Jag skulle vilja börja med att säga att jag uppskattar att du åter bevistar forumet och det så frekvent som du nu gör. Jag tycker att du har en mycket god ton och vill ge dig beröm för det.
Jag säger detta för att du skall förstå att det är en filosofisk kritik jag ger av ditt inlägg ovan och inte ett angrepp på din person eller sättet du framställer dig.
Jag tycker nämligen att dina punkter söker argumentera för att det finns en komplexitet i frågan som du liksom låter skyla över det som du anser vara den ideala läsningen av din argumentation. Varför jag är så skeptisk till det är för att du menar att det ontologiskt är så att världen är beskaffad så som den framträder. Är det inte så då att det du behöver göra är att likt en målare teckna det du ser, och inte likt en annan världsåskådning kräver, att du måste explicera en mening under skenet?
Om vi egentligen inte har koll på detta, betyder det inte att det finns en distinkt separation mellan ontologi och epistemologi? Jag menar oavsett begreppen 'ontologi' respektive så är det ju här så att du menar att det finns något (ontologiskt) som vi inte har "koll" på (epistemologiskt). Fanns det inte denna distinktion så borde det ju inte kunna vara så att vi inte har koll på "detta".
Angående 'jordgubben', detta begrepp betecknar en relation som vi ser, att den är en liten 'gubbe' (def=typ något som sticker upp) i 'jorden' (def=i en specifik miljö vi urskiljer). I sig självt så är jordgubben en central punkt i världen, precis som vi är en central punkt i vår värld. Vi säger ju inte att vi går runt i luften på jorden. Vi säger att vi "lever" i världen. Jordgubben har även en smak, något jag knappast ser att den i sig känner. Precis som jag inte känner att jag har en smak, vilket jag inte ens torde känna även om jag åt dig, eller någon annan. Sen är det förstås en fråga om man skall kalla en jordgubbe för något i sig, eller om det bara är en del av jordgubbsplantan. Dessa saker är ganska godtyckliga vad jag ser det. Kategorier verkar högst suspekta utan en relativitet i benämnandet. Dvs "jag" "benämner". Men det är väl också en anledning att tvivla på "mig" i den meningen att jag vore något mer än detta benämnande.
Överhuvudtaget tycker jag att den bästa definitionen av 'ting i sig' är något i stil med; det som relaterar till sig självt så som jag relaterar till mig självt. Säga vad ni vill om era erfarelser men jag kommer nog aldrig tro på att någon saknar en privilegierad position att titta från, epistemologiskt, även om jag kan tvivla på den ontologiskt.
Fenomenologiska genvägar
Moderator: Moderatorgruppen
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
- freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
J R Auk skrev:Jag skulle vilja börja med att säga att jag uppskattar att du åter bevistar forumet och det så frekvent som du nu gör. Jag tycker att du har en mycket god ton och vill ge dig beröm för det.[. . .]
Tack för din omtanke och ditt sätt att formulera dig. Jag har aldrig sett på detta som eventuella personangrepp eller andra dylika fenomen. Tvärt om, detta forum, med dess medlemmar är för mig ett bevis på att vi lever i en värld där vi tar tillvara på varandras tankar, idéer och funderingar - värdesätter dem, lyssnar på dem och försöker inkorporera dem i vårt eget tankesystem. jag lär mig något nytt varje dag och detta forum är absolut en viktig ingrediens i detta!
Så till ditt svar! Det var ett mycket bra svar och det var det jag vill ha. Det svaret hade jag troligen inte fått om jag höll med dig från början, om jag hade tagit den position som du har eller som trådskaparen hade. Det ligger för mig en viktig dynamik och funktion i att gå ut med en kritisk hållning och utifrån denna extrahera och generera så passa bra motargument och beskrivningar som den jag precis fick från dig.
