ever) och när något är trevlig eller bra, ja då är det gott (what så ever).

Man kan väl i alla fall säga så att orden ont och gott refererar till fenomen som måste upplevas för att de ska ha sin giltighet. Låt oss säga att vi har ett universum helt utan människor och djur och där allt annat är lika, ta då kan inte orden ont och gott appliceras på något i den världen då ingen kan uppleva något som mer eller mindre bra. Eller vad säger du?

Ytterligare en tolkning är ju att tänka sig in i något slags religiöst väsen som är ondskan (ordet ont refererar alltså till detta väsen) i egen hög person respektive en varelse som är godheten i egen hög person och att dessa varelser/väsen då utövar sin kraft på världen genom att se till att deras personlighet präglar välden så mycket som möjligt. Min kunskap, känsla för och insikt i de olika religionerna "förbjuder mig" att gå vidare i detta då jag inte vet om min beskrivning har sin motsvarighet i någon av dem. Men jag ser inga direkta indicier på att världen skulle vara beskaffad på ett sådant sätt att abstrakta begrepp är varelser i sig och av denna anlening är jag inte i första rummet en anhängare av en sådan världsbild. Däred inte sagt att den är omöjlig eller att den kan vara till nytta för människor etc.

Tja, det var väl ett försök till svar, em precis som du skriver är det ävl inget som reds ut på en kafferast?

Fredrik