Jag håller med dig i din beskrivning av "jordgubbens" existenssätt och ser inte någon konflikt i denna och den fenomenologiska tolkningen av dito. Visst skulle det kunna vara så att det finns ett "objekt i sig" och att detta objektet är ontologiskt fristående, eget, utan att "bli till" genom omgivningens relativa tolkning av det, genom omgivningens kunskap etc. Men kan en jordgubbe ha en vikt om den inte lyfts av någon, kan den ha en smak om den inte smakas av någon, kan den ha en färg om den inte ses av någon, kan den ha en dimension om den inte känns av någon - ja det kanske den kan och då utifrån sin position i välden. Men är det då en jordgubbe? Jag tycker att tankarna kring "tingen i sig" är helt förenliga med min syn på tillvaron, men det är samtidigt så att de mycket väl är en "onödig" beskrivningen av dem, då de faktiskt inte får något "existenssätt" när ingen fenomenologisk process är relaterande till dem?
Detta är en semantisk djungel i vilken kompassnålen verkar snurra helt godtyckligt, men det är väl ganska härligt, ty denna godtycklighet gör livet extra spännande och extra värt att leva!
Fredrik
PS. Vad gäller de filosofiska begreppen håller jag med dig fullständigt! DS.
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
freddemalte, var inte alls min avsikt att vara nedlåtande.
Instämmer - åter igen - med Auk om ton, skönt med folk som sklijer på sak och person.
Instämmer - åter igen - med Auk om ton, skönt med folk som sklijer på sak och person.
Flows are necessary—and indeed this is a thought in terms of flows—the feminine flow, following very determined trajectories, rises up following the lines of masculine flow, along the spinal column, to go to the brain, and that’s desire in its immanence as a process.
– Deleuze
– Deleuze
- freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Pho-ku skrev:freddemalte, var inte alls min avsikt att vara nedlåtande.
Instämmer - åter igen - med Auk om ton, skönt med folk som sklijer på sak och person.
Fint, ingen fara, som sagt. Har aldrig uppfattat det som så!
Självklart måste man kunna kritisera, analysera, argumentera och försöka få fram aspekter av saker och ting som kan verka mer eller mindre självklar för en själv men kanske inte för andra! Så jag ser enbart dina argument och dina frågeställningar som intressanta inlägg och något att bita i . . .
Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
Re: Fenomenologiska genvägar
Jag tror att man kan likna det vid ett samtal, om man vet precis vad den andre skall svara eller känner personens tankar och åsikter, så leder samtalet inte alltid så långt utan myket inspiration, om man däremot är väldigt olika, har många olika erfarenheter, så kan samtalet bli väldigt utvecklande.Johan Ågren skrev:Jag tror att i den mån vi kan dra nytta av att erfara världen på ett annat sätt än hur den egentligen ter sig (tinget i sig) så tenderar den biologiska utvecklingen att förse oss med med redskap som gynnar detta snarare än att vara sanningsenlig och korrekt. Man kan invända att där inte går att erfara ett "ting i sig", men det verkar ändå rimligt att det går att i större utsträckning ha mer eller mindre av en fenomenologisk buffert.
- freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
J R Auk skrev:freddemalte skrev:J R Auk skrev:Fredrik du som naiv realist, hur ser du på bortfall av sinnesförnimmelser när "skador" på organen sker? Detta kan ju göras i hjärnan, såg ett program där de under en operation där hjässlocket saknades stimulerade olika centra med resultatet att en hel del som var känt utan stimulus inte kunde göras perceptuellt. Var det då så att det inte var en syn på världen som förändrades utan att världen i sig verkligen förändrades?
Eller hur ser du på skillnaden mellan en blind och en seende och deras världar? De beskriver dem inte lika, så är det då begreppen som felar dem och att de trots olika sinnesförnimmelser delar samma värld?
Vad gör du av det relativa mellan, i detta fall, läkaren som perverterade intrycken och patienten som led skillnaden i sin perception? Det var ju läkaren som garanterade att "det inte längre var perceptuellt" för patienten (även om jag ju även satt och tittade på programmet).
Hej J R Auk. Det är inte så problematiskt det där! Om jag tar på mig ett par glasögon med gröna glas - ja då ser ju hela världen ganska grön ut. Och det är så världen ser ut (med dessa glasögon). Den kan inte se annorlunda ut (med dessa glasögon). Om jag tar på mig ett par hörlurar som förvränger allt ljud jag hör till ljudet av klockspel, ja då är världen sådan (med dessa hörlurar). Om en person är blind, ja då ser personen inte det ljus som reflekteras på objekten. Ty så är världen utan syn. Det behövs inga "ting i sig", världen är som den är och det är som vi upplever den med våra sinnen. Ändrar vi på våra sinnen, ja då ser vi världen med de förutsättningarna. Har vi inga sinnen - ja då upplever vi inte så mycket av världen. Och det är så den är utan sinnen. Lika riktiga som innan ändringen. Om någon tar LSD eller får en kraftig hjärnskada. Ja då upplever de världen så som den ser ut med "LSD-glasögonen" eller med "Skadad-hjärna-glasögonen". Om en person är sinnesförvirrad, mentalsjuk eller råkar se en illusion eller hallucination. Ja då är det så världen är förutsatt att de omständigheter råder som är fallet i dennes hjärna. Så detta är egentligen inget problem och vi behöver, som sagt, inte några "ting i sig". Objekten i världen har alltså inget "eget" tillstånd som de "döljer" för oss, men visst kan omständigheter göra att vi inte kan uppfatta dem eller uppfattar dem olika - men ingenting har egentligen hänt mer än att vi har olika utblickspunkter, ser världen från olika perspektiv.
Ett försök till liknelse (även om man ska vara försiktig med sådana): Om du står mitt inne i Göteborg så ser staden ut på ett visst sätt. Om du sitter i ett flygplan och flyger över Göteborg så ser staden ut på ett annat sätt. Vad är skillnaden? Jo, självklart avståndet och perspektivet. Precis samma sak gäller "en opererad hjärna" vs. en "vanlig hjärna" - helt enkelt olika perspektiv på tillvaron, olika förutsättningar. Men tillvaron har inget övrigt "i sig-utseende" utan ser ut så som den ser ut, sett från det perspektiv du är (dvs, med de förutsättningar du har) helt enkelt.
Så någon överskridande eller transcendens utanför sinnevärlden för att leta upp en ontologiskt riktig värld dit sinnena inte når är egentligen lika onödig som adderande av en gud för att försöka förklara tillkomsten av universum . . . ett onödigt steg helt enkelt.
Fredrik
PS. Intressant och klurig fråga. Kom gärna med kritik och motargument. Det är roligt! DS.
Hej Fredrik! Jag skulle vilja fokusera på en del saker.
"Har vi inga sinnen - ja då upplever vi inte så mycket av världen. Och det är så den är utan sinnen."
Vad är det vi inte upplever så mycket av, är det ting i världen, eller världen i sin helhet? Är det här en kvalitativ förändring eller en kvantitativ förändring?
Smyger du inte här in en värderande syn på vad sinnen ger oss? I det att det är mer eller mindre? Och om du har ett värde här, finns det inte ett "bra", oavsett hur svagt begreppet tas? Och om det finns ett bra, vad är det bra relativt mot?
Och vad är detta med relativitet överhuvud taget? Hur kan något vara relativt om det inte är där i sig utan bara existerar i relation till vår sinnesförnimmelse? Varför förändras perspektiven om jag blir blind, eller flyttar mig ett par meter åt sidan? Har du inte då instiftat åtminstone en sak som är "för sig"; Betraktaren, den som ser med sina sinnen?
Jag ser ju inte min egen brist. Jag kan ju inte se att jag inte ser, inte höra att jag inte hör, känner inte det jag inte känner. Så för att relatera världen på det sättet du gör i perspektiv så ser jag ingen annan utväg än att du stipulerar "jag" eller "människa" som ett "ting-i-sig", nämligen ett ting som kan ha en brist. En brist som visar sig relativt andra. Jag är alltså mitt jag i mig, relativt andras jag i sig. Detta gör att vi kan tala om olika perspektiv.
Sen undrar jag lite, du säger att du tar den här positionen här. Gör du det för argumentets skull eller är du benägen till detta perspektiv? Och vidare anser du dig i det perspektivet, vare sig det är argumentets skull eller inte, benägen till en idealistisk världsbild eller realistisk?
Jag tycker mer det verkar som om du talar om en normativt epistemologisk position snarare än en ontologisk position. För jag antar att du menar att vi genom att inta olika perspektiv kan få reda på mer om världen, tex hur ett träd ser ut på "baksidan" när vi går runt det.
Jag förstår din position bättre om jag antar att du vill förneka substansidéen och indentitetsidéen. Om du så att säga intar en position där "jag" inte är mer än den erfarelse som ständigt infinner sig, och alltså en reflektion av världen, snarare än en betraktare av världen. Men jag ser inte att du gör det, utan du verkar snarare anta dessa idéer. Är du bekant med Heidegger tex och hans försök att upplösa subjekt objekt dikotomin?
Hej igen! Nu har jag semester och därmed lite tid över för filosoferande
Jag ska försöka svara på alla dessa frågor så gott det går.
Det låter kanske lite förmätet, men i de tankegångar jag hade kring vår fenomenologi och ontologi hade jag krupit ner ytterligare några våningar i kaninhålet och det var därför det lätt blandades ihop med hur man annars ser på detta. Jag är dock osäker på om det går att förmedla (ställer mig även frågade till min egen teori - vilket känns nyttigt att göra ibland).
När jag tog upp de olika upplevelserna av välden med exempel så som LSD, blindhet, din eller min upplevelse etc så var avsikten att argumentera utifrån en naiv realism men betydligt mer skärpt och förtydligad än vad som anges i referenslitteraturen och idéhistorien etc. Jag vet inte om detta låter sig förklaras men jag ska göra ytterligare ett försök:
Anta att jag smakar på en jordgubbe. Utifrån "tingen-i-sig-perspektivet" (alltså det sättet att se på världen, den ontologin) så upplever jag aspekter av jordgubben med hjälp av mina sinnen. Men jag upplever inte "jordgubben-i-sig", ty den är för evigt dold för mig då jag enbart kan varsebli den med sinnesorganen och hjärnans tolkning av den info som de förmedlar.
Vad jag försökte förmedla var att det som kallas för jordgubben-i-sig ÄR det som jag upplever med hjäp av mina sinnen. Det är så en jordgubbe är de facto. That it. Sen går det ju att uppleva den annorlunda, men det beror inte på jordgubben, utan därför att andra förutsättningar kan gälla. Men det är fortfarande jordgubben-i-sig. För att förtydliga vad jag menar lämnar jag nu det subjektiva, våra sinnen och medvetandet och tar istället två helt icke-subjektiva system för att måla upp mitt exempel.
Tänk dig in i en metallkub med sidorna 1 m. Den har inget medvetande, ingen upplevelse, ingen uppfattning etc. Sen tänker du dig in i en gummiboll på 1 m i diameter. Tänk dig nu in i att bollen kolliderar med metallkuben med en hastighet av 20 km/t. Kubens hörn träffar bollen och det blir då ett hack i bollen. Tänk dig nu in i en träbit i form av en boll på 1 m i diameter. Denna kolliderar också med metallkuben så att kubens hörn träffar bollen. Detta leder till att träbollen klyvs. Både gummi- och träbollen kolliderade med exakt samma metallkub och det var bara en faktor som gjorde att kollisionerna fick helt olika resultat. Bollarna var gjorda av olika material. Men kuben var densamma och bollarna fick helt enkelt bara "erfara" hur en metallboll ter sig för dem i deras position, men de "erfor" minsann ingen förviden variant av kuben, det var en metallkub de fick uppleva, med den skillnaden att de blev olika resultat då de själva hade olika förutsättningar. Så det finns alltså inget metallblock i sig, utan metallblocket "visade sig" exakt lika dant för bollarna! Däremot reagerade bollarna olika beroende på sina egna egenskaper. Alltså en helt annans sak.
Med position här avsåg jag denna tråd, jag antar de position som jag anser mig få ut mest information om hur andra människor tänker kring en företeelse. Så ibland speglar det jag skriver en genuin uppfattning hos mig, min åsikt såhär långt, ibland speglar det jag skriver enbart en position som jag tar för att se hur andra försvarar sin sak eller förklarar en tanke som jag annars aldrig skulle fått förklarad för mig (utifrån deras perspektiv) etc.
Vänligen
Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
Men jag tycker inte att du beskriver en naiv realism, utan jag tycker att du beskriver en relativistisk realism. Dsv att saken "är" beror på vadan den är i relation till. Och det sinnena ger är alltså inte världen som den är. Utan den ger, världen som den är för mig.
Och jag tycker även att du lägger in en epistemologisk hänsyn till vad som detta 'för mig' innebär. Dvs bollen av gummi och av trä.
För mig innebär 'naiv realism' att vi inte tar denna hänsyn utan istället säger att just som den är för mig är den för sig.
En snabb reflektion. Lyssnar på lite "hetsig" musik så reflekterar snabbt
Och jag tycker även att du lägger in en epistemologisk hänsyn till vad som detta 'för mig' innebär. Dvs bollen av gummi och av trä.
För mig innebär 'naiv realism' att vi inte tar denna hänsyn utan istället säger att just som den är för mig är den för sig.
En snabb reflektion. Lyssnar på lite "hetsig" musik så reflekterar snabbt
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
- freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Jag kunde uppenbarligen inte ha uttryckte bättre själv - det är exakt det jag menar!!!! På kornet. När jag tittar på en sten så ser jag stenen som som den är för sig, inte en slags skugga eller variant av stenen som mina sinnen visar och hjärnan tolkar, utan stens strukturella vara för sig är så som jag uppfattar den. Inget annat. Och så kan man invända, mot mig, men du ser den kanske annorlunda än vad t.ex. en katt gör? Eller en annan människa? Jo, men det eventuella fenomen att vi upplever stenen olika visar enbart att stenen kan "konfronteras" på olika sätt, men att alla kontakt med stenen är lika sann för det. Men jag håller med dig om att det till viss det osar begreppsförvirring om det sätt som jag försöker beskriva detta och jag är inte alls främmande inför att jag har sk "helt fel".J R Auk skrev:Just som den är för mig är den för sig
Vänligen
Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
freddemalte skrev:Jag kunde uppenbarligen inte ha uttryckte bättre själv - det är exakt det jag menar!!!! På kornet.J R Auk skrev:Just som den är för mig är den för sig
Läste en bok förut, som kanske kan vara av intresse, den finns här:
http://en.wikibooks.org/wiki/Consciousness_Studies
Här är några utdrag ur boken:
Från: http://en.wikibooks.org/wiki/Consciousn ... _this_book
Från: http://en.wikibooks.org/wiki/Consciousn ... arly_ideas
Från: http://en.wikibooks.org/wiki/Consciousn ... mpiricists
Från http://en.wikibooks.org/wiki/Consciousn ... philosophy

Wilbers Integral Meta-Theory:
http://www.integralworld.net/helfrich.html#ABS
http://integrallife.com/node/37539/
http://www.integralworld.net/helfrich.html#ABS
http://integrallife.com/node/37539/
Re: Fenomenologiska genvägar
Johan Ågren skrev:Jag tror att i den mån vi kan dra nytta av att erfara världen på ett annat sätt än hur den egentligen ter sig (tinget i sig) så tenderar den biologiska utvecklingen att förse oss med med redskap som gynnar detta snarare än att vara sanningsenlig och korrekt. Man kan invända att där inte går att erfara ett "ting i sig", men det verkar ändå rimligt att det går att i större utsträckning ha mer eller mindre av en fenomenologisk buffert.
Detta sker också aktivt i nuet genom att vår perception rationaliserar bort de delar av verkligheten som inte är gynsamma för oss att uppleva.
Ur ett filosofiskt betraktelsesätt kan vi därför betrakta den biolologiska utvecklingen som en fiende som inte ska underskattas. Samtidigt innebär detta att ett skarpt filosoferande kan "skada" den utveckling som gjort att vi idag är där vi är. Vi kan försvaga aspekter av oss själva som naturen försett oss med, och som fram till idag passerat utan att bli ifrågasatta.
Ett lite komiskt exempel är att sex är så fantastiskt och underbart. Plötsligt kan man liksom ur ett rus ställa sig upp över denna uppmärksammade, men ack så banala aspekt av vår existens och känna sig totallurad och utnyttjad av naturens krafter att vilja föröka sig. Allt blir höjt i ett skimmer där allt tjänar funktionen att just detta ska göras. "Underbart" kanske många utbrister nu, men jag har liksom lite svårt ändå att utbrista så om något som skulle krävas av mig den dagen jag av någon anledning skulle vilja tänka annorlunda. Kan känna så om sömn, och behovet av att äta också. Själva idén att allt ska växa så jäkla fint, och att träden liksom strävar uppåt och vinkar med bladen, och är så duktiga, kan ibland också få mig att bli lite svart i sinnet (eller om det ena föreligger det andra).
Eller så kan det vara så att själva upplevelsen av färger och former upplevs på ett sådant sätt så att vi ska hitta, se, röra oss i, och kunna ta för oss av världens tillgångar.
Hur vill du förhålla dig till detta, och varför? Är det ett existentialistiskt ansvar att göra upp med detta på gott och ont? Eller är det så att underkastelse är det enda alternativet då inga reella alternativ ges?
Hörredu Cartesius, vad är det här för dualism som du anfäktar? Varför skulle ditt ratio stå utanför resten av ditt teleologisk-biologiska system? Är inte dina existensiella frågor och svar även de biologiskt konstituerade, och är inte det oåtkomliga "tinget-i-sig" ett bekvämt svar (precis som realismen är) då det ställer upp något oåtkomligt för dig som yttersta svar (lite som Gud) och låter dig gå vidare med ditt liv. Här är ju inte minst Sartre intressant, som väl mest av någon har betonat vikten av den existensiella frågan för vår överlevnad.
Själv underkastar jag mig det behov jag tycks ha av att göra delar av helheten (som även den blir en del), att se tingen olika beroende på intentionalitet och att sätta min tilltro till system så som exempelvis evolutionsläran. Detta får min värld att hänga ihop, men jag anser samtidigt att alla sanningar både samtidigt är absoluta och tillfälliga. Att jaga "gnosis" är ett sätt att relatera till världen, och säkert ett intellektuellt sådant, men jag tycker att man gör det väldigt bekvämt för sig när man ställer upp ett annat absolut system som hinder för sitt eget sökande, som i ditt fall evolutionsbiologin.
What's the ugliest
Part of your body?
Some say your nose
Some say your toes
But I think it's YOUR MIND
Part of your body?
Some say your nose
Some say your toes
But I think it's YOUR MIND
freddemalte skrev:Jag kunde uppenbarligen inte ha uttryckte bättre själv - det är exakt det jag menar!!!! På kornet. När jag tittar på en sten så ser jag stenen som som den är för sig, inte en slags skugga eller variant av stenen som mina sinnen visar och hjärnan tolkar, utan stens strukturella vara för sig är så som jag uppfattar den. Inget annat. Och så kan man invända, mot mig, men du ser den kanske annorlunda än vad t.ex. en katt gör? Eller en annan människa? Jo, men det eventuella fenomen att vi upplever stenen olika visar enbart att stenen kan "konfronteras" på olika sätt, men att alla kontakt med stenen är lika sann för det. Men jag håller med dig om att det till viss det osar begreppsförvirring om det sätt som jag försöker beskriva detta och jag är inte alls främmande inför att jag har sk "helt fel".J R Auk skrev:Just som den är för mig är den för sig
Vänligen
Fredrik
Skall ge dig ett citat som nog kan få dig intresserad av att läsa mer, vilket jag antar i ljuset av vad du här skrivit.
Jean-Paul Sartre - Being and nothingness - §4 (slutet innan 5) skrev:We must understand that this being is no other than the transphenomenal being of phenomena and not a noumenal being which is hidden behind them. It is the being of this table, of this package of tobacco, of the lamp, more generally the being of the world which is implied by conciousness. It requires simply that the being of that which appears does not exist only in so far as it appears. The transphenomenal being of what exists for consciousness is itself in itself (lui-même en soi).
Den har legat och lurat på mig, lite för tjock för att sporadiskt läsas, och när jag nu läste stycket kom jag att tänka på dig
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
- freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Tack så mycket!!! Jättebra! Jag läste "Varat och intet" för mycket länge sedan (tror jag har skrivit lite om det på min blogg. Men det var som sagt länge sedan! Tack!J R Auk skrev:freddemalte skrev:Jag kunde uppenbarligen inte ha uttryckte bättre själv - det är exakt det jag menar!!!! På kornet. När jag tittar på en sten så ser jag stenen som som den är för sig, inte en slags skugga eller variant av stenen som mina sinnen visar och hjärnan tolkar, utan stens strukturella vara för sig är så som jag uppfattar den. Inget annat. Och så kan man invända, mot mig, men du ser den kanske annorlunda än vad t.ex. en katt gör? Eller en annan människa? Jo, men det eventuella fenomen att vi upplever stenen olika visar enbart att stenen kan "konfronteras" på olika sätt, men att alla kontakt med stenen är lika sann för det. Men jag håller med dig om att det till viss det osar begreppsförvirring om det sätt som jag försöker beskriva detta och jag är inte alls främmande inför att jag har sk "helt fel".J R Auk skrev:Just som den är för mig är den för sig
Vänligen
Fredrik
Skall ge dig ett citat som nog kan få dig intresserad av att läsa mer, vilket jag antar i ljuset av vad du här skrivit.Jean-Paul Sartre - Being and nothingness - §4 (slutet innan 5) skrev:We must understand that this being is no other than the transphenomenal being of phenomena and not a noumenal being which is hidden behind them. It is the being of this table, of this package of tobacco, of the lamp, more generally the being of the world which is implied by conciousness. It requires simply that the being of that which appears does not exist only in so far as it appears. The transphenomenal being of what exists for consciousness is itself in itself (lui-même en soi).
Den har legat och lurat på mig, lite för tjock för att sporadiskt läsas, och när jag nu läste stycket kom jag att tänka på dig
Blogg: http://filosofi.ronnebybokhandel.se
Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
- freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Hej RorschachRorschach skrev:freddemalte skrev:Rorschach skrev:Är det någon som kan förtydliga vad "5. By means of our senses, we perceive the world directly, and pretty much as it is. In the main, our claims to have knowledge of it are justified", [1] betyder? Speciellt vad innebär det att världen upplevs direkt?[1] http://en.wikipedia.org/wiki/Na%C3%AFve_realism
Hej
Jag tror att de med direkt avser att det inte existerar något mellan våra sinnesupplevelser och det vi observerar. Att det är ett och samma. Så när vi ser en badboll så finns det inte en "badboll i sig" som vi sedan tolkar och ser någon slags förvärngning av. När vi ser badbollen är det de facto så en badboll ser ut - en direkt rellation. Känns som att språket (åtminstonne det jag behärskar) inte räcker till för att förmedla detta på ett trovärdigt sätt).
Vad de avser med punkt 5 är svårt att veta eftersom min engalskakunskap inte är så pass utvecklad att jag med säkerhet kan påstå att jag har en direkt översätting. Men jag kan täka mig att de menar att våra sinnen är fullt dugliga "kunskapsbärare".
Vänligen
Fredrik
Om vi tar exemplet med en boll, lite förenklat ser man väl den så att det studsar en massa fotoner på bollen, vilka sedan träffar ögat och på något outgrundligt sätt genererar en bild av en boll. Dessa fotoner finns ju då i någon mening mellan bollen och hur bollen uppfattas. Är detta ändå att bollen uppfattas direkt?
Det där med direkt och inte är i sak inte intressant (här skiljer jag mig säkert från den naiva realisten). Bollen är en del av världen och så som jag uppfattar bollen när jag ser den, ja sådan är världen. Bollen kan bara vara det den är och det den är är det jag ser, ty mina ögon, min hjärna är också en del av världen och kan inte vara något annat än det de är. Inga mellanhänder alltså. Ett tillstånd.
Vänligen
Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 51 och 0 gäster